Frivillig anslutning till producentbolag

Ett producentansvar förutsätts här vara sådant att producentansvaret kan tas enskilt eller genom anslutning till ett gemensamt producentbolag. Det får inte stadgas i förordningen att ett visst producentbolag måste väljas. Skulle en sådan anslutning vara tvingande, hamnar man i en legal monopolsituation med särskilda regler, och detta har branschen uttryckt som icke önskvärt. 8.4 Vilka krav kan riktas mot de företag som omfattas

I en förordning definieras krav på varje producent. En producent av blybatterier får skyldighet att • registrera sig som producent

• tillhandahålla ett riksomfattande insamlingssystem • ansluta sig till ett återvinningssystem

• löpande finansiera insamlings- och återvinningssystemet • uppnå en viss insamlingsnivå

8.5 Starttidpunkt

Systemet omfattar samtliga batterier på marknaden från den tidpunkt, 26 september 2008, då den nya förordningen skall träda i kraft. Sannolikt kan en del av Blybatterifonden användas som en garanti för de produkter som redan finns på marknaden. Det finns därmed heller inget behov av att överväga märkning av produkter i det nya och i det gamla systemet. Detta kan ibland vara fallet vid övergång till producentansvar.

8.6 Producentbolag

Kravet ställs av förordningen på den enskilde producenten. Producenten kan då välja att själv uppfylla kraven eller, vilket är vanligt, ansluta sig till ett producentbolag som utför dessa uppgifter. Inom företag berörda av PEE har ett gemensamt producentbolag bildats för att erbjuda

producentansvariga en gemensam lösning på kraven enligt ovan. Det är naturligt att tänka att ett motsvarande bolag kan komma att utföra samma funktion för blybatterier.

29/05/07

CITOC

18

Ansvar och skyldigheter mellan producent och producentbolag måste då definieras vid ett avtal mellan dessa. Komponenter i ett sådant avtal måste vara

• Skyldighet för producenten att o registrera sig

o lämna uppgifter om försäljningsvolymer med mera

o betala anslutningsavgifter enligt löpande beslut i producentbolaget • Krav att producentbolaget utför de uppgifter som lagstadgats

• Producenternas rättigheter (om särskilda sådana finns) • Sekretess avseende marknadsinformation

Avgift är den anslutningsavgift (eller motsvarande) som krävs för att i första hand via ersättningar till insamlarna klara insamlingsmålen över längre perioder, oberoende av variationer i blyprisnivån.

9 Särskilda frågeställningar

Ett antal särskilda frågeställningar skall belysas som ett led i rekommendation av väg framåt 9.1 Insamlingsnivå

9.1.1 Insamlingsnivå i förordningen

Den i BD fastställda målsättning är blygsam med avseende på uppnådda resultat för blybatterier i Sverige.

BD har antagits med stöd av artikel 175 och artikel 95 i EG-fördraget. Mikael Hägglöfs analys visar att artiklarna 4,6 och 21 i BD är att hänföra i första hand till artikel 95, vilket innebära att bestäm- melser i dessa paragrafer skall vara fullständigt harmoniserade mellan länderna.

Insamlingsnivån anges i artikel 10 av BD. Denna är att hänföra till artikel 175, varför det av detta skäl inte finns några juridiska hinder att sätt ett annat och högre mål i Sverige.

För att etablera en effektiv producentansvarslösning kan en låg målsättning vara kontraproduktiv. Ett mål på 25 % kan lätt nås av många aktörer.

Sverige måste vid ett system med producentansvar definitivt välja ett högre insamlingsmål mot bakgrund av den höga nivå man idag uppnår. En arbetshypotes är minst 85 %, vilket beaktar mätosäkerheten av framförallt utbudet av blybatteriskrot. Batteribranschen ser en hög nivå som nödvändig för att ett väl fungerandet producentansvar skall kunna etableras.

Vid ett avgiftssystem kan man antingen följa exakt vad som stadgas inom EU eller välja ett högt mål för att reflektera dagens nivå. Det finns inget självklart argument för att välja det ena eller andra. I ett avgiftssystem sätter ju staten ett mål för sig själv, vilket sedan skall rapporteras till EU. En möjlighet kan vara att reglera ett högt mål i ett annat dokument än i en förordning. I dagens system finns ett sådant mål i avtalet mellan Returbatt och Naturvårdsverket.

9.1.2 Effekt av producentansvar på insamlingssystemet och insamlingsnivån

Som framgår av beskrivningen ovan i avsnitt 4.5 utför insamlingsföretagen i dagens system den slutliga fysiska insamlingen, och i stort sett all volym som levereras till omsmältaren kommer från dessa företag. Insamlingsföretagen hämtar i sin tur blybatteriskrotet hos

• Kommunernas stationer (i huvudsak startbatterier från hushållen) • Försäljningsställen för startbatterier

29/05/07

CITOC

19

• Industriföretag (alla batterikategorier från företag och organisationer) • Bilskrotningsföretag

En fortsatt hög insamlingsnivå säkras bäst genom att bibehålla detta fysiska flöde. Under denna förutsättning finns ingen anledning att befara en minskad insamlingsnivå, vare sig vid ett produ- centansvarssystem eller vid ett avgiftssystem. Se också 9.1.3 nedan.

En aktiv medverkan av branschen i att etablera ett nytt system utan de nackdelar som finns med nuvarande system kan möjligen medverka till en ytterligare förhöjd insamling, t ex genom att införa olika incitament.

9.1.3 Kommunernas roll i insamlingssystemet

Kommunernas insamlingsstationer spelar en stor roll i nuvarande system. Enligt statistik från Avfall Sverige samlade kommunerna under 2006 in 6780 ton blybatterier och 2005 in 6610 ton

blybatterier. Sannolikt är det mesta startbatterier och kommer från hushållen. Detta motsvarar knappt hälften av flödet av blybatterier från hushållen.

Alla berörda parter är angelägna om att upprätthålla nuvarande väl fungerande system.

En möjlighet är att ge ett ansvar för kommunerna att samla in alla blybatterier från hushållen, vilket är en utvidgning från idag. Är en sådan skrivning inte möjlig kan ett producentbolag i samband med ett producentansvar få skriva avtal med Kommunförbundet om fortsatt mottagning av blybatterier.

9.1.4 Slutsatser om insamlingsnivån

Kontinuitet i befintligt insamlingssystem är en viktig förutsättning för att vidmakthålla dagens höga insamlingsnivå. Dagens system kan stärkas med ett lagstiftat ansvar för kommunerna att ta emot även tyngre blybatterier från hushållen.

För konsumenter är sannolikt denna kontinuitet viktigare än om systemet bakom är ett avgifts- eller producentansvarssystem.

I ett avgiftssystem sätter staten insamlingsmål för sig själv. Kan avtal slutas med en part såsom i dagens system, kan dagens avtalade nivå av 95 % troligen upprätthållas.

I ett producentansvarssystem önskar branschen ett högt mål. En återhållande faktor är kombi- nationen av mätosäkerhet och konsekvenser om målet inte uppnås. Dagens höga nivå kan sanno- likt i praktiken säkras genom en lämplig kombination av förordning med åtgärdsorienterade kon- sekvenser och ett avtal. Batteribranschen och övriga aktörer i dagens system önskar under alla förhållanden vidmakthålla dagens så gott som fullständiga insamling av förbrukade blybatterier. 9.2 Miljöpolitisk styrning

9.2.1 Utfasning av bly

Styrningseffekten av ett producentansvar är långsiktig. Om en utfasning är nära förestående kan det vara olämpligt att lägga ett sådant ansvar på producenterna.

Användningen av bly förbjuds i ELV-direktivet (2000/53/EG) men undantag ges för blybatterier. I en regelbunden process att revidera undantagen i ELV vartannat år har detta undantag hittills konfirmerats. Användning av bly förbjuds i elektroniska och elektriska produkter i RoHS-direktivet (2002/95/EG), men undantag ges för vissa blytillämpningar. BD uttrycker inget förbud för

29/05/07

CITOC

20

blybatterier. Första revision av BD sker 2016. Formuleringarna har gått från förbud för bly, där vissa undantag medges, till att enbart förbjuda precis de applikationer som man säkert vill eliminera från marknaden.

Svensk lagstiftning genomför ELV-direktivet i förordningen (2003:208) om förbud mot vissa metaller i bilar. RoHS-direktivet återfinns i förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter samt i förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. I denna sistnämnda förordning regleras i svensk lagstiftning WEEE-direktivet, vilket nämnts i 8 ovan.

I november 2005 fastlade Riksdagen 16 miljökvalitetsmål och delmål för hållbar utveckling. Mål nr 4 behandlar Giftfri miljö och delmål 3, Utfasning av farliga ämnen, sätter som mål att fasa ut bland annat bly till 2010. Utsikterna för detta bedöms av utredningen som mycket små.

Inom blyindustrin har en Voluntary Risk Assessment (VRAL) gjorts. Slutsatsen av denna är det finns ingen risk för miljön eller för slutförbrukaren av att producera och använda bly i Start- och Industribatterier. En liten risk har identifierats för arbetare inom blybatteritillverkning, om dessa utsätts för bly så att blyblodhalten överstiger 40 µg/dl. Nya insamlingar av data på blodblyhalten visar att denna risk har hanterats och reducerats. Resultaten av denna VRAL är att branschen inte kan se något behov av ytterligare restriktioner för bly. Denna VRAL är presenterad som ett led i REACH-processen, men någon slutlig kommentar från berörd EU-myndighet finns ännu inte. Kostnadseffektiva och återvinningsbara alternativ till blybatterier finns inte idag och när detta blir fallet kan idag inte överblickas.

Det är en rimlig ståndpunkt att en eventuell utfasning av bly ligger långt bort i tiden. Någon hänsyn till denna fråga behöver därför inte tas vid val av avgiftssystem eller producentansvar.

9.2.2 Bästa batteriteknologi

Blybatterier har sin styrka i ett lågt pris. Blybatterier har sina väl definierade användningsområden, och där är konkurrensen från andra teknologier låg. Ett avgiftssystem har därmed ingen styrande inverkan på konsumtionsnivån av blybatterier.

Både i ett avgiftssystem och i ett producentansvarssystem belastas blybatterier av kostnaderna för insamling och återvinning, vilket är huvudsyftet i BD.

Ett producentansvar skall typiskt sett bidra till att driva fram nya produkter med bättre egenskaper. Blybatterier är en produkt med låg innovationsnivå. Till detta kommer att Sverige är en alltför marginell marknad för att ha reell effekt på produktutveckling.

9.2.3 Bästa återvinningsteknologi BD kräver en återvinningsgrad av 65 %.

Beträffande återvinning är det naturligt att tänka sig att Boliden Bergsöe AB har konkurrensfördelar för det svenska blybatteriskrotet. Boliden Bergsöe har under den senaste femårsperioden

investerat betydande belopp och kan idag anses vare ett av Europas mest miljövänliga verk. Vid upphandling av omsmältning kommer fler företag än Boliden Bergsöe AB att beaktas, och bedömningen av bästa möjliga teknik får ingå i leverantörsutvärderingen som en faktor bland andra. BD medger inte något annat.

29/05/07

CITOC

21

9.2.4 Lagstiftningens syn på miljöpolitisk styrning med avgifter

Miljöpolitisk styrning med avgifter medges inte av BFO. Inte heller miljöbalken medger detta (2998:808 27 kap, 7§). BD medger enligt artikel 9 ekonomiska styrmedel, men detta skall anmälas till kommissionen. Huruvida det här föreligger en konflikt har inte studerats, eftersom några klara miljöpolitiska mål angående blybatterier inte finns formulerade och att därmed behovet av sådan styrning inte finns.

9.2.5 Slutsatser om miljöpolitisk styrning

Målet att fasa ut bly ligger så långt bort att det inte behöver påverkar val av system.

Inom området blybatterier finns i övrigt inga klara miljöpolitiska mål, som kan uppnås med avgift men inte med producentansvar. Därmed bortfaller ett tungt argument för att upprätthålla ett system med statlig styrning.