Att arbeta som förskollärare
Margareta Carlberg, Gunilla Guvå och Lena Teurnell har undersökt problemen iförskolorna, som visat sig till stor del bero på den oklara ansvars- fördelningen. I en intervju av Margot Bengtsson och Lisbeth Larsson berättar två aktiva förskollärare om sin
arbetssituation. Deras berättelse nyanserar och fördjupar rapportens resultat.
PERSONALENS PROBLEM
Personalen inom förskolan klagar o f t a över sin arbetssituation och ö n s k a r praktiska för- bättringar, f ö r m i n s k n i n g a r av b a r n g r u p p e r - na och ö k n i n g av personalantalet. Detta är ett vanligt sätt att uttrycka d e n ångest och oro, som väcks av alla d e otillfredsställda behov som g a p a r mot d e m i d e r a s dagliga arbete. Ett a n n a t sätt att r e a g e r a , som också är mycket vanligt, är att brista ut i anklagel- ser och s v a r t m å l n i n g a r g e n t e m o t f ö r ä l d r a r och m a k t h a v a r e .
Ett vanligt sätt att avvärja k ä n s l o r n a av maktlöshet och otillräcklighet är att f ö r n e k a sin betydelse f ö r b a r n e n . Personalen g ö r sig till u t a n f ö r s t å e n d e och p r o b l e m b a r n e n till enbart f ö r ä l d r a r n a s a n g e l ä g e n h e t . Ibland kan p e r s o n a l e n tolka ett s t ö r a n d e b a r n s be- t e e n d e som uttryck f ö r en r e n o d l a t inre pro- blematik - o b e r o e n d e av b å d e personal och f ö r ä l d r a r . De b e d ö m e r b a r n e t som i g r u n - d e n stört, sjukt eller h j ä r n s k a d a t .
G e n o m våra u p p d r a g h a r vi f u n n i t att d e p r o b l e m som f ö r s k o l e p e r s o n a l e n tycks ha svårast att klara av är:
1. b a r n som kräver m e r än a n d r a 2. f ö r ä l d r a r som inte klarar av sina b a r n 3. irrationellt b e t e e n d e hos ett b a r n , b a r n -
g r u p p e n , f ö r ä l d r a r eller a n n a n perso- nal
4. avvägning mellan intresset f ö r det en- skilda b a r n e t och b a r n g r u p p e n 5. att se sin e g e n betydelse f ö r b a r n e n H u r p e r s o n a l e n värjer sig g e n t e m o t d e h ä r p r o b l e m e n är naturligtvis avhängigt de- ras egen personlighet, m e n måste också be- traktas som ett g r u p p f e n o m e n . De påverkas
såväl av e g n a och arbetslagets personliga ka- raktäristika, som av d e ö v e r o r d n a n d e fakto- r e r som b e s t ä m m e r d e r a s arbete.
Det måste givetvis vara m e r problematiskt att bevara e n yrkeshållning i ett a r b e t e m e d a n d r a m ä n n i s k o r än o m m a n t ex a r b e t a r m e d maskiner.
Det är också troligt att d e t är svårare att hålla isär sitt privatliv f r å n yrkeslivet, o m dessa sektorer liknar v a r a n d r a .
Liksom att det är svårare att bevara en professionell hållning i ett v å r d a r b e t e , d ä r m a n ständigt är tillsammans m e d d e n m a n vårdar, m e d allt vad det i n n e b ä r av starka och n ä r a relationer, känslomässig inbland- ning och slitsamt e n g a g e m a n g .
Allt socialt a r b e t e m e d a n d r a m ä n n i s k o r , d ä r d e n v å r d a d e och d e n v å r d a n d e dagligen möts ansikte mot ansikte innehåller vissa ge- m e n s a m m a d r a g . D ä r f ö r m e n a r vi att det kan vara f r u k t b a r t att j ä m f ö r a förskoleper- sonalens arbete m e d a n n a t v å r d a r b e t e , d ä r d e v å r d a n d e och v å r d a d e står v a r a n d r a så nära, t ex sjuksköterskornas, sjukvårdsbiträ- denas, m e n t a l s k ö t a r n a s eller a n n a t institu- tionellt arbete.
En studie av sjuksköterskornas arbetsvillkor En analys av sjuksköterskeyrket på ett spe- ciellt sjukhus h a r gjorts av psykoanalytikern
Isabel E P Menzies (1970). D e n belyser en r a d f a k t o r e r som kan b i d r a till att öka förstå- elsen f ö r f ö r s k o l e p e r s o n a l e n s arbetssitua- tion.
I en studie av ett sjukhus f a n n h o n bl a att a n m ä r k n i n g s v ä r t m å n g a sköterskeelever led av stressymtom och kronisk ångest. O m -
kring 1/3 av sköterskeeleverna avbröt sina studier. S j u k f r å n v a r o n var hög, speciellt d e n kortvariga m e d e n d a s t n å g r a d a g a r s f r å n v a - ro.
Dessa fakta sätter Menzies i s a m b a n d m e d sköterskeelevernas a r b e t s u p p g i f t e r . H o n m e n a r att e n sköterskas a r b e t s u p p g i f t e r är starkt ångestväckande. H o n sysslar dagligen m e d sjuka, d ö e n d e , lemlästade och utlämna- d e m ä n n i s k o r . I a r b e t s u p p g i f t e r n a ingår så- d a n t som vanligen ses som äckligt, frånstö- t a n d e och avskyvärt. Arbetssituationen väcker starka och sinsemellan motsägelse- fulla känslor: m e d l i d a n d e , kärlek, skuld, ångest, hat och a v u n d s j u k a f ö r d e n vård och o m s o r g p a t i e n t e r n a får. Den objektiva verk- lighet s k ö t e r s k o r n a a r b e t a r i h a r stor likhet m e d d e r a s allra d j u p a s t e och mest primitiva fantasier. Dessa aktualiseras ständigt u n d e r arbetet. Detta väcker givetvis ångest. Samti- digt försvåras d e n n a ångest av att d e samar- betar m e d a n d r a som utsätts f ö r s a m m a psy- kologiska stress.
O c h s k ö t e r s k o r n a utsätts också f ö r starka krav f r å n p a t i e n t e r och a n h ö r i g a . Patienter- na är o f t a k r ä v a n d e och svartsjuka på var- a n d r a . Detta b i d r a r också till att öka sköters- k o r n a s stress och ge d e m en känsla av stän- dig otillräcklighet.
För att klara d e n n a starka m e n t a l a press utvecklas försvar som tar f o r m e n av sociala försvar. Menzies b e n ä m n e r dessa 'sociala för-
svarsstrukturer'. H o n n ä m n e r och diskute- r a r e n rad s å d a n a s k s t r u k t u r e r :
• Relationen mellan patient och sköterska splittras u p p . J u n ä r m a r e k o n t a k t e n är mel- lan patient och sköterska desto starkare blir ångesten hos sköterskan. K o n t a k t e n m e d p a t i e n t e r n a delas u p p på olika sätt g e n o m att sköterskan u t f ö r s a m m a a r b e t s u p p g i f t m e d samtliga p a t i e n t e r på e n gång. V å r d e n delas s n a r a r e u p p i a r b e t s u p p g i f t e r än på olika patienter. Alla tar t ex ' t e m p e n ' på s a m m a gång.
• Det gäller också att hålla distans. Pa- tienterna depersonaliseras. M a n talar inte o m p a t i e n t e r n a som p e r s o n e r utan som k r o p p s d e l a r , 'levern' eller 'hjärtat på 5:an'.
Alla patienter ses som lika. Alla förutsätts ha s a m m a behov.
• Känslor hålls b o r t a eller f ö r n e k a s . Skö- terskorna lär sig att kontrollera sina känslor och u n d v i k e r s t ö r a n d e identifikation. Det förväntas att s k ö t e r s k o r n a ska flytta r u n t mellan a v d e l n i n g a r n a u t a n att störas av känslomässiga b a n d åt något håll.
• Beslutsfattande elimineras g e n o m att ar- b e t s u p p g i f t e r n a ritualiseras. Alla situationer d ä r beslut fattas i n n e b ä r valsituationer, d ä r visst ansvar f ö r k n i p p a s m e d beslutets konse- kvenser. Detta h ö j e r ångestnivån och undvi- kes d ä r f ö r . Alla a r b e t s u p p g i f t e r fastställs i minsta detalj. Det f i n n s t ex e n viss b e s t ä m d m e t o d att b ä d d a sängar. Detta f ö r h i n d r a r också att s k ö t e r s k o r n a k o m m e r i sådana si- tuationer, d ä r d e måste b e d ö m a vad som är viktigt eller ej.
• A n s v a r s b ö r d a n r e d u c e r a s av att m a n råd- gör m e d a n d r a . S k ö t e r s k o r n a lättar sin egen a n s v a r s b ö r d a g e n o m att i n f ö r varje beslut, viktigt som oviktigt, r å d g ö r a m e d sina ar- b e t s k a m r a t e r .
• Konflikten mellan känsla av t u n g t ansvar och ansvarslöshet löses g e n o m att m a n kla- gar på a n d r a . Slapphet och ansvarslöshet hos d e u n d e r l y d a n d e liksom s t r ä n g h e t och a n s v a r s t a g a n d e hos d e ö v e r o r d n a d e blir ständigt f ö r e m å l f ö r skvaller. Dvs ansvar projiceras u p p å t , ansvarslöshet n e d å t i d e n hierarkiska s t r u k t u r e n .
• Det formella ansvaret hålls avsiktligt oklart. Det är oklart vem som är ansvarig f ö r vad och f ö r vem. I n g e n b e h ö v e r d ä r f ö r stå till svars f ö r vad som h ä n d e r .
• Ansvaret delegeras u p p å t . De a r b e t s u p p - gifter som ligger på s k ö t e r s k o r n a är förvå- nansvärt okvalificerade m e d tanke på d e r a s yrkesmässiga kvalifikationer.
• Personalen b å d e idealiseras och u n d e r - värderas. G e n o m f r a s e r som 'sköterskeyrket är ett kall' o d idealiseras yrket. Det f r a m - hävs o f t a att m a n aldrig kan lära sig yrket - m a n föds till det! Samtidigt visas tydligt att systemet inte t o l e r e r a r personlig m o g n a d och utveckling - s k ö t e r s k e u n d e r v i s n i n g e n är i stället inriktad på i n l ä r n i n g av fakta och u t a r b e t a d e tekniker. Samtidigt som sköters- k o r n a ges u p p f a t t n i n g e n att d e r a s yrke är viktigt och ansvarsfyllt, talar d e f ö r h å l l a n d e -
L* - Kvinnovetenskaplig T i d s k r i f t 3/80
vis enkla a r b e t s u p p g i f t e r n a ett helt a n n a t språk.
• F ö r ä n d r i n g a r undviks. M o t s t å n d e t mot f ö r ä n d r i n g a r ä r mycket starkt. Detta måste förstås som ett socialt f u n g e r a n d e försvar m o t d j u p och intensiv ångest.
Då arbetet i sig ä r så starkt ångestväckan- d e f u n g e r a r d e n yttre o r d n i n g e n och ruti- ner som ett stöd.
Dessa f y n d tolkar Menzies som sociala sys- tem, som u p p r ä t t a s som försvar mot ångest.
Dvs systemet tillhandahåller p e r s o n a l e n e n rad säkerhetsventiler för att hålla å n g e s t e n borta. Menzies beskriver dock skickligt h u r dessa säkerhetsventiler samtidigt u n d e r m i - n e r a r p e r s o n a l e n s professionella hållning och f ö r h i n d r a r personlig m o g n a d och till- växt. H o n p å p e k a r dock att d e sociala för- svaren inte kan ses som f r i s t å e n d e f r å n d e individuella. Men h o n m e n a r samtidigt att d e försvar som e r b j u d s av organisationen är så starka, att d e individuella försvar, som ej står i s a m k l a n g m e d d e sociala, omöjliggörs.
Detta i n n e b ä r att d e sköterskor, som inte kan acceptera systemets primitiva försvar, slutar.
Det i n n e b ä r att d e m e r m o g n a och vuxet f u n g e r a n d e s k ö t e r s k o r n a , som skulle k u n n a bidra till f ö r ä n d r i n g a r av organisations- s t r u k t u r e n , p a r a d o x a l t n o g snabbt sorteras bort.
En jämförelse mellan sjuksköterskornas och förskolepersonalens arbetssituation.
Det finns en r a d f a k t o r e r också i d a g h e m s - personalens arbete, som troligen b i d r a r till att höja ångestnivån hos personalen. (Att n ä r m a r e s t u d e r a dessa vore en intressant f o r s k n i n g s u p p g i f t . )
Vi kan dock anta att f ö l j a n d e f a k t o r e r t ex kan vara av betydelse:
• Som vi visat, m e n a r vi att det väcker ång- est hos p e r s o n a l e n att verkligheten så o f t a kol- liderar med en rad vitala och centrala föreställ- ningar, som så starkt o m h u l d a s i vår kultur. I sitt arbete k o n f r o n t e r a s personalen m e d t ex m å n g a b a r n och familjer som f a r illa. De f å r e n inblick i b a r n s liv, som m å n g a g å n g e r ligger milslångt f r å n vällingannonsernas ro-
siga b a r n v ä r l d . Det 'gulligullande', d e n idyl- lisering och s ö r g å r d s r o m a n t i k som i vår kul- tur f ö r k n i p p a s m e d b a r n ä r långt borta f r å n verklighetens konflikter, otillfredsställande behov och h å r d a tag. Att b a r n inte h a r det så bra, som vi v u x n a g ä r n a föreställer oss, e r f a r personalen ständigt.
• Personalen arbetar med barn, dvs m e d m ä n n i s k o r som är små, hjälplösa och bero- e n d e . S a m v a r o n m e d b a r n e n kan antas väcka till liv e g e n barnslighet, e g e n hjälplös- het och eget b e r o e n d e . Detta bygger på an- tagandet att b a r n lockar f r a m b a r n e t i n o m d e n vuxne och att e g n a b a r n d o m s m i n n e n aktualiseras, b å d e ljusa och m ö r k a , som m a n begravt och helst inte vill minnas. O m d e n e g n a b a r n d o m e n är d j u p t begravd b a k o m lås och bom kan s a m v a r o n m e d b a r n f u n g e - ra som ett ständigt hot.
• Möjligen kan m a n också r ä k n a m e d att barngruppen i sig o r o a r . Det tycks vara van- ligt att m ä n n i s k o r som a r b e t a r m e d g r u p p e r u p p l e v e r en ständig o r o - se t ex på l ä r a r n a s sedan länge o m t a l a d e svårigheter inom sko- lan - . Det är möjligt att g r u p p e r i sig r e p r e - senterar kaos och impulser, dvs e g n a käns- lor som hotar i n i f r å n projiceras på g r u p p e n . G r u p p e n f ö r v ä n t a s h a n d l a impulsdrivet och irrationellt. I en situation som på m å n g a sätt ter sig å n g e s t v ä c k a n d e kan g r u p p r ä d s l a n bli extra stor, e f t e r s o m behov av kontroll och s t r u k t u r då blir starkare.
G r u p p r ä d s l a n h a r givetvis också e n realis- tisk g r u n d . De ffesta h a r n å g o n g å n g känt h u r d e i g r u p p drivits m e d till något, som för d e n enskilde vore o t ä n k b a r t . Det ä r j u d e s s u t o m ett f a k t u m att e n g r u p p l e d a r e inte klarar att stå e m o t en hel g r u p p , o m g r u p - pen går e m o t h e n n e / h o n o m . T r y g g h e t i ar- betet m e d g r u p p e r h a r sin g r u n d i e n tilltro till g r u p p e n f r å n ledarens sida och vice ver- sa. På m å n g a a v d e l n i n g a r - särskilt d ä r det finns m å n g a u t a g e r a n d e b a r n - saknas d e n tilltron.
• D a g h e m s p e r s o n a l e n f å r svårt att värja sig f r å n d e t d e ser e f t e r s o m de står dem de vårdar så nära, ansikte m o t ansikte, hela d a g a r n a . Personalens relation till b a r n e n är kroppslig och intim. Personalen t o r k a r b a r n e n s tårar,
byter d e r a s blöjor, m a t a r d e m , tröstar d e m , håller d e m i h a n d e n , tar d e m i f a m n e n , i knät eller b ä r d e m på a r m e n .
• Förskolearbetet både över- och undervärderas, som vi tidigare visat. P e r s o n a l e n betraktas som e x p e r t e r på b a r n . Deras betydelse i samhället p o ä n g t e r a s o f t a i massmedia. De f å r ständigt nya krav på sig. Av b a r n s t u g e u t - r e d n i n g e n f r a m g å r det t ex att d a g h e m s p l a - cering i det n ä r m a s t e ska f u n g e r a som ett alternativ till o m h ä n d e r t a g a n d e och det är tänkt att d e r a s f ö r ä l d r a s a m a r b e t e ska ses som ett alternativ till b e h a n d l i n g s a r b e t e m e d f ö r ä l d r a r . Betydelsen av e n god u t b i l d n i n g betonas ofta. Samtidigt betraktas d e b a r n - v å r d a n d e y r k e n a f o r t f a r a n d e o f t a som ett kall - vår k u l t u r h a r j u lanserat bilden av k v i n n a n som av n a t u r e n u t r u s t a d f ö r b a r n a - vård. V a r f ö r skulle h o n d å b e h ö v a utbild- ning? O c h l ö n e u t b e t a l n i n g a r n a talar sitt tyd- liga språk. Att v å r d a b a r n ger låga löner, faktiskt lägre l ö n e r j u y n g r e b a r n e n är. Sam- tidigt är p e r s o n a l e n mestadels, i v a r j e fall övervägande, kvinnlig.
• Deras arbete kan i m å n g t och mycket ses som en förlängning av den kvinnoroll som er- bjuds av vårt samhälle. M å n g a som a r b e t a r i förskolan går e f t e r a r b e t s d a g e n s slut h e m och fortsätter att ta h a n d o m d e e g n a bar- nen. Detta f ö r s v å r a r särskiljandet av yrkes- roll f r å n privatliv.
Det ö k a r också s v å r i g h e t e r n a att betrakta sig själv som e x p e r t : h e m m a f ö r v ä n t a s per- sonalen - i sin f ö r ä l d r a r o l l - naturligt och u t a n u t b i l d n i n g k u n n a göra s a m m a arbete som d e m e d h ö g a krav på u t b i l d n i n g u t f ö r på j o b b e t .
• Sist m e n inte minst vistas p e r s o n a l e n un- d e r d a g e n i en o e r h ö r t bullrig och stressande miljö. L j u d v o l y m e n är konstant h ö g och det är ständigt e n r a d aktiviteter på gång. Tyst- n a d och e n s a m h e t är ovanlig. M a n är stän- digt omgiven av en g r u p p m ä n n i s k o r . Allt detta växer till e n r a d starka och sinsemellan motstridiga känslor, m e d l i d a n d e , förakt, kärlek, avsky, b e r o e n d e , skuld, äckel, trött- het, glädje, v ä r m e , otillräcklighet, hjälplös- het, vanmakt, ambivalens, o s ä k e r h e t . . .
Vi kan således utgå i f r å n att f ö r s k o l e p e r -
sonalen precis som s j u k h u s p e r s o n a l e n b ä r på e n massa ångest, som måste ta vägen nå- gonstans.
I d e ä r e n d e n vi u n d e r s ö k t h a r vi f u n n i t liknande e x e m p e l på ångest, m e n också öp- pet uttalad o s ä k e r h e t och hjälplöshet. Perso- nalen värjer sig o f t a och f ö r e d r a r att b l u n d a för verkligheten. De ställer sig själva u t a n f ö r p r o b l e m e n och f ö r l ä g g e r s k u l d e n på föräld- r a r n a , b a r n e n eller o m v ä r l d e n - o f t a för- läggs ansvaret o v a n f ö r hos ' d e m d ä r u p p e ' . Den egna m a k t l ö s h e t e n kan då bli ett sätt att slippa eget ansvar för situationer m a n inte k ä n n e r delaktighet i. Detta i n n e b ä r att per- sonalen f ö r att f u n g e r a i sitt a r b e t e tar till m e k a n i s m e r , som f å r en låsande e f f e k t , som h i n d r a r frigörelse.
Dessa m e k a n i s m e r skulle k u n n a beskrivas som sociala system, dvs utvägar som tillhan- dahålls p e r s o n a l e n av organisationen och som fyller f u n k t i o n e n att hålla ångest borta.
N å g r a sådana säkerhetsventiler, som vi be- d ö m e r som speciellt viktiga, k o m m e r h ä r att n ä r m a r e diskuteras.
Det oklara ansvaret
Personalen ställer sig o f t a u t a n f ö r proble- m e n m e d b a r n e n och f ö r n e k a r sin e g e n be- tydelse för d e m . Att f ö r n e k a sin betydelse för b a r n e n är ett sätt att göra sig oansvarig för b a r n e n s situation. Kanske skulle insikten o m d e n e g n a betydelse f ö r b a r n e n på dag- h e m m e t d ä r f ö r vara alltför s m ä r t s a m eller farlig f ö r p e r s o n a l e n att uppleva. Det skulle ytterligare u n d e r b l å s a känslorna av otill- räcklighet, av att inte räcka till f ö r alla b a r n så mycket som m a n skulle önska. Vilket väcker ångest.
Fostraransvaret ses som h u v u d s a k l i g e n f ö r ä l d r a r n a s och d e t är oklart i vilken ut- sträckning och i vilka f r å g o r p e r s o n a l och f ö r ä l d r a r delar u p p f o s t r i n g s a n s v a r e t .
Klart är dock att p e r s o n a l e n ser d e t som sitt ansvar att b a r n inte skadas fysiskt eller h a r möjlighet att r y m m a f r å n d a g h e m m e t eller liknande. S n a r a r e är b a r n e n i d e n me- n i n g e n betydligt m e r a b e s k y d d a d e på dag- h e m m e n än i h e m m e n . Det är n å g o t som o f t a tas f ö r givet av b å d e personal och för- ä l d r a r och d e n f ö r ä l d e r , som låter b a r n visa sig fritt i o m r å d e t k r i n g h e m m e t , kan upple-
va en stark oro, o m d e r a s b a r n gått f r å n dagis e n s t u n d på d a g e n . Varje p r o m e n a d u t a n f ö r d a g h e m s g å r d e n b r u k a r betraktas som e n r y m n i n g . Det är också o f t a så att personal inte g ö r utflykter m e d b a r n e n utan f ö r ä l d r a r n a s tillstånd och inför t ex bilut- flykter b r u k a r skriftliga intyg krävas av för- ä l d r a r n a . Juridiskt ä r det klart att persona- len a n s v a r a r f ö r b a r n e n u n d e r daghemsvis- telsen. D ä r e m o t ä r det oklart vem som tar ansvar moraliskt, ideologiskt och socialt.
T r o t s att b a r n e n vanligen vistas u n d e r större delen av sin vakna tid på dagis b r u k a r f ö r ä l d r a r n a vanligen u p p f a t t a s - b å d e av sig själva och av p e r s o n a l e n - som b a r n e n s egentliga fostrare.1
Att fostraransvaret förläggs hos föräld- r a r n a i n n e b ä r att p e r s o n a l e n befrias f r å n ansvar för att b a r n f a r illa. Det fyller således f u n k t i o n e n att b e f r i a p e r s o n a l e n f r å n skuld- k ä n s l o r - o c h skuld. M o t s v a r a n d e m e k a n i s m kan ibland iakttas hos f ö r ä l d r a r : d e förläg- ger ansvaret på personalen. Så kan ansvaret bollas f r å n d e n e n a till d e n a n d r a och d e kan skylla svårigheter och b e k y m m e r på v a r a n d - ra. Så o k l a r h e t e n o m f o s t r a r a n s v a r e t fyller då en f u n k t i o n f ö r b å d e personal och för- äldrar.
Ibland b e s t ä m m e r sig p e r s o n a l e n f ö r att ta ansvar för sådant d e själva b e d ö m e r som rimligt. Det blir ett godtyckligt ansvar. De kan t ex m e d v e t e t - eller o m e d v e t e t - be- s t ä m m a sig f ö r att bara ansvara f ö r n o r m a l a barn. Det är vad d e anställts f ö r och a n d r a barn h a r d e ingen u t b i l d n i n g f ö r och d ä r - m e d inget ansvar. På s a m m a sätt kan föräld- r a k o n t a k t e r n a u n d a n d r a s det godtyckligt b e d ö m d a ansvaret. S a m a r b e t e t blir föräld- r a r n a s sak. Själva är d e anställda f ö r att ta h a n d o m d e r a s b a r n . F ö r ä l d r a r som s t a n n a r länge, n ä r d e l ä m n a r och h ä m t a r sitt b a r n kan då vålla stark irritation. Det kan upple- vas som s t ö r a n d e f ö r det 'egentliga' arbetet.
På s a m m a sätt u p p l e v e r sig p e r s o n a l e n ofta som i realiteten maktlösa, n ä r det gäller d e n e g n a arbetssituationen. De ger service åt f ö r ä l d r a r och d e ' d ä r u p p e ' b e s t ä m m e r ra- m a r n a för servicen. D e n p e r s o n a l g r u p p som i ett ä r e n d e tog e m o t sex s p ä d b a r n samtidigt på i n v ä n j n i n g klagade bittert över arbetssi- tuationen, m e n såg sig som t v u n g e n att ac-
ceptera d e n . Att vägra gå m e d på ett så orimligt krav föll d e m inte in. De b e t r a k t a d e sig följaktligen inte heller som ansvariga f ö r situationen. O c h det ä r inte svårt att förstå att ansvaret förläggs 'utåt' eller ' u p p å t ' i en arbetssituation, som upplevs som i g r u n d e n otillfredsställande och bristfällig. I n g e n vill k ä n n a ansvar f ö r sådant d e inte är m e d och b e s t ä m m e r och kan påverka. Risken ä r dock att d e så att säga 'släpper ut b a r n e t m e d badvattnet', att d e också avsäger sig ansvar f ö r sådant d e kan p å v e r k a och f ö r ä n d r a och d ä r m e d är ansvariga f ö r .
Att värna om status quo
Motstånd m o t f ö r ä n d r i n g a r ä r ett f e n o m e n , som kan iakttas i flertalet av våra ä r e n d e n . O c h det är inte så konstigt att p e r s o n a l e n i en o f t a stressig och oöverblickbar arbetssi- tuation, d ä r o t r y g g h e t f r o d a s , söker d e n trygghet som g å r att få, bl a g e n o m att försö- ka bevara status q u o . De f ö r ä n d r i n g a r som m o t a r b e t a s i våra ä r e n d e n i n n e b ä r j u o f t a f ö r ä n d r i n g a r i p e r s o n a l e n s synsätt och eget b e t e e n d e .
Även i svåra samarbetssituationer kan m o t s t å n d e t m o t f ö r ä n d r i n g a r ta sig starka uttryck, o f t a f u n g e r a r systemet i n å g o t slags, om än slitsam balans. O c h det o k ä n d a u p p - fattas ofta som farofyllt och h o t a n d e : ' m a n vet vad m a n h a r m e n inte vad m a n får'.
Varje f ö r ä n d r i n g i n n e b ä r ett potentiellt hot mot d e n e g n a p e r s o n e n . V a r j e f ö r ä n d r i n g i n n e b ä r att m a n f ö r ä n d r a s litet själv, m a n blir en a n n a n . O f t a är det så att m a n b å d e vill och inte vill. M a n ä r ambivalent.
Slutsatser
Precis som n ä r det gällde sjuksköterskorna f r a m s t å r f ö r s k o l e p e r s o n a l e n s a r b e t e som å n g e s t v ä c k a n d e och d ä r m e d stressframkal- lande.
De r u t i n e r som utarbetats i n o m förskolan måste ses som försök att få i h o p en s t r u k t u r i en o f t a kaotisk och irrationellt f u n g e r a n d e miljö. Detta kastar nytt ljus över det f a k t u m , att p e r s o n a l e n i våra ä r e n d e n h a r svårt att tolerera det aggressiva och det irrationella.
Detta h o t a r d e n s t r u k t u r och det behov av kontroll som p e r s o n a l e n ständigt måste k ä m p a för. I förskolan, kan m a n tillspetsat
f o r m u l e r a d e t , u n d e r b l å s e s primitiva f ö r - svar och ett i n f a n t i l t f ö r h å l l n i n g s s ä t t h o s d e v u x n a .
I stället f ö r att f r a m k a l l a p e r s o n a l e n s e g n a r e s u r s e r i f r å g a o m a n s v a r , självständighet, s ä k e r h e t och o b e r o e n d e , dvs r e s u r s e r till yr- k e s m o g n a d , b a l a n s e r a s kaos m e d fasta ruti- n e r , isolering av k ä n s l o r , g r u p p e n i g h e t k r i n g h a r m o n i m o d e l l e n , p r o j i c e r i n g av otil- låtna k ä n s l o r p å o b j e k t u t a n f ö r a r b e t s l a g e t , oftast på f ö r ä l d r a r , m e n också p å b a r n och m ä n n i s k o r i b e s l u t s f a t t a n d e position. D e t t a ö k a r f ö r s t å e l s e n f ö r p e r s o n a l e n s t e n d e n s e r att ställa sig u t a n f ö r p r o b l e m e n o c h f ö r d e t f a k t u m att d e h a r svårt att klara s a m a r b e t e m e d f ö r ä l d r a r liksom f ö r m o t s t å n d e t m o t f ö r ä n d r i n g a r . Vi vill p o ä n g t e r a , att dessa sä- k e r h e t s v e n t i l e r inte till sin n a t u r ä r e n b a r t förkastliga eller dåliga. Dessa s ä k e r h e t s v e n - tiler syftar s ä k e r t till att b e s p a r a p e r s o n a l e n b å d e m a g s å r och s a m m a n b r o t t . Vi m e n a r d o c k att ett f ö r h å l l n i n g s s ä t t som i n n e b ä r be- frielse f r å n a n s v a r , p r o b l e m o c h k o n f l i k t e r på sikt f ö r h i n d r a r u t v e c k l i n g h o s p e r s o n a - len. Ett i n f a n t i l t f ö r h å l l n i n g s s ä t t f ö r h i n d r a r
d e n f r i g ö r e l s e p r o c e s s , som skulle b i d r a till att p e r s o n a l e n k u n d e ta sig a n d e i n b y g g d a s v å r i g h e t e r n a på ett m e r k o n s t r u k t i v t sätt.
D e sociala f ö r s v a r e n f u n g e r a r enligt M e n - zies så att d e styr d e individuella. O m d e n enskilda m e d a r b e t a r e n s sätt att h a n t e r a å n g - est alltför m a r k a n t g å r stick i stäv m o t d e s ä k e r h e t s v e n t i l e r som t i l l h a n d a h å l l s av s t r u k t u r e n , sker e n kollision, s o m troligen i n n e b ä r att d e n e n s k i l d e b y t e r a r b e t e eller stöts ut av g r u p p e n .
Artikeln Personalens problem ingår i Konsultation i for- skolan. Rapport från förskoleteamet, Stoc kholms läns landsting. Sociala nämnden 1977. Den utkommer i bokform på Natur och Kulturs förlag under 1981.
N O T
1. Här kommer vi in på den konflikt mellan synen på daghemmen som en god och utvecklande barnmiljö respektive praktisk barnförvaring, som Gunilla Lad- berg (1974) ingående analyserar i sin avhandling.
Över huvud taget tar hon u p p många av de resone- mang som här förts, varför vi lör nogrannare studi- um hänvisar till henne.
Även Kerstin Sjöblom (1975) tar u p p flera av de tankegångar, som presenterats här, i sin studie av åtta spädbarn på daghem.
Foto Fidi Ljung.
EN INTERVJU
I den här rapporten ont personalen på daghem har dom kommit fram till att det finns fem huvud- problem som förskolepersonalen har svårt att kla- ra av: Det är barn som kräver mer än andra, föräldrar som inte klarar av sina barn, irratio- nellt beteende hos ett barn, barngruppen, föräld- rar eller annan personal, avvägning mellan in- tresset för det enskilda barnet och barngruppen och att se sin egen betydelse för barnen.
- För att ta d e n f örsta p u n k t e n - b a r n kräver j u »lika, m e n visst h a r vi upplevt det som problem. Man u p p l e v e r att m a n inte räc ker till och sedan tycker j a g att det är svårt att få a n d r a m ä n n i s k o r att d i s k u t e r a barnet. Det är o f t a så att o m det är p r o b l e m m e d ett speciellt b a r n , så är det mycket svårt att få stöd u t i f r å n . Det f i n n s väldigt dåligt m e d k o m m u n a l a r e s u r s e r för sådant.
Hur gör ni då ?
- Förra s o m m a r e n h a d e vi ett b a r n , som vi a r b e t a d e väldigt mycket m e d , m e n d e t steg oss över h u v u d e t och vi insåg att vi inte klarade av det själva u t a n måste be om hjälp.
Då k o n t a k t a d e vi först BVC och sedan d e n halvtids psykolog som f i n n s inom k o m m u - nen. I augusti h a d e h o n tid att k o m m a n e r och prata m e d oss.
En halvtid i n o m k o m m u n e n är som en d r o p p e i havet. H o n måste j u prioritera var h o n behövs bäst och d e t blir väldigt svårt att få hjälp.
Vad tycker ni är problem'? Ar det iförhållande till er, till barngruppen, till föräldrarna?
- Alla tre s a k e r n a skulle j a g vilja säga. O m ett b a r n t ex slår d e a n d r a b a r n e n eller slänger g r e j o r vilt o m k r i n g sig, så kan j u det skada d e a n d r a b a r n e n . Det ä r farligt för b a r n g r u p p e n och då h a r vi naturligtvis skyl- dighet att rycka in och f ö r h i n d r a det. Ett a n n a t p r o b l e m är o m vi inte kan lita på att b a r n e t g ö r som vi säger. På utflykter t ex måste vi j u k u n n a r ä k n a m e d att b a r n e t hål- ler sig d ä r vi h a r sagt och inte plötsligt springer ut i gatan.
Det finns en del g r u n d l ä g g a n d e saker som vi tycker är viktiga, som d o m måste lära sig för att k u n n a växa in i och f u n g e r a i barn-
g r u p p e n . M e n m å n g a b a r n h a r ju så mycket tjat h e m m a att d o m inte o r k a r m e d m e r a utan stänger av ö r o n e n . I n f ö r d o m k ä n n e r m a n sig maktlös. Man n å r inte f r a m till d o m och det är svårt att veta h u r m a n ska få d o m att förstå.
- Problemet är j u o f t a att b a r n e t m å r dåligt på m å n g a olika sätt och ställen. Det kanske inte passar in i b a r n g r u p p e n . Ett b a r n kan behöva flera m å n a d e r i n n a n det hittar sig själv tillsammans m e d d e a n d r a b a r n e n . Man kan m ä r k a att b a r n e t ä r d e p r i m e r a t av olika a n l e d n i n g a r . Det kan h a d e t svårt h e m - ma också - i relation till m a m m a och p a p p a . - Vi är tre p e r s o n a l på vår a v d e l n i n g och a r b e t a r i treskift och vi går r e g e l b u n d e t ige- n o m varje b a r n tillsammans, d i s k u t e r a r vad vi har lagt m ä r k e till och vad vi ska göra.
Även o m det går bra f ö r ett b a r n ä r d e t viktigt att m a n g ö r så. M a n måste se nyan- serna, att d e t f i n n s u p p - och n e r g å n g a r f ö r alla b a r n e n .
- Vi försöker först kartlägga vad som kan vara orsaken till att ett b a r n f å r p r o b l e m . Det kan ju vara en enkel a n l e d n i n g , som t ex att f ö r ä l d r a r n a h a r flyttat, och då är det viktigt att låta b a r n e t r e a g e r a , så att m a n inte gör p r o b l e m av något som är en naturlig reaktion.
Som förälder tycker man ofta att ens barn är problematiskt utan att dagispersonalen reagerar.
- F ö r ä l d r a r tycker n o g det o f t a r e än vi gör.
Det är e n a n n a n sak att ha b a r n i g r u p p än att ha det enskilt och f ö r m o d l i g e n visar det lite a n d r a sidor då.
- J a , det m ä r k e r m a n ju n ä r f ö r ä l d r a r n a k o m m e r . B a r n e n blir som o m v ä n d a . Och m å n g a g å n g e r n ä r vi vid kvartssamtalen be- rättar f ö r f ö r ä l d r a r n a h u r vi u p p l e v e r bar- nen, så står d e helt f r å g a n d e . D o m fattar i n g e n t i n g f ö r d e r a s b a r n f u n g e r a r helt an- n o r l u n d a h e m m a .
Problembarn kanske är sådana som visar den goda sidan hemma och är tvungna att avreagera sig på dagis?
- J o , det kan m a n n o g tänka sig.
Tycker ni att ni kan bilda er en uppfattning om förhållandet mellan föräldrar och barn?
- J a , det tycker jag. M a n ser ganska mycket på korta s t u n d e r . M a n ser spelet mellan för- ä l d r a r och b a r n .
- Ganska snart ser m a n ju t ex o m ett barn h a r all m a k t e n h e m m a eller inte. M a n ser h u r pass mycket d o m spelar ut sina föräld- rar. M å n g a f ö r ä l d r a r h a r svårt att sätta gränser. J a g tror m å n g a som jobbar ständigt h a r dåligt samvete och d ä r f ö r låter b a r n e n ta över. Då blir d e svåra att styra.
- J a g tror också att n ä r m a n j o b b a r m e d b a r n e n och inte h a r d e n känslomässiga b i n d n i n g e n som f ö r ä l d r a r har, så kan m a n ställa helt a n d r a krav på b a r n e n som g r u p p betraktat.
Lider man inte alls av det goda moderskomplexet - att man ska räcka till allt — som dagisfröken?
- Jo då, m a n tycker o f t a att m a n inte räcker till. M a n kan f r å g a sig: Vad h a r jag egentli- gen gjort idag? V a r f ö r var j a g så sur och tjatig? Men vi tycker också att d e t är viktigt att vi inte b a r a går som n å g r a servicegum- m o r , u t a n att vi också t ä n k e r på vad vi vill göra f ö r saker. B a r n e n b e h ö v e r j u inte alltid vara m e d f r å n b ö r j a n n ä r vi gör n å g o n t i n g . O m vi sätter oss och syr n å g o n t i n g till bar- n e n eller sätter i g å n g och bakar, så f u n g e r a r det ofta b ä t t r e o m d e k o m m e r e f t e r h a n d . M å n g a g å n g e r är d e också mycket l u g n a r e och leker b ä t t r e tillsammans, n ä r vi b a r a finns i n ä r h e t e n och j o b b a r m e d n å g o n t i n g , än n ä r vi går o m k r i n g och lägger oss i och plockar u n d a n .
- N ä r m a n är på dåligt h u m ö r eller inte m å r bra, så f ö r s t å r b a r n e n ofta det och tar h ä n - syn.
- J a g tycker att det b e r o r på h u r pass länge m a n h a r a r b e t a t tillsammans m e d b a r n e n . N ä r m a n m å r dåligt, så h a r m a n o f t a e n skärm, psykiskt sett, o m k r i n g sig. O c h det m ä r k s direkt på b a r n e n . D o m d r a r sig i f r å n en lite g r a n d . Det är e n j o b b i g upplevelse f ö r m a n tycker inte o m sig själv och b a r n e n tycker inte heller o m en och m a n vill j u vara omtyckt av b a r n e n .
Det är psykiskt krävande att arbeta med barn.
Tror ni att det är svårt att kombinera med att ha egna barn ?
- Det skulle vara svårt. Vi k ä n n e r oss privile- gierade som inte h a r b a r n .
- J a , jag skulle inte orka m e d att j o b b a heltid och ha b a r n .
- M a n blir j u väldigt känslomässigt engage- rad i b a r n e n och skulle m a n d å ta h a n d o m egna b a r n n ä r m a n k o m h e m - nej, det skul- le jag inte klara av.
- N e j , n u n ä r vi k o m m e r h e m k a n vi göra lite a n d r a saker också. Man kan läsa, lyssna på musik och gå på f ö r e d r a g . Vi k a n få lite av d e t som vi inte f å r här. Skulle vi gå h e m och göra s a m m a saker skulle det k ä n n a s ganska u t a r m a n d e . J a g t r o r att m å n g a job- b a r halvtid f ö r att d o m s a k n a r v u x e n k o n t a k - ten. Med halvtidsarbete kan m a n k o m m a ut lite g r a n d .
Hur upplever ni föräldrar som har problem med sina barn? Ka?i ni se det?
- Vi ser det. Vi ser också att det ofta är f ö r ä l d r a r som h a r p r o b l e m m e d sig själva.
Man kan a n a att d e t f i n n s en p r o b l e m a t i k b a k o m hos f ö r ä l d r a r n a och då står vi j u helt maktlösa.
Tar ni aldrig upp det direkt med föräldrarna?
- Det är svårt. Det är lätt att t r a m p a i klave- ret och så h a r m a n en f ö r ä l d e r som stängt av. Vi h a r j u heller i n g e n u t b i l d n i n g f ö r det.
- Det h ä n d e r heller n ä s t a n aldrig att n å g o n f ö r ä l d e r i f r å g a s ä t t e r oss på ett positivt sätt.
Vi h a r j u också p r o b l e m i f ö r h å l l a n d e till b a r n e n . M e n j a g t r o r att m a n skulle vinna väldigt mycket g e n o m att d i s k u t e r a praktis- ka saker m e d f ö r ä l d r a r n a , h ö r a h u r d o m ställer sig till T V - t i t t a n d e och så d ä r . Det skulle vara b r a att veta h u r det f u n g e r a r h e m m a hos b a r n e n . J a g t r o r att det är job- bigt f ö r b a r n e n o m det inte är n å g o n r ö d tråd i det. I vår g r u p p är f ö r ä l d r a r n a otro- ligt olika och jag t r o r att d e t skulle vara nyttigt f ö r alla f ö r ä l d r a r n a att få se det. Då skulle d o m förstå h u r svårt d e t är att göra något som passar alla.
- J a g tror egentligen att det finns stora re- surser i n o m f ö r ä l d r a g r u p p e n och att vi till- s a m m a n s skulle k u n n a klara av m å n g a s k p r o b l e m b å d e h ä r och h e m m a o m vi p r a t a d e m e d v a r a n d r a . Det ä r också väldigt sällan n å g o n f ö r ä l d e r f r å g a r oss till råds. J a g tror nog att d o m m å n g a g å n g e r skulle vilja göra det, m e n det är f ö r prestigeladdat. Det är n o g svårare för en f ö r ä l d e r att säga att h o n inte klarar av sitt b a r n , än det är f ö r oss.
Som förälder kan man känna sig väldigt utsatt för personalen också. Personalen kan ösa alla sina problem över en och där står man som ensam förälder och har ingenting att sätta emot. Man åker med huvudet sprängfyllt till jobbet, men ni kan prata om det tillsammans.
- Ja, d e t är e n trygghet. Men d e t finns också m å n g a f ö r ä l d r a r som h a r s a m m a irrationella b e t e e n d e , som inte vill bli ifrågasatta och som inte vill s a m a r b e t a .
Du har ju arbetat på daghem i B ologna. Engage- rade sig föräldrarna mer i barnens uppfostran där?
- J a , och d ä r f a n n s också något som vi sak- n a r här; s a m a r b e t e mellan f o r s k n i n g och praktik. T r o t s att vi a r b e t a r i en universitets- stad så h a r vi ingen k o n t a k t m e d d o m som f o r s k a r om b a r n p e d a g o g i k . J a , m a n sak- nar k u r s e r och sånt som skulle k u n n a ge lite perspektiv och ny inspiration.
Vi h a r m å n g a g å n g e r så dålig y r k e s m e d - vetenhet och självkänsla. M a n u p p l e v e r att vårt arbete inte ä r riktigt accepterat som just arbete. Passa b a r n ä r ju inget svårt, f å r m a n höra. Det är inte så n o g a m e d vårt j o b b och våra tider. I Bologna var m a n mycket noga m e d sådant. D ä r skulle b a r n e n vara lämna- d e halv nio. S e d a n stängdes d ö r r e n och för- ä l d r a r n a fick v ä n d a o m d e k o m för sent.
H ä r är det en o e r h ö r d nonchalans, som vi- sar att f ö r ä l d r a r n a inte b r y r sig o m vår pla- nering, att det inte är n å g o t m ä r k v ä r d i g t m e d vårt jobb.
J a , det k ä n n s som en b a r n p a r k e r i n g m å n g a g å n g e r .
Blev föräldrarna mindre viktiga i Bologna, där personalen hade högre yrkesmedvetenhet?
- Nej, d o m b e t o n a d e mycket att h e m m e t är
h e m m e t och d a g h e m m e t ä r d a g h e m m e t , och att h e m m e t ä r det mest betydelsefulla.
Förskollärarna d ä r h a d e inte heller s a m m a arbetssituation som vi. Vi ä r tre förskollära- re på tretton b a r n . Vi blir som en lite större familj. M e n d o m var en förskollärare åt g å n g e n m e d t j u g o f e m b a r n och d å kan m a n inte ha s a m m a känslomässiga e n g a g e m a n g .
D o m k u n d e ju inte ha d e n m o d e r s k ä n s l a som vi k ä n n e r att vi har. Vi ska ersätta allt k ä n n s det som.
Det är f r u k t a n s v ä r t j o b b i g t och s e d a n för- svinner d o m bara.
J a g var och hälsade på ett b a r n igår. J a g fick nästan t å r a r i ö g o n e n . Det ä r så grymt på något vis. J a g t r o r n o g att m a n s t ä n g e r av d o m m e r och m e r .
Arbetar ni mest med barnen enskilt som mor-barn eller arbetar ni mest med dom i grupp?
- Vi a r b e t a r n o g mest m e d b a r n e n i g r u p p , m e n vi tar också o f t a m e d oss ett eller två b a r n och gör n å g o t särskilt m e d d o m . Vi t r o r att det är viktigt att d o m inte alltid är i g r u p p . Det är n o g jobbigt f ö r d o m att alltid vara i stora g r u p p e r . Dagis h a r ju också blivit mycket kritiserat f ö r att b a r n e n aldrig f å r vara för sig själva eller d r a sig u n d a n . - Men n ä r det k o m m e r l ä r a r k a n d i d a t e r hit, som ska bli förskollärare, så tittar m a n ju mycket på h u r d o m förhåller sig till b a r n - g r u p p e n . H u r d o m u p p f a t t a s av hela g r u p - pen och inte b a r a av enskilda b a r n . H u r d o m f ö r m å r styra känslorna som f i n n s i g r u p p e n och ta e m o t d o m känslor som finns d ä r . H u r pass l y h ö r d a d o m är för g r u p p e n helt enkelt.
- Ibland f u n g e r a r ju inte heller b a r n e n som g r u p p . I vår s y s k o n g r u p p t ex är det nästan s k r ä m m a n d e h u r f r ä m m a n d e d e stora bar- nen är f ö r d e små.
- J a , det ä r en fantastisk skillnad m o t i Stockholm d ä r j a g a r b e t a d e . Där k ä n d e bar- n e n m e r ansvar. De stora b a r n e n k ä n d e att d e behövdes. H ä r är det ofta så att vi spring- er f r a m och h j ä l p e r till genast i stället f ö r att låta d o m stora g ö r a det. Dom b e h ö v e r k ä n n a att vi inte alltid står över d o m .
- Det blir bara f r ö k e n , f r ö k e n hela tiden.
- Till h ö s t e n h a r vi t ä n k t ä n d r a v å r a arbets- r u t i n e r . Vi h a r t ä n k t d e l a in b a r n e n i små- g r u p p e r o m l y r a och att m a n u n d e r e n m å - n a d i taget ska h a a n s v a r f ö r e n speciell g r u p p . Då k a n m a n kila iväg m e d sina f y r a e g n a b a r n och d e t blir e n helt a n n a n sak ä n att h a alla t r e t t o n . J a g u p p l e v e r o f t a att m a n h a r m e r a tid o c h ö g o n f ö r b a r n e n n ä r d e t ä r e n liten g r u p p . N ä r alla b a r n och alla v u x n a ä r t i l l s a m m a n s blir vi lite snackiga.
- J a , d e t blir vi f ö r vi h a r så lite tid att p r a t a m e d v a r a n d r a , k o r t a k a f f e r a s t e r och så d ä r . M e n d e t ä r så m y c k e t s o m h ä n d e r h e l a l i d e n s o m m a n h a r b e h o v av att p r a t a o m . Mycket av vårt j o b b h a n d l a r j u o m o r g a n i s a t i o n eller brist på o r g a n i s a t i o n .
- J a , d e t m ä r k s n ä r vi t r ä f f a s p å f r i t i d e n . Det h ä n d e r a l d r i g att vi i n t e p r a t a r o m jobbet.
- M a n lever sig in i d e t t a så e n o r m t .
- Det gäller j u i n t e b a r a d e t e n s k i l d a b a r n e t eller g r u p p e n . M a n k a n j u j o b b a p å olika plan också. M a n k a n j o b b a praktiskt, m e d olika aktiviteter o c h så d ä r , m e n m a n k a n också j o b b a m y c k e t m e d k ä n s l o r n a i g r u p p - p e n .
- H u r j o b b a d e d o m i B o l o g n a då? D u v a r j u e n s a m m e d t j u g o f e m b a r n .
- D o m j o b b a d e inte särskilt känslomässigt, u t a n m e r intellektuellt. Vid m o r g o n s a m l i n g - en fick d o m välja aktiviteter och g r u p p e r . S e d a n j o b b a d e d o m m e d d e t , s a m t i d i g t som d e lekte, s j ö n g och d a n s a d e v a r j e d a g . J a g k u n d e o f t a tycka att d o m var lite h å r d a m o t b a r n e n . D e t v a r lite m e r skola.
M e n d e t var fantastiskt att se b a r n e n n ä r d e t var samling. Då satt ä v e n t r e å r i n g a r n a m e d e n hel t i m m a och lyssnade o c h d å trä- n a d e m a n b a r n e n att u t t r y c k a sig. D e fick b e r ä t t a olika s a k e r o c h h u r l å n g tid d e t ä n tog så skulle m a n lyssna på d e t . D e t ä r n å g o t som vi h a r missat och som vi inte v å g a r k r ä v a av v å r a b a r n .
Det var intressant. Det man inte lär sig i familjen, lär man sig på daghemmet och vice versa.
- Ja, d e t ä r också i n t r e s s a n t u r k l a s s y n p u n k t , tycker j a g . D o m b a r n s o m k a n u t t r y c k a sig ä r d o m som h a r d e t b r a f ö r s p ä n t h e m i f r å n .
D o m s o m inte k a n u t t r y c k a sig k o m m e r o f t a f r å n s ä m r e f ö r h å l l a n d e n , och d o m k a n inte tala f ö r sig och k r ä v a saker. I a r b e t a r k l a s s e n u p p f o s t r a r m a n j u o f t a b a r n e n m e r h a n d - gripligt ä n verbalt. D e t k a n v a r a mycket b ä t t r e e g e n t l i g e n , m e n d o m s o m k a n p r a t a k l a r a r sig b ä t t r e .
I den här rapporten som vi pratade om, så tar de upp den oklara gränsen mellan föräldrar och daghemspersonal och svårigheten att se sin egen betydelse för barnen. Känner ni igen det?
- J a , d e t ä r svårt att veta v a r g r ä n s e r n a g å r och vi p r a t a r i b l a n d o m h u r m y c k e t vi bety- d e r f ö r b a r n e n och att vi inte r ä c k e r till.
- M e n j a g t ä n k e r m å n g a g å n g e r , g u d s k e l o v att d e t f i n n s dagis. På sista t i d e n h a r jag faktiskt m e r o c h m e r k o m m i t att f ö r s t å h u r mycket d e t b e t y d e r f ö r m å n g a b a r n .
- J a g t r o r att d e t ä r viktigt att d o m h ä r b a r - n e n f å r liera f ö r e b i l d e r . Själv h a d e jag j u b a r a m i n m a m m a , m e n d o m h ä r b a r n e n m å s t e bli mycket r i k a r e g e n o m att se a n d r a v u x n a också. M a n h a r j u också e n f u n k t i o n g e n o m att s t ö d j a b a r n e n ibland. F ö r ä l d r a r n a k a n s k e h a r e n negativ bild av sitt b a r n och vi k a n s k e h a r e n a n n a n . O c h b a r n e n k a n u p p - täcka att d o m faktiskt ä r a c c e p t e r a d e p å ett a n n a t sätt ä n h e m m a . I b l a n d så k ä n n e r d o m sig riktig b e f r i a d e n ä r d o m slipper att v a r a d e n lilla bebisen t e x eller allt tjat.
- Det ä r det vi m e n a r m e d att d e t m ä r k s n ä r f ö r ä l d r a r n a k o m m e r o c h h ä m t a r d o m . Det ä r två v ä r l d a r . Det blir en a n n a n attityd h ä r . D o m ä r s ä k e r t a c c e p t e r a d e h e m m a också, m e n på ett a n n a t sätt.
- Det blir n o g lätt att m a n u n d e r s k a t t a r sig, b å d e som f ö r ä l d e r o c h p e r s o n a l , f ö r m a n h a r ett så stort a n s v a r . M a n v å g a r i n t e riktig!
se sin betydelse.
I n t e r v j u : M a r g o t B e n g t s s o n R e d i g e r i n g : L i s b e t h L a r s s o n
S t: M M A R V
Two artides, one in interview form, discuss some of the problems pre-school personnel face in their work.
In the first artide by Margareta Carlberg,
Gunilla Guvå and Lena Teurnell, an evaluation of the psychosocial consultive work done for some Stockholm pre-schools is presented.
During the last few years problems in the care- sector, which are reflected in a high turnover of personnel, have begun to receive attention. In a stndy quoted in the artide, Menzies shows a rela- tion between the work situation and the stress symptoms and chronical fear f o u n d a m o n g nurses. When the work environment of nurses is compared with that of preschool personnel, it can be shown that there are tnany similarities be- tween the work situation of pre-school teachers and that of nurses; subsequently, it can be shown that the work situation of pre-school teachers produces similar problems.
An irnportant part of the work of pre-school teachers is dealing with their own stress and fears. O n e way they handle this problem which stems f r o m their work situation is through com- plaining about their work and through d e m a n d s for improvements, such as d e m a n d s for smaller groups of children and more work help. Another way is by belittling oneself and one's occupation through saying how little meaning one really has for children, or placing oneself in an outside position and seeing problem-children as only their parents' responsibility.
T h e following are given as the most difficult problems for pre-school personnel to deal with:
1. children who d e m a n d more than other children
2. parents who cannot take care of their children
3. irrational behaviour by a child, children, parents, or other personnel
4. weighing the interest of the individual child against the g r o u p
5. seeing one's own importance for the children.
It is with these tive problem areas that Margot Bengtsson begins her interview with two pre- school teachers. In this interview, or rather the version as reworked by Lisbeth Larsson, the problems of the work situation of pre-school teachers are clearly brought out thus supporting the discussion in the first article.
Starting with the problem of what to do when a child needs more attention than other children, the interview shows how complex this attention- problem becomes and how difficult it is to involve parents, school and even the community in o r d e r to find collective solutions. In an example given, the teachers first of all tried to work with the child themselves, and when this no longer work- ed, they tried to include the community as well.
A lack of resources makes more help f r o m the community difficult, however.
T h a t the parents do not always get involved is partly d u e to their viewing their children dif- ferently f r o m school personnel, something which is strengthened by the fact that children d o not always act the same at h o m e and in daycare. In addition, some parents are not very interested in what happens in daycare, thus making it difficult to convince parents of their children's problems there. The lack of parental involvement, as well as the split that exists between home and school, means that the teacher often has to work with only a little information about the child.
Other problems, such as attempting individual or group care, group-work for personnel, and in-depth discussions about the children, are dis- cussed in their positive and negative aspects for the teachers.
An additional point of interest can be added:
both of the interviewed pre-school teachers have worked in other countries. Part of the interview, then, is a comparison between the teachers' ex- perience of daycare in Italy and daycare in Sweden.
Margareta Carlberg Metodutvecklingsgruppen Missionsvägen 6-14 161 35 Bromma, Sweden
Gunilla Guvå
Södertälje socialförvaltning Barntillsynsavdelningen Box 111
121 22 Södertälje, Sweden
Lena Teurnell
PBUs konsultverksamhet vid förskolor
Kungsholmsgatan 30 1 12 27 Stockholm, Sweden
