2006–09–19
Definition: F ¨ar en primitiv funktion till f i D om F0 = f i D.
I det reella fallet g¨aller:
f ¨ar kontinuerlig =⇒
Z x a
f(t) dt ¨ar en primitiv till f I det komplexa fallet g¨aller p˚a motsvarande s¨att:
f ¨ar analytisk =⇒
Z z z0
f(ζ) dζ ¨ar primitiv till f
Vilken kurva ska man ta n¨ar man integrerar fr˚an z0 till z? Det spelar ingen roll — integralen ¨ar oberoende av v¨agen.
Cauchys integralformler f¨ or derivatorna
D
γ z0
Figur 1: Kurvan γ och punkten z0 som Cauchys integralformel leker med.
Sats: (Cauchys integralformel). f : D → ¨ar analytisk, z0 ∈ D, γ ¨ar en enkel sluten kurva, γ ∈ D tillsammans med sitt inre, γ omringar z0 (se vidare figur 1). D˚a g¨aller:
f(z0) = 1 2πi
Z
γ
f(z) z− z0
dz k.
1
f(z) = 1 2πi
Z
γ
f(ζ) ζ− z dζ Derivera formellt1 med avseende p˚a z:
f0(z) = 1 2πi
Z
γ
− 1
(ζ − z)2 · (−1) · f (ζ) dζ f0(z) = 1
2πi Z
γ
f(ζ) (ζ − z)2 dζ Detta ger oss Cauchys formler f¨or derivatorna:
f(n)(z) = n!
2πi Z
γ
f(ζ) (ζ − z)n+1 dζ Fick vi derivera under integralen?
f0(z) = lim
∆z→0
f(z + ∆z) − f (z)
∆z
=? 1 2πi
Z
γ
f(ζ) (ζ − z)2 dζ Med andra ord, g˚ar f¨oljande mot 0 d˚a ∆z → 0?
¯¯
¯¯
f(z + ∆z) − f (z)
∆z − 1
2πi Z
γ
f(ζ) (ζ − z)2 dζ
¯¯
¯¯=
=
¯¯
¯¯ 1 2πi
· 1
∆z µZ
γ
f(ζ)
ζ− (z + ∆z) dζ − Z
γ
f(ζ) ζ− z dζ
¶
− Z
γ
f(ζ) (ζ − z)2 dζ
¸¯¯
¯¯=
= 1 2π
¯¯
¯¯ 1
∆z Z
γ
f(ζ)(ζ − z) − f (ζ)(ζ − z − ∆z) (ζ − z − ∆z)(ζ − z) dζ −
Z
γ
f(ζ) (ζ − z)2 dζ
¯¯
¯¯=
= 1 2π
¯¯
¯¯ Z
γ
f(ζ)
(ζ − z − ∆z)(ζ − z) dζ − Z
γ
f(ζ) (ζ − z)2 dζ
¯¯
¯¯=
= 1 2π
¯¯
¯¯
¯¯
¯¯
¯¯ Z
γ
f(ζ) ζ− z
µ 1
ζ− z − ∆z − 1 ζ− z
¶
| {z }
=(ζ−z−∆z)(ζ−z)ζ−z−ζ+z+∆z
dζ
¯¯
¯¯
¯¯
¯¯
¯¯
=
1Formellt s˚a till vida att det inte ¨ar s¨akert att man f˚ar derivera under integralen (d.v.s byta ordning p˚a derivering och integrering).
2
D
d z+ ∆z γ z
Figur 2: Kurvan γ, punkterna z och z0, samt avst˚andet d.
= 1
2π|∆z| ·
¯¯
¯¯
¯¯
¯¯
¯ Z
γ
f(z)
(ζ − z)2(ζ − z − ∆z) dζ
| {z }
=I
¯¯
¯¯
¯¯
¯¯
¯
Vi vet att |∆z| → 0 d˚a ∆z → 0, s˚a allting g˚ar mot 0 om integralen I
¨ar begr¨ansad. F¨or att f¨orvissa oss om att s˚a ¨ar fallet g¨or vi oss en bild av situationen (figur 2). z och z + ∆z befinner sig b˚ada i γ:s inre. S¨att d = dist(z, γ) def= minζ∈γ|z − ζ| och l˚at ∆z vara s˚adant att |∆z| < 12d (eftersom
∆z ska g˚a mot noll ¨ar det ingen inskr¨ankning att anta att dess belopp ¨ar mindre ¨an n˚agot visst tal).
dist(z + ∆z, γ) > d 2 1
dist(z + ∆z, γ) < 2 d
Om vi nu anv¨ander M L-olikheten p˚a integralen I ovan f˚ar vi I <max
ζ∈γ |f (ζ)| · 1 d2 · 2
d · l¨angd(γ)
Detta ¨ar ett begr¨ansat tal som inte beror p˚a ∆z, vilket ger oss 1
2π|∆z| · |I | → 0 d˚a ∆z → 0 3
γR z0
R
Figur 3: Kurvan γR: en cirkel kring z0, genoml¨opt ett varv moturs.
vilket enligt ovan inneb¨ar att
∃f0(z) = 1 2πi
Z
γ
f(ζ) (ζ − z)2 dζ (Vi visste att f ¨ar analytisk. P˚a samma s¨att f˚ar vi
∃ f(n)(z) = n! 2πi
Z
γ
f(ζ) (ζ − z)n+1 dζ Sats: f ¨ar analytisk i D =⇒ f ∈ C∞(D).
Sats: (Liouvilles sats) f ¨ar en hel funktion (d.v.s. analytisk i ), |f | ≤ M i
=⇒ f ≡ konstant i
Bevis. Tag z0 ∈ godtycklig. L˚at kurvan γR beskrivas av |z − z0| = R (se figur 3). Cauchys formel f¨or derivatan:
f0(z0) = 1 2πi
Z
γR
f(z) (z − z0)2 dz Notera att n¨amnarens belopp ¨ar R2. M L-olikheten ger:
|f0(z0)| ≤ 1
2π · M · 1
R2 ·2πR→ 0 d˚a R → ∞.
Allts˚a ¨ar |f0(z0)|, som ju inte beror p˚a R, mindre ¨an n˚agot som g˚ar mot noll d˚a R → ∞.
=⇒ f0(z0) = 0 =⇒ f0 ≡ 0 i =⇒ f ≡ konstant i
4