I vilken utsträckning förekommer indikationer (”proxys, smoking guns”) på
rekryteringsprocesser inom akademin som bryter mot principen om opartiskhet, en princip som framhålls som nyckeln till legitimitet i den så kallade Quality of Government-
litteraturen? Siffrorna nedan grundas på hela materialet av 73 tillsvidareanställningar. Trots att det finns skillnader mellan universiteten och de olika ämnena i granskningen visar siffrorna att:
• 13 procent av anställningarna har varit utlysta i kortare tid än 3 veckor. • 24 procent av anställningarna har haft färre än 2 sökande.
• 17 procent av anställningarna saknar sakkunnigutlåtanden. • 89 procent av anställningarna har enbart utlysts på svenska. • 1,5 procent av alla idag tillsvidareanställda personer är inlasade.
• 29 procent av utlysningstexterna är snävt formulerade, utifrån mina kriterier. Frågeställning 2
Går det att ta reda på om, och i så fall hur, geografiska eller akademiskt ämnesmässiga mönster i tillvägagångssätten bland rekryteringsprocesserna ser ut?
Utifrån empirin kan vi konstatera att det finns flera intressanta variationer mellan lärosätena och mellan de olika ämnena. Vad är det som är unikt för respektive universitet? Karlstads universitet sticker ut positivt på så sätt att lärosätet har en ovanligt hög andel av utlysningar
som är formulerade på både svenska och engelska. Karlstads universitet har också
föredömligt många sökande till anställningarna och mönstret är jämnt över de tre ämnena. Det är sannolikt att utlysningarna får många sökande när institutionen följer både universitetets interna handlingsplan och EU-kommissionens rekommendationer om utlysningsspråk. Linköpings universitet utmärker sig negativt med relativt få antal sökande, att det i många fall saknas sakkunnigutlåtanden och att universitetet har högst procentuell andel inlasningar av de granskade universiteten. Dessutom bedömer jag fler än hälften av utlysningstexterna som snävt formulerade. Framförallt är det ämnet sociologi som sänker resultaten. En allmän observation är att en hög andel av utlysningarna vid Linköpings universitet har en uttalad inriktning, utan att det i sig behöver vara negativt.
Linnéuniversitetet sticker ut positivt genom ett högt antal sökande och att
sakkunnigutlåtanden använts i samtliga anställningsprocesser. Därtill har Linnéuniversitetet inga fall av inlasningar och mycket få anställningar med en uttalad inriktning. Mönstret är jämt fördelat över de tre ämnena.
Luleå universitet utmärker sig negativt med få sökanden och ett relativt högt antal snäva utlysningar. Särskilt är det ämnet nationalekonomi som drar ned resultatet.
Umeå universitet sticker ut på så sätt att lärosätet inte sticker ut. Ingen av variablerna ger särskilt unika resultat och universitetet är varken bäst eller sämst på någon punkt. Umeå har relativt hög andel sökande och det används oftast sakkunnigutlåtanden i
anställningsprocesserna. Likt Linköpings universitet har Umeå många utlysningar med uttalade inriktningar.
Örebro utmärker sig på så sätt att det saknas många uppgifter till följd av arkivgallringar. Uppgifter från 2017 och framåt finns enbart tillgängliga, vilket påverkar resultatet och gör slutsatserna mer svårbedömda och osäkra. Databristen är inte ämnesspecifik. Utifrån det material som finns utmärker sig Örebro med att det inte finns någon förekomst av inlasningar. Knappt hälften av utlysningarna har en uttalad inriktning.
Den mest gemensamma nämnaren för alla universitet är att utlysningsspråket nästan alltid är svenska. Därutöver kan vi också fastställa att resultaten avseende snäva utlysningstexter är relativt likvärdiga mellan ämnena:
• 26 procent av utlysningstexterna inom statsvetenskap är snävt formulerade. • 31 procent av utlysningstexterna inom sociologi är snävt formulerade.
• 27 procent av utlysningstexterna inom nationalekonomi är snävt formulerade.
Vad betyder då ovanstående resultat? Om vi sammanför svaren på de undersökta variablerna tecknas en bild av att en typisk anställning utlyses på svenska i mellan tre och fem veckors tid, söks av fler än fem personer och tillsätts med sakkunnigutlåtanden. Det låter visserligen bra, eller till och med mer än bra. Men trots det visar min uppsats att en hög andel av
anställningsprocesserna är snäva och därmed riktade mot ett fåtal kandidater. I dessa fall har normer från den privata sfären spridits in till stat-sfären, och om vi härleder det till QoG- teorin kallas det för nepotism eller vänskapskorruption. Detta gäller varje gång institutionerna använder ett eller flera trick för att pyttelitet, lite grand, undvika rena och öppna
anställningsprocesser.
Mina resultat visar att det kan finnas substans bakom de påståenden och enskilda fall om tvivelaktiga fall som uppmärksammats i media. Undersökningens resultat bekräftar däremot inte den inlasningskultur som Rothstein, Teorell och ARW varnar för. SULF-rapportens resultat matchas inte heller fullt ut. Sannolikt beror det på att SULF undersökte både visstids- och tillsvidareanställningar.
Resultaten i den här undersökningen kan problematiseras och bortförklaras. En kvalitativ textanalys kan kritiseras för att forskarens egna värderingar och referensram påverkar resultaten subjektivt. För att minimera den risken har jag noggrant redogjort för vilka variabler jag granskat i denna undersökning, med stöd i såväl QoG-teori som tidigare forskning. Textanalyserna av utlysningar utgör dessutom endast en del i den större, kvantitativa dataanalysen. Vidare kan jämförelsen av anställningar inom institutioner med olika inriktningar och struktur kunna problematiseras. För att kunna genomföra en så rättvis jämförelse som möjligt har endast tillsvidareanställningar inom samma akademiska ämnen jämförts. Den kvantitativa dataanalysen bedömer jag som än mer trovärdig. Hårda data och
statistik kan inte ljuga och tillämpningen av QoG-teorin visar att principer om opartiskhet, saklighet och meriter inte efterlevs när normer från den privata sfären lånas in i stat-sfären. Det är sällan man hittar anställningsprocesser som bryter mot precis alla variabler. Istället är det vanligare att det förekommer små regelbrott här och var, och det är svårare att upptäcka. Därmed finns det skäl att återkoppla till Papakostas och Skinnaris argumentation om
vänskapskorruptionen och gråzonerna mellan lagligt och olagligt. Det viktiga inte ifall 13, 24 eller 89 procent av anställningarna är partiska. Det viktiga är att varje partisk anställning är ett problem, vilket enligt QoG-teorin leder till korruption och tillitsbrist. Utifrån metoden och materialets begränsningar kan jag inte fastslå att korruption förekommer. Det jag kan göra är att belysa resultaten från denna uppsats och förhoppningsvis bidra till diskussion och vidare forskning på området. Avslutningsvis vill jag påminna om att oegentligheter vid
anställningsprocesser inte är unikt för högskolesektorn. Det förekommer även i andra av statens institutioner.