Solumtopia
- en kombinerad litteratur- och designstudie om
urban ofrivillig ensamhet och dess sociospatiala
relationer
Joel Thölix
Masterarbete 30 hp Masterprogram i stadsplanering Blekinge Tekniska HögskolaFörfattare: Joel Thölix
Titel: Solumtopia: en kombinerad litteratur- och designstudie om urban ofrivillig ensamhet och dess sociospatiala relationer
Handledare: Ebba Högström Examinator: Catharina Nord
Blekinge Tekniska Högskola: Institutionen för fysisk planering
Program: Masterprogram i stadsplanering Kurs: FM2594 Masterarbete i fysisk planering
Nivå: Avancerad Omfattning: 30 hp Utgivningsort: Karlskrona
Joel Thölix 09.06.2020
Förord
Jag sitter nu här nedsjunken i soffan och funderar på vad den här uppsatsen betyder. Den sätter punkt för mina år i skolbänken, åtminstone för ett tag framöver. Den representerar förvirring på en helt ny nivå som bara högre studier kan uppnå. Är det positivt? Jag vet inte. Den representerar magiska aha-upplevelser som sedan krossats av en ursimpel fråga, långa trötta och skrattande nätter innan inlämningar, glädje och vemod.
När jag började denna resa visste jag inte vart jag var på väg, eller ens vad jag skulle skriva min masteruppsats om. Idéerna vandrade från smarta städer till biomimikens användningsområde inom planering och landade i ensamhet. Ensamhet? Ja, så blev det. Det blev högaktuellt med coronapandemins intåg som susade genom världens alla hörn och ruskade fram diverse nyheter, poddar och notiser om hur ensamheten växer sig allt större i tider som dessa.
Jag vill rikta ett stort tack till min handledare Ebba för inspiration, intresse, stöd och konstruktiv vägledning under arbetets gång. För ett stort engagemang för ämnet när du bombaderat mig med artiklar, utredningar och poddar om ensamhet, design och metodlitteratur som banat väg för mig och denna uppsats. Tack!
Ett stort tack till dig Lina, som du stått ut med mig och mina frågor. Alla dessa frågestunder och ”kolla-på-det-här, vad-tycker-du?”-tillfällen. Du är en klippa.
Slutligen vill jag tacka alla klasskamrater som inspirerat, fått mig att utvecklats och för alla glada stunder under studierna.
Joel Thölix
Sammanfattning
Till följd av bland annat urbaniseringen och de nya utmaningar samt
levnadsförhållandena som medföljer människor som bosätter sig i städer har nya fenomen vuxit fram och aktualiserats. Urban ofrivillig ensamhet är ett sådant. Städer anses som platser där sociala relationer frodas, men samtidigt måste vi vara medvetna om att ofrivillig ensamhet formas i städerna. Detta tenderar dock att förbises och gömmas av den enorma mängd människor som vistas där. Ur ett fysisk planerar- och designperspektiv är de fysiska aspekterna av staden intressanta eftersom det är den fysiska utformningen och livsmiljön i samverkan med sociala aspekter som har stor påverkan på hur människor bor, lever och förflyttar sig i staden. Så hur kan
problemet synliggöras och hanteras inom fysisk planering?
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur samt vilka fysiska och sociala aspekter som samverkar och inverkar på hur urban ofrivillig ensamhet formas och vidhålls i urbana miljöer, genom att undersöka hur dialektiken (stad – ofrivillig ensamhet) är situerad i forskningen inom ämnet. Ytterligare ämnar studien att kritiskt undersöka relationen mellan urban ofrivillig ensamhet och fysisk byggd miljö med hjälp av design.
Studien initieras med reflektioner kring konkurrerande sätt att diskutera ensamhet samt hur fenomenet principiellt kan förstås med hjälp av Simmels och Baumans perspektiv på främlingskapet samt Tönnies Gemeinschaft och Gesellschaft. Studien har genomförts med hjälp av en kartläggande litteraturstudie och designmoment. Empirin har samlats in genom dokumentstudier av akademisk litteratur inom ämnet urban ofrivillig ensamhet. Empiri har sedan analyserats med en tematisk textanalys och diskuterats mot de teoretiska utgångspunkterna och kunskapsöversikten. De teoretiska utgångspunkterna består av den socio-spatiala dialektiken samt Lefebvre rumstriad: det materiella rummet, rummets representationer och representationernas rum. Relationen mellan fysisk utformning, sociala aspekter och urban ofrivillig ensamhet har sedan undersökts genom design som metod.
Studien visar på en förståelse av det moderna samhället som en plats med utrymme för både gemenskap och ofrivillig ensamhet som påverkas av såväl fysisk utformning som sociala mekanismer. Avsaknaden av samhörighet, sociala utbyten, relationer och sociala nätverk av genuina och djupa sociala band bidrar till att forma ofrivillig ensamhet. Å andra sidan motverkar god promenadvänlighet, god tillgänglighet, och offentliga platser eftersom de skapar möjlighet för personer att förflytta sig och träffa andra om de tar möjligheten. Slutligen är det upp till användarna av den byggda miljön att tolka och bruka den. Även om planerare formar en plats med ett specifikt ändamål i åtanke.
Joel Thölix 09.06.2020
Innehållsförteckning
DEL I – Inledning ... 1 Kap. 1 – inledning ... 1 1.1Bakgrund ... 1 1.2Problemformulering ... 3 1.3Syfte ... 4 1.4Forskningsfrågor ... 4 1.5Disposition ... 4 Kap 2. Kunskapsöversikt ... 4 2.1Ensamhet? ... 4 2.1.1 Ofrivillig ensamhet ... 4 2.1.2 Social isolation... 5 2.1.3 Avskildhet ... 5 2.1.4 Existentiell ensamhet ... 6 2.2Ensamhetens framväxt ... 6 2.3Främlingen ... 72.4Gemeinschaft & Gesellschaft ... 8
2.5Ensamhet och urban form ... 9
2.6Sammanfattning ... 10
Kap 3. Teoretiska utgångspunkter ... 10
3.1Den socio-spatiala dialektiken ... 10
3.2Lefebvres tre rumsligheter ... 11
3.3Diskussion ... 12
DEL II – Studiens upplägg och utförande ... 14
Kap 4. Forskningsdesign ... 14 4.1 Metodkombination... 14 Kap. 5 Metod ... 14 5.1Metodologisk ansats... 14 5.2Metod för datainsamling ... 15 5.2.1 Kartläggande litteraturundersökning... 15 5.3Analysmetoder ... 18
5.4.1 Teoretisk tematisk analys... 18
5.4.2 Kritisk design ... 19
5.4 Operationalisering av teoretiska utgångspunkter ... 20
5.4.1 Det materiella rummet ... 20
5.4.2 Rummets representationer ... 21
5.4.3 Representationernas rum ... 21
5.4.4 Sammanfattning ... 21
DEL III - Litteraturstudie ... 22
Kap 6. Tematisk analys ... 22
6.1Individualiseringens isolerande effekt ... 22
6.2Den kollektiva faktorn - en fråga om samhörighet. ... 24
6.3Socialt utbyte ... 26
6.4Sociala nätverk ... 27
6.5Tillgänglighet ... 29
6.7Materiella rumsliga tillgångar ... 31 6.8Slutsats ... 33 DEL IV - Designstudie ... 35 Kap. 7 Anti-solumtopia ... 35 DEL V – Avslutning ... 58 Kap 8. Diskussion ... 58 Kap 9. Referenslitteratur ... 61 Kap 10. Bilagor ... 68
Bilaga 1: Samlad lista över referenslitteratur inkluderad i litteraturstudien ... 68
Joel Thölix 09.06.2020
DEL I – Inledning
Del I utgörs av tre kapitel. Kapitel 1 – inledning, som ger studien en inriktning och redogör för studiens kontext. Därefter presenteras kapitel 2 – kunskapsöversikt, som behandlar relevant kunskap om urban ensamhet, men lyfter även centrala infallsvinklar som kontextualiserar studien ytterligare. Slutligen introduceras de teoretiska utgångspunkterna i kapitel 3 som redogör för perspektivet urban ofrivillig ensamhet angrips med.
Kap. 1 – inledning
I kapitlet presenteras bakgrund, problemformulering, syfte, forskningsfrågor och dispositionen som etablerar grunden för uppsatsen.
1.1 Bakgrund
You can be lonely anywhere, but there is a particular flavour to the loneliness that comes from living in a city, surrounded by millions of people. One might think this state was antithetical to urban living, to the massed presence of other human beings, and yet mere physical proximity is not enough to dispel a sense of internal isolation. It’s possible – easy, even – to feel desolate and unfrequented in oneself while living cheek by jowl with others. Cities can be lonely places… (Olivia Laing 2016:3).
Författaren Olivia Laing beskriver både insiktsfullt och omsorgsfullt hur ensamhet kan upplevas och problematiserar det i relation till staden. Citatet illustrerar att förekomsten av människor, tillsammans och samtidigt avlägsna från varandra, inte nödvändigtvis motverkar ensamhet. Städer kan alltså ses som en plats där ofrivillig
ensamhet skuggar livet. Ett fenomen som tenderar att vara förbisett och gömt av den
enorma mängd människor som vistas i städer, vilka utgör grunden för sociala relationer och kan vara en orsak till att personer likt Laing antar att ofrivillig ensamhet inte hör hemma i staden.
Ofrivillig ensamhet har under de senaste årtiondena lyfts i exempelvis
hållbarhetsdebatterna i relation till staden och har diskuterats som ett problem eftersom fenomenet har formats i ett narrativ som behandlar ensamhetens förödande sida. Det ökade intresset för ämnet har resulterat i en större mängd forskning
utspridd över flera olika fält, exempelvis psykologi, sociologi, medicin, geografi etc, som diskuterar ofrivillig ensamhet i relation till respektive fält och område (Alaviani, Khosravan, Alami, Moshki 2015; Corcan & Graham 2017). Frågor som diskuterats är bland annat vilka (oftast subjektiva) faktorer som påverkar ofrivillig ensamhet, vilka som är mest benägna att bli ensamma samt vad ofrivillig ensamhet kan ha för konsekvenser.
2019:2), depression, stress, ångest, funktionella nedsättningar och kroniska problem (Cacioppo, Hughes, Waite, Hawkley, and Thisted 2006; Hawkley, Masi, & Berry 2006; Russell 1996:36) för att nämna några. Att känna sig ensam kan ha förödande konsekvenser för individer, vilket i och med sin utbredning kan omsättas till ett samhälleligt problem (Emerson & Jayawardhana 2015; EU 2018). Det är ett fält som länge undersökts, som aktualiseras med diskussioner likt Laings (2016) som visar på att det finns en anknytning till stadens fysiska och sociala infrastruktur. Exempel på detta är studier som jämför ofrivillig ensamhet i relation till geografiska rurala respektive urbana områden (Menec et al 2019, Wen & Wang 2009).
Urbanisering och globalisering har resulterat i nya levnadsförhållanden, där de urbana miljöerna numera präglar majoriteten av människors liv eftersom de bosatt sig där. Trenden innebär att fler människor får plats på stadens ytor, då både rum och tidsrymd krymper. I samband med detta har även den teknologiska utvecklingen radikalt förändrat hur vi lever och interagerar med varandra och våra livsmiljöer. Bilen och kollektivtrafiken har krympt tidsrymden fysiskt, men det innebär samtidigt att vi färdas längre bort från varandra samt att det skapar barriärer för de som inte använder transportsätten. Telefonerna kopplar samman oss i en cybervärld, men frånkopplar människor från fysiska möten, vilket enligt Strang (2016:48) är en väldigt viktig del av interaktioner ur ett evolutionärt perspektiv. Till följd av den
komprimerade världen har människor förändrat sina levnadssätt, vilket har resulterat i nya förutsättningar och möjligheter för fysisk planering. Dels ställer det ökade krav på kunskapsinhämtning kring exempelvis urban ofrivillig ensamhet så planerare skall kunna fatta medvetna val baserade på kunskap om hur urban form kan påverka ofrivillig ensamhet i staden. Och dels ställer det krav på att öka förståelsen för hur ofrivillig ensamhet får utrymme att frodas i städer där människors har goda förutsättningar att socialisera sig men inte lyckas. Så hur diskuteras och förstås ofrivillig ensamhet och hur ser kunskapen ut kring ensamhet och stadsbyggnad? För att definiera ofrivillig ensamhet krävs en definition av ensamhet, vilket görs något olika inom forskningen. Dels på grund av att ensamhet definieras olika inom respektive fält och dels på grund av dess mångfacetterade karaktär, vilket jag
återkommer till. Peplau och Perlmans (1998:571) definition av ensamhet, som andra forskare (Scharf & de Jong Gierveld 2008, Menec et al 2009, Alaviani et al 2015) accepterar, definierar ensamhet som en avvikelse mellan någons önskade sociala relationer och någons upplevda faktiska sociala relationer. Med andra ord formas ensamhet i situationer där antalet befintliga relationer är mindre än personens önskade antal kvalitativa relationer. Corcan & Graham (2017:1) förtydligar ensamhet ytterligare och menar att känslan av isolation är den fundamentala aspekten.
Ensamhet ur detta perspektiv kan ses som ett subjektivt och negativt fenomen och formar en förståelse om ensamhetens destruktiva sida - ofrivillig ensamhet. Ofrivillig ensamhet beskriver en individ som inte vill vara ensam, men som oundvikligen är det. Dels på grund av subjektiva aspekter, men också till följd av yttre, så som social isolation eller fysisk isolering.
Joel Thölix 09.06.2020
relation till ofrivillig ensamhet. Således formas termen urban ofrivillig ensamhet och syftar till dialiketiken mellan urbana miljöers sociala och fysiska aspekter och ofrivillig
ensamhet.
Med detta som grund innebär det att ensamhet som begrepp i denna studie syftar till
urban ofrivillig ensamhet och inte på ensamhet som det öppna begrepp det kan tolkas
som. Därmed är det ofrivillig ensamhet som åsyftas, som vid undantagsfall preciseras.
1.2 Problemformulering
Ofrivillig ensamhet ses mer och mer som ett folkhälsoproblem (EU 2018). När människor lever i städer omges vi av människor och diverse möjligheter för socialt umgänge, vilket har negativa mentala och fysiska konsekvenser om vi misslyckas att knyta djupa sociala kontakter då andra verkar överträffa problemet genom att skaffa nära och kära. Megatrender som urbanisering, förändrande familjekonstellationer och teknisk innovation har för många kulminerat i att en ökad andel känner sig isolerade och ensamma (FSF 2018), vilket delvis verkar vara relaterat till staden med dess utformning och sociala miljöer.
För att undersöka urban ensamhet är argumentationen trefaldig och motiverar varför ämnet är intressant att studeras. För det första, så finns det en relativt stor mängd forskning kring relationen mellan personliga karaktärsdrag och ensamhet jämfört med hur design
och utformning av byggd miljö inverkar på ensamhet. Informationen är värdefull för vår
grundförståelse om vad som påverkar ensamhet och hur det uttrycks genom
människor och utgör grunden till att förstå hur bebyggd miljö kan stödja eller hindra sociala interaktioner. Sociala miljöer är en viktig del i relationsbyggande mellan människor (Jing, Canter & Haas 2019:2), där det fysiska utgör grunden för sådana platser. Detta gör den byggda miljön, potentiellt, väldigt viktigt i vår förståelse av ensamhet och hur fenomenet kan adresseras genom stadsbyggnad.
För det andra fokuserar mycket utav befintlig forskning inom ensamhetsfältet på
specifika grupper så som äldre, unga eller socioekonomiskt utsatta eller på fysiologiska
symptom (Menec et. al. 2019; Scharf, T. & de Jong Gierveld 2008; Wen & Wang 2009). Forskningen visar att ensamhet uppstår i olika delar utav livet, oavsett när eller vem du är (The loneliness lab 2018:16). Därför är det av intresse att utesluta kategorisering och gruppering av människor och istället bemöta problemet utifrån ett övergripande mänskligt perspektiv. Det finns dessutom relativt lite kunskap om hur staden och dess sociala strukturer bidrar till, underhåller och möjliggör för ensamhet att existera. Det är därför relevant att undersöka fenomenet och de socio-spatiala förutsättningarna för att förstå hur urban form och ensamhet kan inverka på varandra.
För det tredje är frågan viktig eftersom jorden urbaniseras. I relation till antagandet om att människor känner sig mer ensamma i städer (FSF 2018; WSP 2019) behöver frågan undersökas vidare eftersom urbaniseringen förväntas fortsätta globalt. Idag lever 55% av världens befolkning i städer och 2050 projicerar EU (2019) att 68% kommer att bo i världens städer. Om hypotesen att staden bidrar till ofrivillig ensamhet stämmer, innebär det att ofrivillig ensamhet potentiellt kommer att öka i takt med
urbaniseringen. Vilket i så fall kommer ha enorma konsekvenser för såväl individer
1.3 Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur samt vilka fysiska och sociala aspekter som inverkar på hur urban ofrivillig ensamhet formas och vidhålls i urbana miljöer, genom att undersöka hur dialektiken (stad – ofrivillig ensamhet) är
situerad i forskningen inom ämnet. Ytterligare ämnar studien att kritiskt undersöka relationen mellan urban ofrivillig ensamhet och fysisk byggd miljö med hjälp av design.
1.4 Forskningsfrågor
1. Hur diskuteras och förstås ofrivillig ensamhet i relation till det moderna och urbaniserade samhället inom forskningssektorn?
2. Vilka fysiska och sociala aspekter i det urbaniserade samtida samhället påverkar, understödjer eller motverkar urban ofrivillig ensamhet enligt relevant forskning?
3. Med utgångspunkt i kunskap om de fysiska och sociala aspekter som anses bidra till eller motverka urban ensamhet - hur kan ett stadskvarter utformas i syfte att motverka urban ofrivillig ensamhet?
1.5 Disposition
Uppsatsen är indelad i fem övergripande delar, varav den första (I) syftar till att lägga grunden för studien och belysa utgångspunkterna genom att presentera inledning, kunskapsöversikt och teoretiska utgångspunkter. Den andra (II) delen syftar till att redogöra för hur studien har organiserats gällande design, metod och analys. Den tredje (III) delen redogör för litteraturstudien och dess resultat och följs upp av del fyra (IV), designstudien. Avslutningsvis (del V) knyts uppsatsen samman i en diskussion och redogör för referensmaterial samt bilagor.
Kap 2. Kunskapsöversikt
Kunskapsöversikten ämnar kontextualisera problembeskrivningen genom att beskriva och diskutera kunskapsläget. Vidare visar kunskapsöversikten ett kunskapsgap om hur ofrivillig ensamhet och den urbana livsmiljön inverkar på varandra samt konkurrerande sätt att förstå ensamhet.
2.1 Ensamhet?
Det finns flera typer av ensamhet som utgör unika och tillika konkurrerande sätt att förstå det. Nedan redogörs för några sätt att se på ensamhet för att kontextualisera den ofrivilliga ensamheten.
2.1.1 Ofrivillig ensamhet
Ofrivillig ensamhet, kallad ’loneliness’ på engelska, beskriver en person som är i en situation där det är oönskat att vara ensam men också oundvikligt (Leontiev 2019:549). Fokus ligger på den subjektiva upplevelsen av ensamhet och diskuteras bland annat som emotionell ensamhet (Alberti 2018:245).
Joel Thölix 09.06.2020
Ytterligare understryker Viktor och Yangs (2015:99) studie att ofrivillig ensamhet är ett utbrett problem och menar att 9% av alla vuxna i Storbritannien erfar ofrivillig ensamhet under sin livstid. WSP (2019:3) visar även att känslan av ensamhet är vanligast i åldern 18–34 där hela 78% uppger att de upplever ensamhet.
I Sverige är det vanligare att personer känner sig ofrivilligt ensamma om de bor i städer (69% av stadsbor) jämfört med på landsbygden (47% av landsbygdsbor) (WSP 2019:4). I andra städer, exempelvis London, uppger 42% av befolkningen att de har känt sig ofrivilligt ensamma och deprimerade under sin livstid (The loneliness lab 2018:15). FSF (2019) skriver, i enighet med WSP (2019:4), att människor som bosätter sig i städer är mer utsatta för risken att känna sig ensamma, vilket indikerar någon form av relation mellan staden och upplevd ensamhet. Inte nog med att människor i städer utsetts för högre risk för att uppleva ensamhet än på landsbygden, så verkar det även som att de som bor tätare i städerna känner sig mer ensamma i jämförelse med de som bor mindre tätt. Enligt WSP (2019:5) känner sig de som bor i flerbostadshus (67%) mer ensamma är de som bor i villor (48%). Vad detta beror på är dock svårbedömt eftersom kontexten till boendet förmodligen har stor inverkan på upplevelsen. Det behöver därför inte vara själva boendeformen som utgör problemet utan snarare kontexten och helheten.
Statistiken varierar mellan olika undersökningar, vilket kan bero på att man inte har en standardiserad måttenhet eller mätning av problematiken. Mätverktyg har framställts och UCLAs loneliness scale (Wen & Wang 2009; Alaviani et al 2015; Victor & Yang 2012) är kanske den mest använda utav dem som kvantifierar problemet för att analysera ensamhet i olika situationer, men kommer inte användas i denna kvalitativa studie. Även om ensamhet kan mätas på många sätt och således generera olika resultat bekräftar de ovannämnda undersökningarna att ensamhet är ett utbrett fenomen. Likaså befarar Jing, Canter och Haas (2019:2) att ofrivillig ensamhet numera kan ses som ett hot mot folkhälsan eftersom det nått historiskt höga nivåer runt om i världen.
2.1.2 Social isolation
Ofrivillig ensamhet skiljer sig från social isolation, som även kallas objektiv ensamhet (Thelander 2020:7), eftersom social isolation innebär att man inte har eller enbart har ett fåtal meningsfulla sociala relationer (Scharf & de Jong Gierveld 2008:104). Social isolation, i motsats till ensamhet, handlar om en individs omständigheter medan ensamhet beskriver den subjektiva upplevda erfarenheten utifrån föreställningar som social isolation (Scharf, de Jong Gierveld 2008:104). Social isolation ur detta
perspektiv är väldigt likt den historiska definitionen som Alberti (2018:244)
diskuterar, nämligen det fysiska tillståndet att vara för sig själv. Skillnaden verkar vara att social isolation är ett resultat av exempelvis exkludering, avvisande och liknande (Coplan & Bowker 2014:6) medan den äldre definitionen bortser från varför man är fysiskt ensam.
2.1.3 Avskildhet
sammanlänkat med ensamhet (Snell 2017:5). Detta tillstånd är en fundamental del av personlig utveckling (Leontiev 2019:550) och är viktigt för personer som behöver personlig tid. Någon kanske behöver avskildhet för att fundera, undersöka, skriva, problematisera, lösa problem eller för att fly det överväldigande sociala flödet.
Att avskildhet kan vara ett produktivt tillstånd underbyggs av några essentiella villkor. Coplan och Bowker (2014:XV) menar att avskildhet kan vara produktivt om det är (1) villkorligt, om (2) individen kan återvända till en social grupp när den vill, om (3) personen kan reglera sina känslor effektivt och om (4) individen kan initiera och underhålla positiva och stödjande relationer med andra. Detta skiljer sig elementärt från den ofrivilliga ensamheten som formas av motsatserna till dessa antaganden.
2.1.4 Existentiell ensamhet
Existentiell ensamhet handlar om att människan i grunden är ensam och bär med sig den känslan genom livet (Thelander 2020:7). Denna typ av ensamhet blir tydlig vid personliga kriser, exempelvis vid sjukdom. Självständigheten och tanken om att man i grunden är ensam gör att denna typ av ensamhet är svår att dela med andra och följaktligen svår att avhjälpa med socialt umgänge (Thelander 2020:7). Det handlar om att vara tillfreds med sig själv och sin tillvaro. Därmed antar jag att denna typ av ensamhet inte kan studeras eller mildras med hjälp av fysisk utformning, eftersom det handlar om djupa filosofiska grunder som måste redas ut personligen, således utesluts denna ensamhet ur undersökningen.
2.2 Ensamhetens framväxt
Det finns väldigt lite skrivet om ensamhet före 1800-talet, men efter det började ensamhet som begrepp användas mer frekvent (Alberti 2018:244). Initialt beskrevs ensamhet som ”oneliness” i bland annat Thomas Blounts Glossographia (1656) och Samuel Johnsons A Dictionary of the English Language (1766), vilka syftar till en beskrivning av det fysiska tillståndet att vara för sig själv (Alberti 2018:244). Varken positivt, negativt eller varför individen är för sig själv.
Under 1800-talet växte den moderna förståelsen av ensamhet fram format av bland annat industrialiseringen, ekonomiska diskurser, romantisering av individualismen, psykologi och utvecklade filosofiska idéer om existentialism och alienation (Alberti 2018:248). En av dem som bidrog till utveckling var den tyske sociologen Georg Simmel som observerade ensamhet i städer. Enligt Simmel skapade de nya urbana och sociala komplexiteterna i städerna nya förutsättningar för ensamhet. Han (1995:147) menar att ensamhet inte skapas av fysisk isolering utan att det handlar om en brist på utbyten mellan människor. Vilket är problematiskt eftersom ”utbyte är
samtidigt den renaste och den intensivaste typen av växelverkan. Växelverkan i sin tur bygger upp människolivet, i den mån detta innebär strävan efter substans och innehåll.” (Simmel 1995:113).
Simmel (ibid) beskriver det som att städer formar en ny nivå av ensamhet eftersom möten i staden saknar genuinitet till skillnad från det ”gamla livet” i mindre
samhällen. Stadens framväxt och dess nya sociospatiala förutsättningar formar ett främlingskap.
Joel Thölix 09.06.2020
möjliggjorts av bland annat urbaniseringen och den stora mängd människor som bor på en liten geografisk yta. Avskildhet kan således ha fungerat som strategi för att separera sig från de ständiga interaktionerna i staden (Simmel 1950 i Atkinson 2009:300).
Denna nya ensamhet kanske är ett resultat av det Bauman (2003:VII) beskriver som
’the liquid modern hero’. En person utan djupa relationer, som förmodligen formats
utav det Simmel kallar för blaséattityden som är influerad av konsumtionssamhället. Vilket skapar en osäker och utbytbar kultur i relationerna. Således kan denna
förståelse av the ‘liquid modern hero’ och blaséattityden utgöra ett viktigt skifte i förståelsen av samhällets sociala och fysiska förutsättningar för den urbana
ensamhetens framväxt. Bauman (2003:VIII) fångar dessa relationer i sin beskrivning av ‘the liquid modern heroes’:
“men and women, our contemporaries, despairing at being abandoned to their own wits and feeling easily disposable, yearning for the security of togetherness and for a helping hand to count on in a moment of trouble, and so desperate to ‘relate’; yet wary of the state of ‘being related’ and particularly of being related ‘for good’, not to mention forever – since they fear
that such a state may bring burdens and cause strains they neither feel able nor are willing to bear, and so may seerily limit the freedom they need – yes, your guess is right – to relate”.
Banden och relationerna mellan personer kan ses som styrda av konsumtionsidealet där en balans mellan kollektiv säkerhet och den individuella friheten återfinns, så att individen kan bryta sig loss när relationen inte längre uppfyller deras krav. Därmed verkar relationerna inte längre utgöras av djupa band utan snarare av många ytliga, vilket verkar vara en följd av att dessa personer eftersträvar ett kollektiv att identifiera sig med samtidigt som de vill förbli mobila och individuella. Den moderna urbana människan förstår jag, med bakgrund i ovanstående, som en del av stadens anonyma publik som Simmel (1950 i Atkinson 2009:300) porträtterade som en av de mest ensamma platserna han upplevt.
2.3 Främlingen
We acquire knowledge of the world through arranging things in groups and groups in relation to each other, and from this ordering praxis a given social order is produced and reproduced. Human beings do not only shape the world, they are also shaped by it” (Jacobsen & Poder 2008:158).
Författarna i citatet ovan talar om en kultur som strukturerar våra aktiviteter, där vi försöker skapa diverse sammanhang för att vår omvärld skall bli logisk och
överblickbar. Det är i dessa sociala ordningar som känslan av samhörighet kan skapas eftersom samhörighet enbart kan finnas genom främlingskap som motpol. Genom att exkludera skapar vi en polarisering gentemot vilken vi kan forma ett sammanhang och bilda en identitet (Bauman 1997:18,34). Våra städer och samhällen kan med utgångspunkt i detta förstås som främlingarnas värld eftersom människor tenderar att skapa denna dikotomi (främlingskap – samhörighet), vilket innebär att vi inte
accepterar ”de andra” i vår sociala sfär. Detta synsätt om främlingskapet kan fungera som en viktig infallsvinkel till ensamhetens problematik.
kollektivet. Främlingen tenderar att vara den utsatte som inte helt omfamnas av samhället och samtidigt inte heller tillskrivs någon given plats (Bauman 1997:28). En isolerad och ständigt vandrande individ som söker ett sammanhang.
Främliggörandet belyser att det finns en medvetenhet om dessa personer, åtminstone ur ett sociologiskt perspektiv. Dels för att främlingen distanseras och olikgörs från gruppen och dels för att främlingen i och med detta inte smälter in. Vilket gör personen till en främling oavsett var hon befinner sig. Det kan tolkas som att denna karaktär är ”hemlös”.
Främlingen har ingen tillhörighet och hamnar i kläm mellan det Bauman kallar för ’in-’ och ’out-group’ (Jacobsen & Poder 2008:158-160). ’In-group’ beskriver de som tillhör gruppen, ett kollektiv, och ’out-group’ karaktäriseras av den andra gruppen (”dem”) som utesluts socialt. Paradoxalt är främlingen en del utav en ’in-group’ då den utav kollektivet ses som ”den andre” även om främlingen inte nödvändigtvis identifierar sig som det, vilket skapar en obalans där individen tillskrivs en grupptillhörighet utan tillhörighet. Främlingen kommer till följd av åskådare och ”kreatörer” att uppehållas mellan olika kategorier av tillhörighet som kan reduceras till vi och dem, som i slutändan innebär främling eller inte. Sålunda tillskrivs främlingen en problematisk ställning i våra samhällen och det är kanske här som ensamhet uppstår, när individer är fast i det ständiga främlingskapet och
annanheten.
Simmel (1995:139) väljer att se främlingen i positiv dager. I likhet med Bauman (1997) porträtteras en person i en unik och motsägelsefull position, både fysiskt nära och samtidigt socialt avlägsen. Främlingen blir därmed en vandrare mellan
tillhörigheter. Skillnaden ligger i att Simmel (1995:141) ser annanheten som en
möjlighet där främlingen kan komma och gå och är således både ett vi, men samtidigt inte bunden till grupptillhörigheten. Främlingen får således en funktion, där denne kan bidra med nya synsätt och kunskap till en grupp och blir därmed också
accepterad som en del av gruppen, men samtidigt en distanserad främling som formar en tvetydlig samhörighet med kollektivet. Det kan förklaras genom främlingens inledande möte med gruppen där främlingen kommer utifrån och är ”olik” kollektivet. Således kan vi förstå främlingskapet som existerande även i grupper och sociala relationer och inte bara mellan ”vi” och ”dem”. Det i sig
beskriver en senare förståelse av ensamhet, nämligen att det inte är antalet relationer som är det viktiga utan snarare djupet av relationerna (Scharf & de Jong Gierveld 2008:104). Främlingen ur detta perspektiv är inte en individ i sig utan snarare en karaktär där fokus tenderar att fästas vid vad den inte delar med samhället (Jacobsen & Poder 2008:156). Till följd av denna ambivalenta position som porträtteras av Simmel och Bauman blir främlingen oönskad.
Narrationen av det ambivalenta främlingskapet kan bidra till att förstå ensamhet och kanske också förstå hur ensamhet får utrymme att formas och existera i staden och våra samhällen genom att ge insikt i den ”andre” eller främlingen för att förstå ensamhet ur dennes perspektiv.
2.4 Gemeinschaft & Gesellschaft
Joel Thölix 09.06.2020
kontrasterna mellan det gamla (ofta rurala) samhället (Gemeinschaft) och det moderna urbana samhället (Gesellschaft).
Gemeinschaft (community) karaktäriseras av ett organiskt liv som utgörs av sociala relationerna i mindre samhällen medan Gesellschaft (society) karaktäriseras som en mekanisk fantasi och influeras starkt av individualism (Tönnies 1961:191). Alla familjära och djupa relationer där människor lever tillsammans utgör Gemeinschaft (ibid). Gesellschaft å andra sidan är det publika livet, som är en värld i sig självt. Där existerar kommersens, företagens, resornas och forskningens värld som skulle kunna tyckas knytas samman av en familjär form av Gemeinschaft, men detta synsätt verkar förkastas som en pastisch och renodlas i diskussionerna som Gesellschaft. En person föds in i ett Gemeinschaft där den lever och bor och färdas till Gesellschaft som ett fjärran och främmande land (Tönnies 1961:191-192). Gesellschaft beskrivs med främmandeskapet och kan förstås som ett uttryck av individualism, anonymitet, kapitalism och andra sociala praktiker som staden förkroppsligar och formas utav. Gesellschaft bygger således mer på processer än på sociala relationer för att få samhället att gå runt. Det är i detta Gesellschaft verkligen särskiljer sig från Gemeinschaft.
Gemeinschaft är en geografiskt lokal företeelse och bygger på att människor bor tillsammans och skapar relationer genom det familjära, grannskap eller vänskap (Tönnies 1961:195). Sådana sociala band karaktäriseras av en stark känsla av samhörighet, identitetsskap, tillhörighet, olika liknande gemenskaper så som språk, etnicitet eller religion som binder människor samman. Denna romantiserande idealbild verkar vara något som eftersträvas bland planerare, stadsbyggare och regeringar överlag för att skapa ett, till exempel socialt hållbart samhälle. Gesellschaft i motsats till Gemeinschaft formar en kritisk ansats om den moderna staden och kan förstås som en katalysator för fenomen som urban ensamhet. Med andra ord kan ensamhet tolkas som ett resultat av en förlorad Gemeinschaft till följd av det moderna samhällets framväxt.
2.5 Ensamhet och urban form
Den urbana miljön förser människor runt om i världen med en miljö som huserar sociala interaktioner på olika sätt och möjliggör för exempelvis flera möten och relationer i staden. Jing, Canter & Haas (2019:2) menar att fördjupade och utökade relationer kan mildra känsla av ensamhet, vilket kan underlättas genom den fysiska miljön. Med föregående som grund, kan fysiska miljöer förstås som en viktig del i att skapa och fördjupa relationer mellan människor. Den byggda miljön torde troligtvis kunna inverka på den emotionella känslan i och med att den härbärgerar sociala relationer.
inverka på och förhoppningsvis minska ensamhet (Kearns et al. 2015:863), men exakt vilka dessa mekanismer är verkar det inte finnas kunskap om i materialet som lästs för kunskapsöversikten. Men det etablerar en förståelse för att fysisk form tillsammans med sociala aspekter inverkar på ofrivillig ensamhet.
2.6 Sammanfattning
Sammanfattningsvis går det att argumentera att det moderna landskapets karaktär präglats av bland annat instabilitet, konsumtion, anonymitet och individualism vilket har förstärkt idén om ensamhet som en samhällelig epidemi, men också ensamhetens paradoxala natur. Kunskapsöversikten visar att förståelsen av begreppet har gått från att ses som ett objektivt fysiskt tillstånd till att addera fler och olika betydelser, exempelvis som subjektiv emotionell upplevelse, fysiologiskt symptom eller
avskildhet (solitude). Likaså visar kunskapsöversikten på motsättningar mellan olika konkurrerande sätt att förstå ensamhet och kontextualiserar ofrivillig ensamhet. Relationen mellan människa och olika fysiska och sociala rumsligheterna är ytterst komplex och kräver goda underlag när ensamhet skall studeras, men kanske också frihet och en explorativ miljö där nya sätt att studera ensamhet kan fördjupa forskningens kunskap om ämnet. Genom ett sådant tankesätt kan en djupare förståelse för den fysiska planeringens roll i produktionen av sociala och fysiska miljöer som motverkar urban ofrivillig ensamhet möjliggöras. Genom att iaktta problematiken med nya perspektiv kan det ges utrymme för att undersöka
problemet med frågeställningar som öppnar upp vår fantasi för kunskap vi vet att vi inte känner till, det vill säga kunskapsluckorna i forskningen, men det kanske också ger möjlighet för ny kunskapsproduktion om sådant vi inte vet att vi inte känner till, det vill säga helt ny kunskap.
Kap 3. Teoretiska utgångspunkter
Denna studie grundar sig i en syntetisering av den socio-spatiala dialektiken som framförallt baseras på läsning av Henry Lefebvres teorier om rum, med fokus på utvalda delar som anses relevanta för studiens syfte och mål. Nedan presenteras förståelsen utav teorin som sedan kommer att operationaliseras under metoddelen i kapitel 5.4.
3.1 Den socio-spatiala dialektiken
Det fundamentala antagandet inom den socio-spatiala dialektiken, ur ett
Lefebvrianskt perspektiv, innebär att kunskapen om det rumsliga utgår från den dialektiska relationen mellan socio-spatiala praktiker samt de symboliska, kulturella och subjektiva värderingar som sociala agenter fäster vid det materiella (Richardson & Jensen 2003:10). Samhället är inneboende rumsligt eftersom det antar en
Joel Thölix 09.06.2020
och underbyggda av det materiella (Lefebvre 1991:404; Gottdiener & Hutchison 2011:19; Haas 2012:8).
Genom att se rum som socialt producerade snarare än som en redan existerande fond, vilket gjordes i gamla västerländska tankebanor (Gottdiener & Hutchison (2011:20), kan den socio-spatiala dialektiken förstås som att den immanent innehåller en dubbelsidig process. Denna förståelse framträder även genom
begreppslig-görandet av fenomenet (socio-spatialitet). Detta indikerar att sociala relationer både skapar och samtidigt formas utav olika rumsligheter (Haas 2012:1). Med andra ord skapar och modifierar människor rum och miljöer samtidigt som de formas av dem genom sina medmänniskor, ekonomi, politik, kultur och andra sociala krafter. Världen är alltså relationellt producerad genom interaktioner mellan sociala och fysiska rumsligheter (Lefebvre 1991:19). Denna förståelse mellan det materiella och det sociala kommer att vara viktigt i dels litteraturstudien för att förstå hur fysiska och social rum tillsammans inverkar på ofrivillig ensamhet och dels i designstudien för att forma en design som i kraft av sin rumsliga organisering förväntas bidra till substantiell förändring kring hur den fysiska miljön kan motverka ofrivillig ensamhet.
3.2 Lefebvres tre rumsligheter
Lefebvre har tre sätt att tänka kring rum utifrån det mänskliga subjektet. Dessa är (a) det upplevda, (b) det föreställda och (c) det levda. Det upplevda handlar om
människors perception av den omgivande miljön som de lever i. Det föreställda handlar om hur vår omgivning och förståelsen av den framställs och därmed vilka som framställer den. Slutligen handlar det upplevda om hur vår direkta omgivning levs ut utifrån olika föreställningar och våra upplevelser (Lefebvre 1991:39).
Det är genom dessa ovanstående begrepp om hur människor tar till sig och influeras av världen som Lefebvre har ”rumsliggjort” begreppen till följande tre analytiska redskap för att konceptualisera och förstå världen som socialt producerad. (1) Det
materiella rummet som är uppbyggd på det upplevda, (2) rummets representationer som
kan förstås med hjälp av det föreställda och slutligen (3) representationernas rum som är influerad av det levda (Lefebvre 1991:32, 39).
Det sociala är fixerat i produktionen av fysiska och (1) materiella rum, exempelvis byggnader, vägar och parker (Lefebvre 1991:71). Det är i denna värld som människor interagerar med det materiella genom sina sinnesförnimmelser så som känsel, lukt, hörsel. Den materiella världen kan utifrån detta tolkas som rumsliga praktiker (Lefebvre 1991:32,38) eftersom det handlar om hur det materiella upplevs av människor. Därmed visar det kopplingen mellan det upplevda rummet och rumslig-görandet av det materiella samtidigt som det visar på att det materiella stödjer sociala rumsligheter. Detta förklara antagandet som formulerades i bakgrunden till denna studie, som poängterar att den fysiska miljön tenderar att inverka på urban ofrivillig ensamhet (socialt rum). Det materiella rummet kan tolkas som att det döljer inne-boende intentioner som formar rumsliga praktiker genom sin influerande effekt. Lefebvre (1991:38) förklarar rumsliga praktiker: “the spatial practice of a society is revealed
through the deciphering of its space. It embodies a close association, within perceived space, between daily reality (daily routine) and urban reality”. Sålunda är rumsliga praktiker en
eftersom rumsliga praktiker formas av en uppmanad användning av rummet till följd av dess utformning. Detta befäster bland annat urban design och planerarens
möjlighet att inverka på de sociala rumsligheterna genom att forma platser och rum. Hur vi representerar den materiella världen är viktigt. Rummets representationer (2) är intressant eftersom exempelvis kartor, diagram, konst, politik, plandokument, text etc konstruerar en förståelse och föreställning om det materiella rummet. Det föreställda rummet är således en konceptualisering av hur rum är fysiskt och socialt organiserade (Lefebvre 1991:42). Därigenom har det föreställda eller rummets representationer kapacitet att beklä det materiella och människors tankar med föreställningar genom olika medium, så som planeringsdokument, text, reklamblad etc. Detta inverkar i sin tur på hur personer interagerar och föreställer sig världen. Rummets representationer hör alltså ihop med produktionen av sociala rum såtillvida att samhällets krafter influerar invånarna genom symbolik, koder, tecken och kunskap om rum (Högström 2012:59). Rummets representationer kan med utgångspunkt i detta fungera som ett sätt att utmejsla en förståelse av bakomliggande mekanismer som produceras i den socio-spatiala praktiken. Sett till urban ofrivillig ensamhet, kan denna förståelse appliceras för att synliggöra underliggande mekanismer som indikerar vilka orsaker i den fysiska och sociala miljön som leder till att urban ofrivillig ensamhet existerar och således också kanske vad som kan motverka det.
Representationernas rum (3), i kontrast till rummets representationer, syftar till
användarna av rummet (Lefebvre 1991:39). Människor flyter inte omkring som neutrala ting i världen. De har emotioner, rädslor, fantasier, drömmar och före-ställningar (Harvey 2009:128), vilket karaktäriserar representationernas rum. Det är genom detta rum som människor skapar tolkningar och lägger värderingar i det materiella genom interaktionerna med fysiska ting. Sålunda menar Lefebvre (1991:39) att deras tankar och intentioner skapar symbolik i det materiella. Representationernas rum påverkas av rummets representation eftersom det konsumeras av de som
använder rummet och förkroppsligar det sociala aspekterna i det materiella. Med andra ord levs rum genom associationer, symbolik (Högström 2012:59) och idéer som skapats genom interaktioner mellan den fysiska verkligheten och det mänskliga subjektet. Denna kunskap är viktig för att förstå hur det materiella rummet inverkar på hur urban ofrivillig ensamhet tar form i staden genom att uttolka symbolik eller andra idéer om den fysiska världen och dess utformning.
3.3 Diskussion
Begreppstriaden, är som diskuterats, invävda i varandra men kan även förstås separat. Viktigt att poängtera är att dessa inte skall användas isolerade från varandra, även om det underlättar att analysera dem var för sig för att öka förståelsen för varje distinkt moment. Det riskerar att bli ett trivialt resultat om inte alla tre delar inkorporeras och används som olika lager i en analys. Därför kan begreppstriaden fungera som ett verktyg vars delar tillsammans bygger en förståelse (perspektiv) för verkligen som socialt producerad (rumslighet) och kan därmed vara ett hjälpmedel för att fördjupa förståelsen av hur ofrivillig ensamhet förstås i relation till staden. Genom en
Joel Thölix 09.06.2020
dialektiken. Dels genom en litteraturstudie vars kunskap om den urbana ensamheten kan kopplas till rumsligheterna och dels genom att studera ofrivillig urban ensamhet med hjälp av design i relation till en verklig fysisk plats för att få en djupare förståelse för det materiella rummet och dess sociospatiala relationer. Kunskapen från
litteraturstudien som produceras med hjälp av Lefebvres triad knyts samman med hjälp av en designstudie för att analysera urban ofrivillig ensamhet i den socio-spatiala världen. Operationalisering av teorin utvecklas under kapitel 5.4
DEL II – Studiens
upplägg och
utförande
Del II beskriver studiens utformning och med vilka metoder studien ämnar
genomföras. Avsnittet är indelad i två kapitel, först forskningsdesign som beskriver det generella upplägget av studien som följs av kapitel 5, metod. Vilken presenterar metodologiska ansatser, metoder för datainsamling och analys samt hur teori görs operativ.
Kap 4. Forskningsdesign
4.1 Metodkombination
Genom metodkombination produceras kunskap på olika nivåer och perspektiv (Flick 2014:18) som inte hade varit möjligt med en monometodisk forsknings-design. Metodkombination används för att det möjliggör kunskapsinhämtning om de specifika forskningsfrågorna ur fler perspektiv och kan därmed berika
kunskapsinhämtningen i relation till syftet.
Genom att kombinera litteratur- och designstudie som undersökningsmetod kan forskningsdesignen möjliggöra att dels förstå hur ensamhet är situerad i en urban kontext och hur det förstås med hjälp av studier om forskningsfältets uppfattning kring fenomenet. Designdelen söker att besvara forskningsfråga tre, vilken består av två delar. Dels hur kunskapen från litteraturstudien kan omformuleras från text till design och dels för att undersöka, mer experimentellt och kritiskt, hur ett stads-kvarter kan utformas i syfte att motverka urban ensamhet. Design som metod kan alltså bidra med kunskap som inte är möjlig att formulera genom text samtidigt som design som metod rumsligt prövar kunskapen som byggs upp genom litteratur-studien. Metodkombinationen bidrar till att möjliggöra att besvara forsknings-frågorna och syftet som kräver olika perspektiv, men också till att styrka under-sökningens kvalitet med hjälp av de olika perspektiven och det sekventiella upplägget.
Kap. 5 Metod
5.1 Metodologisk ansats
Denna studie grundar sig i en metodologi i linje med kritisk realism. Ontologiskt innebär det att verkligheten förstås som att den existerar utanför betraktaren, det vill säga oberoende av människans kunskap om den. Det epistemologiska antagandet innebär att kunskap går att nås om verkligheten, men att kunskap inte är en absolut sanning
Joel Thölix 09.06.2020
utbytbar.
Det behövs en teori som driver kunskapsinhämtningen utifrån kritiskt realistiska grunder (Danermark, Ekström &Karlsson 2018:51, 297) och i denna studie är det den socio-spatiala teorin som stödjer metod för datainsamling såväl som metoder för analys eftersom den formulera ett perspektiv att undersöka empirin genom. Kunskap
(förståelse) formas genom empiriska data utifrån kritisk realism, men det är bara en del utav verkligheten eftersom vi inte kan avbilda den i sin helhet (Danermark, Ekström & Karlsson 2018:49, 298). Snarare än att verklighetens ”sanning” synliggörs genom denna studie är det ett perspektiv utav den som nås genom djupare teoretiskt driven analys (Danermark, Ekström & Karlsson 2018:49). Analysen genomförs i denna studie genom den tematiska analysen av empirin vars resultat vägleder designstudien. Det är inte empirin som sådan som bidrar med kunskap, utan det är med hjälp av analysmetoderna som kunskap om urban ensamhet kan förstås ur ett sociospatialt perspektiv. Med hänsyn till att kunskap ses som utbytbar och prövbar är målet med studien att bidra med kunskap och resonemang kring urban ensamhet, vilket kan agera som
frågeställande och intresseväckande.
5.2 Metod för datainsamling
Den kartläggande litterasturundersökningen fungerar som det enda metoden för insamling av empiri. Process och motiv till val av datainsamlingsmetod redogörs för nedan.
5.2.1 Kartläggande litteraturundersökning
Metoden lämpar sig väl för att söka information om hur urban ensamhet diskuteras och förstås inom forskningen utifrån ett socio-spatialt perspektiv för att kunskapen som genereras bidrar till kunskap om det materiella rummet, representationernas rum och rummets representationer. Likaså möjliggör den för en bred empirisk bas för att hitta underliggande tendenser och mekanismer som kan vara kunskaps-ingivande för att förstå urban ensamhet ur ett socio-spatialt perspektiv.
5.2.1.1 Urval och genomförande
Den kartläggande litteraturstudien omfattar sex steg: (1) förberedelser, (2) litteratur-sökningen, (3) urvalsbedömning, (4) relevansbedömning, (5) tematisk analys och slutligen (6) sammanställning (Folkhälsomyndigheten, 2017). Metoden har inte en universell utformning och utformas därmed efter syfte och forskningsfrågor (Bryman 2012:103) för denna studie.
(1) Förberedelser:
Förberedelserna består av tre delar. Först genomförde jag en inledande kartläggning (kunskapsöversikt) för att undersöka eventuella kunskapsluckor inom ämnet. Därefter i ett andra steg producerades forskningsfrågor (se kapitel 1.4) som är vägledande för undersökningen och den tematiska analysen (Folkhälsomyndigheten 2017:69). För det tredje har följande urvalskriterier etablerats för att materialet skall vara lättillgängligt för kontroll samt relevant:
1. Empiri skall vara offentligt material som är lättillgängligt via webb eller bibliotek.
och sociala rumsligheter inom ramen för urbana miljöer.
Urvalet av empiri har gjorts med ett flerstegs- och ändamålsenligt urval för att hitta relevant empiri som kan bedöms bidra till studiens syfte och forskningsfrågor (Flick 2014:175). Det ändamålsenliga urvalet innebär att ett icke-randomiserat tillväga-gångssätt anammas (Bryman 2012:201) då undersökningen kräver relevant och kvalitativ empiri som bidrar till kunskapsproduktion inom ett relativt smalt
kunskapsområde, det vill säga urban ensamhet. Detta val innebär att forskaren har större makt att bestämma över materialet i studien (Flick 2014:175-176; Bryman 2012:187,201-202), vilket är befogat till följd av studiens småskaliga och kvalitativa karaktär samt dess syfte och frågeställningar.
(2) Sökstrategi:
Sökstrategin var flexibel och iterativ. Söksträngarna bestämdes inte på förhand eftersom det ansågs begränsa utfallet av sökresultatet och således studien i slutändan, därmed blev sökstrategin flexibel för att hitta relevant empiri (Bryman 2012:201). Söksträngarna baserades dels på information från förarbetet eftersom vissa sökord gav mer relevant information än andra och dels på den prövande processen.
BTH summon utgör databasen för sökningarna eftersom den fyller urvalskriterierna
och utgör ett massivt register för forskning. I databasen har följande sökord använts i olika kombinationer:
- Engelsk sökning: Urban, loneliness, lonely, solitude, city, cities, geography,
spatial, wellbeing, alone, aloneness, design, architecture.
- svensk sökning: Urban, stad, ensamhet, ensam, avskildhet, avskild.
Till följd av studiens tidsramverk gjordes följande val; de 30 första träffarna på sökordet inkluderades i ett första urvalssteg där ett övergripande urval med
utgångspunkt i läsning av titel och förhandsvisningsläget i BTH summon gjordes för att göra en kvalificerad bedömning av källans relevans. Detta genomfördes
19.02.2020, vilket är relevant eftersom det är högst troligt att det tillkommer nya artiklar när tiden fortskrider. Dessa tillägg förskjuter ordningen på materialet i databasen eftersom de är sorterade efter relevans utifrån söksträngarna. (3) Urvalsbedömning:
I det tredje steget genomfördes en urvalsbedömning där empiriskt underlag
sorterades utefter bedömningen av dess relevans till studien baserat på läsning av titel och abstrakt samt att de prövades mot urvalskriterierna. Bedömningen har skett enligt följande utvärdering: relevant, delvis relevant och icke relevant.
(4) Relevansbedömning:
Varje enskild källa lästes igenom och information om dem extraherades för att kontextualisera empirin med ett mer detaljrikt material i syfte att bedöma den enskilda källans relevans för studien på ett ändamålsenligt sätt (Bryman 2012:201). Se bilaga 2 för sammanställning. Informationen extraherades utifrån 9 kategorier:
Joel Thölix 09.06.2020
3. Underliggande organisation(er) utöver utgivare 4. Forskningens målsättning
5. Forskningsfält 6. Fynd
7. Centrala teorier och begrepp 8. Sammanvägd kommentar 9. Inkludera eller exkludera (5) Teoretisk tematisk analys:
Det femte steget utgjordes av den teoretiskt drivna tematiska analysen med syfte att ställa extraherad och strukturerad information mot varandra med målet att
undersöka om materialet har likheter och/eller skillnader samt hur de förhåller sig till det socio-spatiala perspektivet för att analysera materialet djupare med stöd i
kunskapsöversikten. Analusen presenteras i del III som sammanställer analysen i en diskussion som kategoriserar tematiskt, koncentrerar och analyserar empirin. Analysmetoden beskrivs i nästkommande kapitel 5.3.1.
5.3 Analysmetoder
Det är två analysmetoder som bygger på varandra och används för att genomföra studien och besvara forskningsfrågorna. (1) Först en teoretisk tematisk analys av empirin som besvarar forskningsfråga ett och två som föreligger (2) en designstudie, vars funktion är att exemplifiera och pröva kunskapen inhämtad från den tematiska analysen för att forma en design som är anpassad till förutsättningarna som råder på projektplatsen.
5.3.1 Teoretisk tematisk analys
Den tematiska analysen är teoretiskt driven (Flick 2014:421) av det socio-spatiala perspektivet och har använts för att söka efter faktorer i empirin som är relevanta utifrån perspektivet och till forskningsfrågorna. Analysen har fokuserat på att analysera det explicita och utskrivna i empirin, vilket har bildat teman som uppkommit genom att angripa empirin med följande frågeställningar:
1. Innehåller empirin fynd som överensstämmer med varandra och som pekar mot orsaker och konsekvenser där det råder allmän enighet?
2. Innehåller empirin fynd som inte överensstämmer med varandra och som pekar mot olika orsaker och konsekvenser?
Frågorna är av öppen och generell karaktär eftersom studiens syfte och forskningsfrågorna har styrt den tematiska analysen. Genom öppenheten i frågeställningar ovan möjliggörs för flera teman att tolkas ur empirin än om den hade undersökts med striktare frågeställningar likväl som det möjliggör för en komparativ studie (Flick 2014:428).
Undersökningen har ett icke-linjärt förlopp eftersom materialet har lästs igenom flera gånger, därmed är processen svår att beskriva i detalj. Följande steg, baserade på Braun och Clarkes (2006:87–93) ansats till tematisk analys, har fungerat som grundläggande tillvägagångssätt för analysen där förloppet gått från punkt 1 – 5 och börjat om innan resultat presenterats i skrift:
1. Bekanta mig mer med materialet efter urvalsprocessen genom att läsa igenom empirin.
2. Generera initiala kodning. 3. Tematisera.
4. Granska teman.
5. Definiera och namnge teman. 6. Formulera resultat och fynd i skrift.
5.3.1.1 Kritik
Joel Thölix 09.06.2020
analysens breda ansats behöver processen vara iterativ där det finns möjlighet att gå fram och tillbaka mellan material, data och temakodning. Detta skapar en process som är svår att redogöra steg för steg och konkretisera, därmed fungerar premisser och en generell handlingsplan för den tematiska undersökningen som grund för att göra arbetet mer transparent.
5.3.2 Kritisk design
Kritisk design som metod kan beskrivas som en praktik för att förklara, materialisera och undersöka idéer om objektets eller artefaktens roll i en socio-spatiala värld (Malpass 2017:62). Genom visualisering i form av en byggnadsstruktur erbjuder metoden mottagarna ett visuellt och kommunikativt material som i denna studie används för att synliggöra ensamhet som ett viktigt problem som inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Det görs genom omformulering av teoretisk kunskap till en fysiskt rumslig organisering som försöker motverka fenomenet.
Kritisk design grundar sig i att människor förstår världen genom interaktioner mellan det fysiska och sociala (Malpass 2017:43) likt det socio-spatiala perspektivet och kritisk realism. Vilket även gör kritisk design relevant ur ett ontologiskt perspektiv för denna studie. Vidare operationaliseras de ontologiska och epistemologiska antagandena genom att använda design som medium, vilken kan provocera diskussioner (Malpass 2017:43, Mazé & Redström 2009:35) och fungerar som ett komplement till den tematiska analysen i denna studie. Genom att använda kritisk design som kommunikationsmedium fokuserar metoden på designens
epistemologiska kvaliteter. Fokus skiftar i huvudsak från designens fysiska
utformning till de bakomliggande idéerna (Mazé & Redström 2009:32) som i denna studie underbyggs utav den tematiska analysens resultat. Detta görs operativt genom designprocessen som innefattar produktion, scenariobyggande och berättelser utav resultatet.
Kritisk design har använts för att undersöka, tolka resultatet från den tematiska analysen och förstå relationerna mellan användare, design och den fysiska platsen designen existerar i för att undersöka urban ensamhet utifrån formperspektivet. Genom att kombinera design och den socio-spatiala perspektivet har jag möjliggjort för designen att uppfattas tillsammans med dess geografiska kontext. Designen förstås, med grund i den socio-spatiala teorin, som situerad i ett system av
mekanismer som inverkar på förståelsen utav designartefakten. Därmed undersöks också dessa mekanismer i designstudien eftersom en funktion av ett objekt inte kan förstås och läsas enbart genom formgivningen utav den. Därför är designen
lokaliserad till kvarteret Hogland för att förstå och beskriva kontexten som designen är tänkt att existera i.
Slutligen används design eftersom det möjliggör att kritiskt undersöka urban ofrivillig ensamhet eftersom problemet kan analyseras ur ett annat perspektiv jämfört med den teoretiska tematiska analysen. Därmed bidrar kritisk design som metod till att ge utrymme för en mer experimentell karaktär som kanske möjliggör att studien kan bidra med ny kunskap genom att kombinera kunskap hämtad genom litteraturstudien med en verklig fysisk plats.
5.3.2.1 Designprocessen
att utvecklas. Den kan betraktas som iterativ och generativ eftersom den går fram och tillbaka där ”svar” på hur designen skall utformas uppkommer under arbetes gång och redogörs för genom slutpresentationen av förslaget. Designprocessen som använts kan beskrivas med Makstutis (2018) definition av designprocessens fem övergripande moment: (1) samla information, (2) utforska olika lösningar, (3)
analysera, (4) revidera och (5) färdigställ. 5.3.2.2 Kritik
Kritisk design är ett relativt nytt fält som växt fram de senaste årtiondena och aktualiserats till följd av gemensamma intressen mellan kritisk design och
samhällskunskap som har skapat ett större intresse för design som undersöknings-metod (Malpass 2017:75). Därför kan det också vara så att den inte är traditionellt vetenskaplig ur ett positivistiskt perspektiv. Men det är också för att design skiljer sig från vetenskaplig forskning i termer som stringens, reproducerbarhet, transparens ur detta perspektiv. Dessa är svåra att efterfölja eftersom metoden i sig bygger på designerns genomförande och dennes färdigheter i designinstrumenten. Design-baserad forskning närmar sig vetenskaplighetskriterierna med andra argument (Seago & Dunne 1999:16). Ser vi till transparens och reproducerbarhet exempelvis, kan transparens förstås som att andra forskare har tillgång till samma data och kan därigenom producera samma argument som med högre eller lägre precision uppnår liknande resultat.
Design kan ifrågasätts, bland annat hur det bidrar till utveckling och kunskap genom form och gestaltning. Detta är en problematisk fråga eftersom den sannolikt grundas i olika ontologiska ståndpunkter, men också för att frågan i sig ställer design i relation till att uppnå ett mål och resultat i form av ett svar. I denna studie används design som ett medel, det vill säga som ett instrument för att undersöka socio-spatiala relationer vidare för att bidra till att hitta en designlösning som kan motverka ensamhet. Därför blir det också svårt att kritisera designen ur detta perspektiv eftersom den ses som att den bidrar med kunskap om designen i sig provocerar, skapar kritisk självreflektion och diskussion. Utifrån detta perspektiv ses kritiken som att undersökningsmetoden (kritisk design) fått genomslag och uppnått målet om att skapa debatt.
5.4 Operationalisering av teoretiska utgångspunkter
Rumsteorierna är abstrakta och baseras på ett socio-spatialt synsätt för att undersöka världen. I och med dess abstraktionsnivå erbjuds ingen entydig metodik för att använda dem, vilket ger utrymme till att behandla dem pragmatiskt. Genom att behandla teorin som ett kunskapsperspektiv för att undersöka urban ofrivillig
ensamhet tillsammans med kunskapsöversikten operationaliseras perspektivet genom att inhämta kunskap om det materiella rummet, representationernas rum och
rummets representationer. Vilket görs möjligt genom redan existerande metoder (tematisk analys och designstudie) för att besvara forskningsfrågorna.
5.4.1 Det materiella rummet
Joel Thölix 09.06.2020
analyserar det materiella rummet genom den fysiska anknytningen i såväl form som till en geografisk plats.
5.4.2 Rummets representationer
Empirin utgörs av 20 stycken forskningsbaserade artiklar som har undersökt urban ensamhet och representerar kunskap om representationernas rum eftersom den innehåller information om hur människor föreställer sig staden och hur de interagerar med den ur ett ensamhetsperspektiv. Genom att angripa empirin utifrån rummets representationer möjliggör litteraturstudien att kunskap om rummets representationer tillgängliggörs och på så sätt kan rummets representationer operationaliseras genom den tematiska analysen utav empirin.
5.4.3 Representationernas rum
Litteraturstudien och den tematiska analysen används som ett medel för att synliggöra kunskap om representationernas rum, det vill säga kunskap om hur människor upplever världen både socialt och fysiskt. Det empiriska materialet utgörs av andra forskares analyser av hur människor tolkar världen och presenterar det i en komprimerad form (forskningsartiklar). Det ger utrymme för ett större och bredare underlag jämfört med empiri insamlad genom exempelvis intervjuer. Med andra ord fungerar litteraturstudien inte bara som en undersökning om vad forskningen känner till om urban ensamhet utan även som en inblick i hur människor tolkar och lägger värderingar i det materiella genom interaktioner med den fysiska miljön. Sålunda ses empirin som att den kan bidra till kunskap om representationernas rum.
5.4.4 Sammanfattning
De teoretiska utgångspunkter är kunskapsteorier, följaktligen är teorin i sig inte metoden eftersom den utgör ett perspektiv som ska undersökas. Genom att
DEL III -
Litteraturstudie
I föregående del diskuterades utformningen av studien. I Del III beskrivs resultatet av litteraturstudien och presenteras i form av en tematisk analys som grundar sig i del I och II.Kap 6. Tematisk analys
Med hänsyn till den socio-spatiala dialektiken (teori) och kunskapsöversikten har sju olika teman framtolkats och analyserats som relaterar till både sociala och fysiska aspekter som influerar urban ofrivillig ensamhet. Undersökningen och läsningen har vägletts av teorin för att undersöka hur ofrivillig ensamhet förstås i relation till stadens fysiska element och staden som social infrastruktur inom det moderna samtida samhället genom att analysera det med främlingskapet, Gemeinschaft, Gesellschaft och anonymitet. En tabell över samtliga artiklar återfinns i bilaga 1 samt en länk till Excelfilen som redogör för hur referensmaterialet har hanterats i bilaga 2, eftersom det är för omfattande för att infoga som bilaga. Följande sju teman har framtolkats och är disponerade så att de sociala aspekterna (tema 1-4) diskuteras först och sedan fysiska aspekter (tema 5-7):
1. Individualiseringens isolerande effekt
2. Den kollektiva faktorn – en fråga om samhörighet 3. Ett socialt utbyte
4. Nätverkssamhället 5. Tillgänglighet 6. Promenadvänlighet
7. Rumsliga tillgångar och offentliga rum
6.1 Individualiseringens isolerande effekt
Individualism är ett tema som förekommer i flera utav texterna (Scharf & de Jong Gierveld 2008:112; Wen & Wang 2009:174; Cohen-Mansfield, Hazan, Lerman & Shalom 2016:573; Savikko, Routasalo, Tilvis, Strandberg & Pitkälä 2005:227; Prezza, Amici, Roberti & Tedeschi 2001:46) som har analyserats. Temat syftar till diskussion kring att människor försöker motverka individualismens isolerande effekt med olika sociala och fysiska praktiker. Med hänsyn till den moderna individualismen, som diskuteras i kunskapsöversikten och förståelsen av staden som Gesellschaft, skapas utrymme för individer att känna sig ensamma eftersom de sociala relationerna präglas av den Simmelska anonyma blaséattityden.
Joel Thölix 09.06.2020
2008:112; Wen & Wang 2009:174; Cohen-Mansfield, Hazan, Lerman & Shalom 2016:573; Savikko, Routasalo, Tilvis, Strandberg & Pitkälä 2005:227; Prezza, Amici, Roberti & Tedeschi 2001:46) som nämner individualism ur denna aspekt fokuserar på hemmet och de sociala relationerna i samboskapet som ett exempel och inte på kontakter utanför hemmet. Ovanstående undersökningar kontextualiserar ensamhet gentemot hemmet med dödsfallet som grund. När partnern går bort blir individer (ofta äldre) mer ensamma. Med det i åtanke, är det viktigt att detta inte bör generaliseras till att de som bor ensamma känner sig ensamma på grund av det fysiska tillståndet, åtminstone inte utifrån detta argument. Argumentet indikerar däremot att dessa personer är i behov av interaktioner med andra människor och kan vara en indikation på att de har få kvalitativa relationer utanför samboskapet
eftersom de känner sig ensamma. Detta synliggörs när partnern går bort och leder till mer ensamhet. Återkopplas detta resonemang till kunskapsöversikten är det en rimlig slutsats, eftersom det fastslogs att det inte handlade om mängden relationer. Det handlade om kvaliteten i de relationer personen har för att inte känna sig ensam. Att bo ensam behöver alltså inte nödvändigvit medföra ensamhet, men det är en viktig indikator i den moderna värld som vi människor lever i (Snell 2017:2). Scharf och de Jong Gierveld (2008:112) menar att tillgången till sin partner i hemmet är en tidlös ”medicin” för att motverka ensamhet. Vidare understryker Cohen-Mansfield et al. (2016:573) samboskapet och menar att förlusten av nära och kära leder till ökad ensamhet, men skriver samtidigt i likhet med Savikko el al. (2005:226) att
singelboendet i sig självt kan öka ensamhet. Framförallt hos äldre, men det behöver inte bero på någons bortgång utan snarare på grund av ensamhet till följd av sociala isolation som ett större fenomen. En intervju ur Cohen-Mansfield et al. (2016:571) undersökning iscensätter denna ensamhet: “for some people, their children hardly come to
visit – once a week, once a month… that way the older person is alone most of the time, day and night. If they have a caregiver, she comes for two hours a day, and that’s it”. Med återkoppling
tillbaka till kunskapsöversikten verkar det som att dessa personer ”utsätts” för individualismens främlingskap eller en förlorad Gemeinschaft till följd av den fysiska och sociala isoleringen. Dels kanske på grund av att de inte kan ta sig hemifrån till följd av den fysiska utformningen och dels kanske på grund av att individen inte vill lämna hemmet till följd av sociala praktiker och tolkningar av det materiella rummet. Kan främlingskapet utanför hemmet vara en förklaring till att de drar sig tillbaka och försätter sig i ensamhet själva?
Wen och Wang (2009:165) breddar förståelsen om samboperspektivet i sin forskning som redovisar att även föräldrar som bor med sina barn känner sig mindre ensamma. Likaså skriver Prezza, et al. (2001:46) i sin rapport om 20–65 åringar att de som bor ensamma utan en sambo eller familj känner sig mer ensamma. Detta tyder på att det inte bara är äldre som drabbas av ensamhet om de bor själva. Det visar på
