Rapport angående genomförandet av batteridirektivet

(1)

Rapport angående

genomförandet

av batteridirektivet

rapport 5753 • novembeR 2007

(2)

Rapport angående genomförande

av batteridirektivet

Dnr 622-1747-07

(3)

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se

Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

Naturvårdsverket Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se

Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-5753-4.pdf ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2007 Elektronisk publikation Omslag/bild/illustration: Pär Ängerheim

(4)

NATURVÅRDSVERKET

Rapport angående genomförande av batteridirektivet

1 Förord

Batteridirektivet 2006/66/EG har två olika syften. Dels att minska miljöpåverkan av batterier och dels att samordna reglerna i hela EU.

Direktivet minskar miljöpåverkan från batterier på två sätt. Detta görs dels genom att minska mängden tungmetaller som riskerar att hamna i naturen genom att be-gränsa användandet av batterier som innehåller tungmetallerna kadmium och kvicksilver och dels genom att ställa krav på insamling av batterier. Direktivet minskar även miljöpåverkan från batterier genom hushållning av resurser genom att ställa krav på återvinning av uttjänta batterier och förbjuda deponering och för-bränning av obehandlade batterier.

Denna utredning föreslår de åtgärder som måste vidtas för att uppfylla direktivets krav. Andra åtgärder som föreslås är inte motiverade av direktivet utan ses istället som en modernisering av batteriinsamlingen i landet samt en anpassning till befint-lig liknande lagstiftning.

Östersund oktober 2007-10-09 Enheten för styrmedelsadministration

(5)

NATURVÅRDSVERKET

(6)

NATURVÅRDSVERKET

2 Innehåll

1 FÖRORD 3 2 INNEHÅLL 5 3 SAMMANFATTNING 7 4 SUMMARY 9 5 BAKGRUND 11 5.1 Uppdrag 11 5.2 Direktivet 11

5.3 Samarbete under utredningsprocessen 12

5.4 Internationell utblick 12

5.5 Teknisk utblick 12

5.6 Övergripande mål 13

6 EKONOMI OCH ORGANISATION 14

6.1 Val av framtida organisation 14

6.2 Villkor för säkerställande av producentansvaret 14

6.3 Fonden 15 6.4 Finansiella garantier 17 6.5 Punktskatter 17 6.6 Tillsyn 18 6.7 Forskning 19 6.8 Små producenter 20 6.9 Statistikrapportering 21 6.10 Föreskrifter 21 6.11 Kapacitetsmärkning 21

7 INSAMLING OCH ÅTERVINNING 22

7.1 Insamlingsmål 22

7.2 Insamling hos slutanvändare 23

7.3 Återvinningsnivåer 24

7.4 Information 24

7.5 Batterier i skrotbilar 25

8 MINSKAD ADMINISTRATION 27

(7)

NATURVÅRDSVERKET

9 SAMMANFATTNING AV STYRMEDELSANALYSEN 28 10 REFERENSER 32 11 DELTAGARE I REFERENSGRUPP(ERNA) 36 11.1 Inhämtning av synpunkter 37 11.2 Allmänna synpunkter 37 11.3 Enskilda synpunkter 38 12 BILAGOR 40 6

(8)

NATURVÅRDSVERKET

3 Sammanfattning

Naturvårdsverket föreslår att:

y producentansvar införs för batterier i Sverige

y föreskrifter fastställs av Naturvårdsverket, för att säkerställa en god riks-omfattande insamling på lika villkor för producenter och god service för konsumenter. Producentansvarsbolag ska kunna sköta sina medlemmars årliga rapportering till Naturvårdsverket

y verket fram till slutet av 2010 får i uppdrag att utreda hur eventuella återstående fondmedel ska hanteras. Grundtanken i denna utredning ska vara att behållningen i fonden tillhör producenterna och därför återföras till producenterna. Naturvårdsverket föreslår också att utbetalningar från fonden görs mot redovisning av insamlade och återvunna miljöfarliga batterier t.o.m. år 2010. I fonden måste tillräckliga medel finnas kvar för slutligt omhändertagande av kvicksilver och kadmium.

y producenterna ska ställa finansiella garantier för att säkerställande av producentansvarets fullgörande.

y det snarast möjligt införs punktskatt på kadmium- och kvicksilverbatte-rier. Ett eventuellt glapp mellan dagens avgifter och införande av de fö-reslagna punktskatterna bör bli under så tid kort att producenter inte hin-ner ställa om sin produktion.

y tillsynsmyndigheten får ta ut en årlig avgift motsvarande kostnaderna för sin tillsyn och registerhållning och att dessa avgifter finansierar tillsyns-verksamheten. Det är viktigt att det finns en fungerande tillsyn inom bat-teriområdet. En sådan förutsätter dels att tillräckliga resurser finns för att bedriva tillsyn, dels att reglerna innehåller effektiva verktyg för att åstadkomma rättelse såsom straffsanktioner, miljösanktionsavgift och möjlighet att påföra vite.

y frågan om att främja forskning och utveckling som lever upp till artikel 13 i direktivet bör hanteras genom direktiv, instruktioner och uppdrag till berörda finansiärer av forskning och teknisk utveckling. Utveckling av mer miljövänliga batterier är viktigt både för att hushålla med resur-ser och för att minska mängden tungmetaller i naturen.

y företag med en mycket liten försäljning undantas från de krav som ställs i direktivet, dock inte från kravet på registrering och årlig rapportering till Naturvårdsverket.

y verket får i uppdrag att sköta Sveriges rapportering till kommissionen i enlighet med direktivet.

y beslut angående kapacitetsmärkning avvaktar TAC-kommitténs hand-läggning i frågan

y högre mål för batteriinsamling jämfört med direktivet sätts upp i Sveri-ge. Det är miljömässigt motiverat med höga insamlingsmål eftersom det-ta minskar spridningen av tungmedet-taller i naturen och leder till bättre re-surshushållning.

y det fastställs i förordning att antalet insamlingsställen i ett framtida pro-ducentansvar inte får understiga det antal som finns när direktivet träder

(9)

NATURVÅRDSVERKET

i kraft. Detta förutsätter sannolikt avtal mellan producenterna och kom-munerna. Dessutom föreslås att distributörer som säljer batterier ska återta uttjänta batterier.

y direktivets nivåer för återvinning av batterier införs i den nya batteriför-ordningen. Då det saknas krav på återvinning av kvicksilverbatterier i direktivet föreslås en nivå som sammanfaller med de krav som natur-vårdsverket idag ställer på SAKAB.

y producenterna tar över det informationsansvar som direktivet kräver. Direktivet ställer uttryckliga krav på information till slutkonsumenterna. De mätningar som gjorts före, under och efter Batteriinsamlingens na-tionella informationskampanjer visar på vikten av att upprätthålla en re-gelbunden kontakt med konsumenterna. Naturvårdsverket anser att det är viktigt att information och kommunikation om batterier, batteriinsam-ling och påverkan på miljö och människa även fortsättningsvis ges på ett objektivt, uttömmande och öppet sätt.

y insamlingssystem som är godkända enligt förordningen (1997:788) om producentansvar för bilar även ska anses lämpliga enligt den föreslagna batteriförordningen.

(10)

NATURVÅRDSVERKET

4 Summary

The Swedish EPA suggests that:

• Producer Responsibility regarding batteries is introduced in Sweden. • further regulations on what conditions shall be met in order to safeguard a

good, nationwide collection of batteries – on equal terms for producer companies with a high service-level for consumers – will be laid down by The Swedish EPA. Collectively organised compliance systems for WEEE recycling and recovery shall be able to report annually to The Swedish EPA on behalf of their respective member companies.

• Until the end of 2010, The Swedish EPA is assigned the task of investigat-ing how surplus fundinvestigat-ings from The Fund should be handled. The leadinvestigat-ing idea for the investigation regarding The Fund is that surplus fundings be-long to the producers, and therefore shall be refunded. The Swedish EPA suggests that disbursements from The Fund shall be made until 2010. Dis-bursements shall be based on actual reported levels of collected and recy-cled environmentally harmful batteries. The Fund must be able to carry the costs for the final placement of mercury and cadmium.

• producers shall furnish financial guarantees to ensure their respective ful-filment of the Producer Responsibility.

• at the earliest possible date, selective taxes should be implemented regard-ing mercury and cadmium batteries. An eventual time gap between the phase-out of current fees and the implementation of selective taxes should be minimized so that the producers do not have the time to convert produc-tion.

• the supervision authority may charge an annual fee correlating to their costs for supervision and record holding. It is important that there is a func-tional supervision within the battery field. Such implies that sufficient re-sources are available and that the regulation contains suitable tools for the supervision.

• annual fees for the supervisory authorities activities and record keeping are related to the authorities costs related to these activities.

• issues regarding research and development in accordance with article 13 in the Directive is assigned to the Swedish Cabinet Office and the Ministries. The development of more environmental friendly batteries is important for sustainable resource management as well as for the reduction of heavy metals in the environment.

• apart from the obligatory provisions regarding registration and annual re-porting to the supervision authority, the provisions regarding Producer Re-sponsibility should not be applicable to companies with insignificant sales of batteries.

• The Swedish EPA is assigned the task of annual reporting to the Commis-sion in accordance with the Directive.

• decision on capacity marking is postponed until the TAC-committee has handled the issue.

• the Swedish goals laid down for levels of collection of batteries should be higher than those stipulated in the Directive. From an environmental sus-tainability point of view, high goals for levels of collection are justified as

(11)

NATURVÅRDSVERKET

they counteract dissemination of heavy metals in the environment at the same time as they help increase resource management in society. • it is stated in the Ordinance that the total number of collection-points for

end-of-life WEEE, in a future system based on Producer Responsibility, may not fall below the actual number in operation as per the date of com-ing into force of the Directive. In order to achieve this, agreements must likely be entered into between the producers and municipalities. Further-more, distributors that sell batteries should be obliged to take back used batteries.

• the levels of recycling laid down in the Directive is also implemented in the new Ordinance on batteries. The current level of recovery of mercury from mercurial batteries that is agreed upon between The Swedish EPA and SAKAB is also implemented in the Ordinance.

• the producers are assigned the responsibility for provision of information as laid down in the Directive. The Directive expressly demands that end-consumers are sufficiently informed with regards to the handling of batter-ies. Surveys made before, during and after national information campaigns managed by “Batteriinsamlingen” pinpoint the importance of maintaining regular contact with the consumers. The Swedish EPA finds it to be of ut-most importance that information and communication regarding batteries, collection of batteries and their impact on the environment and human health also henceforth is given objectively, comprehensively and openly. • a system for collection of scrap cars, that fulfils the demands set out in the

Ordinance (1997:788) on Scrap Cars, should be deemed to be sufficient also under the new ordinance on batteries.

(12)

NATURVÅRDSVERKET

5 Bakgrund

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG (direktivet) av den 6 septem-ber 2006 om batterier och om upphävande av direktiv 91/157/EEG fastställer dels regler för utsläppande på marknaden av batterier, dels särskilda regler för insam-ling, behandinsam-ling, återvinning och bortskaffande av förbrukade batterier. De utgör komplement till den relevanta gemensamhetslagstiftningen på avfallsområdet och ska uppmuntra till en omfattande insamling och återvinning av förbrukade batteri-er. Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast 26 september 2008.

5.1 Uppdrag

Naturvårdsverket har fått ett uppdrag av Miljödepartementet att utreda förutsätt-ningarna för genomförande av Europaparlamentets direktiv om batterier. Uppdra-get finns redovisat i sin helhet i bilaga 1.

5.2 Direktivet

Ett antal nyheter kommer införas i svensk lagstiftning i samband med att direktivet genomförs. Bland annat finns krav på att alla batterier ska återvinnas, dvs. även de som inte klassas som miljöfarliga. Idag går dessa i huvudsak till deponi i Sverige. Det finns två syften med det nya direktivet. Dels ska det verka för en bättre hanter-ing av batterier ur miljösynpunkt inom EU, dels ska det verka harmoniserande, dvs. reglerna ska vara desamma inom hela gemenskapen. Det framgår av direktivet att artiklarna 4, 6 och 21, dvs. de som handlar om förbud mot vissa batterityper, ut-släppande på marknaden och märkning av batterier, är harmoniserande. Övriga delar av direktivet är minimikrav. Det innebär att medlemsstaterna har rätt att ställa högre krav än de som meddelas i direktivet.

Flera av förslagen som lämnas i utredningen är inte krav enligt direktivet. Frågor om producentansvar föreligger eller inte, om fondens användning och om säker-ställande av finansiell garanti är snarare försök att modernisera insamlingssystemet i landet.

Direktivet innehåller däremot regler angående förbud av vissa batterityper, främ-jande av forskning inom batteriområdet, fastställande av lämpliga insamlingssy-stem, mål för insamling och återvinningsmöjligheter. Direktivet anger också att det ska finnas möjlighet att lätt ta bort inbyggda batterier, att ekonomiska styrmedel ska kunna användas och att man ska kunna göra undantag från reglerna för mycket små producenter.

(13)

NATURVÅRDSVERKET

Uttömmande information om batterier och deras påverkan på hälsa och miljö ska ges genom informationskampanjer. Statistik om bland annat batteriförsäljning och återvinning ska rapporteras till EU. Slutligen anger direktivet hur batterier ska märkas.

5.3 Samarbete under utredningsprocessen

Naturvårdsverket har under arbetets gång haft diskussioner med ett stort antal aktö-rer inom batteriområdet för att få så bred enighet som möjligt om det färdiga för-slaget. Gruppen av aktörer har innefattat myndigheter, intresseorganisationer och företag. Dessa har haft möjlighet att komma med synpunkter på ett antal frågor. En del av gruppens medlemmar har intervjuats per telefon. Referensgruppens sam-mansättning och en sammanställning av dess synpunkter finns redovisad i bilaga 2. Förutom referensgruppen har två olika konsulter tagit del i arbetet. Bo Lindvall, CITOC AB, har gjort en analys av blybatteribranschen (bilaga 3) och Mikael Hägglöf, Fröberg & Lundholm advokatbyrå har både gjort en förstudie av fråge-ställningar att reda ut i samband med uppdraget (bilaga 4) och stått för arbetet med att formulera förordningstexter (bilaga 7). Mikael Hägglöf har också tagit fram den genomförandepromemoria som finns redovisad i bilaga 8

Arbetet inom Naturvårdsverket har bedrivits av en arbetsgrupp och beslut om väg-val etc. har fattats av en styrgrupp. Arbetsgruppen har också samverkat med de handläggare inom Naturvårdsverket som arbetar med frågor kopplade till elavfalls-direktivet. Då områdena är nära besläktade finns klara kopplingar mellan dem. Det nya förslaget till batteriförordning som presenteras i utredningen innehåller vissa delar som i stort är kopierade från elavfallslagstiftningen.

5.4 Internationell utblick

En beskrivning av batteriinsamlingen i övriga Europa redovisas i bilaga 5

5.5 Teknisk utblick

En undersökning av tekniska möjligheter att ta hand om begagnade batterier har gjorts. Syftet var att få en översiktlig bild av möjligheterna att ta emot batterierna. Flera intressenter har hört av sig, både i Sverige och övriga Europa, och möjlighe-terna att ta emot begagnade batterier till rimliga kostnader har visat sig vara goda. Redan idag finns det företag i Sverige som tar hand om de miljöfarliga batterierna som innehåller bly eller kadmium. Den tekniska utblicken har visat att man inom en snar framtid i Sverige kan få betalt för Li-Ion och NiMH batterier, och övriga batterier kan återvinnas för en kostnad som uppgivits till ca 2000 kr/ton. För

(14)

NATURVÅRDSVERKET

rande kostar deponering av icke miljöfarliga batterier ca 900 kr/ton. Inom Europa finns företag som kan ta hand om kvicksilverbatterier.

Enligt batteridirektivet kan undantag medges från förbudet att deponera bärbara batterier om ingen lämplig slutbehandlare finns tillgänglig. Den tekniska utblicken visar att det finns tillgängliga slutbehandlare. Deponeringsförbudet gäller därför samtliga batterier.

5.6 Övergripande mål

Ett antal mål har formulerats för Naturvårdsverkets utredningsarbetet. De är: 1) Maximerad batteriinsamling

2) Ett system som är administrativt och organisatoriskt enkelt för myndigheter, företag och allmänhet

3) En ekonomiskt effektiv batteriinsamling

4) Kontinuitet för slutanvändare, både när det gäller insamling och information 5) Samordning med lagstiftningen för el-avfall.

(15)

NATURVÅRDSVERKET

6 Ekonomi och organisation

6.1 Val av framtida organisation

Naturvårdsverket föreslår att producentansvar införs för batterier i Sverige

En huvudfråga att lösa i samband med utredningen är val av finansieringssystem för den framtida insamlingen. Direktivet öppnar för olika vägar att finansiera arbe-tet. Ett alternativ är att fortsätta med dagens system där producenterna betalar in miljöavgifter till Naturvårdsverket som sedan betalar ut pengarna som ersättning för redovisade kostnader för insamling, sortering och återvinning av batterier. Detta system behöver i så fall byggas ut till att gälla även batterier som inte klassas som miljöfarliga. Miljöfarliga batterier står idag för ca 10 procent av marknaden för småbatterier i Sverige.

Det andra alternativet är att inrätta ett producentansvar där producenterna är ansva-riga för insamling och återvinning av batterierna.

En grundläggande princip inom miljöpolitiken är att den som förorenar ska stå för kostnaderna för föroreningen. När det gäller batterier innebär detta att det är logiskt att den som producerar batterier ska stå för kostnaderna detta är förknippat med till exempel omhändertagande av tungmetaller om det är ekonomiskt rimligt, tekniskt möjligt och miljömässigt motiverat. Detta samstämmer väl med grundtanken för producentansvar.

När frågan om finansieringssystem ställts till referensgruppen har en stor majoritet svarat att producentansvar är det system vi bör välja. Producentansvar anses vara en modernare lösning som motiverar företag och producenter till att effektivisera produkter och organisation.

Naturvårdsverket bedömer att producentansvar är den mest kostnadseffektiva lös-ningen för producenter, konsumenter och samhälle.

6.2 Villkor för säkerställande av

producentan-svaret

Föreskrifter fastställs av Naturvårdsverket för att säkerställa en god riksom-fattande insamling på lika villkor för producenter och god service för kon-sumenter. Producentansvarsbolag ska ha möjlighet att sköta sina medlem-mars årliga rapportering till Naturvårdsverket.

(16)

NATURVÅRDSVERKET

För att uppnå en hög insamlingsnivå och god service för konsumenterna

och för att säkerställa tillfredsställande insamling av batterier i hela landet bör pro-ducenterna uppfylla ett antal villkor. Exempel på sådana villkor är insamling i samtliga kommuner i Sverige eller en batteriholk per 500 boende (eller avtal med kommuner eller andra om tillhandahållande av sådana). Mer detaljerade anvisning-ar för utformning av insamlingssystem föreslås fastslås i föreskrifter från Natur-vårdsverket

Inom elavfallsområdet har företag försökt lösa sitt producentansvar genom att bifo-ga en retursedel när en produkt säljs istället för att upprätta insamlingsställen där avfallet kan lämnas. Att bifoga retursedlar ska inte ses som ett sätt att fullgöra pro-ducentansvaret. Flera produkter som innehåller batterier finns hos konsumenterna i flera år, och en majoritet av slutanvändarna kommer ha förlorat sedlarna innan de ska sända tillbaka sina batterier.

För att minska administrationen för företagare och myndigheter bör ett producent-ansvarsbolag ha möjlighet att rapportera sina medlemmars årliga försäljning till Naturvårdsverket. Genom en sådan regel behöver producenterna endast rapportera till ett ställe. Rapporterna ska lämnas i enlighet med anvisningar från Naturvårds-verket.

6.3 Fonden

Naturvårdsverket föreslår att verket till utgången av 2010 får i uppdrag att utreda hur ev. återstående fondmedel ska hanteras. Grundtanken i denna utredning ska vara att behållningen i fonden tillhör producenterna och därför ska återföras till branschen. Naturvårdsverket föreslår också att utbetalningar från fonden görs mot redovisning av insamlade och återvunna miljöfarliga batterier t.o.m. år 2010. I fonden måste tillräckliga medel finnas kvar för slutligt omhändertagande av kvicksilver och kadmium.

Naturvårdsverket förvaltar idag två fonder för batterier. Den ena avser insamling och återvinning av blybatterier över 3 kg och den andra småbatterier. Gruppen småbatterier innefattar samtliga övriga batterier. Sammanlagt finns ca 800 miljoner kronor i de båda fonderna.

De två fonderna utgör tillsammans batterifonden. Till fonden har under lång tid tagits ut en avgift avsedd som buffert i samband med insamling av miljöfarliga batterier. Det är därför rimligt att den hjälper till med att finansiera insamling av de miljöfarliga batterier som finns i samhället den dag direktivet (och de nya reglerna för producentansvar) träder i kraft.

(17)

NATURVÅRDSVERKET

Om producentansvar bildas tar detta över ansvaret för samtliga batterier som släpps på marknaden efter 26 september 2008, då direktivet träder i kraft. Naturvårdsver-ket bör via batterifonden stå för merkostnader för insamling och återvinning av de miljöfarliga batterier som redan finns ute i samhället vid detta datum. Ersättningen per batteri får aldrig överstiga den avgift som erlagts till fonden. Frågan om att skilja de batterier som omfattas av producentansvar från de övriga kan lösas på olika sätt. Att införa en ny producentansvarsmärkning av batterier som släpps på marknaden sedan direktivet införlivats med svensk lagstiftning kräver extra admi-nistration hos både producenter och myndigheter och bör därför undvikas. En sätt att lösa problemet innebär att man när de nya reglerna införs gör en beräk-ning av hur många miljöfarliga batterier som redan finns i samhället. Man beräknar också hur många av dessa batterier som kommer lämnas till återvinning varje år. Med utgångspunkt från dessa beräkningar betalar Naturvårdsverket ut pengar från batterifonden till de producenter som svarar för insamlingen. Producenterna får begära ersättning efter hur mycket batterier de samlat in och de merkostnader de haft för insamling. Producenterna sköter då insamlingen och återvinningen av des-sa batterier rent praktiskt. Om de indes-samlade batterierna blir fler än den uppskattade mängden får producenterna själva stå för den mellanskillnaden.

Också insamlingen av de icke miljöfarliga batterierna måste finansieras. Detta kan man enligt batteriförordningen inte använda batterifonden till. Istället föreslår vi att ansvaret för dessa batterier fördelas solidariskt mellan de olika producenterna efter deras storlek på marknaden. (Jämför med §§13-14 i WEEE förordningen.)

Oberoende av vad som bestäms angående överskjutande medel i fonden krävs att man avsätter de medel som behövs för det slutliga omhändertagandet av kvicksil-ver och kadmium när det blir aktuellt.

Planering för slutförvaring av kvicksilver pågår just nu i Sverige och det är uppen-bart att medel behöver avsättas för detta. Kadmiumbatterier ska enligt regeringsbe-slut fasas ut till 2010. Även om någon utfasning inte är genomförbar så snart gör batteriernas långa livslängd på 20-25 år att om en sådan utfasning kommer till stånd innan ca år 2030 måste resurser för utfasning av kadmium finnas kvar i batte-rifonden. För blybatterier behöver inte medel sparas i fonden för slutomhänderta-gande. Detta motiveras av att blybatterier har en genomsnittslängd på ca 5 år och inom den tidsperioden bedöms det inte finnas tillgång till alternativ som ersätter blybatterier.

Det är svårt att idag få en överblick av hur mycket av fonden som kommer att fin-nas kvar efter att insamlingsansvaret finansierats. Det är också svårt att få en tydlig bild av hur producentansvaret fungerar och hur informationsarbetet lever vidare med nya huvudmän. Naturvårdsverket föreslår därför att verket får i uppdrag att till utgången av 2010 utreda hur kvarstående fondmedel ska hanteras.

(18)

NATURVÅRDSVERKET

6.4 Finansiella garantier

Naturvårdsverket föreslår att producenterna ska ställa finansiella garantier för att säkerställa att producentansvarets fullgörs.

Formerna för de finansiella garantierna bör följa den modell som föreskrivs i 18 § förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska pro-dukter. Se även Naturvårdsverkets allmänna råd (Bilaga 9) om finansiella garantier till den paragrafen.

6.5 Punktskatter

Naturvårdsverket föreslår att det snarast möjligt införs punktskatt på bärbara kadmium- och kvicksilverbatterier. Ett eventuellt glapp mellan dagens avgifter och ett införande av de föreslagna punktskatterna bör bli så kort att producenter-na inte hinner ställa om sin produktion.

Det finns nationella strategier som anger att kadmium, kvicksilver och bly ska vara utfasade ur samhället till år 2010. För bärbara kadmium- och kvicksilverbatterier finns det mindre miljöfarliga alternativ som kan användas istället. Därför är punkt-skatter i dessa fall klart motiverade.

För blybatterier och industribatterier med kadmium är förhållandet något annorlun-da. Det finns idag inga ekonomiskt likvärdiga alternativ till dem som samtidigt är mindre miljöfarliga. Motivet för en punktskatt på dessa batterier skulle vara att påskynda utvecklingen av alternativ eller tekniker som gör batterierna mer långli-vade.

En avgift ska motsvaras av en prestation av något slag. Därför kan avgifter inte användas som styrmedel för att minska eller få slut på användningen av vissa typer av batterier. Vill man ha ekonomiska styrmedel får det i stället bli punktskatter. Direktivets artikel 9 öppnar för att använda ekonomiska styrmedel för att styra mot mer miljövänliga alternativ.

När miljöavgiften 1998 höjdes från 40 till 300 kr minskade den årliga försäljningen av nickelkadmiumbatterier från 328 ton till 190 ton (Figur 1). Många producenter har en separat tillverkningslinje för kadmiumfria batterier till Sverige. Om en punkskatt på kadmiumbatterier inte införs bedöms användningen av kadmiumbatte-rier öka.

(19)

NATURVÅRDSVERKET

Försäljning NiCd 0 50 100 150 200 250 300 350 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Figur 1. Figuren visar försäljningen av kadmiumbatterier i ton från 1997 till 2006. Man kan tydligt se en stor minskning av försäljningen mellan 1997 och 1998 då avgif-ten kraftigt höjdes. (Källa: Naturvårdsverkets statistik)

6.6 Tillsyn

Naturvårdsverket föreslår att tillsynsmyndigheten får ta ut en årlig avgift motsvarande kostnaderna för sin tillsyn och registerhållning och att dessa avgifter finansierar tillsynsverksamheten. Det är viktigt att det finns en funge-rande tillsyn inom batteriområdet. En sådan förutsätter dels att tillräckliga resurser finns för att bedriva tillsyn, dels att reglerna innehåller effektiva verktyg för att åstadkomma rättelse såsom straffsanktioner, miljösanktionsav-gift och möjlighet att påföra vite.

I samband med att producentansvar för batterier införs uppstår ett behov av tillsyn. Tillsyn är viktig ur såväl miljösynpunkt som av konkurrensskäl. En bristfällig till-syn riskerar leda till att färre batterier samlas in och till konkurrensnackdelar för de företag som följer lagstiftningen.

En fungerande tillsyn kan ses som ett administrativt styrmedel och är ett viktigt led i genomförandet av regler. Det är därför angeläget att det avsätts tillräckliga resur-ser för tillsynen så att den fungerar väl. Som en följd av principen om förorenarens betalningsansvar i miljöbalkens hänsynsregler ska den som blir föremål för tillsyn stå för kostnaderna för den offentliga tillsynen.

Enligt avgiftsförordningen (SFS 1992:191) får myndigheter ta ut avgifter för sitt arbete om det följer av lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen.

(20)

NATURVÅRDSVERKET

Administrativ och operativ tillsyn innebär kostnader för tillsynsmyndigheten i form av personalkostnader, kostnader för utveckling av datasystem med mera. Av 5 § avgiftsförordningen framgår också att statliga myndigheter i möjligaste mån ska nå full kostnadstäckning för sin myndighetsutövning.

Vi föreslår därför att tillsynsmyndigheten får stöd i avgiftsförordningen för att ta ut en årlig avgift från de producenter som omfattas av förordningen om producentan-svar för batterier. Vi bedömer att det är rimligt att ta ut en lägre avgift för de små producenter som enligt förslaget enbart kommer att omfattas av registrerings- och rapporteringskraven. Vi bedömer avgiftsnivåer på 1000 och 8000 kr som lämpliga. Vi föreslår också att avgifterna tas in av tillsynsmyndigheten och får användas för att bekosta dess tillsynsverksamhet och registerhållning.

En effektiv straffsanktionering är ett villkor för en fungerande tillsyn. Till batteri-lagstiftningen bör därför kopplas möjligheter till miljösanktionsavgift och vitesfö-reläggande. Tillsynen bör också omfatta möjlighet att söka efter företag som inte fullgör sina plikter enligt denna förordning.

Det finns stora likheter mellan den föreslagna batterilagstiftningen och regleringen av el-avfall. Båda reglerverken syftar till att begränsa olägenheterna från avfall som inte är anläggnings- eller platsanknutet vilket gör att särskild kunskap om regionala eller lokala förhållanden saknar betydelse. Dessutom omfattas en stor del av produ-centerna av båda lagstiftningarna. Sannolikt finns stora samordningsfördelar med en gemensam tillsynsmyndighet både från producenternas och tillsynsmyndighe-tens perspektiv.

6.7 Forskning

Naturvårdsverket föreslår att frågan om att främja forskning och utveckling som lever upp till artikel 13 i direktivet bör hanteras genom direktiv, instruktioner och uppdrag till berörda finansiärer av forskning och teknisk utveckling. Utveckling av mer miljövänliga batterier är viktigt, både för att hushålla med resurser och för att minska mängden tungmetaller i miljön.

Direktivet kräver att medlemsstaterna ska avsätta medel för forskning i syfte att dels förbättra batteriers prestanda under hela deras livscykel men även för att få ut batterier med endast en liten mängd farliga ämnen på marknaden. Speciellt gäller detta att ersätta kvicksilver, kadmium och bly i batterierna.

Det är angeläget att påskynda utvecklingen av mer miljövänliga batterier av såväl resurshushållningsskäl som för att minska spridningen av tungmetaller i miljön. Även om man här i landet har en god insamling av batterier i en internationell jäm-förelse innebär varje inte återvunnet batteri en negativ miljöpåverkan.

(21)

NATURVÅRDSVERKET

Idag pågår i Sverige forskning och utveckling som främst går ut på att förlänga livslängden på befintliga batterier. Exempel på sådan utveckling är regenerering av blybatterier. Det finns företagare i Sverige idag som säger sig kunna fördubbla livslängden på sådana batterier. En längre livslängd innebär inte bara minskad användning, och därmed spridning av tungmetaller utan även minskade transporter.

6.8 Små producenter

Naturvårdsverket föreslår att företag med en mycket liten försäljning undantas från de krav som ställs i direktivet, dock inte från kravet på registrering och årlig rapportering till tillsynsmyndigheten.

I artikel 18 i batteridirektivet finns en möjlighet för medlemsstaterna att ge undan-tag för små producenter från krav som framgår av direktivet. Antalet batterier hos dessa producenter är försumbar i sammanhanget och småföretagarna skulle slippa en del administration.

Det är dock knappast rimligt att helt undanta små företagare från kraven i direkti-ven. För att kunna bedriva en rättvis och rimlig tillsyn över branschen, samt för att kunna sköta statistikrapporteringen till EU, krävs att man har kunskap om vilka aktörer som finns på marknaden. Därför föreslår vi att samtliga producenter som släpper batterier på marknaden i Sverige ska vara registrerade och årligen rapporte-ra till Naturvårdsverket, men att de undantas övrigt ansvar enligt denna förordning. Gränsvärden för vad som är en liten producent för kvicksilver och kadmium har vi kommit fram till genom att studera Naturvårdsverkets register över producenter och deras årliga rapportering. Gränsvärdet för bly har utarbetats i samråd med före-trädare för blybatteribranschen. Föreslagna gränsvärden redovisas i tabell 1.

Tabell 1 Redovisning av förslag till gränsvärden för små producenter.

Batterityp Gränsvärde (kg batterier)

Kvicksilver 1 Kadmium 2 Blybatteri >3kg 250 Övriga blybatteri 100 Övriga batterier 50 20

(22)

NATURVÅRDSVERKET

6.9 Statistikrapportering

Naturvårdsverket föreslår att verket får i uppdrag att sköta landets rapportering till kommissionen i enlighet med direktivet.

Naturvårdsverket bör vara ansvarigt för rapportering av statistik till EU. Då krävs också att det fastställs i förordning att samtliga producenters försäljning ska rappor-teras till tillsynsmyndigheten i god tid så att statistiken hinner bearbetas och ställas samman inför rapporteringen till EU.

6.10 Föreskrifter

Regler för ett antal frågor bör preciseras närmare i föreskrifter efter att den nya förordningen trätt i kraft. Dess frågor är (siffrorna hänvisar till paragrafer i den föreslagna förordningen):

y Registrering och rapportering (§§7 och 16) y Lämpligt insamlingssystem (§12)

y Finansiella garantier (§15) y Information (§17)

6.11 Kapacitetsmärkning

Naturvårdsverket föreslår att beslut angående kapacitetsmärkning avvaktar TAC-kommitténs handläggning i frågan.

Direktivet ställer krav på att batterier ska märkas med kapacitet. Olika batterier är anpassade efter olika slags användning. Till exempel kan man få stor energi snabbt ur batterier som är anpassade för kamerablixtar medan batterier för ficklampor kan ge lägre effekt under lång tid. Kapaciteten som man får ur ett batteri beror dock på både batteriets typ och den apparatur det används i. En kapacitetsmärkning skulle därför verka vilseledande för konsumenterna

Eftersom direktivet ändå kräver kapacitetsmärkning förefaller det lämpligast att avvakta TAC-kommitténs handläggning av märkningsfrågan för att få en gemen-sam märkning av kapacitet i hela EU. TAC-kommittén är en grupp med represen-tanter för de olika EU-länderna som diskuterar tekniska frågor i samband med direktivet på Europanivå.

Att införa egna svenska standarder för märkning av kapacitet bedömer vi vara ett sämre alternativ, eftersom det skulle leda till extra administration för företagen om de skulle tvingas märka batterier specifikt för den svenska marknaden.

(23)

NATURVÅRDSVERKET

7 Insamling och återvinning

7.1 Insamlingsmål

Naturvårdsverket föreslår att högre mål för batteriinsamling än kraven i direktivet sätts upp för Sverige. Det är miljömässigt motiverat med höga insamlingsmål, eftersom det minskar spridningen av tungmetaller i naturen och leder till en bättre resurshushållning.

I direktivet framgår de lägsta mål för batteriinsamling som medlemsstaterna måste uppnå. Dessa mål framgår nedan av tabell 2.

Tabell 2. Insamlingskrav som framgår av direktivet

År Insamling (%)

2012 25 2016 45 Direktivets riktvärden är anpassade för att även länder som idag inte har någon insamling av batterier ska klara dem. Då insamlingen i Sverige ligger på en betyd-ligt högre nivå skulle direktivets insamlingsmål innebära en rejäl sänkning av am-bitionsnivån.

För närvarande räknar vi med 60-65 procents insamling av småbatterier och 95-100 procent för bil- och industribatterier. Att fastställa mål i den nya förordningen som sammanfaller med direktivet vore att sänka ambitionsnivån och det är olämpligt från miljösynpunkt. Man bör inte heller i en förordning fastställa för höga nivåer som inte går att uppnå. Det är med andra ord svårt att lägga fast en bestämd nivå för batteriinsamling

Vi föreslår att målen för insamlingen formuleras för att motsvara kraven i hänsyns-reglerna 2 kap. miljöbalken. Dessutom ska en lägsta insamlingsnivå anges i bilaga till förordningen. Dessa insamlingskrav bör kunna ändras för att anpassas efter situationen i landet och redovisas nedan i tabell 3.

Tabell 3.Förslag till insamlingskrav för batterier i Sverige

Typ av batteri År Insamling (%)

Start och industribatterier av bly 2008 95 Industribatterier med kadmium 2008 95

Övriga batterier 2012

2016

60 70

(24)

NATURVÅRDSVERKET

7.2 Insamling hos slutanvändare

Naturvårdsverket föreslår att det fastställs i förordning att antalet insamlingsställen i ett framtida producentansvar inte får understiga det antal som finns när direktivet träder i kraft. Detta förutsätter avtal mellan producenterna och kommunerna. Dessut-om föreslår vi att distributörer sDessut-om säljer batterier ska återta begagnade batterier.

En förutsättning för att vi ska kunna behålla den höga insamling av batterier vi har i Sverige idag är att insamlingssystemen för slutanvändarna inte försämras. Insam-lingen hos slutanvändare, dvs. konsumenter, företag etc., förutsätter sannolikt avtal och samråd mellan producenterna och kommunerna. Det är viktigt med kontinuitet vid planeringen av insamlingsplatser (dvs. batteriholkar och återvinningscentraler) för att slutkonsumenter ska veta var de ska lämna sina uttjänta batterier.

Tidigare har insamling av batterier skett i affärer som säljer batterier. Detta krav togs bort i samband med att el-avfallsförordningen skrevs, eftersom motsvarande krav på att ta emot el-avfall bedömdes orimligt av utrymmesskäl. Vi föreslår att möjligheten att lämna uttjänta batterier på försäljningsställen införs på nytt. Fler insamlingsplatser gör det lättare för slutkonsumenterna att lämna in sina uttjänta batterier. Det leder sin tur sannolikt till högre insamling.

Ett insamlingskärl hos varje distributör behöver inte ta stor plats. I figur 2 visas ett danskt exempel på insamlingskärl för batterier som är framtagen för placering i affärer. Insamlingen i affärer bör vara inriktad på lösa batterier. Man bör också kunna anpassa tömningsfrekvensen efter mängden inlämnade batterier. Då bör inte transporterna öka nämnvärt. Exempel på länder som har insamling hos distributörer är Danmark och Holland.

Figur 2. Bild på batteriholk från Danmark som finns hos distributörer.

(25)

NATURVÅRDSVERKET

7.3 Återvinningsnivåer

Direktivets nivåer för återvinning bör införas i den nya batteriförordningen. Krav på omhändertagande av kvicksilver ur kvicksilverbatterier på samma nivå som idag regleras i avtal mellan Naturvårdsverket och SAKAB bör införas.

Direktivet anger ett antal lägstanivåer vid återvinning av batterier. De redovisas i tabell 4.

Tabell 4. Fastställda lägstanivåer vid återvinning av batterier

Nivå (%) Batterityp

65 Startbatterier och blyindustribatterier 75 Nickelkadmiumbatterier

50 Övriga batterier

Utöver dessa krav, som gäller andel av hela batteriet, finns bestämmelser om att så stor mängd av bly/kadmiuminnehållet i batterierna som är praktiskt möjligt och ekonomiskt rimligt ska återvinnas.

Det finns dock inga specificerade regler i direktivet för omhändertagande av kvick-silverbatterier. Kvicksilver och dess föreningar, främst metylkvicksilver, påverkar hjärt- och kärlsystemet, immunsystemet, reproduktionssystemet samt njurarna. Störningar av nervsystemets utveckling och giftigheten för det centrala nervsyste-met är de mest väldokumenterade effekterna. Detta gör att det finns goda skäl att minimera mängden kvicksilver i omgivningen.

Eftersom artiklarna i direktivet som behandlar återvinning endast utgör minimikrav kan medlemsstaterna införa mer specificerade regler. I de upphandlingar som ge-nomförts mellan Naturvårdsverket och SAKAB har en miniminivå för omhänder-tagande på 98 % av kvicksilvret i batterierna (dvs. inte hela batteriet) använts. Denna nivå är praktiskt möjlig, miljömässigt motiverad och ekonomiskt rimlig. Vi föreslår att den fastställs som krav på återvinningsgrad för kvicksilverbatterier.

7.4 Information

Naturvårdsverket föreslår att producenterna tar det informationsansvar som fastställs i direk-tivet. Direktivet ställer uttryckliga krav på information till slutkonsumenterna. De mätningar som gjorts före, under och efter Batteriinsamlingens nationella informationskampanjer visar på vikten av att upprätthålla en regelbunden kontakt med konsumenterna. Naturvårdsverket anser att det är viktigt att information och kommunikation om batterier, batteriinsamling och påverkan på miljö och människa även fortsättningsvis kommer att ges på ett objektivt, ut-tömmande och öppet sätt.

(26)

NATURVÅRDSVERKET

Direktivet anger att den information som går ut till slutkonsumenterna ska vara uttömmande och öppen om batteriers potentiella effekter på miljö och människors hälsa, varför batterier ska samlas in och hur den insamlingen ska gå till. Detta är en skarpare och tydligare formulering än vad som idag står i den svenska förordningen och visar på vikten av information till konsumenterna.

Naturvårdsverket bedömer att producentansvaret ska omfatta direktivets krav på information. Information är ett väsentligt verktyg för att uppfylla de fastlagda nivå-erna för insamling av batterier. Den som har ansvar för att insamlingsmålen nås måste också ha tillgång till detta verktyg.

När den nya förordningen har införts krävs att tillsynsmyndigheten tar ansvar för tillsynen. Krav ska ställas på att information som går ut till konsumenterna uppfyl-ler kraven på uttömmande, tydlig och öppen information om batterier och dess påverkan på miljö och människa i enlighet med EU:s direktiv och den nya svenska förordningen. Detta torde i tillräcklig grad säkerställa att kraven på information uppfylls på ett ändamålsenligt sätt.

I de mätningar som gjorts före, under och efter Batteriinsamlingens nationella in-formationskampanjer syns tydligt hur konsumenternas kunskap, kännedom och beteende att lämna in sina batterier sjunker när inga kampanjer på nationell nivå genomförs. Detta visar på vikten av att upprätthålla en regelbunden kontakt med konsumenterna om att alla batterier ska lämnas in och varför detta är viktigt. Ge-nom regelbundna och väl geGe-nomtänkta nationella informationskampanjer är batte-rier idag högt rankade hos konsumenterna när det gäller produkter som inte ska slängas i hushållsavfallet. Det resultatet är viktig att ta vara på.

Vi ser det som värdefullt att den kunskap och erfarenhet som har byggts upp inom Batteriinsamlingen tas till vara i det fortsatta informationsarbetet. Vi anser också att det kan ligga ett värde i att även fortsättningsvis driva informationsarbetet under namnet ”Batteriinsamlingen”, eftersom det har en hög igenkänning och trovärdig-het hos konsumenterna.

7.5 Batterier i skrotbilar

Naturvårdsverket föreslår att insamlingssystem som är godkända enligt förordningen (1997:788) om producentansvar för bilar även ska anses lämpliga enligt den föreslag-na batteriförordningen.

För närvarande finns ett producentansvar som gäller för hela bilar. Detta innebär att en producent ska ansvara för att ta hand om hela bilen kostnadsfritt när den är uttjänt. Normalt avtalar producenterna med bilskrotare som om det behövs, får

(27)

NATURVÅRDSVERKET

betalt för att ta hand om hela bilen. Idag är det dock lönsamt att ta hand om hela bilen utan stöd från producenten.

Naturvårdsverket föreslår att system för insamling av skrotbilar även ska anses lämpliga för insamling av startbatterier. Frågan om att ta in eventuella avgifter för att finansiera insamling och återvinning av batterierna får då lösas mellan produ-centansvaret för bilen och produprodu-centansvaret för startbatterier.

(28)

NATURVÅRDSVERKET

8 Minskad administration

Idag rapporterar företag in uppgifter om försäljning av batterier till Naturvårdsver-ket fyra gånger per år. För att minska den administrativa bördan för företag och myndigheter föreslår vi att rapporteringen begränsas till en gång per år. Producent-ansvarsbolag bör kunna sköta denna uppgift åt sina medlemmar.

Naturvårdsverket har utvecklat ett elektroniskt rapporteringssystem som kommer att tas i bruk under hösten 2007. Systemet syftar till att förenkla administrationen både för rapporterande producenter och för Naturvårdsverket. I framtiden kommer det elektroniska rapporteringsverktyget kunna samordnas med motsvarande verk-tyg för el-avfall.

(29)

NATURVÅRDSVERKET

9 Sammanfattning av

styrmedels-analysen

Analysen redovisas i sin helhet i bilaga 6

I regeringsuppdraget för genomförande av batteridirektivet 2006/66/EG finns krav på en konsekvensanalys i enlighet med kraven i förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter på små företag. Naturvårdsverket ska även beakta Verket för Näringslivsutvecklings rapport 2006:01 och regeringens övergripande mål om att minska företagens administrativa kostnad med minst 25 procent till år 2010.

Analysens syfte har bland annat varit att klargöra vilka förutsättningar som finns för olika framtida system för att finansiera insamling och återvinning av uttjänta batterier och att försöka urskilja de för- och nackdelar som är förknippade med respektive system.

Våra slutsatser redovisas i tabell 5.

(30)

NATURVÅRDSVERKET

Tabell 5. Redovisning av för- och nackdelar med respektive finansieringssystem

Mål Avgiftsbaserad system Producentansvar

Fördel Nackdel Fördel Nackdel Mål 1 – Maxime-rad batteriinsam-ling Befintligt fungerande insamlingssystem med bevisat hög insam-lingsgrad

Många aktörer

Kom-munikationsbrist mel-lan producent och kommun som kan resultera i högre kost-nader för kommunin-vånaren Mål 2 – Ett sy-stem som är administrativt- såväl som organi-satoriskt enkelt Problem rörande LOU med korta avtalstider kan skapa kortsiktighet i age-randet från potentiella aktörer

Problematiken med LOU och korta avtals-tider som kan skapa kortsiktighet i ageran-de frångås Mål 3 – Ekono-miskt effektivt Incitamenten för en branschdriven effek-tivisering är relativt svaga Incitamenten för en branschdriven effekti-visering är starka. Målet är att stimulera innovationer mot mer miljöanpassad pro-duktutveckling och resurssnåla lösningar. Mål 4 –

Kontinui-tet för slutanvän-dare, både när det gäller insamling och information

Kontinuiteten kan garanteras eftersom ett avgiftsbaserat system är det system som tillämpats tidiga-re. Bevisat goda resultat vad gäller insamling och infor-mationsinsatser

Svårigheter att

säker-ställa att informationen till slutkonsument sker på nationell nivå och är kontinuerlig, objektiv och uttömmande. Ekonomiska incitament styr

Mål 5 – samord-ning med lagstift-ning för elavfall Samordningsvinster med producentansvar för elektroniska produkter uppnås ej Samordningsvinster i form av gemensamma transporter och leve-rantörer med produ-centansvaret för elektroniska produkter kan uppnås. Enhetlig lagstiftning.

(31)

NATURVÅRDSVERKET

Ett fördjupande resonemang kring för- och nackdelar med respektive system åter-ges i styrmedelsanalysen i dess helhet. Åtgärder som krävs i samband med respek-tive system beskrivs också där.

Naturvårdsverket har uppmärksammat Verket för Näringslivsutvecklings rapport 2006:01 och regeringens övergripande mål om att minska företagens administrativa kostnader med minst 25 procent till år 2010 och vidtagit åtgärder för att minska företagens administrativa kostnader. De består av en helt ny teknisk lösning, ett elektroniskt register där producenter och kommuner enkelt och smidigt kan regi-strera sig och rapportera in uppgifter elektroniskt, dels vårt förslag om att rapporte-ringsplikten minskas från fyra till en gång per år.

Vår utredning har genomförts i nära samverkan med berörda företag och intressen-ter. På de punkter där våra förslag överstiger de kravnivåer som följer av direktivet har vi fått stöd av batteribranschen och andra berörda intressenter.

När det gäller konsekvenser för småföretag avser Naturvårdsverket att återkomma med en särskild konsekvensanalys av de aktuella reglernas effekter för små företag i samband med beslut om föreskrifter. Vi föreslår att företag med en mycket liten försäljning slipper de krav som ställs i direktivet med undantag för registrering och årlig rapportering till Naturvårdsverket.

Gränsvärden har satts utifrån en sammanställning av inrapporterade mängder sålda miljöfarliga batterier 2006. Det saknas underlag för gränsvärden gällande undantag för producenter som handhar icke-miljöfarliga batterier. Naturvårdsverket förslår att dessa gränsvärden ses över och eventuellt revideras när rapportering av icke-miljöfarliga batterier kommit igång.

Ett antal punkter har vi bedömt som särskilt viktiga att analysera lite djupare. Dessa analyser har vi genomfört utifrån förutsättningen att ett producentansvar kommer införas. Punkterna är finansiella garantier, punktskatter, forskning och utveckling, tillsyn och tillsynsavgifter samt hantering av fonden.

● Finansiella garantier: Vid ett producentansvar är det av vikt att det finns meto-der för att säkerställa finansiering av producentansvaret. Konsekvenserna av att en producent inte kan fullgöra sitt åtagande får inte bli att de batterier som en gång förts ut på marknaden inte kan tas om hand.

● Punktskatter: För att främja användningen av batterier som innehåller mindre förorenande ämnen anser vi att punktskatter bör införas på kvicksilver- och nickelkadmiumbatterier, där det i dag finns icke-miljöfarliga alternativ. Punkt-skatt på bly bör öka incitamenten till forskning och utveckling av mer miljö-vänliga alternativ.

● Forskning och utveckling: Ett av målen med producentansvar är att producen-terna ska tänka i livscykelsperspektiv när produkproducen-terna utformas, med målet att miljöskadliga ämnen i varor och avfall minskar. Forskning och utveckling bör

(32)

NATURVÅRDSVERKET

bedrivas för att öka drivkraften för producenterna att utveckla mindre miljöbe-lastande batterier, anpassa dem för en hög grad av återvinning och åstadkom-ma en miljöriktig avfallshantering när produkterna kasseras.

● Tillsyn och tillsynsavgifter: Tillsyn bör bedrivas och följaktligen en tillsyns-avgift tas ut. Tillsynen ska bevaka att de producenter som agerar på den svenska marknaden tar sitt producentansvar och fullgör sina förpliktelse. Ut-ifrån principen ”förorenaren betalar” bör den som agerar på batterimarknaden och omfattas av tillsynen också betala för denna.

● Hantering av fonden: Vi föreslår att de medel som finns i fonden primärt ska användas till att bekosta omhändertagandet av de miljöfarliga batterier som sätts på marknaden till och med september 2008 med hänsyn till avsikten med fonden, när den upprättades. Vad som ska hända med kvarstående medel när dessa batterier bekostats bör utredas vidare under 2010. Troligen bör dock medel för en framtida utfasning av kadmium avsättas eftersom nickelkadmi-umbatterierna har så lång livslängd.

(33)

NATURVÅRDSVERKET

10 Referenser

y Sinnikka Bolin, Resurs i retur. Betänkande från Utredningen för översyn av producentansvaret, SOU 2001:102.

y Direktivsjämförelse- WEEE- ROHS- och Batteridirektiven, Jon Pauls-son mfl.

(34)

NATURVÅRDSVERKET

33

Regeringsbeslut vid regeringssammanträde

2007-02-22

Miljödepartementet

Gemensam beredning med UD/EIM, Fi/Ba, M/A, N avslu-tad.

Naturvårdsverket

Uppdrag till Naturvårdsverket att utreda förutsättningarna för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumul-atorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG

(1 bilaga)

Regeringens beslut

Regeringen uppdrar åt Naturvårdsverket att utreda hur Sverige skall genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1). Naturvårdsver-ket skall lämna förslag till de åtgärder som bör vidtas för att genomföra direktivet i Sverige inklusive de förslag till författningsändringar som kan bli aktuella. Vid genomförandet av uppdraget skall Naturvårdsverket samråda med de myndigheter, kommunala intresseorganisationer, näringslivsaktörer och andra ekonomiska in-tressenter som berörs. Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 2007.

Bakgrund

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (direktivet) fastställer dels regler för utsläp-pande på marknaden av batterier och ackumulatorer, dels särskilda regler för in-samling, behandling, återvinning och bortskaffande av förbrukade batterier och ackumulatorer som komplement till den relevanta gemenskapslagstiftningen på avfallsområdet och för att uppmuntra till en omfattande insamling och återvinning av förbrukade batterier och ackumulatorer. Direktivet skall vara införlivat i med-lemsstaternas lagstiftning senast den 26 september 2008.

Gällande bestämmelser om förbud, märkning, hantering, avgifter m.m. för miljö-farliga batterier återfinns i förordning (1997:645) om batterier.

(35)

NATURVÅRDSVERKET

Skälen för regeringens beslut

Regeringen bedömer att det inför ärendets fortsatta beredning är nödvändigt att göra en grundläggande utredning av dels hur systemet för insamling av batterier och ackumulatorer fungerar enligt gällande regelverk, dels vilka åtgärder som kan bli nödvändiga för att säkerställa att direktivet genomförs på ett bra sätt i Sverige. Naturvårdsverket ansvarar i dag för regelverket för insamling och återvinning av batterier och ackumulatorer och det är därför lämpligt att Naturvårdsverket ges ett sådant uppdrag.

Närmare om uppdraget

Naturvårdsverket skall lämna förslag till de åtgärder som bör vidtas för att genom-föra direktivet i Sverige inklusive de förslag till författningsändringar som kan bli aktuella. I utredningen skall ingå att beskriva hur ett finansiellt och fysiskt produ-centansvar för batterier och ackumulatorer kan utformas.

I utredningsarbetet skall Naturvårdsverket särskilt beakta följande. Det långsiktiga syftet med producentansvaret är att det ska stimulera innovationer mot mer miljö-anpassad produktutveckling och resurssnåla lösningar. Verkets analys skall göras i med utgångspunkt i batteriförordningen och direktivet men också annan relevant lagstiftning (såsom WEEE- och RoHS-direktiven och dess motsvarigheter i svensk lagstiftning). Verket skall vidare beakta vilka eventuella samordningsvinster som kan göras i förhållande till det existerande producentansvaret för elektriskt och elektroniskt avfall, inklusive i fråga om det register som upprättats för ändamålet. Målsättningen bör vara att hitta ett system som är kostnadseffektivt och administra-tivt enkelt för både näringsliv och myndigheter. Verket skall även ta hänsyn till det arbete som bedrivs i EU-kommissionens kommitté för anpassning till vetenskaplig och teknisk utveckling (TAC) i den utsträckning som detta arbetet kan påverka utformningen av nationella regler. Exempel på andra frågeställningar som kan bli aktuella är hur det nuvarande avgiftssystemet bidrar till uppfyllandet av miljökvali-tetsmålen för bly, kadmium och kvicksilver samt hur batterifonden skall hanteras. I syfte att minska företagens administrativa kostnader, ska Naturvårdsverket även utreda under vilka förutsättningar som undantag från direktivets tillämpning kan medges.

(36)

NATURVÅRDSVERKET

Konsekvensanalys

I Naturvårdsverkets rapport skall ingå en konsekvensanalys som skall inne-fatta såväl hälso- och miljömässiga som företags- och samhällsekonomiska effekter. Författningsförslag skall underställas en konsekvensanalys i enlig-het med kraven i förordningen (1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för små företag. Naturvårdsverket skall även beakta Ver-ket för Näringslivsutvecklings rapport 2006:01 och regeringens övergripan-de mål om att om att minska företagens administrativa kostnaövergripan-der med minst 25 procent till år 2010. På regeringens vägnar Andreas Carlgren Egon Abresparr Kopia till Näringsdepartementet 35

(37)

NATURVÅRDSVERKET

11 Deltagare i

referens-grupp(erna)

Referensgruppen har delats upp på småbatterier och blybatterier i syfte att se till att gruppen bestod av intressenter med en bred samlad kompetens inom hela batterifältet. Deltagarna i grupperna var:

Småbatterier

y Magnus Frantzell magnus.frantzell@quicknet.se Batteriföreningen y Anders Appelqvist anders.appelqvist@branschkansliet.se

Elektronik-branschen

y Klas Elm elm@frisab.com Leksaker

y Jessica Christiansen, rådgivare Farligt avfall/El-avfall Avfall Sverige Prostgatan 2, 211 25 Malmö Telefon: 040-35 66 18Fax 040-35 66 26 Mobil: 070-669 36 18 www.avfallsverige.se

y Matts Spångberg, småelektriska apparater, 08-50893840, matts.spangberg@branschkansliet.se,

y Jan-Olof Eriksson, El-kretsen, jan-olof.eriksson@el-kretsen.se, 08-54521291

y Peter Wenster, SKL, peter.wenster@skl.se

y Johan Jareman, KoV, johan.jareman@konsumentverket.se, 054-19 40 83 y Elisabeth Hörnfeldt, Teknikföretagen,

Elisabeth.Hornfeldt@teknikforetagen.se, 08-782 08 69, 070-214 74 80 y Lars-Erik Johansson, SAFT-NIFE AB

y Krister Domander SAKAB AB

y Göran Gabling, Kemikalieinspektionen

Blybatterier

y Gunilla Fjellde, Returbatt 08-7533341, gunilla.fjellde@retuebatt.se

(38)

NATURVÅRDSVERKET

y Denny Ullenius, Returbatt, Global, 08-4483000, denny.ullenius@global.se

y Åke Larsson, Returbatt, Svenska Järn, 08-4401182, ake.larsson@sinf.se y Viktoria Granström, Boliden, viktoria.granstrom@boliden.com

y Magnus Almgren, Varta, magnus.almgren@jci.com

y Karin Kvist, Bilsweden, 08-7016362, karin.kvist@bilsweden.se

y Matts Mattsson, Bilsweden, 08-7016365, matts.mattsson@bilsweden.se y Gerard Bergkvist, Tudor, gerard.bergkvist@exidenordic.com, 0303-33

12 96

11.1 Inhämtning av synpunkter

Skriftliga synpunkter från hela referensgruppen har begärts 1 gång under utredningsarbetet. Vidare har vissa deltagare i gruppen hörts extra, både muntligt och skriftligt, i specifika frågor. Dessutom har längre telefoninter-vjuer genomförts med knappt halva gruppen. Arbetet är genomfört i syfte att få en så bred bild som möjligt av hela gruppens inställning till olika frågor. De inkomna synpunkterna varierar givetvis mycket, framför allt beroende på arbetsuppgifter för den som lämnar uppgifterna.

Vid tillfället då hela referensgruppen ombads yttra sig skriftligt skickades ett frågeformulär ut där vi ville främst veta deras syn på vägvalet mellan producentansvar och dagens avgiftssystem men även insamlingsmål, undan-tag för små producenter samt kommunernas roll i den framtida insamlingen. I intervjuerna diskuterades förutom ovanstående frågor även hur fonden används på bästa sätt, synpunkter på det framtida informationsarbetet, till-synsfrågor etc.

11.2 Allmänna synpunkter

Det framkom tydligt att en nästan enad referensgrupp varmt förespråkade att producentansvar införs i Sverige. Enbart en enskild organisation har fram-fört avvikande synpunkter. Motiveringar till detta har varit många och varie-rande men består ofta i problem med långsiktighet i samband med upphand-lingar etc. vilket leder till problem med investeringar. Även problem med begränsningar i form av LOU har framförts. Returbatt framförde att de

(39)

NATURVÅRDSVERKET

gen inte är intresserade att fortsätta med dagens insamlingssystem då det för att kunna driva verksamheten professionellt krävs rörelsefrihet och finansiell trygghet.

Angående undantag för små producenter framfördes av flera grupper att sådant ej bör införas. Detta motiverades främst av konkurrensskäl. Frågan om delvis undantag diskuterades inte i detta skede.

Angående kommunernas roll i den framtida insamlingen var även här grup-pen tämligen enig om att det vore ett misstag att bryta ner det goda arbete som finns idag angående insamling av batterier. Även om producentansvar införs krävs att insamlingsorganisationen fungerar med kontnuitet.

Angående tillsynsrollen framhölls vikten av en fungerande tillsyn inom om-rådet. Gruppen förespråkade att Naturvårdsverket tilldelas tillsynsrollen med några undantag som inte satt sig in i frågan. Värt att påpeka är att flera röster höjdes för en hård tillsyn med rejäla straffbelopp i syfte att minska risken för friåkare etc.

Angående informationsspridning framfördes att producenterna själva kan lösa denna uppgift. Flera menade att detta fungerade bra för el-avfall idag. Röster höjdes även för att kommunerna ska ta över informationsansvaret

11.3 Enskilda synpunkter

Nedan följer ett urval av enskilda synpunkter som inkommit i de skriftliga yttran-dena:

y El-kretsen meddelade att de är beredda på att ansvara för producentan-svaret för batterier på samma sätt som sker för elavfall idag.

y Kemikalieinspektionen anser att direktivets insamlingsmål är för låga, då speciellt med tanke på att vi idag har en insamlingnivå på blybatterier på över 98%.

y Avfall Sverige anser att samordning med elavfallslagstiftningen är vik-tig. De anser vidare att kommunernas roll i insamlingen är en förutsätt-ning för en fortsatt hög insamlingav batterier. Avfall Sverige anser inte att Sverige bör ha högre insamlingsmål jämfört med direktivet, däremot anser de att denna fråga bör utredas vidare under 2012.

y I ett gemensamt yttrande från tre större startbatteriproducenter pekas på vissa system i samband med dagens system och producentansvar före-språkas då dessa tar det fulla ansvaret för insamling och återvinning.. Gruppen förespråkar vidare att om tillgångarna i batterifonden överstiger behovet av garanti ska detta återbetalas till producenterna. Gruppen

(40)

NATURVÅRDSVERKET

nar slutligen att de kommer satsa fullt på ett positivt samarbete i framti-den.

y Bilsweden vill behålla dagens insamlingssystem istället för att införa producentansvar för batterier. De menar även att det är olyckligt med ny lagstiftning som påverkar producentansvaret för skrotbilar då denna för-ordning nyligen är antagen. Om producentansvar för batterier införs måste producentansvaret för skrotbilar betraktas. Bilsweden ser det som viktigt att producentansvaret för bilar även i fortsättningen ska gälla hela bilen.

(41)

NATURVÅRDSVERKET

12 BILAGOR

Bilaga 1 Uppdrag från Miljödepartementet

Bilaga 2 Deltagare i referensgruppen och sammanfattning av inkomna synpunkter

Bilaga 3 Delrapport blybatterier, Bo Lindvall. Bilaga 4 Förstudie, Mikael Hägglöf

Bilaga 5 Internationell utblick, Catharina Frostner Bilaga 6 Styrmedelsanalys, Sara Holmberg Bilaga 7 Förordningsförslag, Mikael Hägglöf

Bilaga 8 Genomförandepromemoria, Mikael Hägglöf

Bilaga 9 Naturvårdsverkets allmänna råd om finansiella garantier till 18 § förordningen (2005:209) om producentansvar för elekt-riska och elektroniska produkter

(42)

NATURVÅRDSVERKET

(43)

Regeringsbeslut

vid regeringssammanträde 2007-02-22

Miljödepartementet

Gemensam beredning med UD/EIM, Fi/Ba, M/A, N avslutad.

Naturvårdsverket

Uppdrag till Naturvårdsverket att utreda förutsättningarna för genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumul-atorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG

(1 bilaga)

Regeringens beslut

Regeringen uppdrar åt Naturvårdsverket att utreda hur Sverige skall genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1). Naturvårdsverket skall lämna förslag till de åtgärder som bör vidtas för att genomföra direktivet i Sverige inklusive de förslag till författningsändringar som kan bli aktuella. Vid genomförandet av uppdraget skall Naturvårdsverket samråda med de myndigheter, kommunala

intresseorganisationer, näringslivsaktörer och andra ekonomiska intressenter som berörs. Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 2007.

Bakgrund

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (direktivet) fastställer dels regler för utsläppande på marknaden av batterier och ackumulatorer, dels särskilda regler för insamling, behandling, återvinning och bortskaffande av förbrukade batterier och ackumulatorer som

komplement till den relevanta gemenskapslagstiftningen på avfallsområdet och för att uppmuntra till en omfattande insamling och återvinning av förbrukade batterier och ackumulatorer. Direktivet skall vara införlivat i medlemsstaternas lagstiftning senast den 26 september 2008.

Gällande bestämmelser om förbud, märkning, hantering, avgifter m.m. för miljöfarliga batterier återfinns i förordning (1997:645) om batterier. Bilaga 1