Utan samarbete, inget resultat

”… många har idag insett hur viktigt det har blivit med relationer och nätverk och arbetet med långsiktiga relationer har därför börjat öka allt mer”.

Sjöbratt, Kerstin, 2008-12-01 Utifrån Kotler & Andreasens (1996) punkt, kundorienterat stadium, i teorin kring marknadsorienteringens tre steg för effektiv organisering av organisationers insamlings- kampanjer, hävdas det att organisationer blivit mer medvetna om att det behövs inte endast enstaka bidrag och gåvor. Organisationerna är idag enligt, Kotler & Andreasen (1996), mer medvetna om vikten av att knyta långsiktiga relationer med sina målgrupper. Kotler & Andreasen (1996) hävdar vidare att ett tecken på att organisationer gått från en försäljningsorienterad till kundorienterad insamlingsstrategi är att organisationer numera behandlar befintliga samt potentiella givare som partners istället för målgrupper. Ett program för långsiktiga relationer, som Gummeson (1995) nämner i punkten icke-kommersiella relationer, måste utformas för att bidragsgivarna ska engagera sig i organisationen. Rydasp menar vidare att det däremot är viktigt att en organisation tar till vara de kortsiktiga relationerna och även uppskattar de små insatserna. Sparreljung påpekar vidare att en befintlig relation är enklare och billigare att förvalta, då motgångar inte orsakar lika stora konsekvenser i en befintlig relation som i en ny, eftersom en ny relation kräver ett speciellt omhändertagande. Sparreljung menar att för att en kund ska känna sig omhändertagen och känna sig värdefull genom hela processen, måste organisationerna förvalta sina relationer väl.

Bergsten hävdar att det är viktigt att människor får en bekräftelse för att bidragsgivare ska känna tillhörighet så att relationen blir viktig. Bergsten påpekar vidare, genom att visa att man finns närvarande kan man knyta starkare band och få bidragsgivarna att känna en större vilja att ge pengar till organisationen. Randel menar vidare att bidragsgivaren ska känna att pengarna går till det som det sägs gå till och att pengarna används på bästa sätt.

Rydasp menar att återkoppling är en viktig del för att bibehålla en relation mellan givare och organisation. Hon menar att det kan räcka med att tacka en givare för bidraget samtidigt som organisationen passar på att ge ytterligare information om exempelvis kommande kampanjer. Hon menar vidare att en organisation ska anpassa sin dialog och även utveckla den, beroende på hur situationen ser ut eller den tiden vi lever i. Gummesson (1995) anser vi stärker det här med det han benämner som en megarelation, enligt punkten "Personliga relationer och socialt

52

kunder har en stor betydelse för marknadsföringen och att det kan vara nyckeln till framgång. Rydasp menar att anledningen till att organisationer ska anpassa sin dialog och utveckla den är att det på bästa sätt ska bevaras goda kontakter och skapa personliga möten. Leopold påpekar att det är viktigt för organisationer att alltid jobba med nya grupper av människor, men att de etablerade relationerna är ännu viktigare att jobba på. Dessutom menar han att det är viktigt att organisationer anpassar sig efter att mänskliga behov och det faktum att mänskliga relationer kan förändras.

Enligt Gummesson (1995) finns det egenskaper hos nätverk, relationer och interaktioner som kan hjälpa till att jämföra, definiera samt klassificera olika typer av relationer. Han nämner där bland annat samarbete, närhet och distans samt personliga och sociala egenskaper. Rydasp påstår att en välgörenhetsorganisation bör anpassa och utveckla dialogen beroende på vilken situation det är för att upprätthålla en god kontakt samt skapa personliga möten med sina givare. Rydasp nämner även en annan typ av relation, nämligen att just samarbete mellan organisationer har blivit bättre och organisationer väljer, enligt Rydasp, att samarbeta med andra företag som kan gynna dem och deras varumärke. Det här påståendet finner vi kan stärkas med hjälp av Vernis et al. (2006), som menar att samarbeten mellan affärsverksamhet i allmänhet samt i den ideella sektorn håller på att öka.

Kotler & Andreasen (1996) menar att välgörenhetsorganisationer inte endast bör ha kontakt med stiftelser, företag och andra välgörenhetsorganisationer då det gäller ett specifikt förslag. Kotler & Andreasen (1996) anser att organisationer bör bilda och bearbeta relationer med andra företag och stiftelser innan specifika förslag uppstått. Det sättet kallas enligt Kotler & Andreasen (1996) för relationsmarknadsföring eller att bygga broar. Nätverk mellan välgörenhetsorganisationer och andra företag har enligt Sjöbratt visat sig påverka olika organisationers arbete och hon menar att det är på grund av det här som det även har utvecklats policys för vilka typer av företag en organisation kan samarbeta med enligt de principer som finns inom organisationen. Sjöbratt påpekar vidare att många organisationer som jobbar med välgörenhet, idag har insett hur viktigt det är med relationer nätverk. Därför menar Sjöbratt att långsiktiga relationer idag ökar.

Att en organisation måste ha samarbeten med andra är, enligt Randel, på grund av att en organisation inte är tillräckligt stor att kunna genomföra allt själv. Leopold framhåller att organisationer vinner på att samarbeta med andra, då allt egentligen handlar om att spara. Han förklarar vidare att alla parter kan vinna på samarbetet, då parterna lyfts fram, framstår det som positivt i folkets ögon. Vernis et al. (2006) påvisar att organisationer alltid själva måste bestämma om samarbete är ett attraktivt val gällande det resultat organisationen vill uppnå. Bergsten anser vi stärker det här genom att hävda att det är viktigt att organisationer väljer rätt samarbetspartners. Vi kan se ett samband med Sparreljungs påstående om att fel samarbete kan sända ut fel budskap. Hudson (2003) påpekar vidare att strategiska allianser kan öka ändamålets påverkan vilket Leopold även påpekar då han hävdar att strategiska allianser är viktiga. Dock hävdar han att de allianserna inte får ersätta en organisations eget arbete. Han menar nämligen att de strategiska allianserna kan generera förlust istället för vinst.

Hudsons (2003) påpekar att samarbeten har en komplementär effekt på en organisations fallenhet att hantera uppgifter och en ökad förståelse för problem och möjligheter. Bergsten påvisar just det att samarbete mellan organisationer har stor betydelse. Enligt henne kan samarbetsrelationer gynna organisationer, då de syns bättre och får större plats i media. Sparreljung stärker Bergstens

53

uttalande, då hon menar att samarbete mellan organisationer gör deras varumärken starkare om det gäller ändamål som är goda. Gummesson (2002) hävdar att relationsmarknadsföring gör att relationer, nätverk och interaktion hamnar i centrum. Vidare menar han att relationsmarknadsföring kan appliceras på alla typer av företag. Sparreljung menar dock vidare att organisationer inte kan samarbeta med vilket annat företag som helst. Hon menar att ett samarbete med vissa företag kan sända ut fel budskap, men om samarbetet är bra anser hon att det immateriella värdet gynnas av samarbetet. Sparreljung påpekar att en del av organisationernas samarbete med andra partners har en betydelse för den relation som finns mellan bidragsgivare och organisationen.