Batteriinsamling i andra länder än Sverige
4. Danmark (mycket material kommer från rapporten Batterier i Norden från 2001) I Danmark finns tre olika system för insamling av batterier och ackumulatorer.
1. Det generella insamlingssystemet
2. Insamling av blybatterier
3. Insamling av nickelkadmiumbatterier Det generella insamlingssystemet
Batterier har samlats in på frivillig basis i Danmark sedan början av 1970-talet. Sedan 1990 har kommunerna en skyldighet att samla in miljöfarligt avfall, inklusive batterier, från hushåll och industrier. Knappcellsbatterier (som innehåller kvicksilver), blyackumulatorer,
litiumbatterier och osorterade batterier klassificeras alla som miljöfarligt avfall och ska därför samlas in av kommunerna. Rena fraktioner (utan tungmetaller) av batterier klassificeras inte som miljöfarligt avfall och behöver inte samlas in separat. Insamlingsgraderna av miljöfarliga småbatterier i Danmark uppskattas till cirka 50 %, trots att medborgarna generellt sett har en hög medvetandegrad om att miljöfarliga batterier ska samlas in. Under 2001 samlades 400 ton miljöfarliga batterier in. Efter att kommunerna har samlat in batterierna förs de till en central behandlingsanläggning, Kommunekemi AS, och sorteras för hand. Batterier med låg
kvicksilverhalt sorteras ut och gjuts in i betong för att sedan deponeras på ett område för kemiskt avfall. Batterier med hög kvicksilverhalt sänds till saltgruvor i Tyskland för slutdeponi.
Insamling av blybatterier
Blybatterier/ackumulatorer har mer eller mindre alltid insamlats och återvunnits eftersom blyinnehållet har ett värde. Insamlingsgraden har legat på 70-80 % fram till 1993. Då gjordes en mer formell ansträngning att återvinna blybatterier i och med en att en överenskommelse slöts mellan ”föreningen för insamling av blyackumulatorer” (Returbat) och
återvinningsindustrins organisation. Målet var att öka återvinningen till 90 %, vilket nåddes 1994. Problem med ”free-riders” gjorde dock att föreningen vände sig till miljödepartementet för att få till en lag på området. Danska miljöverndepartementet gjorde 1996 en
överenskommelse med ”föreningen för insamling av blyackumulatorer” om insamlingsnivåer för blyackumulatorer. I överenskommelsen bestämdes insamlingsnivån till 99,9 % och hur denna beräknas beskrivs i ett annex till överenskommelsen. Överenskommelsen innefattar även en lag/förordning där en batteriavgift definieras. Avgiften tas ut vid försäljning av nya blyackumulatorer och är 1,7-3,4 USD per ackumulator. Den totala intäkten av denna avgift är cirka 1,4 miljoner USD/år. Den totala insamlade mängden år 2001 var 16 400 ton. Vid export av batterier kan exportören ansöka om återbetalning av batteriavgiften hos skatteministeriet. Avgiften används för att finansiera insamling av batterierna. Registrerade professionella insamlare av blyackumulatorer får max 0,8 DKK per kilo insamlad batteri. Då
ackumulatorerna har samlats in bearbetas de av Boliden Bergsöe i Landskrona, Sverige. För att bli registrerad som en professionell insamlare måste följande kriterier uppfyllas:
BILAGA 5 BATTERIINSAMLING I ANDRA LÄNDER ÄN SVERIGE
¾ Att kunna garantera att batterierna är insamlade i Danmark.
¾ Att insamlingssystemet överensstämmer med aktuell dansk miljölagstiftning. ¾ Att batterierna levereras för återvinning till en godkänd behandlingsanläggning. Resultatet av miljöavgiften är att insamlingsgraden har ökat från 90 % 1993 till nära nog 100 % idag.
Insamling av NiCd-batterier
För att öka insamlingen av NiCd-batterier gjordes en formell överenskommelse 1991 mellan Danska miljöverndepartementet och ”föreningen för insamling av uppladdningsbara
batterier”. Avtalet innebar att en miljöavgift togs ut på alla nya NiCd-batterier och att system för insamling av uttjänta batterier etablerades. Denna kampanj misslyckades och för att öka insamlingen av NiCd-batterier infördes en miljöavgift 1996. Avgiften är cirka 0,8 USD per cell om tillämpningen innehåller mer än 6 celler. Avgiften är 5 USD per
”batteriförpackning”/”batteritillämpning” om den innehåller mer än 6 celler. Med denna avgift är kostnaden för konsumenten att köpa NiCd-batterier i paritet med kostnaden för de mer miljövänliga nickelmetallhydrid och litiumjonbatterierna. Den årliga intäkten från batteriavgiften uppgår till ca 11 miljoner DKR (2001). Denna intäkt används för att betala professionella (registrerade) insamlare som levererar använda NiCd-batterier för återvinning. Ersättningen uppgår till 16,6 USD per kilo. Vid export av batterier kan företagen ansöka om återbetalning av batteriavgiften hos skatteministeriet. Idag finns det cirka 22 privata företag som är registrerade som professionella insamlare av batterier. För att bli registrerad som en professionell insamlare måste följande kriterier uppfyllas:
¾ Att kunna garantera att batterierna är insamlade i Danmark.
¾ Att insamlingssystemet överensstämmer med aktuell dansk miljölagstiftning.
¾ Att batterierna levereras för återvinning till en godkänd behandlingsanläggning (idag till Sverige eller Frankrike).
¾ Mer dokumentation skall kunna rekvireras från behandlingsanläggningen för att säkerställa exakt mängd av återvunna batterier.
Hur den professionella insamlaren väljer att sköta insamlingen av batterier regleras av
marknadsmekanismerna. Detta innebär att den professionella insamlaren själv bestämmer hur mycket av sin ersättning från batteriavgifterna som han vill fördela till återförsäljare,
frivilligorganisationer och andra som sköter insamlingen.
Målet med miljöavgiften på NiCd-batterierna är att styra efterfrågan bort från
kadmiumbatterier. Uppskattningar från det Danska miljödepartementet visar att efterfrågan på NiCd-batterier idag är 35 % lägre än vad efterfrågan skulle ha varit utan miljöavgiften. Även importörer av NiCd-batterier rapporterar att efterfrågan är lägre då konsumenterna föredrar NiMH och Liion-batterier i stället. I nuläget består nyförsäljningen av NiCd-batterier praktiskt taget bara av batterier till industriella tillämpningar och handverktyg. Innan miljöavgiften infördes samlades 35 ton NiCd-batterier in årligen i Danmark. Året efter miljöavgiften infördes ökade insamlingen till 95 ton. Detta skall jämföras med den estimerade potentiella mängden uttjänta NiCd-batterier på 70–200 ton per år.
BILAGA 5 BATTERIINSAMLING I ANDRA LÄNDER ÄN SVERIGE
Övrigt
Den danska naturvårdsmyndigheten har beställt flera utredningar för att undersöka de elementära grunderna som ligger bakom batteriinsamling och återvinning. Åtta olika system har utvärderats. I rapporten framkommer det att insamlingsnivån varierade från 29 % till 39 % för systemen med lägst insamlingsnivå. De med högst nivå låg mellan 43 % upp till 63 %. Även insamlingskostnaderna blev undersökta och där visade det sig att medelkostnaden för insamling och sortering av batterier är 986 euro/ton. Men beroende på den teknologi som används kan kostnaden variera från 435 euro till 1 648 euro per ton. En slutsats som dras är att det finns inget sammanhang mellan mängden batterier som samlas in och kostnaderna för insamling och sortering. Istället är kostnaderna relaterade till den faktiska insamlingsmetod som används. Den mest ekonomiska insamlingsmetoden är att ansluta batteriinsamlingen med en redan etablerad insamling av hushållssopor. Konsumenterna föredrar nämligen ett
insamlingssystem nära sina hem. Det kan vara allt ifrån insamling i deras trappuppgång till att lämna i sin mataffär eller sopstation.
För mer information se: http://www.mst.dk/homepage http://www.hitmedbatterierne.dk
5. Estland
Ingen information har hittats kring Estlands arbete med batteriinsamling.
6. Finland
(mycket material kommer från rapporten Batterier i Norden från 2001)I Finland har, enligt lagen, kommunerna ansvar för insamlingen av miljöfarligt avfall, dit även miljöfarliga batterier räknas. Insamlingen sker vid insamlingsstationer runt om i Finland och det kan också förekomma att kommunerna tecknar avtal med butiker om att ta emot begagnade batterier för återvinning. Idag finns ingen batteriavgift eller batteriskatt i Finland men under flera år har producentansvar för batterier diskuterats. Finansiering sker genom generella sopskatter som tas ut från samtliga hushåll. I avvaktan på EU:s batteridirektiv har man avstått från att införa någon tvingande lagstiftning.
Problem finns med låga insamlingsnivåer och att batteriavfallet mestadels består av icke miljöfarliga batterier. Kvicksilverhaltiga batterier insamlas och levereras till Ekokem OY, ett avfallshanteringsföretag i Finland. Därefter sker export till någon upparbetsanläggning i Europa. Blybatterierna samlas in och exporteras till Boliden Bergsöe AB i Sverige för återvinning. NiCd-batterier exporteras till SAFT i Sverige för återvinning. De icke miljöfarliga batterierna deponeras på avfallsupplag. Mängden miljöfarliga batterier som omhändertas i Finland är cirka 100 ton (år 2000). Dessa utgörs av kvicksilver- och NiCd- batterier. Mängden exporterade blybatterier var 11 800 ton år 2001 och återvinningsgraden uppskattas till ca 100 %. Batterierna exporteras till Sverige, Tyskland, England och Spanien.
BILAGA 5 BATTERIINSAMLING I ANDRA LÄNDER ÄN SVERIGE
7. Frankrike
Sedan den 1 januari 2001 har producenter och distributörer av batterier i Frankrike en skyldighet att samla in och återvinna alla batterier utan att det kostar något. Lagstiftningen lägger således ansvaret för insamling och behandling på producenter och importörer. Insamlingen sköts av två organisationer, SCRELEC som har 147 medlemmar och SPAP (Syndicat Francais des Fabricants de Piles et d’Accumulateurs portables). Insamlingslådor går bland annat att finna i affärer, på industriområden och vid kommunala sopstationer. Under 2002 samlade Frankrike in 69 gram batterier per invånare. Kostnaderna för insamlingen finansieras genom avgifter som batteriproducenter och importörer betalar. Priset varierar med vikt och typ. Avgiften på icke-laddbara batterier är 0,80 euro/kg och 1,70 euro/kg för de laddbara batterierna.
För mer information se: www.screlec.fr
www.corepile.fr
8. Grekland
I Grekland har man endast insamling för batterier som innehåller kvicksilver, kadmium och bly. Försäljare av industribatterier ska ta tillbaka använda sådana kostnadsfritt. När det gäller användningen av småbatterier i Grekland så ser man en ökning i användandet av
nickelkadmiumbatterier, nickelmetallhydrid och litiumjonbatterier. Samtidigt minskar användandet av kvicksilverbatterier.
Under 2000 planerade den grekiska regeringen att introducera en avgift på småbatterier. Dessutom diskuterade man att starta en central organisation för insamlingen. Under 2004 startade Dias Bat som är ett samordnat program för återvinningen av småbatterier. Under första året lyckades man samla in 16 ton batterier.
Ett lokalt projekt på Kreta inom ramverket för LIFE GREEN BATTERIES gjorde en
utvärdering av mängderna av batterier som slängs på Kreta (där cirka 1 800 ton batterier säljs per år). På Kreta har man grundat ett system som kallas AFIS. De har placerat ut en mängd insamlingskärl för batterier, bland annat i skolor och i affärer. Vidare finns det ett system för bilbatterier som heter SEDIS-K. I dagsläget har de cirka 11 medlemmar men ytterligare 150 har visat intresse av att vara med.
För mer information se: www.afis.gr
BILAGA 5 BATTERIINSAMLING I ANDRA LÄNDER ÄN SVERIGE
9. Italien
I Italien finns bland annat organisationen COBAT som tar hand om blybatterierna. Det är en icke-vinstdrivande organisation som har funnits sedan 1988. Den bygger på modellen med avtal mellan staten och privata företag. Staten står för reglerna och kontrollen medan den privata sektorn är betrodd med styrningen. Det hela har till och med blivit etablerat i lagen där det står att den som äger använda blybatterier ska lämna över dessa direkt till COBAT eller genom någon mellanhand. En viss modifiering av denna lag har gjorts under senare år eftersom den ansågs gå tvärs emot principerna för den fria marknaden.
COBAT samlar in använda blybatterier och transporterar dem till sin egen återvinningsplats. Det hela finansieras dels genom försäljning av använda batterier till underordnade smältare och återvinningsbolag och dels genom avgiften som producenter och importörer får betala för de batterier de placerar på marknaden. Avgiften drabbar i slutänden konsumenten som får betala ett högre pris. COBATs inkomst från försäljningen av använda batterier till
återvinningsbolag förändras varje år beroende på blypriset på LME. Varje år kontrolleras avgiften och justeras baserat på antalet nya batterier som produceras och säljs, såväl som priset som råder på blymarknaden (LME).
Organisationen ECOELIT är ansvarig för insamlingen av NiCd-batterier. För mer information se:
www.cobat.it
www.ecoelit.it/consorzio.htm
10. Lettland
Ingen information har hittats kring Lettlands arbete med batteriinsamling.
11. Litauen
Ingen information har hittats kring Litauens arbete med batteriinsamling.
12. Luxemburg
Organisationen i Luxemburg som arbetar med insamling kallas för SuperDrecksKëscht och den erbjuder olika insamlingssystem för att nå majoriteten av befolkningen.
¾ Mobila insamlingssystem i städer och byar
o Dessa mobila insamlingssystem ordnas på två olika sätt. I större städer och samhällen placeras en specialutrustad insamlingsbil på en central plats under en hel dag. Allt avfall som lämnas registreras och sorteras i olika
insamlingskärl. I mindre byar organiserar man hus-till-hus insamling.
Befolkningen informeras om datum och tid när insamlingen kommer äga rum. När insamlingsbilen är där låter en signal (typ som Hemglass). Även här registreras allt som samlas in.
¾ Insamling vid återvinningsstationer
o Över hela landet finns det totalt 19 återvinningsstationer som drivs av enskilda kommuner eller av en grupp av kommuner.
BILAGA 5 BATTERIINSAMLING I ANDRA LÄNDER ÄN SVERIGE
¾ Insamling på begäran
o I vissa speciella fall när hushåll har större mängder av giftigt eller farligt avfall kan en enskild hämtning organiseras.
¾ Insamling i affärer
o För insamling i affärer och i skolor har man tillverkat ett speciellt kärl som framför allt placeras där man säljer batterier. Över hela landet har man 343 sådana kärl vilket betyder att det finns ett kärl per 1 350 invånare.
Insamlingen som SuperDrecksKëscht drivit sedan 1994 har resulterat i följande insamlingsnivåer: 1994 58 128 kg 1995 59 543 kg 1996 59 537 kg 1997 57 822 kg 1998 61 511 kg 1999 61 881 kg 2000 68 991 kg 2001 65 796 kg 2002 71 153 kg 2003 68 463 kg 2004 68 445 kg 2005 76 455 kg
Förutom insamlingen som sker via SuperDrecksKëscht , kommunernas insamlingssystem och bilen som åker runt har även företag viss insamling. Via företag kom det in 23 270 kg
batterier under 2004 och 19 345 kg under 2005. Totalt samlade de in 105 565 kg batterier under 2004 vilket är 233,7 g per invånare. Under 2005 var motsvarande siffror 105 940 kg vilket är 232,8 g per invånare. Denna siffra inkluderar inte blybatterier. En analys av hushållssoporna gjordes under 2004 och fann man i genomsnitt att 141 g batterier per invånare hamnar där.
De insamlade batterierna skickas till det franska företaget Euro-Dieuze. För mer information se:
www.sdk.lu
www.environnement.public.lu/dechets
13. Malta
Ingen information har hittats kring Maltas arbete med batteriinsamling.
BILAGA 5 BATTERIINSAMLING I ANDRA LÄNDER ÄN SVERIGE