Socialtjänstens kamp för att hindra försummelsen av barn - vilken roll har organisatoriska förutsättningar i handläggningsprocessen?

ÖREBRO UNIVERSITET

Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Examensarbete Kandidatnivå,

15 högskolepoäng VT 2021

Socialtjänstens kamp för att hindra försummelsen av barn - vilken roll

har organisatoriska förutsättningar i handläggningsprocessen?

Författare: Erik Hammer & Christoffer Harlén

Socialtjänstens kamp för att hindra försummelsen av barn - vilken roll har organisatoriska förutsättningar i handläggningsprocessen?

Sammanfattning

Barnkonventionen blev inkorporerad i svensk lagstiftning 2020, innebörden av detta är

samhällets lagstadgade ansvar för barns hälsa och välmående. Ämnet kring barn som far illa är i sig välbeforskat, dock finns det en avsaknad av specifik forskning kring försummelse av barn. Mycket tyder dock på att försummelse är minst lika skadligt för barnet som fysisk misshandel, samtidigt som försummelse i vissa fall tenderar att nedprioriteras inom

socialtjänsten. Socialarbetare utför riskbedömningar av de enskilda situationerna som sedan ligger till grund för hur arbetet skall fortskrida. Vidare framgår det att det kan finnas

svårigheter att balansera fokuset på barnperspektivet med ett gott samarbete med vårdnadshavarna. När det gäller de organisatoriska förutsättningarnas påverkan på

barnhandläggning är den organisatoriska kontexten avgörande för huruvida utredningen inleds eller ej. Den organisatoriska strukturen varierar på olika socialtjänster och strukturen påverkar hur handläggningen genomförs samt vad handläggningen mynnar ut i. Studiens analys visar att det finns flera faktorer inom de organisatoriska förutsättningarna som har en påverkan på handlingsutrymmet vid handläggningen av försummelseärenden. Föräldrarnas samarbete och samtycke, hög arbetsbörda, organisatorisk struktur tillsammans med dokumentation samt praktiska förutsättningar är aspekter som genom analys har setts påverka handläggares

handlingsutrymme. Diskussionen framställer att arbetet för att motverka försummelse av barn skulle kunna bli bättre genom att anställa fler handläggare, att genomföra förändringar i de lagrum som finns samt genom att genomföra ett kompetenslyft.

Nyckelord: Försummelse, Försummelse av barn, Missförhållanden, Barnärenden, Organisation, Organisatoriska förutsättningar, Socialtjänst, Socialt arbete

Social services struggle against child neglect - how do organisational prerequisites affect the process of child cases?

Abstract

The convention of children's rights was incorporated into Swedish legislation in 2020 which states the responsibility society has by law for the health and well-being of children. The subject of child maltreatment has a solid scientific body, however, there is a lack of research that specifically circles around the neglect of children. The existing research around neglect suggests that neglect can be as dangerous and harmful for the child as physical abuse, while that neglect sometimes tends not to be prioritized by the social services. Social workers make risk assessments of the situations that then is that basis of how the work around the matter shall proceed. There can moreover lay difficulties surrounding the balance between the focus on the perspective of the child and a good cooperation with the caregivers. In the matter of organizational prerequisites effect on the process of child cases there can be said that organizational context is determining for whether an investigation is opened or not. The organizational structure can vary in the different social services and the structure affects how the process of child cases is conducted and what it leads to. The analysis of the study shows that there are numerous/several factors within the organizational prerequisites that affect the discretion of the social workers while working with matters of neglect. The cooperation of the caregivers alongside with consent, a high workload, organizational structure alongside with documentation and also the practical settings are aspects that through the analysis have been seen to affect discretion. As mentioned in the discussion the efforts to work against child neglect could be improved by hiring more social workers, by implementing changes in the current legislations and also by improving the competencies of the workers.

Keywords: Neglect, child neglect, child maltreatment, child cases, organization, organisational prerequisites, social services, social work.

Innehållsförteckning

Hur försummelse kan upptäckas ... 3

Teoretiskt ramverk ... 4

Handlingsutrymme ... 4

Organisatoriska förutsättningar ... 7

Barnets perspektiv och barnets bästa ... 7

Metod ... 8

Etik ... 14

Resultat ... 15

Utmaningar när det gäller att upptäcka och motverka försummelse av barn ... 15

Organisatoriska förutsättningars betydelse för handläggningen av barnärenden ... 16

Analys ... 18

Begränsningar i handlingsutrymme vid försummelse ... 18

Handlingsutrymme i förhållande till organisation ... 20

Slutdiskussion ... 22

Metoddiskussion ... 24

1 Inledning

Förenta nationernas (FN) konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) blev en del av svensk lagstiftning den 1 januari 2020. I Barnkonventionen stadgas bland annat att de stater som tagit sig an att följa konventionen i samband med det åtagit sig att tillförsäkra barn skydd och omvårdnad genom att bland annat säkerställa att offentliga eller privata

välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ i första hand beaktar vad som bedöms vara barnets bästa vid alla åtgärder som rör barn (Unicef Sverige, 2018). I konventionen stadgas också att ett barns föräldrar eller vårdnadshavare ansvarar för barnets uppfostran, utveckling och för att ge barnet stöd i att få sina rättigheter uppfyllda. Vidare stadgas även att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga

lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas, vårdnadshavarnas eller annan persons vård. Enligt FN:s barnrättskommittés definition innebär försummelse av barn att deras fysiska och psykiska behov inte uppfylls, att de inte skyddas från fara, eller att barnets vårdnadshavare inte utnyttjar befintliga resurser och tjänster trots att de har medel, kunskap och tillgång till att göra det (Nilsson & Tingberg, 2020). Innebörden av detta är att socialarbetaren måste ta hänsyn till ett flertal olika aspekter i utredningar och beslut som berör försummelse av barn, det kommer som följd därför alltid finnas utmaningar vid arbetet för att hindra dessa barn från att fara illa.

Arbetsmiljöverket (AFS 2015:4) definierar organisatorisk arbetsmiljö som ett antal villkor och förutsättningar för arbetet. De fem punkter som lyfts i denna definition är ledning och styrning, kommunikation, delaktighet och handlingsutrymme, fördelning av arbetsuppgifter samt krav, resurser och ansvar. Det är alltså dessa komponenter som skapar de organisatoriska

förutsättningarna på en arbetsplats och är vad som utgör en organisatorisk arbetsmiljö (AFS 2015:4). Dessa delar har samtliga en inverkan på de anställda i dess arbete, oavsett yrke. På vilket sätt de organisatoriska förutsättningarna påverkar socialsekreterare i dess handläggning i barnärenden är något som är av intresse att vidare undersöka. Socialarbetarens organisatoriska förutsättningar och handlingsutrymme påverkar troligtvis handläggning och beslut vid

barnärenden. Flera studier beskriver också att dessa aspekter påverkar det sociala arbetets utförande (Milani, Grumi, Camisasca, Miragoli, Traficante & Di Blasio, 2020; Stoddart, Fallon, Trocmé & Fluke, 2018). Samarbetet mellan klient och socialarbetare är också

betydelsefullt. Samarbete är nödvändigt för att skapa förändring i en familj och därför försöker socialarbetare alltid att bibehålla en god relation med klienter (Tufford, Bogo, Katz, Lee, & Ramjattan, 2019; Lea & Lee, 2020). Forskning kring de organisatoriska förutsättningarnas påverkan specifikt kopplat till barnärenden där försummelse är närvarande är något som är en brist i den forskning som finns att tillgå kring ämnet.

Ämnet kring barn som far illa är i sig välbeforskat, dock finns det en avsaknad av specifik forskning kring försummelse av barn (Nilsson & Tingberg, 2020). Mycket av den tidigare forskningen buntar ihop exempelvis barnmisshandel och försummelse till missförhållanden

2

(maltreatment) och beforskar missförhållanden som sammanhängande företeelser, därmed finns mer att önska i forskningen kring hur professionella identifierar och arbetar specifikt mot försummelse (Daniel, Taylor & Scott, 2010). Mycket tyder på att försummelse är minst lika skadligt för barnet som fysisk misshandel, samtidigt som försummelse i vissa fall tenderar att nedprioriteras inom socialtjänsten (Nilsson & Tingberg, 2020; Daniel, Taylor & Scott, 2010) Med hänsyn till att forskningsområdet betraktas som outforskat borde alla studier som vidare utforskar och analyserar ämnet också vara välkommet. Med barnkonventionens införlivning i svensk lagstiftning kombinerat med faktumet att barndomen är en mycket formbar tid får denna studie stark relevans för socialt arbete. Att studien utgår från socialtjänstens arbete gör studiens relevans för det sociala arbetet extra tydligt. Denna studies målsättning är att med hjälp av befintlig forskning kring ämnet utforska hur socialtjänsthandläggare arbetar med att upptäcka och motverka försummelse av barn och hur de organisatoriska förutsättningarna som handläggarna har påverkar deras arbete.

Syfte

Syftet med studien är att med hjälp av tidigare forskning undersöka hur socialsekreterare arbetar för att upptäcka och motverka försummelse av barn. Hur kan detta arbete förstås utifrån de organisatoriska förutsättningarnas påverkan på handläggning och beslut i ärenden som innefattar försummade barn? För att besvara syftet har följande frågeställningar tagits fram:

- Vilka viktiga aspekter har tidigare forskning identifierat gällande arbetet med att upptäcka och motverka försummelse av barn?

- Vilka organisatoriska förutsättningar har tidigare forskning identifierat som påverkande i handläggningen av barnärenden inom socialtjänst och på vilket sätt sker den

påverkan? Tidigare forskning Försummelse av barn

Definitionen av försummelse av barn kan variera i olika sammanhang. Etablerade forskare inom ämnet formulerade sin definition av försummelse som: “Barn försummas när deras basbehov inte tillfredsställs oberoende orsak” (Nilsson & Tingberg, 2020). I den definitionen av försummelse lyfts att om barn inte får deras grundläggande behov tillgodosedda över tid, som kärlek och omsorg, bekräftelse och respekt, näringsrik mat, klädsel och hygien, trygghet och uppsikt, få stimulans och en skolgång samt hälso- och sjukvård vid behov, är barnet försummat. I USA kretsar lagarna som berör försummelse kring berövande av åldersadekvat uppfostran så som brist på tillsyn eller uppsikt, exponering inför fysiska faror och

övergivande från vårdnadshavare (Tufford, Bogo & Asakura, 2015). I Kanada definieras försummelse som förminskande, ärekränkning eller en avsaknad av tillhandahållande av ett barns grundläggande behov såsom mat, kläder, sjukvård, utbildning och tillsyn eller uppsikt av en vuxen. Försummelse går att dela upp i undergrupper som fysisk försummelse,

3

emotionell försummelse, medicinsk försummelse och utbildningsmässig försummelse

(Erickson & Egeland, 2002). Inom fysisk försummelse innefattas situationer där barn inte får tillräckligt näringsrik mat eller passande kläder. Också de barn som lider av bristande tillsyn och inte skyddas från faror hamnar under denna subkategori. Emotionell försummelse handlar om kränkningar, hån och ett förminskande av barnet. Barn som inte blir älskade eller är oönskade hamnar i denna grupp och vissa studier pekar mot att barn som har för högt ställda krav på sig från sina omsorgspersoner även de finns inom denna kategori. Medicinsk försummelse innebär att barnet inte får nödvändig vård eller den medicinen. Den

utbildningsmässiga försummelsen inbegriper allt som rör lärande och utbildning. Om ett barn inte tillåts eller ges möjlighet att gå i skolan eller inte får stimulans till lärande är det ett offer för utbildningsmässig försummelse.

Försummelsens konsekvenser

Barn som blivit försummade har setts påverkas på flera olika sätt. Forskning visar att det är lika skadligt att bli utsatt för fysisk misshandel eller sexuella övergrepp som det är att bli försummad (Dubowitz & Bennet, 2007). När yrkesverksamma ska identifiera, gradera och arbeta mot försummelse är det viktigt att ha med sig att också “lite försummelse” är något som kan ge ett barn långtgående konsekvenser (Nilsson & Tingberg, 2020). Eftersom försummelse kan te sig på så många olika sätt ser också konsekvenserna av det ut på olika sätt från fall till fall. Barn som blivit utsatta för försummelse i lågstadieålder hade vid observation nedsatt nivå av socialisering och olika former av beteendeproblematik (Daniel, Taylor & Scott, 2010). Om omsorgspersonerna misslyckas med att uppfylla sitt barns basala behov och samtidigt har ett verbalt aggressivt beteende mot de när de är i förskoleålder kan det leda till kommunikationssvårigheter, svårigheter till anpassning socio-emotionellt och beteendeproblematik. Det har kunnat påvisats ett starkt samband mellan försummelse av barn och psykisk ohälsa som depression, ångest och självmordsförsök (Nilsson & Tingberg, 2020). Det har också påvisats att försummelse är starkt kopplat till en ökad risk för droganvändning samt ett sexuellt riskbeteende i vuxen ålder.

Hur försummelse kan upptäckas

Den forskning som gjorts kring upptäckande och synliggörande av försummelse av barn visar att merparten av personalen som utför rutinmässiga hembesök hos barnfamiljer under lokala myndigheters regi är kapabla att bedöma föräldraförmågan och kan se till de emotionella aspekterna inom försummelse (Daniel, Taylor & Scott, 2010). Fynden visar att personal lyckas fånga upp barn i riskzon genom hembesöken som möjligen inte hade upptäckts via de mer konventionella hjälpapparaterna. Personalen i denna form av uppsökande verksamhet lägger större vikt vid att identifiera resurser och skyddsfaktorer inom familjerna än vad de lägger vid att synliggöra och erkänna själva försummelsen. En svensk studie med över 1600 deltagare undersökte sjuksköterskor som arbetar med barnhälsa och deras benägenhet att rapportera försummelse (Lagerberg, 2004). En stor del av deltagarna (951) uppgav att de kände oro kring ett stort antal barn de hade träffat (6044) där oron i huvudsak grundade sig i oklarheter gällande föräldraförmågor och försummelse. Trots skyldigheten att göra en

4

orosanmälan till socialtjänst som sjuksköterskor i Sverige har utfördes en anmälan endast för 8% av barnen man var orolig för. Forskning kring hur andra professioner arbetar kring synliggörande av försummelse saknas i stor utsträckning. Hur exempelvis lärare och poliser arbetar och agerar tycks inte ha blivit beforskat. Forskning om hur allmänheten agerar vid misstanke om försummelse visar att närmare nio av tio personer skulle ingripa på något sätt om det kom till deras kännedom att ett barn försummades till följd av föräldrarnas missbruk (Andrews, 1996). En majoritet av de som svarade att de skulle ingripa uppgav att det skulle ske genom en orosanmälan till berörda myndigheter snarare än att handgripligen hjälpa till i situationen. Forskningen kring socialtjänst och dess åtgärder vid rapporter om försummelse tenderar att kretsa kring utredningar och bedömningar. En brittisk studie påvisar att landets socialtjänst nedprioriterar misstankar om försummelse (Wilding & Thoburn, 1997). Studien visar att åtgärder vid misstankar om försummelse togs i 39% av fallen, vilket går att jämföras med att åtgärder togs vid 70% av fallen om misstankarna gällde fysisk misshandel eller sexuella övergrepp. Jämfört med missförhållanden som fysisk misshandel och sexuella övergrepp är barnen själva mindre benägna att söka hjälp för att de blir försummade (Daniel, Taylor & Scott, 2010). Tendenserna i tidigare forskning om försummelse påvisar en

nedprioriterad syn på försummelse både inom forskningsväsendet och inom det sociala arbetet.

Teoretiskt ramverk Handlingsutrymme

För att förstå handlingsutrymme kan det först vara lämpligt att förstå vad som kännetecknar en handling i ett professionellt sammanhang. Weber förklarade individers och organisationers handlande utifrån fyra typologier (Weber, 1983). En handling kan vara målrationell,

värderationell, affektiv eller traditionell. Typologierna beskriver handlingens avsikt och kan användas för att förstå en del av handlingsutrymmet i socialt arbete (Svensson, Johnsson och Laanemets, 2008). Att en socialarbetare handlar målrationellt innefattas av något som ska uppnås, exempelvis en insats som ska tillgodose ett visst behov hos en klient. Värderationalitet är däremot när handlingen motiveras av värderingar och det ansvar som kan åläggas på den professionella rollen. Affektiv handling kan härledas till personens ideologiska föreställningar och känslor. Den affektiva handlingen är avvikande eftersom den saknar observerbar avsikt, den skulle dock kunna förklaras utifrån det målet att handlingen tillgodoser ett behov inom individen själv. Traditionell handling är inte heller medveten och kan förstås utifrån

socialarbetarens följande av regler och normer. Svensson m.fl. (2008) framställer förståelsen av typologierna i förhållande till socialt arbete som komplext. Varje ärende och situation är unik och rationella handlingar kan ibland i sin egen rationalitet missa det övergripande målet i socialt arbetet. Exempelvis kan en handling vara rationell utifrån organisationens mål och värderingar, samtidigt som det från klientens perspektiv inte uppfattas som rationellt. Svensson m.fl. (2008) framställer vidare handlingsutrymme och dess betydelse för det sociala arbetet. Handlingsutrymmet skulle kunna förklaras som socialarbetarnas möjligheter till agerande i relation till lagar och verksamhet. Socialarbetarens verksamhet har institutionaliserade normer och värderingar som måste följas. Socialarbetarens handlingsutrymme blir således de

5

valmöjligheter som skapas mellan lagar, normer och värderingar, men innefattar också

socialarbetarens kompetens att bedöma rimligheten i dessa val (a.a). Dessa komponenter inom socialarbetarens handlingsutrymme kommer att framställas vidare i texten.

Organisation kan förklaras som utfallet av en strukturell organisering (Svensson m.fl., 2008). När det gäller socialt arbete har exempelvis socialtjänst utformats utifrån ett byråkratisk ideal som både är rationellt och legalistiskt. Organiseringen sker också inom organisationen, denna process är förändringsbar utifrån vad samhället betraktar som rationellt. När det gäller

socialarbetarens förhållande till sin organisation går det att konstatera två förhållanden. Det ena är att socialarbetaren förhåller sig till sin organisation utifrån sin egen uppfattning om vad det innebär. Således har socialarbetaren en förväntan på sin egen roll och vilket ansvar som tillkommer av detta. Det andra förhållandet handlar om de praktiska förutsättningarna som existerar inom organisationen. Då socialarbetare är de som har klientkontakten kan man se det som att de ligger ett steg före själva organisationen. Svensson m.fl. (2008) proklamerar att det är socialarbetaren som skapar premisserna och sätter gränserna för sitt eget arbete genom att bland att definiera problemen, utforma interventioner och fastställa målet med

interventionerna. Dokumentation är också en stor del av en socialarbetares arbetsuppgifter. I utredningar formuleras de bedömningar och avgöranden man anser vara av vikt att föra vidare och arkivera. Inför ett ställningstagande om ett eventuellt beslut är dokumentationen som förts en viktig grund. Utredningars centrala roll kan förklaras med organisationens behov att styrka sina beslut och strukturera informationen tillsammans med utredarens behov av information i sin strävan att förmedla rätt hjälp. Dokumenterade utredningar kan också ses agera

kontrollerande för att skydda både klienten och socialarbetaren med transparens, för att kontrollera att åtgärderna följer de satta ramverken samt att resurserna blir rättvist fördelade. Enligt Svensson m.fl. (2008) går det att urskilja ytterligare förutsättningar i förhållandet mellan professionen och organisation. Exempelvis har starka professioner möjlighet att påverka hur en organisation sätter sina ramar, samtidigt som svagare professioner riskerar att fungera som en organisations verktyg. Då detta är ett faktum både på en generell och

individuell nivå är det av vikt hur socialarbetare agerar både kollektivt och som enskild professionell. Om en profession är stark eller svag kan definieras av antalet utbildade utövare det finns, kunskapsbasen som professionen besitter eller professionaliteten i utövandet. Det som kan konstateras är att socialarbetarens handlingsutrymme uppstår i ett samspel mellan organisationen och professionen. Detta innebär att organisationen sätter gränser med de givna ramarna, men professionen kan både påverka de givna ramarna och sätta egna gränser.

Beroende på vilken organisation som åsyftas så kan rollen som klient se olika ut (Svensson m.fl., 2008). Klientrollen påverkas av i vilken utsträckning klienten har möjlighet att utforma kontakten med den berörda organisationen och vilken målsättning som finns med själva kontakten. Tvång kontra frivillighet är två centrala delar av socialt arbete och i Sverige har vi en social tvångslagstiftning i form av LVU och LVM. Familjer och klienters medverkan i socialtjänstens handläggningsprocess som inte innefattas av någon av tvångslagstiftningarna betraktas i juridisk mening som frivillig. Gränsdragningen mellan tvång och frivillighet är dock komplex då kontakt med socialtjänst båda kan ha en frivillig och tvingande aspekt på samma gång samtidigt som graden av tvång eller frivillighet kan skifta under ett ärendes gång

6

(a.a.). Staten kan inneha monopol på en viss typ av tjänst vilket gör att klienter inte har

möjlighet att ta del av denna tjänst någon annanstans (Lipsky, 1980). En tjänst kan på detta sätt vara frivillig i den meningen att klienten själv får välja om denne ska utnyttja tjänsten.

Tjänsten kan på samma gång vara oumbärlig för klienten samtidigt som den inte går att tillskansa sig på något annat vis, i slutändan kan detta lämna klienten utan valmöjligheter. Svensson m.fl. (2008) framställer termen brukarmedverkan vilket avser en delaktighet från klientens sida i beslutsprocessen. Brukarmedverkan kan bidra till att utjämna maktbalansen mellan professionella och klienter. Maktutjämningen kan äga rum både på individnivå och på gruppnivå då marginaliserade eller socialt exkluderade grupper kan stärkas av att gå samman och tillvarata sina intressen. Vidare kan en brukarmedverkan också ses som

demokratistärkande. När medborgarna ges rättigheterna att använda samhällets resurser genom att utöva sitt inflytande kan det i förlängningen bidra till medborgarfostran.

En samverkans organisering finns på två nivåer (Svensson m.fl., 2008). Den första är att genom övergripande och varaktiga strukturer skapas och i dessa får parterna sina positioner definierade och ömsesidiga relationer etablerade. I den andra nivån skapas specifika

situationer ämnade för att hantera en viss typ av skeenden. Varaktigheten som sådan är inom socialt arbete något som är relativt och organisering av samverkansteam förutsätter att det finns definierade problem samt en specifik målgrupp att samverka kring. Samverkan sker mellan organisationer, men det är i slutändan människor som möts. I rollerna som

organisationernas representanter samspelar personerna i en samverkanssituation. När personer som representerar andra organisationer än sin egen kommer in i den befintliga relationen som redan finns mellan en organisation och klient förändras handlingsutrymmet.

Handlingsutrymmet för de båda organisationerna kan gynnas av samverkan, men det kan även skapa hinder. Enligt Svensson m.fl. (2008) är det inte ovanligt med språkliga hinder då olika professioner eller organisationer använder sig av vokabulär och terminologi som skiljer sig från varandra. Exempelvis kan byråkratisk terminologi skilja sig från sin medicinska

motsvarighet. Socialarbetare kan använda sig av en byråkratisk vokabulär som kan komma att skapa oklarheter och barriärer i möten med människor som inte behärskar vissa av de termer som används. Det är av denna anledning av stor vikt att ha kommunikationen i beaktning både i möten med samverkanspersoner och i klientmöten.

Valet av handlingsutrymme som teori i denna studie anses falla sig naturligt med hänsyn till att studien dels syftar till att beröra hur socialsekreterare agerar när barn och familjer blir aktuella för utredning vid försummelse. Handlingsutrymmet kan användas för att se dessa ageranden utifrån ett annat perspektiv, snarare än att bara konstatera hur saker går till. Då studien även syftar till att undersöka hur organisatoriska förutsättningar påverkar handläggningen vid barnärenden kommer handlingsutrymme som teori väl till pass. Med hjälp av teorin sätts de organisatoriska förutsättningarna i relation till hur de påverkar socialsekreterarnas

7 Organisatoriska förutsättningar

Inom organisationsteoretisk forskning talar man om “teknologi” för att beskriva själva arbetet som utförs inom organisationer (Sandfort, 2010). Själva teknologin kan avse olika verktyg, tekniker eller handlingar som är centrala i utförandet av arbetet som organisationen utför. Inom organisationer som arbetar med människobehandlande arbete ägnas förvånansvärt lite uppmärksamhet åt att definiera, diskutera och förstå teknologin jämfört med andra typer av organisationer. Detta kan bero på att arbetet med klienter, som kan ha en lång rad olika

karaktäristika och motivationer, gör den teknologiska processen svår att definiera. Arbetet som utförs är föränderligt och kräver ofta professionella bedömningar som är svåra att förutsäga och standardisera. I en organisation som syftar till att hjälpa människor genom

förändringsarbete är personalens interaktion med klienterna en central del i att utföra

organisationens mål. För att skapa en bättre förståelse för organisatorisk teknologi kan man se till dess relation till organisatorisk struktur. Organisatorisk struktur är

koordinationsmekanismen som möjliggör arbetet en organisation utför. Organisatoriska uppdrag, organisatorisk hierarki, avdelningsuppdelningar och interna arbetsgrupper är saker som ses som viktiga strukturella element. Det bör med fördel finnas en förutsägbar relation mellan en organisations teknologi och den organisatoriska strukturen (a.a.).

Organisationskultur kan ses vara de uppförandenormer, de förväntningar eller de övertygelser som finns inom en organisation (Hemmelgarn, Glisson & James, 2010). Organisationskultur kan vara vad som styr beteenden och förmedlar vad som värdesätts inom en viss organisation. Dessa aspekter kan agera styrande eller vägledande för medarbetare och deras beteende inom organisationen och kan samtidigt vara med i formandet av hur arbetet inom organisationen utförs. Ett organisatoriskt klimat finns närvarande när det inom en arbetsplats finns en samsyn på hur det psykologiska klimatet är. Psykologiskt klimat definieras som de individuella

arbetarnas syn på vilken inverkan arbetsmiljön har på deras välmående. Organisatoriskt klimat har kunnat kopplats till arbetsattityder, utbrändhet och arbetsutförande. Dessutom har klimatet setts ha ett starkt samband till vilken utsträckning medarbetare är nöjda med sitt jobb och nivån av engagemang de innehar. Både vilket organisatoriskt klimat eller vilken

organisationskultur som råder inom en organisation har setts vara sammankopplade med kvaliteten och utfallen på sociala insatser riktade mot barn och unga (a.a.).

Detta avsnitt syftar till att ge en inblick i vad organisatoriska förutsättningar som begrepp kan innebära. Begreppet kommer inte användas för att analysera materialet som identifierats i resultatet av studien. Organisatoriska förutsättningar agerar i studien istället som ett samlingsbegrepp för de delar som lyfts under resultatavsnittet och analysen.

Barnets perspektiv och barnets bästa

Svensk socialtjänstlagstiftning stadgar ett ansvar hos socialtjänsten att särskilt värna om barn och unga. Tillsammans med en rad uttryckta ansvarsområden stadgas att socialnämnden bland annat ska verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden, i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och

8

social utveckling hos barn och ungdom samt med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling (Leviner & Eneroth, 2014). Det ansvar socialtjänsten har att tillgodose barn och unga med stöd och skydd ska i första hand ske genom ett samarbete med vårdnadshavarna. I det trepartsförhållande man kan betrakta som att barnet, föräldrarna och socialtjänsten befinner sig i, finns det uppenbara risker för potentiella intressekonflikter. Om någon av de tre parterna gör olika bedömningar av vilka behov barnet har och vilka förutsättningar vårdnadshavarna har att uppfylla dessa kan en sådan intressekonflikt uppstå. Det ansvar socialtjänsten har att tillgodose barn med stöd och skydd kan vara svårt att balansera med föräldrarätten och skyddet för enskildas privat- och familjeliv. Leviner och Eneroth (2014) skildrar barnets bästa som regleras i 1 kap. 2 § SoL med

ordalydelsen “vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas” och “vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande”. Principen om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals kan delas upp i två centrala delar. För det första ska socialtjänsten bedöma, i varje enskilt fall och situation, vad som är barnets bästa. För det andra ska socialtjänsten ge barn möjlighet att få uttrycka sin vilja och inställning som sedan ska ges betydelse i förhållande till barnets mognad samt ge barn relevant information och därmed främja barnets förutsättningar till delaktighet. Både ämnet om barnets bästa och barnets perspektiv kan identifieras i Barnkonventionen (Unicef Sverige, 2018). I Barnkonventionens tredje punkt stadgas bland annat att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig åtgärderna vidtas av offentliga eller privata sociala

välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Vidare stadgas att konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet den skydd och omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar,

vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder. I konventionens 12:e punkt stadgas att konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Barnets perspektiv och barnets bästa kommer i detta arbete beröras i analysen för att vidare problematisera och belysa aspekter i socialsekreterarnas arbete som lyfts fram i resultatet. Barnets perspektiv och barnets bästa är centrala delar i handläggning av barnärenden och i socialt arbete där barn på något sätt berörs kommer dessa aspekter ofrånkomligen alltid behöva tas hänsyn till. I analysen förs resonemang kring barnets perspektiv och barnets bästa i relation till handlingsutrymmet.

Metod

En systematisk litteratursökning har flera fördelar i forskningssammanhang. Genom att inhämta artiklar av god kvalité säkerställer forskarna att deras studie utförligt besvarar en specifik forskningsfråga (Booth, Sutton och Papaioannou, 2016). Innan sökningsförfarandet utfördes olika testsökningar för att få en inblick i det berörda forskningsområdet kring

9

att det saknas forskning som berör hur de organisatoriska förutsättningarna påverkar arbetet specifikt kring försummelse av barn. Därmed behövde frågeställningen breddas till att innefatta de organisatoriska förutsättningarnas påverkan på arbetet kring barnärenden mer generellt. Denna genomförda studie har gjort en litteratursökning som inledningsvis resulterade i att 59 artiklar valdes ut. Alla sökningar utfördes på databasen Social service abstracts och innefattade filtret peer reviewed för att säkerställa att enbart artiklar som blivit granskade av andra forskare dök upp i sökresultatet, vilket kan anses öka sannolikheten att de artiklarna som en sökning resulterar i är av god kvalité. Den sista sökningen som utfördes hade också årtalen 2000-2021 som filter. Syftet med denna studie har varit att skildra de

organisatoriska förutsättningarnas påverkan för barnhandläggning av försummelse på

socialtjänst. Syftet innefattar ett behov av både inkluderingskriterier och exkluderingskriterier för att säkerställa att artiklarna är relevanta för denna studie. Fyra sökningar utfördes som eftersökte olika delar av organisatoriska förutsättningar, således har sökningarna innehaft olika inkluderingskriterier. Den första sökningen använde sig utav sökorden: Social work AND forms of intervention AND child neglect. För att en artikel skulle tillföras i den första sökningen behövde den skildra socialtjänst, barnhandläggning, beslutsfattande samt försummelse av barn. Denna sökning användes för att få en övergripande förståelse för socialtjänstens arbete mot barn som blir försummade. De sökresultat som framkom i samband med denna sökning visade möjligtvis inte de organisatoriska förutsättningarnas påverkan på handläggning i jämförelse med senare sökningar. Sökorden för den andra sökningen var: Social worker AND neglect AND intervention. Samma inkluderingskriterier som föregående sökning användes. Den andra sökningens syfte var precis som den första. Den skulle ge en förståelse för vilka faktorer som identifieras i samband med beslutsfattandet och handläggning vid misstankar och förekomst av försummelse. Vid den tredje sökningen användes sökorden: Social work AND organizational climate. Den tredje sökningen användes för att försöka fånga upp specifika förutsättningar i det organisatoriska klimatet som kan påverka

handläggningsprocessen. Inkluderingskriterierna för denna söknings blev därför att artiklarna skulle skildra organisatoriska förutsättningar på socialtjänst, barnhandläggning skulle också framställas i artiklarna. Tanken med denna sökning var att den kunde komplettera föregående sökningar och således besvara denna studies syfte och frågeställningar gällande försummelse i förhållande till organisatoriska förutsättningar för barnhandläggning. Den sista och fjärde sökningen använde sig av sökorden: Social work AND organizational AND decision. Precis som den tredje utförda sökningen var tanken att försöka komplettera empirin om handläggning av försummelse med organisatoriska förutsättningar. Samma inkluderingskriterier tillämpades därför också på denna sökning. Artiklarna skulle skildra organisatoriska förutsättningar på socialtjänst samt barnhandläggning. Exkluderingskriteriet för samtliga sökningar var att artiklarna inte skulle vara skrivna före år 2000. Denna exkludering utfördes med motiveringen att organisatoriska förutsättningar är förändringsbara. Med detta avses att det troligtvis finns avsevärda skillnader i hur ramverk och lagar såg ut förr jämfört med idag. Samhällets resursfördelning och normer skiljer sig möjligtvis också jämfört med hur det såg ut förr. Det har därför varit relevant att utesluta äldre artiklar. Sökningarna och andra detaljer kan urskiljas i nedanstående tabeller.

10 Sökning 1:

Sökning: Social work AND forms of intervention

AND child neglect

Databas: _{Social service abstracts}

Filter: Peer reviewed

Sökresultat: 66 artiklar

Artiklar som valdes ut: 8 artiklar

Inkluderingskriterier:

Artiklarna skulle skildra socialtjänst, barnhandläggning, beslutsfattande samt försummelse av barn.

Exkluderingskriterier:

Artiklar äldre än 20 år exkluderades.

Sökning 2

Sökning: Social worker AND neglect AND

intervention

Databas: Social service abstracts

Filter: Peer reviewed

Sökresultat: 301 artiklar

Artiklar som valdes ut: 10 artiklar

Inkluderingskriterier: Artiklarna skulle skildra socialtjänst, barnhandläggning, beslutsfattande samt försummelse av barn.

11

Exkluderingskriterier: Artiklar äldre än 20 år exkluderades

Sökning 3

Sökning: Social work AND organizational climate

Databas: Social service abstracts

Filter: Peer reviewed

Sökresultat: 206 artiklar

Artiklar som valdes ut: 18 artiklar

Inkluderingskriterier: Artiklar som skildrade organisatoriska förutsättningar, socialtjänst, och barnhandläggning

Exkluderingskriterier: Artiklar äldre än 20 år exkluderades

Sökning 4

Sökning: Social work AND organizational AND decision

Databas: Social service abstracts

Filter: Peer-reviewed, årtal 2000-2021

Sökresultat: 362 artiklar

12

Inkluderingskriterier: Artiklar skulle skildra organisatoriska förutsättningar, socialtjänst samt barnhandläggning

Exkluderingskriterier:

En systematisk litteraturöversikt pågår vanligtvis i flera månader, om det finns en begränsad tidsram kan det däremot bli relevant att utföra en “rapid literature review” (Booth, Sutton och Papaioannou, 2016). Eftersom denna studie har en tidsbegränsning på omkring två månader har det därför varit rimligt att använda sig av en enklare litteraturöversikt. Detta val kommer förmodligen att påverka resultatet av studien, artiklar av relevans kan komma att missas och en fullständig bild av fenomenet kommer möjligtvis inte att framställas. Det totala antalet artiklar var som tidigare nämnt 59 stycken. De artiklar som valdes behövde kunna appliceras på studiens syfte. Av denna anledning valdes artiklar ut där de beskrivna kontexterna i respektive artikel passade in i det tidigare beskrivna syfte. De utvalda artiklarna skulle skildra hur

socialtjänst internationellt arbetar med försummelse av barn samt hur organisatoriska förutsättningar påverkar det utförda arbetet. Denna studie kan av den anledningen inte göra anspråk på att skildra hur det sociala arbetet med försummade barn utförs generellt, troligtvis förekommer en variation mellan länder och det sociala arbetet är därför utformat på olika sätt. Det utvalda materialet kommer således att skildra socialtjänster där det sociala arbetet bedrivs genom myndighetsutövning. Artiklarna som valdes ut i enlighet med syftet har berört socialt arbete som bedrivits i västvärlden. Efter att ha läst abstracts på samtliga artiklar exkluderades ytterligare 35 artiklar. Exkluderingskriterierna för att sålla bort dessa artiklar var detsamma som i litteratursökningen. Anledningen till att flera artiklar sållades bort i denna fas var för att de inte skildrade barnhandläggning inom socialtjänsten. Vid läsningen av artiklarnas titel gavs intrycket att de var inriktade mot socialtjänst, vid närmare beskådning visade det sig dock att det var andra organisationer som hade framställts. Syftet med denna studie är som tidigare framställt att skildra organisatoriska förutsättningar på en socialtjänst, dessa artiklar var därför tvungna att exkluderas. Kvarstående var 25 artiklar och samtliga har lästs i sin helhet. Efter genomläsning uteslöts ytterligare fyra artiklar. Dessa artiklar omfattades av våra

inkluderingskriterier, de skildrade socialtjänst, barnhandläggning och organisatoriska

förutsättningar. Tre av artiklarnas exklusion kan härledas till deras metodval. Artiklarna hade nämligen utformat teoretiska ramverk i ett försök att skapa strukturerade sätt att arbeta med barnhandläggning (se t.ex. Leonard & O’Connor, 2018). Dessa artiklar skildrar olika sätt för socialarbetaren att arbeta mot försummelse, dock framställs inte organisatoriska

förutsättningar varefter de uteslöts. Den sista artikeln exkluderades eftersom den handlade om hur förbättringar inom socialtjänsten kan göras på en mer generell nivå (Gillingham, 2014). Efter alla dessa urvalsprocesser återstod 21 artiklar som sedan har bearbetats narrativt. Litteratursökningen i denna studie har sedan sammanställts i en tablå där artiklarnas problemområde, vilket land artiklarna genomfördes i, syfte, slutsats och brister redovisas. Detta tillvägagångssätt används för att redovisa hur empirin har insamlats innebär att den som läser denna studie också kan jämföra resultatet med vad som framställs i tablån.

13

Vid en litteraturstudie syntetiseras artiklarna som har tillförts genom litteratursökningen (Booth, Sutton och Papaioannou, 2016). Syntetiseringen sker genom att läsa artiklar i sin helhet och utifrån litteraturstudiens frågeställningar försöka urskilja vad som kan tillföras i resultatet. Förutom att leta efter specifika svar på frågeställningar eftersöks även teman och avvikelser i artiklarna som också kan ha en relevans för studiens resultat. Efter

genomläsningen av de 21 artiklarna sammanställdes resultatet i ett eget dokument. Utgångspunkten vid läsningen var studiens preliminära två frågeställningar: -Hur arbetar socialarbetare för att upptäcka och motverka försummelse av barn?

-Finns det organisatoriska förutsättningar som påverkar handläggningen av barnärenden på socialtjänst?

Dessa frågeställningar har i efterhand konstruerats om eftersom de endast var en

återupprepning av syftet. Samtliga artiklar har sedan var för sig använts för att försöka besvara dessa preliminära frågeställningar. Målet var att utnyttja all användbar information som

framställs i artiklarna. En del artiklar kunde besvara båda dessa preliminära frågeställningar medan andra enbart besvarade en av våra frågeställningar. Artiklarna från litteratursökningen har därefter samlats in i ett eget dokument för att sedan besvaras utifrån den preliminära frågeställningen. Vad som har utförts är en tolkning av artiklarnas innehåll utifrån dessa frågeställningar. Utfallet blev textstycken som inte hängde ihop men som alla i någon utsträckning försökte besvara frågeställningen. Strukturen utifrån denna process blev en narrativ text som motsvarande omkring 30 sidor. Den narrativa syntetiseringen skulle kunna beskrivas som att artiklarna sammanställts i en berättande form (Booth, Sutton och

Papaioannou, 2016). Den narrativa syntetiseringen innebär även att artiklarna betraktas utifrån en förinställd utgångspunkt. För att säkerställa att det inte förekommer en partiskhet i vad forskarna väljer ut från artiklarna behöver det finnas ett systematiskt tillvägagångssätt i insamlandet. Det finns olika systematiska tillvägagångssätt som kan användas för att empirin inte ska insamlas utifrån forskarnas partiskhet. Ett av dessa systematiska tillvägagångssätt är att utgå från en preliminär syntetisering. Detta systematiska tillvägagångssätt utgörs av att artiklarnas resultat kombineras med varandra med avsikten att utforma en text som skildrar ett sammanhängande och sannolikt fenomen (a.a.). Denna studie har använt sig av den narrativa syntetiseringen. Textstyckena har även sorterats utifrån rubriker som skulle kunna benämnas som teman. Rubrikerna som konstruerades är följande: Barnhandläggarens utmaningar att identifiera och motverka försummelse samt organisatoriska förutsättningars påverkan på barnhandläggning. I det sista steget av syntetiseringen har textstycken skrivits ihop till studiens resultat. Flera textstycken har också skildrat samma fenomen och därför skulle det vidare kunna påpekas att egna teman som följd har uppstått i resultatdelen. Resultatet har därefter analyserats genom en teoretisk ram. För att utföra analysen av resultat har teorin om handlingsutrymme använts. Vad som vidare har ingått i den teoretiska ramen är

barnperspektivet och barnets bästa samt organisatoriska förutsättningar. Barnperspektivet och barnets bästa har använts i kombination med handlingsutrymmet för att djupare problematisera handläggarens valmöjligheter i barnärenden som innefattar försummelse. Den teoretiska ramen

14

skildrar också begreppet organisatoriska förutsättningar, detta begrepp har inte använts i analysen utan syftar endast till att förtydliga vad begreppet kommer att avse i denna studie. Vidare kan studien betraktas utifrån begreppen om validitet och reliabilitet. Validitet och reliabilitet används inom forskning för att bedöma kvaliteten av studien (Bryman, 2018). Validiteten innefattar om studien har lyckats skildra en verklig bild av ett fenomen. När det gäller en litteraturstudie tas även aspekten om partiskhet upp som en del för att avgöra studiens validitet (Booth, Sutton och Papaioannou, 2016). Partiskheten i en litteraturstudie kan uppstå i relation till hur forskaren har valt att inhämta empirin. Vid inhämtandet av empirin används oftast frågeställningen som en utgångspunkt, konsekvenserna kan bli att forskaren då endast använder sig av det empiriska materialet i en studie som besvarar den egna frågeställningen. Denna studie har utgått från två preliminära frågeställningar vid inhämtandet av empirin, riskerna för att relevant material utelämnas för denna studie blir således överhängande.

Exempelvis kan följderna blivit att empiri utelämnats som skildrar motsägelser och avvikelser, detta eftersom frågeställningen kan tänkas motivera ett snävt urval. För att kunna säkerställa validiteten för denna studie hade det möjligtvis varit relevant att kontakta forskarna bakom de inhämtade artiklarna. Dessa forskare hade sedan kunnat verifiera om denna studie var en realistisk tolkning utifrån vad de har framfört i sina egna studier. Booth, Sutton och Papaioannou (2016) framför även litteraturstudiens reliabilitet vilket skulle kunna förstås utifrån studiens reproducerbarhet. Skulle studiens resultat vara reproducerbart innebär det att en liknande studie med samma metod och frågeställning också borde leda till samma utfall. Skulle fortsatta studier inte leda till samma resultat finns det en avsaknad av reliabilitet och kan därför bevisligen förkastas eftersom den troligtvis inte beskriver verkligheten (a.a.). I denna studie har en rapid litterature review använts, följderna kan som tidigare framställts vara att viktiga artiklar har missats och att det därför saknas viktiga aspekter i resultatet. När det gäller resultats reproducerbarhet kan samma problem lyftas gällande den preliminära

frågeställningen och hur det empiriska materialet har inhämtats. Artiklarna som tillfördes efter litteratursökningen har tolkats utifrån frågeställningen, detta ger troligtvis ett utrymme för en subjektivitet i vilken empiri som har bedömts som viktig. Om försök till att göra om denna studie med samma utgångspunkt är det inte osannolikt att materialet skulle tolkas annorlunda. Etik

Enligt god vetenskapsed ska forskning inte prioriteras över individers välbefinnande och säkerhet, forskningens mål måste även jämföras med den eventuella skada som kan tillföras på samtliga parter (Vetenskapsrådet, 2017). De olika uppförandekrav som ställs på forskare kan sammanfattas i ett antal översiktliga och allmänna regler som alla är förankrade i samhällets existerande etiska normer och värderingar. Dessa allmänna regler lyder:

● Du ska tala sanning om din forskning

● Du ska medvetet granska och redovisa utgångspunkterna för dina studier ● Du ska öppet redovisa metoder och resultat

● Du ska öppet redovisa kommersiella intressen och andra bindningar ● Du ska inte stjäla forskningsresultat från andra

15

● Du ska hålla god ordning i din forskning, bland annat genom dokumentation och arkivering

● Du ska sträva efter att bedriva din forskning utan att skada människor, djur eller miljö. ● Du ska vara rättvis i din bedömning av andras forskning.

(Vetenskapsrådet, 2017) Dessa regler är något som har tagits i beaktning och efterföljts i studien. Denna studie skildrar socialtjänst och socialt arbete som profession, effekterna av denna studie kan således påverka dessa parter. Beroende på innehållet i studien är det möjligt att resultatet kan reflektera negativt över både socialtjänsten och socionomyrket. Eftersom studien syftar till att belysa organisatoriska förutsättningar inom barnhandläggningen för socialtjänst blir riskerna att också skildra negativa aspekter överhängande. Det var i denna studie inte möjligt att ha överseende kring detta eftersom negativa aspekter också skulle kunna belysa vilka områden som behöver utvecklas inom socialtjänsten för att bemöta försummelse av barn. Då studien baseras på redan producerad forskning går det inte att garantera eller gå i god för att samtliga inblandade

författare har följt de etiska riktlinjerna. Genom att enbart använda oss av artiklar med epitetet “peer-reviewed” från en betrodd databas för att sedan granska artiklarnas innehåll noga bör förfarandet anses fullgott. För att resultatet ska kunna ses som trovärdigt har vi i bearbetningen av artiklarna ansträngt oss för att tolka informationen objektivt. Detta har utförts genom att ha en ärlighet i förfarandet vid syntetiseringen av artiklarna, förhoppningsvis leder det till att en missvisande bild av forskningsläget undviks.

Resultat

Följande resultatavsnitt kommer att redovisa syntetiseringen av artiklarna från

litteraturöversikten. Resultatet är uppdelat i två underrubriker som följd av uppsatsens

frågeställningar. Frågeställningen om hur socialarbetare arbetar för att upptäcka och motverka försummelse kommer att besvaras i underrubriken: Barnhandläggarens utmaningar att upptäcka och motverka försummelse av barn. Försummelse, riskbedömningar, föräldrars samarbete och insatser har under denna rubrik framställts för att kunna identifiera utmaningar i barnhandläggares arbete mot försummelse. Frågeställningen om det finns en organisatorisk påverkan besvaras i underrubriken: Organisatoriska förutsättningar påverkan på

handläggningen av barnärenden. Under denna rubrik skildras olika organisatoriska faktorer såsom struktur, arbetsbörda, arbetsklimat och roller.

Utmaningar när det gäller att upptäcka och motverka försummelse av barn

Försummelse är en typ av problematik som är svår att upptäcka (Tufford, Bogo & Asakura, 2015). I ärenden där familjerna gjorde små framsteg blev det svårare för socialsekreterare att upptäcka mönster i försummelsen, utan någon form av bedömningsmall blev det även svårt att upptäcka om försummelsen var pågående över en längre tid (Solem, Diaz & Hill, 2020). Vidare är försummelse också problematiskt för socialarbetaren när det gäller att bemöta den effektivt (Solem, Diaz & Hill, 2020; Horwath & Tarr, 2015). Till skillnad mot andra typer av missförhållanden i familjer, exempelvis fysisk misshandel, kräver inte försummelse

16

omedelbara åtgärder. Riskerna som uppstår i samband med försummelse är när den sker under en längre tid, innebörden av fenomenet kan även te sig olika i förhållande till barnets ålder och utveckling. Ett spädbarn som inte får i sig näring riskerar i större omfattning att få en hämmad fysisk utveckling i jämförelse med en ungdom. Spädbarn och deras utsatthet är dock uppmärksammat inom socialt arbete och placeringar utanför hemmet sker som följd av försummelse (Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2018). Spädbarn tillhör den

åldersgrupp som i störst frekvens blir placerade hos en annan familj vid förekomst av

försummelse (Lauritzen, Vis & Fossum, 2018). Äldre barn i 6-10 års ålder blir inte placerade i samma omfattning vid förekomsten av försummelse, däremot finns det en högre frekvens av barnutredningar om försummelse för dessa åldrar.

Det finns olika faktorer som påverkar huruvida socialarbetaren kommer att agera i ärenden som innefattar försummelse. Socialarbetare som arbetar med barnhandläggning utför

riskbedömningar som sedan ligger till grund för det fortsatta arbetet med familjen (Stoddart, Fallon, Trocmé & Fluke, 2018; Keddell, & Hyslop, 2020; Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2017). En faktor som har betydelse för socialarbetarens agerande är föräldrarnas samarbete. Om föräldrarnas benägenhet att samarbeta bedöms som låg betraktas det av socialarbetare som en riskfaktor. Konsekvenserna av detta kan bli att socialarbetare utesluter valet av vissa insatser (Östberg, 2014; Bernard & Greenwood, 2019). Valet att utesluta insatser antas dock sammanhänga med att det inte kommer vara möjligt att tvinga på föräldrarna en åtgärd, inte att den skulle sakna effekt (Östberg, 2014). Konsekvenserna av att inte kunna tilldela familjen en insats skulle kunna innebära att barnets behov förbises. Under

handläggning av barnärenden måste socialarbetaren ta hänsyn till föräldrarnas vilja och samarbetsförmåga. Konsekvenserna blir då att barnets behov och vilja inte beaktas vid beslutandet av insatser och åtgärder. Att barnets behov och vilja glöms bort eller förminskas kan urskiljas i ett flertal studier (Horwath & Tarr, 2015; Solem, Diaz & Hill, 2020; Keddell, & Hyslop, 2020). Trots att insatser och handläggning bör centreras kring barnperspektivet kan inte en förändring komma till stånd utan föräldrars medverkan (Reimer, 2013). Av denna anledning är det av vikt att som socialarbetare från början etablera en relation till klienten som bygger på autencitet, icke-dömande, lyhördhet samt flexibilitet och där de olika parternas roller är tydligt etablerade från start. Behovet av föräldrars samarbete resulterar även i att deras egna problem och svårigheter behöver uppmärksammas i samband med handläggningen. Föräldrar som försummar sina barn har inte sällan egna psykosociala problem som behöver bearbetas (Pecora, Sanders, Wilson, English, Pucket & Rudlang-Perman, 2014). För att uppnå en förändring behöver socialarbetaren prioritera barnets situation men samtidigt även beakta föräldrarnas behov av insatser. För att insatser ska vara effektiva behöver individuella insatser vara möjliga att erbjuda till alla medlemmar av familjen.

Organisatoriska förutsättningars betydelse för handläggningen av barnärenden

Socialarbetarens val att inleda utredning, utreda och fatta beslut i barnhandläggningen kan betraktas som ett resultat av både individuella och kollektiva processer. Det finns olika faktorer i ärenden som ökar chansen för att en utredning ska inledas, men det är i grund och botten den organisatoriska kontexten som blir avgörande för huruvida utredningen inleds eller

17

ej (Lauritzen, Vis & Fossum, 2018; Platt & Turney, 2014). Sättet som en organisation kan vara strukturerad på kan variera, västvärldens länder har olika strukturer på sina socialtjänster. Keddell och Hyslop (2020) skildrar exempelvis Englands hierarkiska struktur i socialtjänsten samt Finlands horisontella struktur. Dessa olikheter mellan ländernas socialtjänster utesluter dock inte att de skulle kunna jämföras eftersom det finns tillräckliga likheter gällande

myndighetsutövning och handläggning. Inom de organisationer där handläggningen präglas av ett hierarkiskt beslutsfattande förmedlar den individuella socialarbetaren informationen till exempelvis ledningen som har mandat att fatta vissa typer av beslut (Keddell & Hyslop, 2020; Falconer & Shardlow, 2018). Inom andra organisationer har den enskilda socialarbetaren ett större handlingsutrymme och får vara delaktig under hela handläggningsprocessen, från inledande av utredning till beslutsfattande (Platt & Turney, 2014; Keddell & Hyslop, 2020; Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2017; Falconer & Shardlow, 2018). Skillnader i organisatorisk struktur påverkar också hur klienter blir hänvisade till andra stödtjänster och hjälpinsatser (Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2017; Östberg, 2014; Lwin, Fluke, Trocmé, Fallon & Mishna, 2018). Socialkontor som arbetade med alla delar inom

handläggningsprocessen hänvisade i högre utsträckning klienter till stödtjänster och hjälpinsatser. Socialkontor som däremot arbetade med en specifik del av

handläggningsprocessen hänvisade inte sina klienter till dessa öppna insatser i lika stor utsträckning (Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2017). Vidare finns det ett samband mellan service och arbetsklimat. De socialarbetare som upplever sig tillfredsställda med sin arbetssituation erbjuder i större grad bättre service till sina klienter (Glisson och Green, 2011). Det finns socialtjänster som både använder sig av olika handläggningsroller i barnärenden samt enheter med en specifik inriktning på service. Detta specialiserade sätt att arbeta med barnärenden har dock ingen påverkan på vilka erbjudande familjen får av service samt placeringar av barnet (Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2018). Avgörande vid utfallet för socialarbetarens erbjudande av service och vård är kliniska faktorer i barnets situation, exempelvis barnets svårigheter och föräldrarnas problematik (Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2018; Damman, Johnson-Motoyama, Wells & Harrington, 2020). Organisatoriska förutsättningar kan också påverka om en barnutredning inleds eller ej. Vid förekomsten av allvarlig fysisk misshandel av barn eller missbruk hos föräldrar inleds alltid utredningar, dock existerar inte alltid en lika sammanhållen syn hos socialtjänst vid misstanke om försummelse (Lauritzen, Vis & Fossum, 2018). De ramverk och förhållningssätt som råder på respektive socialtjänst avgör huruvida en utredning inleds eller ej vilket betyder att de enskilda

barnhandläggarnas egna värderingar inte har någon större inverkan på detta beslut (Platt & Turney, 2014; Keddell & Hyslop, 2020; Solem, Diaz & Hill, 2020; Lauritzen, Vis & Fossum 2018; Khoo, Hyvönen & Nygren, 2002).

Det organisatoriska klimatet inom en socialtjänst påverkar också handläggningsprocessen och klientutfall vid barnärenden (Glisson & Green, 2011; Williams & Glisson, 2014; Munro, 2019: Solem, Diaz & Hill, 2020; Keddell & Hyslop, 2020) En hög arbetsbörda hos barnhandläggare förknippas med att ha ett stort antal pågående ärenden samt brist på handledning från

ledningen i organisationen (Bednar, 2003). Utfallet vid en hög arbetsbörda för den enskilde handläggaren är att mindre tid kan investeras i varje ärende och konsekvenserna av det kan bli att barn och familjer inte erbjuds insatser som tillgodoser deras behov. (Solem, Diaz & Hill,

18

2020; Keddell & Hyslop, 2020; Williams & Glisson, 2014). Ett dåligt arbetsklimat får också konsekvenser för organisationen. Ett dåligt arbetsklimat leder till högre personalomsättning och klienter får därför nya handläggare som måste sätta sig in i ett pågående ärende.

Försummelse av barn som sker under en längre tidsperiod blir då svårare att upptäcka (Bednar, 2003). Exempelvis kan inte barnhandläggaren som tar över ett ärende veta vilka observationer som har gjorts av barnet vid tidigare tillfällen. Dokumentation om observationer som har utförts innan finns men kan kanske inte likställas med en fullständig bild av barnets situation. Det finns också en skuldbeläggande kultur inom socialtjänsten där enskilda socialarbetare får bära skulden för eventuella misstag som begås under handläggningsprocessen. Denna

skuldbeläggande kultur inom socialtjänsten kan påverka handläggningsprocessen då handläggare kan försöka dölja sina misstag för att skydda sig själv och organisationen från konsekvenser (Munro, 2019). När en enskild medarbetare får skulden för misstagen förhindrar en skuldbeläggande kultur att organisationens övriga medarbetare kan lära sig av det begångna misstaget. Detta gör att liknande misstag kan återkomma i liknande situationer igen i

framtiden. Om kulturen inom organisationen istället baseras på öppenhet och tillit kan misstag diskuteras och på det sättet lättare undvikas i framtiden. När det gäller förutsättningar i

arbetsklimatet som leder till att barnhandläggaren tar bättre beslut om insatser blir det

komplicerat. Två förutsättningar i arbetsklimatet behöver uppfyllas för att uppnå bäst resultat vid beslutsfattandet. Barnhandläggaren behöver dels vara engagerad i sin roll att förse barnet med den bästa möjliga vård och insatser som den kan tänkas behövas, dels behöver

handläggaren också ha en stressig men funktionell arbetssituation (Williams och Glisson, 2014). För att den stressiga arbetssituationen ska kunna betraktas som funktionell måste den vara sammankopplad med barnets situation och handläggarens vilja att förändra den till det bättre. Stress som däremot var kopplat till arbetsbörda är som tidigare framställt förknippat med ett dåligt arbetsklimat och sämre erbjudande av insatser för klienter och familjer (Solem, Diaz & Hill, 2020; Keddell & Hyslop, 2020; Williams & Glisson, 2014).

Analys

Begränsningar i handlingsutrymme vid försummelse

Utifrån vad som framgår i resultatet kan det finnas svårigheter i att balansera fokuset på barnperspektivet tillsammans med ett gott samarbete med vårdnadshavarna (Horwath & Tarr, 2015; Solem, Diaz & Hill, 2020; Keddell & Hyslop, 2020). Det går bland annat att urskilja en samtyckesideologi, vilket också ligger till grund för lagstiftningen och frivilligheten

barnärenden (Östberg, 2014). Som tidigare framställts i teoriavsnittet är det socialarbetaren som skapar premisserna och sätter gränserna för sitt eget arbete genom att bland att definiera problemen, utforma interventioner och fastställa målet med interventionerna (Svensson m.fl., 2008). Genom dokumentation och utredning konstruerar alltså handläggare hur problemet ska betraktas och lösas. Detta ska göras utifrån ett samarbete med vårdnadshavare. Ett möjligt problem är att barnets perspektiv glöms bort som följd av att vårdnadshavarnas samarbete prioriteras. Socialtjänsten ska exempelvis i svensk kontext ge barn möjlighet att få uttrycka sin vilja och inställning (Leviner och Eneroth, 2014).Barnets vilja ska sedan ges betydelse i förhållande till dennes mognad, barnet ska även få relevant information för att främja barnets

19

förutsättningar till delaktighet. För att säkerställa att barnets perspektiv tas hänsyn till i dokumentation och utredningar är det av vikt att dessa innefattar just barnets egna perspektiv såväl som vårdnadshavares. Detta eftersom dokumentationen och utredningen konstruerar en verklighet om hur problemet är beskaffat samt vilka åtgärder det innefattar som följd. Utan barnets egna perspektiv skulle därför dokumentation och utredningen kunna leda till ett felaktigt utfall som inte representerar den verklighet som barnet ser. När det gäller

handläggarens handlingsutrymme kan det ställas i relation till både lagrum och ideologi. Lagar och samtyckesideologin påverkar klienternas och familjens roll i handläggningsprocessen. Det går även att förstå dessa faktorers påverkan på handläggarnas handlingsutrymme. Eftersom det krävs samtycke och samarbete med föräldrarna för att kunna tilldela insatser hamnar

handläggaren i en situation där barnets perspektiv inte kan beaktas i samma utsträckning. Det blir således möjligt att barnets perspektiv i handläggningsprocessen försvinner som följd av att vårdnadshavarnas vilja och önskemål prioriteras. Detta utfall skapas kanske i en miljö där lagarna och samtyckesideologi begränsar handläggarens handlingsutrymme och därmed närmast tvingar denne att endast ta hänsyn till vårdnadshavarnas vilja, vilket i sin tur skulle kunna resultera i att arbetet för att motverka försummelse hindras.

Det som framgår i resultatet är att det finns olika faktorer som påverkar huruvida

socialarbetaren kommer att agera i ärenden som innefattar försummelse. Socialarbetare som arbetar med barnhandläggning utför riskbedömningar som sedan ligger till grund för det fortsatta arbetet med familjen (Stoddart, Fallon, Trocmé & Fluke, 2018; Keddell, & Hyslop, 2020; Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2017). Trots att brister i föräldrars

samarbetsförmågor ses som en riskfaktor kan bristen på samtycke till insatser vara det som i vissa fall gör att socialtjänsten inte kan ingripa i ett försummelseärende (Östberg, 2014;

Bernard & Greenwood, 2019). Svensson m.fl. (2008) framställer att handlingsutrymmet skulle kunna förklaras som socialarbetarnas möjligheter till agerande i relation till lagar och

verksamhet. Socialarbetarens verksamhet har institutionaliserade normer och värderingar som måste följas. Handlingsutrymme blir således de valmöjligheter som skapas mellan lagar, normer och värderingar, men innefattar också socialarbetarens kompetens att bedöma

rimligheten i dessa val (a.a). Barnhandläggares behov av föräldrarnas samtycke för att få igång insatser kan i relation till försummelse te sig problematiskt. I svensk kontext står det i 1 kap. 2 § SoL att “vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas” och “vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande”. Det som blir intressant i förhållande till riskerna kring vårdnadshavarnas föräldraförmåga och samtycket är att insatser och åtgärder möjligtvis inte utförs enligt barnets bästa. När föräldrarnas samtycke saknas blir handläggarens handlingsutrymme begränsat och insatser kan sällan tvingas på en familj. Om handläggaren ska prioritera barnet leder det kanske till att vårdnadshavarnas möjligheter till frivillighet också begränsas. Om handläggaren hade fler möjligheter att tillsätta ofrivilliga insatser på vårdnadshavarna förändras kanske förutsättningarna. Med ett mindre behov av att utgå från vårdnadshavarnas perspektiv kan handlingsutrymmet utvidgas då det skulle finnas fler verktyg för handläggaren att tillgå i arbetet i att komma fram till lämpliga åtgärder i försummelseärenden.

20 Handlingsutrymme i förhållande till organisation

Skillnader i organisatorisk struktur påverkar hur klienter blir hänvisade till andra stödtjänster och hjälpinsatser (Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2017; Östberg, 2014; Lwin, Fluke, Trocmé, Fallon & Mishna, 2018). Socialkontor som arbetade med alla delar inom

handläggningsprocessen hänvisade i större utsträckning klienter till stödtjänster och hjälpinsatser. Socialkontor som däremot arbetade med en specifik del av

handläggningsprocessen hänvisade inte sina klienter till dessa öppna insatser i lika stor

utsträckning (Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2017). När det gäller handlingsutrymmet går det att konstatera två förutsättningar i förhållandet mellan socialarbetare och organisation (Svensson. m.fl., 2008). Det ena är att socialarbetaren förhåller sig till sin organisation utifrån sin egna uppfattning om vad det innebär. Således har socialarbetaren en förväntan på sin egna roll och vilket ansvar som rollen medför. Det andra förhållandet handlar om de praktiska förutsättningarna som existerar inom organisationen (a.a.). Handlingsutrymmet är som tidigare framställt den professionellas valmöjligheterna mellan normer, lagar och värderingar. Det är möjligt att förekomsten av specifika normer i organisationerna påverkar handläggarens möjligheter att erbjuda tjänster. Valet att hänvisa eller inte hänvisa klienter till andra öppna insatser skulle kunna förklaras som en följd av att det finns normer i organisationen med olika förväntningar på handläggaren som denne tar hänsyn till. De praktiska förutsättningarna skulle kunna vara att handläggarna har olika tillgång till hjälpinsatser inom sin organisation. En handläggare som kan vara delaktig i hela handläggningsprocessen kan tänkas ha lättare att få till stånd en samverkan eftersom denne har möjlighet till en kontinuitet i kontakten med andra organisationer. En tänkbar förklaring till detta skulle också kunna vara att handläggaren spenderar mer tid med familjen och därigenom kan skapa sig en tydligare bild av nödvändiga insatser och åtgärder. Handlingsutrymmet kan således antas bli större genom att handläggaren är delaktig i hela handläggningsprocessen.

En annan del som kan påverka utfall av insatser och åtgärder är socialtjänsters organisatoriska struktur som vid handläggningen kan se olika ut. Det finns bland annat en hierarkisk struktur där vissa beslut fattas av ledningen (Keddell & Hyslop, 2020; Falconer & Shardlow, 2018), samt en struktur där handläggaren ansvarar för alla delar i handläggningsprocessen (Platt & Turney, 2014; Keddell & Hyslop, 2020; Smith, Fluke, Fallon, Mishna & Pierce, 2017; Falconer & Shardlow, 2018). Det som fortsatt kan framställas i dessa organisatoriska

strukturer är att de är kontextuella. Med detta avses att socialtjänstens strukturella uppbyggnad avgörs genom vart organisationen är belägen. Keddell och Hyslop (2020) har exempelvis skildrat en hierarkisk struktur i Englands socialtjänst i förhållande till den horisontella

strukturen hos Finlands socialtjänst. När det gäller handläggningen inom en hierarkisk struktur ger förslag på beslut som ledningen ska ta, där risken att ledningen också avslår förslaget finns. I den horisontella strukturen har handläggaren själv ett större ansvar för besluten (a.a.). Det är socialarbetaren som skapar premisserna och sätter gränserna för sitt egna arbete genom att bland att definiera problemen, utforma interventioner och fastställa målet med

interventionerna (Svensson m.fl., 2008). Dokumentation är också en stor del av en

socialarbetares arbetsuppgifter. I utredningar formuleras de bedömningar och avgöranden man anser vara av vikt att föra vidare och arkivera. Inför ett ställningstagande om ett eventuellt