Avgiftsbaserat system

Vid ett avgiftssystem tillämpas statligt ansvar för insamling och statlig styrning av avgift och organisation. Avgiftssystemet administreras i dag av

Naturvårdsverket via batterifonden. I dag är en producent skyldig att rapportera in uppgifter och betala miljöavgift som härrör från försäljning av miljöfarliga batterier. Rapporteringen sker i dag fyra gånger per år och omfattar alla producenter som sätter miljöfarliga batterier på den svenska marknaden. En typisk tillämpning för ett avgiftssystem är då det finns miljöpolitiska målsättningar som kräver statlig styrning och som inte skulle beaktas i ett producentansvarssystem.

Kommunerna har till dags datum kunnat skicka in ansökningar för återbetalning av kostnader för sortering av batterier. Detta har kommunerna kunnat göra löpande under året, och kommunerna har haft rätt att ansöka om medel ur batterifonden retroaktivt. Om ett avgiftssystem tillämpas finns ingen anledning att införa några ändringar gällande kommunernas förfarande.

Nedan ges en beskrivning av förutsättningar samt åtgärder för hur ett avgiftsbaserat system uppnår de övergripande målen.

2.2.1 Maximerad batteriinsamling

Sverige har i dag ett väl fungerande batteriinsamlingssystem.

Insamlingsresultatet har till dags datum varit mycket gott och skulle med stor sannolikhet förbli så även i framtiden om ett avgiftssystem tillämpas.

Det är dock viktigt att skilja mellan de två olika insamlingssystem som finns i dag, ett för småbatterier och ett för blybatterier >3 kilo. I dag ansvarar

BILAGA 6 10(21)

kommunerna för insamling och vidaretransport till mottagningsstation för småbatterier och här ser Naturvårdsverket inga problem med att fortsätta med dagens upplägg. Förslaget om fler insamlingsplatser gäller oavsett val av

finansiering av framtida system. När det gäller insamling av blybatterier >3 kilo ansvarar i dag Returbatt AB för all insamling och vidaretransport till

mottagningsstation för återvinning. Det är inte säkert att Returbatt AB vill eller kan fortsätta med dagens upplägg, bland annat med tanke på lagen om offentlig upphandling (LOU). Problematiken diskuteras under nästa rubrik.

Målet maximerad insamling är direkt kopplat till ett fungerande

insamlingssystem. Värt att nämna är att de uppsatta målen för insamling av blybatterier >3 kilo har uppnåtts med rådande avgiftssystem (SOU: 2001:102).

2.2.2 Ett system som är administrativt såväl som organisatoriskt enkelt

Administrativa kostnader rör bland annat avgiftsrapportering och inbetalningar. För att underlätta administrationen och administrationskostnaden som är

förknippad med rapportering och inbetalningar föreslår Naturvårdsverket att rapporteringsplikten minskas från fyra till en gång per år.

All rapportering och alla ansökningar till Naturvårdsverket har tidigare skett i pappersform. Uppgifterna har därefter manuellt matats in i en databas av handläggare på Naturvårdsverket.

För att underlätta administrationen har Naturvårdsverket byggt ett elektroniskt rapporteringsverktyg för att skapa gynnsammare förutsättningar för all

rapportering, både för producenter såväl som för kommuner. Det faktum att producenterna endast kommer att behöva rapportera in uppgifter en gång per år, borde indirekt leda till att de administrativa kostnaderna för producenterna kan sänkas. Eftersom det elektroniska systemet har utrymme att även ta emot rapporteringar som rör de batterier som inte klassas som miljöfarliga, kommer dessa producenter kunna slussas in i ett redan fungerande system.

Naturvårdsverkets förhoppning är att det nya systemet ska innebära minimal administrativ belastning för producenter och kommun. Systemet är uppbyggt så att det i första hand ska upplevas som enkelt ur producent- och

kommunperspektiv, enkelheten för handläggaren har varit sekundärt.

Naturvårdsverket har strävat efter att underlätta administrationen för producenter och kommuner, något som torde vara positivt vid ett fortsatt avgiftsbaserat system.

På ett organisatoriskt plan måste förändringarna i och med det nya direktivet beaktas. Kravet på att alla batterier ska återvinnas innebär att ansvarig

myndighet vid tillämpning av ett avgiftssystem måste utreda hur de batterier som klassas som icke miljöfarliga ska tas om hand /återvinnas och hur det ska

finansieras. Vid ett avgiftssystem skulle troligtvis alla batterier förses med en avgift som täcker kostnad för transport till upparbetningsställe samt återvinning. När det gäller småbatterier är det viktigt att tänka på att ytterligare 90 procent ska transporteras till olika upparbetningsplatser för återvinning.

BILAGA 6 11(21)

Frågan kring insamling av blybatterier >3 kilo blir aktuell om ett avgiftssystem tillämpas. Returbatt AB som i dag organiserar och administrerar all insamling av blybatterier >3 kilo har, som tidigare nämnts, tydligt signalerat att de troligtvis inte vill/kan fortsätta med dagens insamlingssystem. En av anledningarna är LOU. Problematik förknippad med LOU bottnar i de korta avtalstiderna. Korta avtalstider mellan Returbatt AB och Naturvårdsverket riskerar att skapa

kortsiktighet i agerandet från potentiella leverantörer som Returbatt AB i sin tur har avtal med, något som följaktligen försvårar för Retubatt AB. När det gäller insamling av blybatterier >3 kilo har Naturvårdsverket i dag ingen enkel lösning kring hur organisationen kring insamling och transport till upparbetningsställe av blybatterier >3 kilo kan kunna tänkas se ut om inte Returbatt vill fortsätta med sin verksamhet. Även om det mest troligen finns andra aktörer än Returbatt AB som klan sköta insamlingen av blybatterier >3 kilo, kvarstår problematiken med LOU. Frågan kring LOU är angelägen att utreda vidare om ett avgiftssystem blir aktuellt.

Om ett avgiftsbaserat system tillämpas är det viktigt att titta närmare på

kostnaden för ansvarig myndighet att administrera systemet, och integrera detta i beslutet kring storleken på den faktiska avgiften som myndigheten tar ut för att administrera systemet. Kostnaden måste korrelera med den faktiska kostnaden för det arbete och den service som myndigheten erbjuder producenterna.

2.2.3 Ekonomiskt effektivt

En statlig fond anses vara ett ganska trubbigt verktyg som styrmedel (SOU 2006:39). Det är svårt att uppskatta den faktiska kostnaden av batteriinsamling genom de schabloner som används i dagens avgiftssystem. I ett avgiftssystem är incitament för en branschdriven effektivisering relativt svaga. Branschen rår ej över avgiftens storlek, och följaktligen finns ingen ekonomisk vinning av en eventuell effektivisering – avgiften styrs vid ett avgiftsbaserat system från statligt håll och ett eventuellt överskott som kan härledas utifrån en

effektivisering går aldrig tillbaka till branschen. Företagen driver med andra ord inte en självsanering där branschen styr mot kostnadseffektivare produkter med avseende på dess hela livscykel, söker ej bättre metoder för återvinning, samt utnyttjar ej kommersiella krafter för att nedbringa kostnaderna för insamling och återvinning.

Om ett avgiftssystem tillämpas är det av vikt att se över dagens avgifter i relation till fondens storlek samt den verkliga kostnaden för insamling och återvinning. Det bör vidare utredas hur fondens medel kan användas i framtiden, utöver som buffert för utfasning av bly, kvicksilver och kadmium, och om det eventuellt finns ytterligare områden som fonden skulle kunna tänkas finansiera på lagliga grunder. Exempel på detta skulle kunna vara bidrag till FoU, bidrag till att bygga ut kommunernas insamlingsställen och ekonomisk hjälp till distributörer för att dessa ska kunna ta emot uttjänta batterier. Om dagens avgifter behålls vid ett eventuellt avgiftssystem är det viktigt att tydligare kunna motivera vad avgifterna grundas på.

BILAGA 6 12(21)

2.2.4 Kontinuitet för slutanvändare, både när det gäller insamling och information

Om dagens avgiftssystem behålls går det att säkerställa att dagens fungerande insamlingssystem för småbatterier behålls och utvidgas till att omfatta fler insamlingsplatser. Befintligt system fungerar både på ett administrativt såväl som på ett organisatoriskt plan. Kontinuiteten mot slutanvändaren säkerställs. När det gäller insamling av blybatterier > 3 kilo kan Naturvårdsverket i dagsläget inte uttala sig kring vilka konsekvenser det skulle få om befintligt avgiftssystem behålls, och Returbatt inte vill fortsätta med dagens insamling. Däremot är det viktigt att understryka att Naturvårdsverket tror att det finns alternativa lösningar för att säkerställa att blybatterier >3 kilo samlas in och transporteras till slutstation för återvinning.

När det gäller informationsbiten har Naturvårdsverket sedan länge samordnat och ansvarat för all information som rör batteriinsamling. Vid ett avgiftsbaserat system skulle informationsansvaret mest troligt ligga kvar på myndighetsnivå, och om Naturvårdsverket skulle bli ansvarig myndighet skulle

informationsinsatserna fortsätta på samma sätt som i dag – utan avbrott. I det nya direktivet finns tydliga krav på att informationen kring miljöfarliga

batteriers miljöpåverkan ska vara uttömmande och objektiv. En myndighet har troligtvis den bästa förutsättningen att uppfylla det kravet, inte minst med tanke på att det inte finns några ekonomiska incitament som torde kunna påverka objektiviteten. Ett argument för varför en myndighet skulle vara lämplig att hålla i det nationella informationsansvaret är att kampanjerna kan genomföras på nationell nivå och synkas med lokala kampanjer på kommunnivå. Kontinuiteten mot slutkonsument säkerställs.

2.2.5 Samordning med lagstiftning för elavfall/samordningsvinster

Om ett utökat avgiftssystem behålls anser Naturvårdsverket att det är svårt, för att inte säga omöjligt att uppnå någon samordning eller samordningsvinster med rådande producentansvar för elektriska och elektroniska produkter.

BILAGA 6 13(21)

3. Slutsatser

Utifrån ovanstående resonemang går det att dra ett antal sammanfattande

slutsatser kring de för- respektive nackdelar som Naturvårdsverket ser med olika typer av finansieringssystem, ett renodlat avgiftsbaserat system respektive ett renodlat producentansvar. Nedan är en sammanfattande tabell vars syfte är att göra ovanstående redogörelse lättare att överblicka.

Tabell 1 Redovisning av för- och nackdelar med respektive finansieringssystem

Mål Avgiftsbaserad system Producentansvar

Fördel Nackdel Fördel Nackdel

Mål 1 – Maximerad batteriinsamling Befintligt fungerande insamlingssystem med bevisat hög insamlingsgrad Många aktörer Kommunikationsbrist mellan producent och kommun som kan resultera i högre kostnader för kommuninvånaren Mål 2 – Ett system som är administrativt såväl som organisatoriskt enkelt Problem rörande LOU med korta avtalstider kan skapa kortsiktighet i agerandet från potentiella aktörer

Problematiken med LOU och korta avtalstider som kan skapa kortsiktighet i agerande frångås Mål 3 – Ekonomiskt effektivt Incitamenten för en branschdriven effektivisering är relativt svaga Incitamenten för en branschdriven effektivisering är starka. Målet är att stimulera innovationer mot mer miljöanpassad produktutveckling och resurssnåla lösningar. Mål 4 – Kontinuitet för slutanvändare, både när det gäller insamling och information Kontinuiteten kan garanteras eftersom ett avgiftsbaserat system är det system som tillämpats tidigare. Bevisat goda resultat vad gäller insamling och informationsinsatser Svårigheter att säkerställa att informationen till slutkonsument sker på nationell nivå, är kontinuerlig, objektiv och uttömmande. Ekonomiska incitament styr Mål 5 – Samordning med lagstiftning för elavfall Samordningsvinster med producentansvar för elektroniska produkter uppnås ej Samordningsvinster i form av gemensamma transporter och leverantörer med producentansvaret för elektroniska produkter kan uppnås. Enhetlig lagstiftning. 13

BILAGA 6 14(21)

Avsnitt 2