Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Ann Catherine Bonnier
Title Medeltidskyrkornas vittnesbörd
Issue 27
Year of Publication 1994
Pages 105–132
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Medeltidskyrkornas vittnesbörd
avAnn CatherineBonnier
Hurgamlaärde medeltidakyrkornaiHälsingland?
Skiljerde sigfrån andra norrlandskyrkor i frågaom ålder och arkitektur?Hurserdeutoch vad har bestämt derasutformning?Ivilkenmån speglar dedet medel¬
tidasamhället-vadsägerdeomekonomi ochbebyg¬
gelseutveckling?Frågornaärmånga och kan inte till
fullo besvaras.Det ärändåavintresseattställadem, eftersom kyrkobyggnaderna utgör ett källmaterial
som-rättläst- kan ge inblickari tidsskeden som
lämnatfå skrivna dokument.
Under medeltiden omfattadeUppsala ärkestiftså¬
välUpplandsombygdernanorrdärom,med undan¬
tagför Härjedalen,som varnorsktområde.Detgällde visserligen också Jämtland,menkyrkligtsetttillhör¬
de landskapet den svenskakyrkoprovinsen. De av stiftetssocknarsomredanvarbildadevid sekelskiftet 1300uppräknasienkyrklig skattelängd frånomkring
1314(DS 1946),där detframgårattde norrländska
socknarna ofta stod iettannexförhållandetillvaran¬
dra ochhadeengemensamkyrkoherde. Därförom¬
nämnsendastmoderförsamlingenvidnamn, mendet
är vanligtvis lätt att lista ut vilken den anonyma
annexförsamlingenär.
Listan över dettidiga 1300-talets kyrksocknarger
enbildavbebyggelseutvecklingeni Norrland.IGäst¬
riklandfannsdet vid denna tid 9socknar, iHälsing¬
land30,Medelpad 18,Ångermanland22 och i Jämt¬
land36 (DS 1946), medan endast två socknarännu hadebildatsiÖvreNorrland(Åman1992s.189). Det
äruppenbartattde äldsta socknarnaharuppstått ide
mesttättbefolkadedelarnaavNorrland, framför allt i stråketutmed kustensamti deöppnabygderna inne
i landetsåsomiStorsjöbygden.Undersenaredelenav medeltiden har enstaka nyasocknar bildats i deom¬
rådensomsenaströjts ochodlatsupp.
Alla dekyrkobyggnadersomfannsunder medelti¬
den varinte sockenkyrkor. En handfull kyrkor (nu
ruiner), sominteäromtaladei 1314årsdiplom, kan
hafungeratsomprivata kyrkor(Västerhuspå Frösön
iJämtland, Kvissle iNjurunda iMedelpad)ellersom
fiskarkapell och vägfararkapell, de senare framför
allt utmed pilgrimsledemasom förde till S:t Olovs reliker iTrondheim.
Idennaartikelvilljag försökasättain den medelti¬
dakyrkoarkitektureni Hälsingland iettstörre sam¬
manhanggenomjämförelser med vadsomärkäntom de samtida kyrkorna i övriga delar av ärkestiftet.
Syftetärtvåfaldigt-dels attundersökavad somär allmängods och vadsomärspecielltför landskapet,
delsattsevadkyrkornakan berättaomekonomiska,
sociala ochadministrativa förhållandeni medeltidens
Hälsingland.
Ärkestiftets kyrkor i litteraturen
Hälftenavdecirka 180kyrkorna medmedeltidaanor iUppland harundersökts ochpubliceratsimonogra¬
fiform i verketSveriges Kyrkor, och perioden 1250- 1350 finns ingående behandlad i min avhandling Kyrkorna berättar(1987). Dessutom finnssamtliga uppländska kyrkorbeskrivna ivägledningar, utgivna
av ärkestiftetsstiftsrådi serienUpplands kyrkor.
Alla de hälsingländskakyrkorna har också blivit föremålförkortfattadevägledningar,sompublicerats
under perioden 1953-1986 i serien Hälsinglands kyrkor. Dessa kyrkobeskrivningar finns samlade i fyraband, varochenmedeninledningsom ger en översiktavolika företeelserilandskapets konsthisto¬
ria. Kvalitetenpå kyrkobeskrivningamai serien va¬
rierar naturligt nog med de olika författarna, men merpartenär skriven av två erfarnakonsthistoriker ochbyggnadsforskare-ÅkeNisbeth ochIngridSwart- ling-vilketborgarförtillförlitligheten.
105
IöversiktsverkharHälsinglands medeltidskyrkor
framför allt analyserats av Henrik Cornell i boken
Norrlandskyrkliga konst undermedeltiden (1918).
ErikLundberg harettkortare avsnittomdem iBygg¬
nadskonsteniSverige(1940), och i Uppsalaärkestift
iordoch bild(1954)finns artiklaravHenrik Cornell
och BertilBerthelsonomde romanskarespektive de gotiska kyrkorna iärkestiftet, därävenexempelfrån Hälsingland finns med.Berthelson harockså i andra sammanhangägnatsigåt landskapets kyrkor, bl.a.i
första bandetavserienHälsinglands kyrkor. I övrigt
finns smärre artiklarskrivnaomenskildakyrkor.
Bortsettfrånvägledningarna harmycket litet skri¬
vits under desenaste decenniernaom Hälsinglands kyrkor. Henrik Cornellsbokfrån 1918varettpionjär- arbete,sombetraktade de romanskakyrkorna iNorr¬
landsomreduceradekopioravde äldsta stenkyrkorna i Sigtuna, medan Bertil Berthelson påverkades av
stämningarna under andra världskriget och därför
överbetonade arkitekturens försvarskaraktär. Erik
Lundbergärkanskeden äldre författaresomhar den
modernaste synenpå kyrkorna. Klartärattforskning¬
ens intresse för medeltida kyrkobyggnader i våra dagar harförskjutitsfrånenstrikt konsthistoriskana¬
lys tillenstörrehelhetssynpå kyrkornasomuttryck
för detomgivande samhället.
Närdetgäller de övriganorrlandsdelamaavärke¬
stiftet finnssamtliga kyrkor i Gästrikland och Medel¬
padsamtde äldstai Häijedalen publicerade iSveriges Kyrkor (1936, 1939samt1961-1966). De jämtländ¬
skakyrkornaärockså väl kändagenom Boel Alm¬
qvists bokJämtlands medeltida kyrkori 1984). Bertil
Berthelson har gjorten översikt över den kyrkliga byggnadskonsten i Härnösands stift i ord och bild (1953), och kyrkor i Ångermanland har av Ingrid
Telhammarbeskrivits i Ådalens kyrkor (1982) och Kyrkor och kapellNolaskogs (1985). Slutligen har
övreNorrlandskyrkor analyserats delsavHans Bes¬
kowi Bidrag till studietavövre Norrlands kyrkor (1953),dels alldeles nyligenavAndersÅmanm.fl. i Bebyggelsehistorisk tidskriftnr22(tryckår 1992).
Hälsinglandskyrkor
- en snabb översikt
Vid 1300-taletsbörjanfanns30socknar i Hälsingland
och under medeltidens lopp tillkom ytterligare två (Skog och Ytterhogdal). Iendast sjuavde medeltida
socknarnakvarstårtillvåradagarenkyrkasombeva¬
rar något av den karaktär den hade vid tiden för
reformationen(nämligeniEnånger, Hälsingtuna, Hög, Idenor,Njutånger, Söderala, Trönö). Inågrafallfinns
större eller mindre delar av den medeltida kyrkan
kvar medanrestenavbyggnadenomgestaltats (Alfta, Arbrå,Bergsjö, Bollnäs,Eorsa,Gnarp, Hanebo, Harm¬
ånger, Jättendal, Ljusdal, Norrala). Liksom i Norr¬
land iövrigt har bebyggelseutvecklingen ochbefolk¬
ningsökningen under senare århundraden utplånat mycketavdetsom engång fanns. Eramför allt 1700-
taletssenarehälft innebarentidavstoraförändringar,
då majoriteten av kyrkorna ombyggdes till oigen¬
kännlighet ellerersattesavheltnyaochstörreguds-
hus.Möjligheternaattfå detaljerade kunskaperomde
medeltida hälsingekyrkomas utformning är därför begränsade.
I avsaknadavbevaradebyggnaderärprostenBro¬
manskändaskildringavlandskapetfrån 1700-talets
förrahälft,Glysisvallur, huvudkällan för kunskapen
om medeltida arkitektur och utsmyckning (fig. 1).
Därbeskrivs iord ochteckningar kyrkornas utseende
och vadsomdåkundeiakttasavderasbyggnadshis¬
toria. Vifårredapå antalet fönster ochingångar och kyrkornasmått liksomockså vadsompå Bromans tid
fanns kvar i form av kalkmålningar och ”belåten”,
d.v.s. medeltidaträskulptur.Med hjälpavhansupp¬
gifter kan mycketav medeltidens arkitektur rekon¬
strueras.Säker kanensådan rekonstruktionnaturligt¬
vis intebli,mendestoradragen kanändå skönjas, och jämförelser med de bevarade kyrkorna och deras byggnadshistoriager ramarnaför vadsomärsanno¬
likt. I detföljande kommer huvudviktenattläggasjust
vidarkitekturen,ävenomdopfuntar ochträskulptur
tasmedsomindikationerpå åldersamtpå kulturella
ochstilistiskainflytanden.
Hälsingekyrkoma och den
konsthistoriska utvecklingen
I stortinfogar sigkyrkorna i Hälsingland i den all¬
männabild som de bättre kända upplandskyrkoma
ger.Senast vidsekelskiftet 1300var somnämnts de
flesta av de medeltida socknarna etablerade, men
kyrkobyggandet har äldre anor än så. För de ur¬
sprungliga stenkyrkornai ärkestiftetärdetenvanlig utvecklingattdet romanska koretrivs ochersättsav ettgotisktunder decennierna kringsekelskiftet 1300.
Undersenmedeltidenförses oftastkyrkobyggnaden
medtegelvalvoch utvidgas,omså behövs.
Delsbo Bjuråker
Rogsta Idenor Gnarp Has&ela
De äldsta kyrkornaär prägladeav den romanska stilenoch utmärkersig blandannatgenomattkoretär lägre och smalareänlånghuset/församlingsdelen (fig.
2). Plantypen finns belagdiett antal fall i Hälsing¬
land,'menendast i Söderalafmnsdet romanska koret bevarat(kyrkanärspeciellavmångaskäl och kom¬
merdärförattdiskuterasnärmarenedan). Detta kor avslutas iösterav enabsid,enhalvrundutbyggnad för
altaret(fig. 3). Absid harävenfunnits i Hälsingtuna (där det konstateratsgenomutgrävning) ochmöjligen
i Norrala. Deövriga romanskahälsingekyrkomahar
haftettrakt avslutatkor, vilketocksåärregeln bland
deäldstakyrkorna i andra delaravnedreNorrland^-
iövreNorrland finns endastgotiska kyrkor, byggda
under senmedeltiden (Elmén-Berg m. fl. 1992 s.
238).IUpplanddäremot har absidkyrkoma domine¬
rat,och det smalare rakslutna koretärdärsnarast ett
gotiskt fenomen (Bonnier 1987 s.50 ff.).
Fig. 2. De äldsta kyrkorna såväl i HälsinglandsomiNorrland i övrigthar vanligenhaftettsmalare, rakslutet kor. Typenrepresen¬
teras här av Åre kyrka i Jämtland. Äldrefoto i Antikvarisk¬
topografiskaarkivet (ATA), Stockholm.
Fig.1. Prosten OlofBroman beskrev och avbildade alla hälsinge¬
kyrkomai sittstoraverk Glysisvallurfrånomkring 1720. Efter¬
sommångaavkyrkorna har rivits sedan dess,ärhans arbete den bästa källanför vårkännedomomde medeltidakyrkobyggnader¬
na. Teckningarnaäråtergivnaefter Brink 1990.
107
Fig. 3.Detromanska koretiSöderalaärinte rakt avslutatutan försett med absid. Kyrkansyttrepräglas delvisav enrestaurering vidsekelskiftet, men murverket är till största delen medeltida.
Foto A.C. Bonnier1993.
Typiskt för denromanska stilenärocksåattfönster-
ochdörröppningarärrundbågigaoch avandrapro¬
portioneräni den gotiska arkitekturen. I Norrlands
äldre kyrkor förekommer höga och smalaportaler,
somavsmalnaruppåt,vilket möjligenärenformsom
övertagitsfrånträarkitekturen.^Hurdesett utframgår
bl. a. avdenigensattavästportalen i Trönö (fig. 4);
kyrkan har senare ombyggts och fått sin ingång i söder, vilketärdet normala.Nordportaler, somärså vanliga i Götalands romanska kyrkor,harmednågra
enstakaundantag inte förekommit iärkestiftet.'*
1200-talets mitt markerargenerelltenövergångs¬
period mellan romanskt och gotiskt, såväl när det gäller arkitekturen som när det gäller inredningen.
Från och med 1200-taletssenaredel moderniseras de flesta romanskakyrkornagenomattdet smalare koret
rivs och ersättsavettnyttisammabreddsomlånghu¬
set.Resultatet bliren salkyrka, d.v.s. en kyrkamed
rektangulär plan, ivarsexteriör koretinteärsärskilt
markerat. I Hälsingland, liksom i övriga delar av stiftet, blirsalkyrkan den arkitekturtypsomdomine¬
rarunderrestenav medeltiden(fig. 5), ochävende nybyggda kyrkornafår detta utseende.
Deförstasalkyrkoma hadesannolikt liksomi Upp¬
landettvälvt innertakavträ, d.v.s.etttunnvalv(fig.
6) med halvrund eller klöverbladsformad genom¬
skärning; spår efterett sådant finns i Hälsingland i
Hanebo(Nilsén 1977s. 164). Under 1400-talets slut och 1500-talets början förses både nybyggda och
äldre norrländskakyrkor medrikt utformaderibbvalv
avtegel,någotsomi hög grad gäller hälsingekyrkor¬
na (fig. 7). Kanske är det svealändska murmästare
somfortsatt sin verksamhet i Norrlandnärarbetsmöj¬
ligheterna blivitsämrelängre söderut (Karlsson 1986
s.50f.).
Fig. 4. / Trönö kyrkas västfasad kanman urskiljaen lägre och
smalarekyrka,som senareunder medeltiden breddatsmotsöder.
Mitt i den äldstafasaden syns en igensatt portal. Foto A.C.
Bonnier 1993.
Stiftetsmedeltidskyrkorbestår intebaraavkor och långhus. Endel av de äldsta kyrkornahartom, och
även under senmedeltiden förekommer tombyggen
videndelkyrkor. I Hälsingland hartomavolikatyper byggtsbåde under äldre medeltid (Bergsjö, Hälsing-
tuna, Jättendal, Norrala, Söderala) och senmedeltid (Alfta, Bollnäs, eventuellt Segersta), varom mera nedan. Senmedeltidatomförekommeriövrigt inte i
Norrland och äldre tom är sällsynta, bortsett från i Jämtland, där åtminstone fyra kyrkor haft ett ro¬
mansktvästtom.^
Utövereventuellatomkankyrkorna omfatta andra byggnadsdelar såsom sakristior, vapenhus och ka¬
pellutbyggnader. Stensakristior för förvaringavkyrk¬
lig skrud och annat av värde byggdes i ärkestiftet tidigastunder 1200-taletssenaredel (Bonnier 1987s.
149-153). Det är möjligt att det inte har funnits
sakristior vid allahälsingländskamedeltidskyrkor, i
motsatstill vadsomärfallet iUppland.Inågrakyrkor
ärnämligen den nuvarande sakristian byggdpå1700-
talet ochuppfördavträ,vilket kanvaraettteckenpå
att man tidigare klarat sig utan ett eldsäkert förva¬
ringsrum.En medeltidasakristianorr omkoret finns
bevarad iEnånger,kanskeocksåi Njutånger,meni
Fig. 5.Enångersmedeltidskyrka ärettexempel på denvanligaste kyrktypen vid1200-talets slut ochsenare,den rektangulära sal¬
kyrkan. Ofta har densomhär gavlar med dekorativa s.k. blinde¬
ringar itegel. Foto M. Bratt 1958, ATA.
Fig. 6. Under årtiondena kring sekelskiftet 1300 var många salkyrkor försedda medettvälvt innertakavträ, liknandedetta bevarade treklövervalvfrån Ärentuna kyrka i Uppland, nu i Statenshistoriskamuseumi Stockholm. Foto ATA.
109
Fig. 7. Ettavde rikaste norrländska tegelvalven, slaget under medeltidens slutskede,finns i koret till Hälsingtuna kyrka. På
norraväggenhänger kyrkanstriumfkrucifixfrån 1200-taletsmitt.
FotoA.C. Bonnier 1993.
flera fall harhälsingekyrkoma-avBromanattdöma
- haftsenasakristiorsombyggtsösteromkoret.®Idet
falletskiljer sig Hälsinglandfrånde sydligare delarna
avärkestiftetmenharmotsvarigheterpå andra ställen
iNorrland.
Vapenhus framför kyrkornassydingångärenföre¬
teelsesomframförallt hör senmedeltiden till. Sanno¬
likt har dessasmåförhallar haft flera olikafunktioner, blandannatvid olikasedvänjor och riter i samband
med trolovning och dop. Ett stortantal uppländska vapenhus har ännu rester efter ett altare eller en altamisch iöstväggen,vilketvisarattdeävenfunge¬
ratsomkapell.Sågottsomalla hälsingekyrkoma har
haft vapenhus,men dessaärnu rivnautom i Njut- ångeroch Trönö.
IUpplandfinnsännuendelsenmedeltida kapellut- byggnaderbevarade,’ men de flesta har försvunnit
undersenareårhundraden.GenomGlysisvallur och i
något fall genom utgrävningar vet man att sådana
funnits också vid en del av Hälsinglands kyrkor
medan de iövrigt i detnärmastelyser med sinfrånva¬
roirestenavNorrland.*Dehälsingländska kapellen tycks samtliga ha haft siningång i denvästramuren
(fig. 8). Av Bromansuppgifter kanmandra slutsatsen
attnågraavkyrkorna haft vapenhus eller kapelläven
inorr.
Denna genomgång av arkitekturen visar att den
allmännautvecklingen i Hälsingland istort settföljer
sammalinjersomi ärkestiftetskärnområde,ävenom detockså finnsexempelpå speciella byggnadstradi¬
tioner somär gemensamma för delar av Norrland.
Litelängrefram skall jag försöka migpåentolkning
avkyrkornasutformning,menförstnågra ordomden
medeltidakyrkoinredningen.
Den medeltida kyrkoinredningen
Av imedning och inventarier från äldre medeltid återstårsällannågontingannatänendopfuntavsten.
Större ellermindre delarav 1200-talsfuntar,huggna
avgotländskastenmästare,finns bevaradefrån 12-13 hälsingekyrkor (fig. 9). Däremot är det sällsynt i
Norrland medutpräglatgotiskafuntarfrån perioden
1200-talets slut och 1300-taletsbörjan, entyp som ofta förekommer i Svealand.’ I Ångermanlandoch
övre Norrland finns några få senmedeltida funtar bevarade, däremotinga i Hälsingland.
Äldremedeltidaträskulpturärensällsynthet,något
somförvisso inte baragäller Hälsingland.Detberor naturligtvis på detmer förgängliga materialet men
Fig. 8. Någraavde medeltida kyrkorna hade enligt Glysisvallur bådevapenhus och kapell i söder,meningakapell är bevarade.
Detycks ha haftsiningångidenvästramuren.Bromansavbild¬
ningavdennurivnakyrkan i Delsbo visarattden mellersta delen
avkyrkanvarbyggdförst.
Fig. 9. Dopfunten iNjutångers kyrka ärhuggen i Calcarius- verksladen på Gotland straxföre 1200-talets mitt. Foto C.G.
Rosenberg 1943,ATA.
också på att äldre helgonbilder vanligen byttes ut undermedeltidens lopp, i samband med att kyrko¬
byggnadenmoderniseradesochattmaninrättadenya
helgonaltaren.Dessutom harde romanskakyrkorna troligen intehaftså många inventarier.Enavde äldsta
bevaradeträskulpturerna i Hälsinglandärenmadon¬
nabild från 1200-taletsbörjan, somsenast funnits i Kårbölekapellmen somlikagärnaursprungligenkan haanskaffatstillmoderförsamlingens kyrka iFärila.
Ilandskapet finnsenhandfull skulpturer från1200-
talets mitt ochsenaredel,somärprägladeavnorsk- engelsk stiloch sannoliktimporterade från Norge."*
Exempelpånorsk influens förekommerävenpåand¬
rahålli Norrland. Enannanegenhet fördenordligare
delarna av ärkestiftet ärde många exemplenpå att
manunder senmedeltidenantingenmoderniserat kru¬
cifix ochhelgonbilder från 1200-taletsmitt eller sni¬
dat nyaien200år gammal stil,någotsomgällerockså
förHälsingland."
IsåvälGötalandsomSvealanddominerar normalt den senmedeltida träskulpturen. Det gäller i ännu högregrad Norrland, där sågottsomvarje medeltida kyrka harettantal helgonbilder ochaltarskåp,fram¬
för alltfrån 1500-taletsbörjan.Enmycketstormängd
av dessa har de karakteristiska drag som utmärker
Haken Gullesonsverkstad. 1 Hälsingland utmärker sig Bollnäskyrka medett40-talmedeltidaskulptu¬
rer, varav flerasom ärpräglade avden gullesonska
stilen(fig. 10).
Enmärklighet,sommöterinågraavnorrlandskyr- koma, är liturgiska kärl och andra heliga föremål,
som tillverkats av trä i stället för av ädelmetall. I
Hälsingland finns både ett relikskrin i Ilsbo och en monstrans(som skulle visauppden invigda oblaten)
iBollnäs.
De veterligen äldstakalkmålningama i Norrland återfinnsi koret i Hackåskyrka i Jämtland och har utförts under 1200-taletssenaredel(Almqvist1984s.
128). De därnäst äldsta finns dock i Hälsingland,
bevarade i formavnågrastörrefragmentavfigurmål¬
ning på sydväggen i Hälsingtuna kyrka (fig. 11).
Fig. 10. Ett berömt senmedeltida Mariaskåp i Bollnäs kyrka, signeratavHaken Gulleson. FotoS.Hallgren1968, ATA.
Fig. 11. Kalkmålningar från 1300-talets förra
hälftpå sydväggeni Hälsingtuna kyrkas långhus. Den höggotiska bildfrisentogsfram vid
en restaureringpå 1940-
talet.FotoÅ.Nisbeth 1953, ATA.
Stilenärhöggotisk ochmålningarnatorde ha tillkom¬
mit under 1300-talets förra hälft (Nisbeth 1986 s.
122). Denmålade arkitektursom inramar figurerna
för närmast tankarna till det samtidagotländskamå¬
leriet.
I övrigt härrör det norrländska kalkmåleriet från
senmedeltiden. En utlöpare av den målningsskola
från 1400-taletssenarehälft,sombrukar kallasTierp- skolan, finns ihälsingekyrkanEnånger,men samma målarskolahar varit verksam både i Medelpad och
Ångermanland (Nisbeth 1986s. 184 ff). I Hälsing¬
land finns annars enenastående svitkalkmålningar
från 1500-talets böijan i Söderala, och enligt Gly-
sisvallur har detengångfunnitsettantal hälsingekyr¬
korsommålatspå 1520-taletavmålaren Måns Gadd.
Detharantagitsattdetärdenne somutfört deännu bevarademålningarnaiN/urånger (Swartling 1966s.
147f).
Medeltidens samhälle kan avläsas i kyrkorna
Genom att analysera och jämföra kyrkobyggnader
och inventarierfårman enuppfattningomdeolika
socknarnasekonomi och socialasammansättningmen ocksåombebyggelseutvecklingen i stort. De äldsta stenkyrkornauppträder normalt i de tidigt uppodlade centralabygderna, medan träkyrkor lever kvar länge
istoraskogsområden med spridd befolkning, där de
först under senmedeltiden eller ännu senareavlöses
avkyrkoravvaraktigare material. Redanenblickpå
kartan visaren skillnad i storlek mellansmå tättbe¬
byggda socknar icentralbygdema och utbreddasoc¬
kenterritorier irandområdena-såäveniHälsingland (fig. 12).
Kyrkornasutformning har naturligtvis präglatsav
en rad olika praktiska och liturgiskabehov. Att ett
kyrkorums storlekhängersammanmed församling¬
ens behov av utrymme är ett naturligt antagande,
liksomattdet ärliturginsompåverkat koretsutseen¬
de. Vidareärdetsannoliktattenpåkostad arkitektur
ochen rikinredning speglarbättre ekonomi hosen
församling än motsatsen. Därmed inte sagt att det
alltidärförsamlingens rikedomsomavspeglas i kyr¬
kobyggnaden-byggherre och donator kan havariten eller flera enskilda personer, särskilt omdet gäller kyrkorfrån äldre medeltid.
Endastenmindre delavlandetsmedeltida socken¬
kyrkor har försetts medtom-deflestaharhaft sina
klockorhängandeienfristående stapel.Tomenvisar
entydlig tendens attförekomma vid kyrkorsompå
detenaeller andra sättetutmärkersig framför andra.
Vanligastärdevid de äldsta stenkyrkorna,särskilt vid
dem somkan förmodas hauppförtspå initiativ och
bekostnadavkung, biskopeller lokalastormän(här
kanhänvisas tillHusaby i Västergötland, Rydaholm
i SmålandochBjälbo iÖstergötland). Somsymbol
för överheten-denandliga eller denvärldsliga-ärett tom onekligen mycket påtagligt. I en del västtom.
framför allt igötalandskapen, finnsockså spår efter läktaranordningar samtefter gravarför byggherren
och hansfamilj.
Atttomen ävenfylltenpraktisk funktionframgår
avdemurtrapporoch solida valv,somfinns imånga
avdem och sompå intetsätt ärennödvändig delav arkitekturen. Av tradition har detta tolkats som ut¬
tryckför fortifikatoriska behov, d.v.s.att tomenbyggts
med tankepå försvaravkyrkanochbygden.Numera
anser man dock att de solida tomen uppförts som brand- och stöldsäkra magasin,'^vilket sägernågot
omskiftande administrativa och ekonomiskafömt-
sättningar i olika socknar.
Ikyrkor medenrikare liturgi ochettstörre präster¬
skap fanns behovavettstörreantal altaren,någotsom under tidig medeltid och högmedeltid tillgodosågs
genom korsarmar. Så har varit fallet i ärkestiftets upplandsdel, där domkyrkan i Gamla Uppsala och de tidiga prostkyrkoma i Sigtuna och Enköping haften sådanutformning. Till dessa kyrkor harockså hörtett centraltomöverkorsmitten, vilket kan förmodasmar¬
kera derasspeciellastatus(Bonnier 1984s. 90ff.).
Fig. 12. Hälsinglands medeltida socknar med kyrkplatserna markerade.
EfterBrink 1990.
113
Senmedeltidakapellutbyggnaderharockså möjlig¬
gjortettstörreantal altaren, och de kända exemplen förekommerinte sällan vidstorakyrkor, somockså
utmärks av att deras kyrkoherdar tillhör ett högre skiktavprästerskapet-kaniker, korprästerochpros¬
tar.Här är detsvårtattavgöraomdetärförsamling¬
arnasgoda ekonomisomärdengemensammafaktorn
elleromkapellenärenföljdavpåverkan frånpräster¬
skapet.
Vad sägerkyrkorna om Hälsingland?
Närensockenkyrkatogsibrukmåste den ha de för gudstjänsten nödvändiga inventarierna,och de äldsta kyrkliga föremålen antyder därför tidpunkten för sockenbildningen. Det gäller speciellt dopfuntarna,
somgenerelltsettsällan har lämnat sin ursprungliga socken. Oavsett omfuntamai Hälsingland skaffats
till träkyrkor eller stenkyrkor,ärde dock det första bevisetpåattdet finns socknar.Destilistiska dragen
hosmajoritetenavdessaimporteradegotlandsfuntar tyderpåattdetillverkatsstraxföre ochvid mittenav 1200-talet (Bonnier 1987 s. 116 ff.), vilket alltså
också ger en uppfattning om den huvudsakliga tid¬
punkten för sockenbildningen i Hälsingland (jfrBrink
1990 s. 171).
De äldstabevaradekyrkobyggnaderna liggeri kust¬
bandetoch deyngstai de ytmässigtstorasocknarnai
inlandet. Detta stämmer väl med denallmänna bilden
avhurutvecklingen gått till i traktersominnehåller
bådeöppna,tättbefolkadebygder och kolonisations-
områden med delvis svårtillgänglig terräng. Dessa
senarehar genomuppodling successivt fått alltstörre befolkning och därigenom också ett bättre ekono¬
misktunderlag förattbyggastorastenkyrkor. Detta
har i Hälsingland inträffat under 1400- och 1500- talen, vilketenkyrkasomåta iArbrå visar (fig. 13).
Fråndengenerella bildsomkyrkorna tillsammans
ger kan man gå ned på sockennivå och skärskåda varje kyrka för sig. Variationer i kvalitet och utform¬
ning harnågotattsägaomekonomi, socialsamman-
sätttning, andlig och världslig administrationm. m.
Kyrkan i Trönö hade i sin äldsta, romanska utform¬
ningeningång också iväster(sefig. 4).Västportaler
ärintevanligaundernågon periodavmedeltiden, och åtminstoneunder äldsta tidtycks de förekommavid
Fig. 13. Arbråkyrka med sinförsenmedeltiden typiska tegelomerade västgavel. Kyrkan utökades med korsarmarunder 1700-taletochdenovanligt ståtliga klockstapelnfick sitt utseendevid 1800- taletsbörjan. Foto ATA.
kyrkor som kan förknippas med kungar, biskopar
eller andra i ett ledande skikt.Sett i ett sådant
perspektiv verkar detmindre sannoliktatt kyrkan i
Trönöbyggtspå initiativavförsamlingsbomaföratt fungerasom sockenkyrka.
Vilkabyggnadsdelarsomingår ienkyrkobyggnad
kanocksåvaratalande.Påfallandemångaavkyrkor¬
naiHälsingland har varit försedda medettmedeltida
tom(sefig. 1),vilketsom ovannämntstroligen visar
attde skiltsigfrån andra kyrkorgenomattha haften
privat byggherre ellerensärskild administrativ ställ¬
ning. Deäldstatomenäravtreslag:västtom, östtom
och centraltom.
Till den första gruppen hör kyrkorna i Bergsjö, Hälsingtuna,JättendalochNorrala,även omdetvå
senare nuärrivna.''’Torneti Hälsingtuna (fig. 14)
harhögtuppettursprungligt stenvalv, vilket tyderpå
attdet använtsförförvaringavnågon värdefulltypav
varorellerpersedlar. Avresterunder golvetattdöma
harkyrkanockså haftett tomöverkoret,enegenhet
somden delat medkyrkan i Vorra/a(fig.15). Närdet gäller klövsadelkyrkor,somdennatypkallas, bmkar
det kunna konstateras att östtomet tillbyggts i ett
senareskede.Klövsadelkyrkor har framför alltföre¬
kommit på Öland, men några har funnits också i
Norrland.'^Deöländskakyrkorna har oftaockså fått
entillbyggdvindsvåningsomgivitextramöjligheter
tillförvaring.
Fig. 14. Hälsingtuna kyrkasvästtomärovanligt högt. Ovanför ljudgluggama finns ytterligare ettpar öppningar, somsedan längeärigenmurade. Foto A.C. Bonnier 1993.
Fig. 15. Norrala kyrka vid 1700-talets början. Kyrkan har haft bådeettvästtom ochett tom överkoret. Den västra delenav
kyrkanären senareförlängning. Teckning iGlysisvallur.
Fråganärnuvarför det finns romanskavästtomvid
de nämndakyrkorna-har de haft privata byggherrar, ligger de i anslutning till enförsvunnen kungsgård
ellertingsplats? Anledningen tillattkyrkan i Bergsjö
har ett tomär intekänd, men i både Jättendal och Norrala har det funnits medeltida kungsgårdar (se
Brink 1990s. 156ff.),ävenomdessa intelågdirekt
intillkyrkorna. När det gäller Hälsingtuna utmärker sig socknengenomsittortnamn-Tuna-och kyrkans utformning kommer att diskuteras närmare nedan.
AttsåväldennakyrkasomdeniNorrala byggtsomtill klövsadelkyrkor visarattdet i dessa socknar förelegat
särskilda behov avsäkramagasinsutrymmen.'^
Omtomeni de nämndafallentroligen harkoppling
till detvärldsliga samhället,såfinns det anledningatt förmoda att även den kyrkliga hierarkien satt sin prägel på arkitekturen. Blandde äldre hälsingekyr-
komagäller detta kyrkan i Söderala, som avviker fråndet normala schemat genomsitt centraltom och
115
