Uppfostran i mellanåldrarna (3-5 år)

Pedagogens uppfostran i Backsvalan

I förskolan Backsvalan uppfostrar pedagogen barnen kollektivt med målt i- dens estetiska språkspel. Samtalen med barnen utvecklas inte till dialog. Pedagogens metod har en uppfostrande funktion och barnen skall lära sig att följa normerna, dvs. den rådande ordningen när man bjuds på mat eller bröd. Kommunikationen innehåller dels en poetisk uppmaning och dels den bestämda ordningsstrukturen av kön, dvs. ett genusperspektiv. Peda- gogen uppfostrar barnen med budskap som innehåller en kommunikativ och pedagogisk funktion. Pedagogen har kontakt med barnen. Kommuni- kationen är asymmetrisk och innehåller en uppfostrande funktion med inslag av genus. Inlärningen av måltidens rutin sker genom måltidens este- tiska språkspel ”var så goda”.

Ord och gester som uppfostrar barn

Pedagogen fördelar ordet och det finns turordning i samtalen. Satsernas meningar är långa och innehåller en uppmaning och en poetisk utsaga, om att följa bordsskickets normer och regler. Det poetiska budskapet är inte trovärdigt och den uppfostrande uppmaningen är dold i symbolik. Det finns ingen kroppskontakt mellan pedagog och barn och pedagogens kroppsspråk och ansiktets mimik otydlig. Pedagogens rörelser präglas av små gester. Ögonen meddelar relationer. Det finns inga prosodiska koder och svaga paradigmkoder.

Barnens svar på uppfostran

I Backsvalan svarar barnen tvivlande på pedagogens poetiska uppfostran. Deras kroppsspråk uttrycker munter tveksamhet och det finns en relation mellan barn och pedagog. Den här observationen visar hur den bestämda ordningsstrukturen av kön ser ut och när inte något barn vill följa målt i- dens diskurs. Dan både har och ser till, att uppdraget och den bestämda ordningen följs, dvs. att alla får mat i tur och ordning. Pernilla har självför- troende nog att neka den bestämda ordningen och säger ”Jag vill inte ha”.

Pedagogens uppfostran i Kattugglan

Pedagogen uppfostrar barnen med en kommunikativ och servande funk- tion. Den kommunikativa funktionen utvecklas i dialoger och en ”dyad”, Koden i språket innehåller ett barnperspektiv men också en asymmetrisk funktion med anspelning på genus. Måltidens språkspel innehåller det este- tiska språkspelet ”Var så goda”. Dialogen med Kalle utvecklas till en ”dyad” dvs. fler barn bjuds in i samtalet. I Kattugglan kommunicerar pe- dagogen med varje barn vid bordet samtidigt som hon serverar och bjuder dem att ta bröd. När Stefan misslyckas att bre sin smör gås ger hon honom service. Situationen är inte ovanlig i förskolan och visar hur pedagogen uppfostrar Stefan till att be om hjälp i stället för att uppmuntra honom till att försöka själv. Samtalet med Kalle visar pedagogens barnperspektiv, men också att samtalet är genuspräglat i lättsam och humoristiskt språk- dräkt. Analysen av måltidens samtal visar att pedagogen kommunicerar mest med Kalle och minst med flickan vid bordet.

Ord och gester som uppfostrar barn

Pedagogen fördelar ordet och det finns turordnin g i samtalen. Satsernas meningar är långa och innehåller upprepningar av barnens budskap. Peda- gogen har kontakt med barnen. Det poetiska språkbruket i uppfostran är trovärdigt. Pedagogens kroppskontakt uttrycker närhet, närvaro och konti- nuitet. Pedagogens kroppsspråk är styrande nickar, tydligt ansiktsuttryck tillsammans med meddelande om relationer i ögonen. De prosodiska ko- derna är förstärkta och paradigmkoderna är höga. Budskapen till barnen uppfyller kravet på att lyckas, dvs. felicity conditons. I observationen iakt- tar jag fem fråga - svar - sekvenser med förpliktelseknep att svara. Bud- skapen innehåller konstantiver och är referentiella. Budskapen innehåller en genusfaktor.

Barnens svar på uppfostran

Pedagogen lägger en klick smör på brödet och räcker brödet till Stefan. Han försöker bre smörgåsen men misslyckas. En anledning till att han misslyckas är, dels att smöret är för hårt och dels att Stefan inte får träna på att bre smörgåsen själv. I Kattugglan deltar barnen aktivt i pedagogens samtal med Kalle. Deras kroppsspråk uttrycker samhörighet och det finns en relation, dvs. phatic moves mellan barn och pedagog.

Pedagogens uppfostran i Tranan

I Tranan uppfostrar pedagogen varje barn individuellt med måltidens este- tiska språkspel ”var så god”, samtidigt som hon servar barnen. Samtalen med barnen utvecklas inte till dialoger. De tecken som uppfostrar barnen är måltidens språkspel och kontexten, dvs. rummet, antal barn i rummet med det brus som förekommer i rummet. Inlärningen av måltidens rutin sker genom upprepning av måltidens estetiska språkspel. De tecken som uppfostrar barnen är pedagogens tydliga kroppsspråk tillsammans med språkspelet "Var så god" i en vägledande och pragmatisk handling. Peda- gogen har kontakt med barnen. Pedagogens kommunikation är asymmet- risk och innehåller vuxnas makt och ordning.

Ord och gester som uppfostrar barn

Pedagogen fördelar ordet och det finns turordning i samtalen. Satsernas meningar är korta och innehåller frågor till barnen. Pedagogens budskap är trovärdiga och ej poetiska. Relationen mellan pedagog och barn är svag. Pedagogens kroppskontakt uttrycker närhet, närvaro och kontinuitet. Peda- gogens kroppsspråk består av talhandlingar och syftar till att ge barnen service. Kroppsspråket är tydligt med stora gester och kroppshållningen uttrycker vänlig effektivitet. Ögonen meddelar relationer. Det finns pros o- diska koder samt paradigmkoder i samtalen. Barnen får budskap som upp- fyller kravet för att en sats skall lyckas, dvs. felicity conditions. Det finns budskap med en fråga-svar-sekvens dvs. adjancency pairs med förplikte l- seknep att svara. Budskapen består av kontantiver och är trovärdiga.

Barnens svar på uppfostran

I Tranan svarar majoriteten av barnen att de vill ha hjälp när pedagogen erbjuder dem hjälp. Tor och Sven hävdar sin självständighet och vill för- söka själv medan de fyra flickorna vill ha hjälp av pedagogen. Barnen svarar på uppfostran genom att direkt börja äta.

Pedagogens uppfostran i Åkerviolen

I Åkerviolen uppfostrar pedagogen barnen kollektivt med måltidens este- tiska språkspel ”Var så god” utifrån två betydelser, dels att lägga upp mat på tallriken och dels att börja äta. Samtalen med barnen utvecklas inte till dialog. Pedagogens metod har en uppfostrande funktion och kommunika- tionen innehåller ordningsstruktur av kön. De tecken som uppfostrar bar- nen är pedagogens delegering av arbetsuppgift till Nina samt omvårdnaden av Hans som har spillt på sig. Nina uppfostras till hjälpsamhet, att hjälpa Hans, med den pedagogiska konsekvensen att Hans går miste om att hjälpa sig själv. Nina svarar villigt på pedagogens uppfostran, trots att hon är så liten att hon inte kan dela sin mat själv. Nina imiterar och identifierar sig med pedagogens genusmönster, att flickor skall hjälpa pojkar om de spiller på sig. Pedagogen har kontakt med barnen. Pedagogens kommunikation är asymmetrisk och innehåller makt och genus i diskursen. Inlärningen av måltidens rutiner sker med två språkspel, ett då barnen säger ”var så god” och ett när pedagogen säger ”var så goda” att börja äta.

Ord och gester som uppfostrar barn

Pedagogen fördelar inte ordet och det förekommer ingen turordning. Sat- sernas meningar är långa och innehåller uppmaningar och tillrättavisnin g- ar. Pedagogens har liten kroppskontakt med barnen och hennes ansiktsut- tryck är neutralt. Gesterna är små men pedagogen har ögonkontakt med alla barnen. Hon uppmanar barnen i prosodiska koderna och då ökar sam- tidigt tonfallet och volymen. Barnen får budskap som innehåller fråga- svar-sekvens och villkoren för satsen skall lyckas är uppfyllt, dvs. felicity

conditions. Det finns emotiva/affektiva budskap i den uppfostrande upp-

maningen och budskapen är trovärdiga, dvs. innehåller konstantiver.

Barnens svar på uppfostran

Nina lyder snabbt och villigt när pedagogen uppmanar henne att hämta papper, för att torka av Hans tröja. De andra pojkarna vid bordet skojar och leker med ord när pedagogen uppmanar dem att äta. De använder ett poe- tiskt språkbruk och bryr sig inte om pedagogens uppfostrande uppmanin g- ar.

Pedagogens uppfostran i Sothönan

Pedagogen uppfostrar varje barn individuellt och det förekommer många samtal som utvecklas till dialoger och ”dyader”. Pedagogen uppfostrar barnen med budskap som innehåller både en kommunikativ och pedago- gisk funktion. Pedagogen använder måltiden som ett inlärningstillfälle. Pedagogens metod har en uppfostrande och servande funktion. Kommuni- kationen innehåller ordningsstruktur av kön och koden i den asymmetriska kommunikationen innehåller genus. Pedagogen har kontakt med barnen. Inlärningen av måltidens rutin sker genom måltidens språkspel ”var så goda”.

Ord och gester som uppfostrar barn

Pedagogen fördelar ordet och det finns turordning i samtalen. ”. Satsernas meningar är långa och innehåller beröm och genusmarkörer. I samtalen med pojkarna finns beröm och till flickan uppmaningar och frågor. Peda- gogens kroppskontakt avspeglar närhet, närvaro och kontinuitet med bar- nen. Pedagogen styr samtalen med nickar, ett tydligt ansiktsuttryck och

gester. Ögonen meddelar relationer. De prosodiska koderna är tydliga lik- som paradigmkoderna. Barnen får budskap som innehåller villkor för att lyckas, dvs. felicity conditions, Något budskap består av fråga-svar- sekvenser. Budskapen innehåller konstantiver och något budskap har en genusfaktor.

Barnens svar på uppfostran

Barnen börjar omedelbart äta när pedagogen bjudit dem ”Var så goda”. Skillnader i motorisk färdighet mellan Peter och Felicia visar sig när inte Peter kan bre sin smörgås själv. Felicia meddelar pedagogen, ”Fröken han kan inte bre”. På pedagogens fråga om inte Felicia kan hjälpa honom sva- rar Felicia snabbt och villigt och hon brer hans smörgås. Lika snabbt och villigt hämtar hon nytt smör när det är slut vilket Peter meddelat. Felicia passar upp och servar vid bordet och Peter blir serverad. Felicia uppfostras till att hjälpa till vid bordet. Barnens kroppsspråk uttrycker samhörighet och relation med pedagogen.

7.5 Sammanfattning

Studiens frågeställningar fokuserar på hur pedagoger uppfostrar barn under måltiden och hur barn svarar på uppfostran. Utifrån den genomförda un- dersökningen av tio förskolegrupper, har jag fått ett resultat som relaterar till pedagogers tal och kroppsspråk men också till måltidens organisation i förskolan. I förskolan liksom i familjen förekommer måltiden i ett givet kulturområde med liknande och ibland gemensamma termer i t.ex. bords- skickets talakter och rutiner. Jag antar därmed att varje förskolegrupp har sin tradition och praxis i hur de genomför måltiden. Till tradition och prax- is hör därför måltidens organisation, ett visst antal pedagoger och barn samt hur matbordet är placerat i förskolans rum.

Pedagogens uppfostran av stora barn (5-6 år) och barnens svar

Två mönster framträder i pedagogernas uppfostran av de stora barnen. Ett mönster innehåller många regler och normer, samt ordningsstruktur av kön som norm vid matbordet. Det andra mönstret saknar tydliga regler och

normer vid matbordet samt ordningsstruktur av kön som norm vid matbor- det. Pedagogernas uppfostran i förskolan, har som jag ser det, likheter med Sjögren de Beauchaine (1988) undersökning av det franska borgerskapets måltider. Hon fann tre modeller för uppfostran; den konservativa uppfost- ran, den pragmatiska uppfostran samt den utforskande uppfostran. Jag karaktäriserar pedagogens uppfostran i det första mönstret som konservativ genusuppfostran och som utforskande uppfostran i det andra mönstret.

I Axslingan har pedagogens metod en uppfostrande funktion och kom- munikationen består av uppmaningar och regler. I tal och kroppsspråk finns en dimension av makt i som framträder i genusuppfostran och i de moraliska påbuden. Kommunikationen innehåller koder av makt, ordning, lydnad och genus. I Axslingan finns många meningsbärande tecken, samtal och dialoger. Kommunikationen mellan pedagog och barn är symmetrisk i dialogerna och asymmetrisk i tillsägelser. Andreas svarar med självförtro- ende i tal och kroppsspråk medan Maria inte får tala så mycket som hon vill. Benny och Christoffer visar självständighet i tal och kroppsspråk om än inte alla artighetsritualer vid matbordet.

I Lärkan har pedagogens metod en utforskande funktion och består av lågmälda kommentarer utan någon maktdimension i tal och kroppsspråk. I Lärkan finns inga meningsbärande tecknen och det förekommer få samtal mellan pedagog och barn. Däremot samtalar barnen med varandra. Organi- sationen av få vuxna i förhållande till antal barn är asymmetrisk och inne- håller makt. Makten finns i tid och rumsfaktorerna vilka kommunicerar och uppfostrar barn som ett språk. Barnens svar på uppfostran framträder som rörelse, privat språk och lek. Barnen lämnar matbordet efterhand som de är färdiga. Karins kroppsspråk visar ointresse för uppgiften som bor d- svärd när hon torkar bordet efter måltiden.

Pedagogens uppfostran av små barn (1-3 år) och barnens svar

I pedagogernas uppfostran av de små barnen finner jag den pragmatiska uppfostran dvs. ord och handling följs åt. Mönstret är tydligast i Lingonet och i Havsörnen men mindre tydligt i Labben. I Lingonet och Havsörnen har pedagogernas metod en kommunikativ och pedagogisk funktion i tal och kroppsspråk. I samtal och dialog uppfostras barnen att bli aktiva sam- talspartners och det finns många meningsbärande tecken i det goda samta-

let. Kommunikationen är symmetrisk och inlärningen av måltidens rutiner är lekfull. I Lingonet uppfostras barnen bl.a. av en pedagogisk rimlek in- nan måltiden börjar. I Havsörnen uppfostras barnen utifrån dels ett barn- perspektiv som betonar det ”kompetenta barnet” och dels en pedagogisk metod som tydliggör måltidens inledning, genomförande och avslutning. I Havsörnen hjälper de små barnen till med dukningen av bordet. De serve- rar sig själv mat och får träna att lägga upp mat till sig själv. I både Lingo- net och i Havsörnen svarar barnen på pedagogens uppfostran med tillfred- ställelse och självförtroende. De imiterar pedagogen och visar aktivt initia- tiv under måltiden.

I Labben har pedagogens metod en uppfostrande och servande funktion i tal och kroppsspråk. Det förekommer inga meningsbärande tecken och få samtal och dialoger. Kommunikationen mellan pedagog och barn är asymmetrisk och koden för makt finns i tid och rumsfaktorerna, dvs. för få vuxna i förhållande till för många barn vid bordet och i rummet. Då antalet barn och vuxna inte är i balans medför det att brus och kontextfaktorer i tid och rum dominerar uppfostran av barnen. I Labben vänder sig de observe- rade barnen ofta om mot ljud (gnäll och gråt) från barnen vid det andra bordet. Mattias leker med de äldre pojkarna vid bordet och härmar olika ljud. De yngre barnens visar otålighet innan de får mat och tystnad när de iakttar Mattias ljudhärmande lekar.

Pedagogens uppfostran av mellanbarnen (3-5 år) samt barnens svar

I Backsvalan uppfostrar pedagogen barnen utifrån en konservativ funktion i kommunikationen som också innehåller genusuppfostran. Flickorna skall lära sig att följa normerna, dvs. ta av mat som bjuds och ta av maten i tur och ordning och det är pojken Dan som initierar ordningsstrukturen av kön. Pedagogen hakar på i tal och kroppsspråk tillsammans med ett peda- gogiskt poetisk övertalningsmoment, (tänderna behöver gymnastik). I ob- servationen förekommer meningsbärande tecken och samtal men få dialo- ger. Kommunikationen är asymmetrisk och pedagogen fördelar turor d- ningen i samtalen. Dan tar initiativ till den rådande ordningen vid matbor- det, dvs. att alla skall ta bröd i tur och ordning. Pedagogen stödjer Dan och försöker övertala Pernilla. Pernilla nekar den rådande ordningen.

I Kattugglan uppfostrar pedagogen barnen med en konservativ servande metod. I pedagogens tal och kroppsspråk finns koden för makt samt or d- ningsstruktur av kön. Pedagogen talar mest med Kalle och minst med flickan. Det finns meningsbärande tecken i samtalen och dialogerna. Dia- logerna utvecklas till ”dyader”. Samtalen initieras av pedagogen och är asymmetriska till sin karaktär. De fyra pojkarnas kroppsspråk uttrycker samhörighet med pedagogen, flickan vid bordet deltar på ett avvaktande sätt.

Pedagogen i Tranan uppfostrar varje barn individuellt genom sitt tydli- ga tal och kroppsspråk. Det sitter sex barn vid bordet och pedagogen servar varje barn i tur och ordning genom att hälla upp mjölk och dela spagettin på barnen tallrikar. I rummet finns ytterligare ett bord med sex barn och två pedagoger. Pedagogens uppfostran är effektiv trots antalet barn och brus i rummet och hon uppfostrar med ordning. Det förekommer få samtal och inga dialoger med barnen. Kommunikationen är asymmetrisk och in- nehåller mest frågor till barnen. Pojkarna hävdar sin självständighet och vill servera sig själv medan flickorna vill ha hjälp av pedagogen.

I Åkerviolen har pedagogens metod en uppfostrande funktion och kommunikationen innehåller ordningsstruktur av kön. I Åkerviolen upp- fostrar pedagogen de fyra pojkarna och den enda flickan utifrån en servan- de funktion. I tal och kroppsspråk finns makt och omvårdnad. Nina upp- manas t.ex. att hämta papper till Hans som spiller på sig. Mängden me- ningsbärande tecken är flera och används på olika sätt, dels som tillstånd för barnen att lägga upp mat på tallriken och dels för att få lov till att börja äta. Pedagogens kommunikation med barnen är asymmetrisk och består av uppmaningar och tillrättavisningar. Nina lyder villigt pedagogen när peda- gogen uppmanar henne att hämta papper medan två av de äldre pojkarna leker med ordramsor under tiden som de äter.

I Sothönan uppfostrar pedagogen barnen med en servande och pedago- gisk funktion. I den pedagogiska funktionen finns inlärningsmoment av måltidens rutiner. I pedagogens tal och kroppsspråk finns meningsbärande tecken, samtal och dialoger. Kommunikationen med barnen är asymmet- risk och innehå ller ordningsstruktur av kön. Felicia uppmanas t.ex. att bre smörgåsen till Peter och pedagogen brer smörgås till Gordon. Felicia upp- fostras med en raljerande kommentar när hon ber om mer soppa (Det pas-

sade damen). Peter uppfostras med beröm för sin balanskonst med smörfa- tet. Felicia svarar på uppfostran med villig lydnad och pojkarna svarar på uppfostran med att vara som de är. De är ju pojkar!

Pedagogernas uppfostran och barnens svar på uppfostran

I hälften, dvs. fem av de undersökta förskolegrupperna uppfostrar pedago- gerna barnen med tal och kroppsspråk som innehåller regler och normer i samtalen. I pedagogernas kommunikation finns särskilda meningsbärande tecken, dvs. ord och gester som uppfostrar barn. Pedagogens kommunika- tion innehåller en kod av ordningsstruktur av kön som norm vid matbordet, (Axslingan, Backsvalan, Kattugglan, Åkerviolen, och Sothönan). I Ax- slingan kommunicerar och svarar de undersökta barnen på uppfostran med självförtroende och självständighet. I Backsvalan kommunicerar och sva- rar pojken på uppfostran med anpassning till den rådande ordningen och flickan med lekfull olydnad. I Kattugglan kommunicerar och svarar barnen på uppfostran med munter och något avvaktande samhörighet med peda- gogen och de andra barnen. I Åkerviolen kommunicerar och svarar flickan på uppfostran med villig lydnad och pojkarna med rörlighet och ordlekar. I Sothönan kommunicerar och svarar flickan med villig lydnad och pojken med anpassning till den rådande ordningen.

I tre förskolegrupper, Lärkan, Labben och Tranan uppfostrar pedago- gerna barnen med en utforskande metod i tal och kroppsspråk. I pedago- gernas kommunikation dominerar tid och rumsfaktorer och uppfostran anpassas till förskolans rådande kontext. I Lärkan och Labben förekommer inga särskilda meningsbärande tecken i ord och gester som uppfostrar barn. I Tranan används de meningsbärande tecknen som en tydlig metod att uppfostra barnen. I de tre förskolorna finns mycket brus som är orsakad av många barn vid matbordet och i rummet. I Lärkan kommunicerar och svarar barnen på uppfostran med rörelse, ett privat språk samt lekar. I Lab- ben kommunicerar och svarar barnen på uppfostran med otålighet och lek samt anpassning till den rådande ordningen. I Tranan kommunicerar och svarar pojkarna på uppfostran med självständighet och flickorna med osjälvständighet samt anpassning till den rådande ordningen.

I två förskolegrupper, Lingonet och Havsörnen uppfostrar pedagogen barnen med en pragmatisk och utvecklingsteoretisk metod i tal och

kroppsspråk. I pedagogernas kommunikation finns det särskilda menings- bärande tecken i ord och gester som uppfostrar barn. I pedagogernas kommunikation dominerar de vuxnas lyhördhet och respekt för barnets egen kompetens och behov av lärande vid matbordet. I Lingonet och Hav- sörnen kommunicerar och svarar barnen på uppfostran med initiativ, akti- vitet och imitation samt tillfredsställelse och självförtroende.