1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Full text

(1)

Mänskliga rättigheter i Australien 2013 ALLMÄNT

1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Australien är en utvecklad och stabil demokrati med stark rättssäkerhet. Läget för de mänskliga rättigheterna i Australien är överlag gott men brister finns främst vad gäller flyktingars rättigheter liksom urfolket aboriginernas

fattigdom, låga politiska representation och begränsade inflytande i samhället.

Australien har ratificerat FN:s centrala konventioner om mänskliga rättigheter, vilka dock inte har integrerats i inhemsk lagstiftning. Erkännande och skydd för de mänskliga rättigheterna finns emellertid i rättspraxis i enlighet med landets brittiska common law-tradition. Justitiedepartementet presenterade i april 2010 ett ramverk för mänskliga rättigheter som anger huvuddragen för fortsatt främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna.

Australien har ratificerat flyktingkonventionen och dess tillhörande protokoll, men har fått betydande kritik från FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, för sitt bemötande av asylsökande som anländer med båt. Kritiken riktar sig bland annat mot internering av asylsökande utan tidsgräns i många fall, utdragna asylprocesser och begränsad möjlighet till rättslig prövning av asylbeslut.

Australien återfinns bland de högst placerade länderna i UNDP:s Human Development Index men klyftorna är betydande och enligt mått EU använder levde cirka en femtedel av befolkningen i fattigdom år 2012. Delar av urbefolkningen är särskilt utsatt.

Hälsovårdssystemet är väl utbyggt och det genomsnittliga hälsoläget är gott.

Utbildningen håller i stort sett hög standard, men det finns svårigheter i vissa delar av landet med att säkerställa att barn som tillhör urbefolkningen får del av undervisningen.Fängelser och häkten håller internationell standard.

Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet 2013/2014. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.

Information bör också sökas från andra källor.

Utrikesdepartementet

(2)

Den skärpta lagstiftningen om terroristbrott från 2005 kvarstår och ger polisen långtgående övervaknings- och kontrollmöjligheter. FN:s kommitté för

mänskliga rättigheter med flera har kritiserat terroristbrottslagstiftningen för vaga definitioner av terroristbrott och en omvänd bevisbörda (skyldig till motsatsen bevisas).

Högsta Domstolen har slagit fast att en fri politisk debatt skyddas i

författningen. Reformer under 2010 syftade till att öka öppenheten när det gäller att informera allmänheten om myndigheternas arbete. Det har blivit enklare att begära information och att registrera klagomål.

Diskriminering i arbetslivet är förbjudet och föreningsfriheten är garanterad i lag. Lagstiftningen uppmuntrar kollektivavtal framför individuella

anställningsavtal och stärker fackföreningars rättigheter.

Trots att diskriminering på grund av kön är förbjudet i lag är kvinnors löner generellt sett lägre. Det finns uppgifter om hög förekomst av våld mot kvinnor, i synnerhet bland den del av befolkningen som har urfolksbakgrund.

Tvångssteriliseringar mot kvinnor och flickor med mentala funktionshinder förekommer i flera delstater men beivras. Barns rättigheter är i princip väl tillgodosedda, men klyftan mellan barn som tillhör urfolk och andra australiska barn är fortsatt stor. De federala och delstatliga regeringarna har gjort insatser för att åtgärda denna situation, men åtgärderna har kritiserats för att ibland vara repressiva och för att aboriginerna själva inte har inkluderats tillräckligt i beslutsfattandet.

Australiens federala äktenskapslagstiftning förbjuder samkönade äktenskap och landet saknar ett juridiskt ramverk mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Delstaten Australian Capital Territory godkände dock under 2013 samkönat äktenskap, men initiativet stoppades senare på federal nivå.

2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventions-

kommittéer

Australien har ratificerat de centrala konventionerna rörande mänskliga rättigheter:

- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR, 1972, och de två fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR, 1972, dock inte dess tillhörande protokoll

(3)

- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination, CERD, 1966

- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women, CEDAW, 1980, dock inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt

- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CAT, 1985, dock inte tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr

- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child, CRC, 1990, samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, kommersiell sexuell exploatering av barn och barnpornografi som ratificerades i januari 2007

- Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, CRSR, och det tillhörande protokollet från 1967

- Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, 2007, (med reservationen att Australien förbehåller sig rätten till tvångsbehandling av personer med funktionsnedsättning) men inte det tillhörande protokollet.

- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, The International Criminal Court, ICC, 2003

Australien genomgick den universella granskningen av respekten för mänskliga rättigheter, Universal Periodic Reports, UPR, som gjordes av FN:s råd för mänskliga rättigheter i januari 2011. Australien välkomnade synpunkterna och nästa utvärdering av landets upprätthållande av mänskliga rättigheter kommer att genomföras under 2015.

I uppföljningen av CEDAW-protokollet år 2012 uppgavs att Australien har ytterligare väg att gå när det gäller att minska diskriminering mot kvinnor.

Australien utfärdade en stående inbjudan till samtliga specialprocedurer i augusti 2008.

MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER

3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Lagar finns som ska säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Förhållandena i australiska fängelser, häkten och andra slutna anstalter håller överlag internationell standard och regeringen tillåter besök av oberoende människorätts- observatörer.

(4)

Antalet aboriginer (urfolk) i fängelser är oproportionerligt hög, cirka 26 procent (2013) trots att personer med aboriginsk bakgrund utgör mellan drygt två och tre procent av befolkningen. FN:s sändebud för rätten till hälsa

noterade under sitt besök 2009 att tillgången till sjukvård i fängelserna ibland är bristfällig och att förekomsten av sexuellt överförbara sjukdomar och

drogmissbruk är hög. Faciliteterna för rättspsykiatrisk vård uppges också vara otillräckliga, och den utbredda isoleringen av personer med mental och psykisk funktionsnedsättning ökar risken för självmord. Enligt en rapport som utkom 2012 om fångars hälsa uppgavs en fjärdedel av fångarna behandlas med medicin mot psykiska besvär.

Australien har anslutit sig till och tillämpar principen om non-refoulement, det vill säga att ingen får återsändas till ett land där hon eller han har välgrundad fruktan för att råka ut för förföljelse, eller hotas av dödsstraff, tortyr eller någon annan omänsklig behandling eller bestraffning. Australien förbehåller sig rätten att neka utlämning om en misstänkt riskerar dödsstraff i mottagarlandet.

4. Dödsstraff

Dödsstraffet är avskaffat efter separata beslut i samtliga delstater och territorier sedan 1985. År 2007 stod Australien tillsammans med andra länder i FN:s generalförsamling som medförslagsställare för ett universellt avskaffande av dödsstraffet.

5. Rätten till frihet och personlig säkerhet

Rätten till frihet och personlig säkerhet garanteras i konstitutionen. Generellt sett är den personliga säkerheten god i landet.

Australiska myndigheter har långtgående befogenheter att agera vid misstanke om terrorism. Sedan 2001 har totalt ett 50-tal lagar på detta område antagits.

Polisen har fått ökade befogenheter att skjuta för att döda om det anses

nödvändigt för att skydda liv, samt fått rätt att visitera personer på allmän plats.

Terroristbrottslagstiftningen inkluderar ett flertal brett definierade brott med skiftande anknytning till terrorism (Criminal Code 1995).

Övervaknings- och kontrollmöjligheter av misstänkta individer har skärpts genom införande av tvångsåtgärder under vilka misstänkta individer kan tvingas till husarrest, tvingas bära elektronisk spårningsutrustning och förbjudas att kommunicera med vissa människor. Sådana tvångsåtgärder utfärdas endast efter godkännande av åklagare och beslut i domstol och kan gälla upp till ett år utan att personen i fråga formellt måste anklagas för brott.

Förebyggande internering tillåts även med stöd av denna lagstiftning i syfte att förebygga en terroristattack eller säkra bevis. Dessa beslut kan baseras på

(5)

sekretessbelagda bevis, som varken den misstänkte eller dennes juridiska ombud får tillgång till.

Människorättsförsvarare, frivilligorganisationer samt FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat terroristbrottslagstiftningen på grund av vaga definitioner av terroristbrott och en omvänd bevisbörda (att en person är skyldig till motsatsen bevisas). Kritiken rör även polisens ökade befogenheter och domstolarnas nya roll när det gäller att utfärda tillstånd för tvångsåtgärder och principen att i efterhand kunna bekräfta beslut om häktning. Hemlig- hållande av bevis har också kritiserats då det berövar den misstänkte chansen att förbereda sitt försvar och därmed strider mot rätten till en rättssäker rättegång.

Det finns olika lagstadgade begränsningar för förhörs- och utredningstid för terroristbrott respektive övriga brott (Crimes Act 1914). Parlamentet antog i november 2010 en lagändring som begränsar tiden en terrormisstänkt kan anhållas utan rättslig grund, till maximalt sju dagar.

6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen

Australien är en federal statsbildning med nio olika lagstiftningar, en federal, sex delstatliga och två territoriella. Ett oberoende federalt domstolsväsende garanteras i författningen. Lagstiftning och rättsväsende erbjuder effektiva möjligheter att pröva klagomål från enskilda personer rörande brott mot de mänskliga rättigheterna. Brott- och strafflagstiftningen varierar mellan

delstaterna, som har separata polisstyrkor. Dessutom finns en särskild federal poliskår. Domstolarna är självständiga och välfungerande.

Straffbarhetsåldern är tio år i den federala lagstiftningen och i alla delstater och territorier. Upp till 14 års ålder tillämpas dock principen om doli incapax, det vill säga att ett barn inte förutsätts veta att ett kriminellt beteende är felaktigt.

Ett villkor för fällande dom är att åklagare kan styrka att ett barn insett att en handling var straffbar. Brott begångna av barn upp till 17 eller 18 års ålder (varierar mellan delstaterna) behandlas i regel i särskilda barn- och

ungdomsdomstolar. Vid fällande domar placeras barn vanligen på

ungdomsanstalter, men unga kan också placeras i fängelse om de blir dömda för allvarliga brott, exempelvis mord. Under 2013 fanns kring hundra minderåriga på reguljära anstalter i Western Australia som en följd av ett

upplopp på en ungdomsanstalt där de vistades. Delstatsledningen lovade att de skulle flyttas så snart som möjligt, men har kritiserats av Amnesty International för att förflyttningen har dragit ut på tiden. Flera australiska delstater godtar i rehabiliterande syfte frihetsberövande av personer som dömts för sexualbrott,

År 2008 införde delstaten South Australia lagstiftning för att bekämpa

motorcykelgäng. Lagstiftningen bemyndigar delstatens justitieminister att peka ut vissa organisationer såsom kriminella och ålägga domstol en skyldighet att

(6)

ge tillstånd till tvångsåtgärder (control orders) mot medlemmar i dessa angivna organisationer. Liknande lagar infördes i delstaten New South Wales år 2009.

Högsta domstolen underkände delvis South Australias lagstiftning i en dom från 11 november 2010. Fallet gällde en medlem i ett motorcykelgäng som

förbjudits att träffa andra medlemmar och inte tillåtits bära vapen. Domstolen menade att lagstiftningen inskränker domstolens oberoende samt enskildas rätt till frihet. Nya lagförslag för att stävja gängrelaterad brottsligheter (särskilt motorcykelgäng) har kommit under 2013, framförallt i delstaten Queensland.

I juli 2010 trädde en överenskommelse i kraft mellan den federala och de delstatliga regeringarna som innebär att det allmänna tillhandahåller rättshjälp till personer som själva inte har råd att betala för juridiskt biträde. Landet har ombudsmannainstitutioner både på federal- och delstatsnivå som tar emot och utreder klagomål från enskilda personer.

7. Straffrihet

Det finns inga indikationer på att straffrihet förekommer i landet. Australien är ett av de minst korrupta länderna i världen enligt oberoende undersökningar och rankas på plats nio på Transparency Internationals index.

8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet.

Australien har ingen rättighetsförklaring gällande tryck- och yttrandefrihet inskriven i författningen. Högsta domstolen har dock i domslut funnit att fri politisk debatt skyddas i författningen. Delstaterna Australian Capital Territory och Victoria har antagit egna rättighetsförklaringar.

Allmänheten har tillgång till offentliga handlingar efter en viss

ansökningsprocedur. Under 2013 kom ny federal lagstiftning för att skydda uppgiftslämnare och mer specifikt offentligt anställdas rätt att avslöja

oegentligheter i verksamheten där de arbetar. Den som utövar repressalier mot en visselblåsare kan bli dömd till upp till två års fängelse. Under den nya lagen finns det dock inte skydd för anställda som läcker känsligt material som anses kunna skada nationen.

Det finns flera offentliga och privata radiostationer, men ägandet av tryckta media är koncentrerat till ett fåtal stora bolag.

Australien har inte några statliga restriktioner beträffande användande av internet. En myndighet, Australian Communications and Media Authority, granskar dock innehållet i radio, TV och på internet i syfte att klassificera och pröva frågor om censur.

FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, poängterade i en rapport betydelsen av allmänhetens tillgång till information om flyktingars situation och rättigheter.

(7)

Den australiska regeringen har under 2013 delegerat uppgiften att bekämpa flyktingsmugglare till militären, och har som en följd av detta hemligstämplat all så kallad operativ information om båtflyktingar.

9. Mötes- och föreningsfrihet

Rätten till mötesfrihet är inte är inskriven i lag, men regeringen respekterar denna rätt i praktiken.

Föreningsfrihet är garanterad i lag och under år 2012 var i genomsnitt 18 procent av alla anställda medlemmar i någon form av fackförening, med en lägre siffra, 13 procent, för privatanställda. Rätten att strejka garanteras genom lagstiftning, men får inskränkas i vissa fall då tredje man eller arbetsgivaren riskerar att lida skada.

10. Religions- och övertygelsefrihet

Grundlagen skyddar religionsfriheten. Uppgifter finns om antisemitism samt om ökad diskriminering av muslimer. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har tidigare kritiserat avsaknaden av ett övergripande förbud mot hets mot folkgrupp i rättsystemet. Det råder dock delade meningar om vad man bör tillåtas uttrycka. Under 2013 väcktes en diskussion om att reformera lagen mot diskriminering, eftersom den enligt vissa begränsar yttrandefriheten genom att förbjuda åtgärd eller uttalande som kan förolämpa eller såra en person eller grupp av personer. I delstaten New South Wales omfattas privata skolor inte av lag mot diskriminering.

11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Australien är en demokratisk konstitutionell monarki inom det brittiska

samväldet. Kronan representeras av en generalguvernör, vilken utses på förslag av premiärministern och vars makt bara är formell eller av ceremoniell art. Den lagstiftande församlingen består av ett tvåkammarparlament, där de 150

ledamöterna i representanthuset väljs i enmansvalkretsar och de 76 senatorerna väljs i proportionerliga val med tolv per delstat samt två vardera för Northern Territory och Australian Capital Territory. Mandatperioden är tre år och vid varje val väljs hela representanthuset samt halva senaten. Rösträttsåldern är 18 år och valdeltagande är obligatoriskt. Uteblivet röstdeltagande ger straff i form av ringa böter men kan undvikas genom en skriftlig försäkran om giltigt förhinder. De sex delstaterna och de två territorierna har egna folkvalda parlament.

De civila myndigheterna upprätthåller kontroll över militären. Under 2011 skakades militären av en rad skandaler, inkluderande anklagelser om våldtäkt och homofobi. Efter utredningar gavs en offentlig ursäkt av

regeringsrepresentanter i november 2012. Ett hundratal soldater har avskedats.

(8)

Enskilda australiska soldater har under utlandstjänst anklagats för brutalt agerande och är under utredning.

Den federala regeringen leds sedan september 2013 av Tony Abbott som är ledare för Liberalerna i koalition med ”De Nationella”, ett litet landsbygdsparti.

Könsfördelningen inom politiken är ojämn och regeringen består sedan 2013 av en kvinna, utrikesminister Julie Bishop, och 18 män. I underhuset är 26 procent kvinnor. I senaten är drygt en tredjedel, 37 procent av ledamöterna kvinnor.

2013 fanns det sammanlagt endast en handfull urfolksrepresentanter i några av delstatsparlamenten och endast en, Ken Wyatt, på federal nivå (den förste aboriginen att bli invald i representanthuset). Först år 1971 fick landet sin första senator med aboriginskt ursprung. I mars 2013 blev Adam Giles den förste politikern med aboriginsk bakgrund, som fick en ledande position i en delstatsregering, Northern Territory.

EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor

Australien har ratificerat sju av Internationella arbetsorganisationen, ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter.

I mars 2009 infördes en ny arbetsrättslagstiftning, Fair Work Act, som del av den tidigare regeringens arbetsplatsreform. Lagstiftningen trädde i kraft till fullo 1 januari 2010 och uppmuntrar kollektivavtal framför individuella anställningsavtal samt stärker fackföreningarnas rättigheter. Den inkluderar dessutom en minimistandard för anställning och skydd mot oskälig

uppsägning. Den konservativa regeringen anser att Fair Work Act gått för långt, överreglerat arbetsmarknaden och skapat en obalans och avser minska

fackföreningarnas inflytande.

Arbetslösheten nådde nästan sex procent och ungdomsarbetslösheten drygt 17 procent i september 2013. Arbetslösheten bland urbefolkningen har varit omkring 20 procent de senaste 20 åren. Dock fanns rapporter om minskad arbetslöshet bland aboriginerna under 2011.

Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Grundlagen förbjuder uttryckligen tvångsarbete. Människohandel förekommer.

13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa

Australiens hälsovårdssystem är väl utbyggt. Det genomsnittliga hälsoläget är gott men det finns en mätbar skillnad i hälsostatus mellan aboriginer och

(9)

övriga australier. I denna grupp är kvinnor och barn särskilt utsatta.

Mödradödligheten liksom barnadödligheten är tre gånger högre för personer med aboriginsk bakgrund. De personer med aboriginsk bakgrund som lever i avlägsna delar av landet har betydligt sämre tillgång än andra australier till kliniker för sexuell hälsa, information och preventivmedel. I de mer isolerade områdena finns viss tillgång till ambulansflyg och flygburna läkare för att säkerställa allmän tillgång till hälsosystemet.

Reformen National Health Reform Australia, NHRA, som är en

överenskommelse mellan den federala regeringen och delstaterna, infördes 2011. Den innebär att det offentliga sjukvårdssystemet i framtiden i huvudsak ska finansieras via statsbudgeten och ses som ett gemensamt ansvar för hela landet snarare än för delstaterna. Denna reform syftar till att förbättra och modernisera det australiska sjukvårdssystemet och medför den största förändringen av sjuk- och äldrevården sedan det allmänna sjukförsäkrings- systemet Medicare introducerades under 1970-talet.

Tillgången till tandvård har diskuterats som en brist i Australiens välfärds- system och åtgärder diskuteras, särskilt för att nå mindre bemedlade grupper.

Lagen förbjuder diskriminering på grund av hiv/aids-status och antalet smittade är tack vare diverse landsomfattande satsningar förhållandevis lågt.

Rrapporter om ökad förekomst av hiv/aids har förekommit under 2013.

Välfärdssjukdomar och övervikt är tämligen stora problem. 60 procent av alla australier beräknas vara överviktiga eller sjukligt överviktiga, vilket är en dubblering sedan 1995. Antalet rökare är lågt till följd av omfattande folkhälsoinsatser.

Den förväntade genomsnittliga livslängden för befolkningen var 80 år för män respektive 84 år för kvinnor (2009-2011). Motsvarande siffra för personer med aboriginsk bakgrund var under perioden 2005-2007 för män 67 år och för kvinnor 73 år.

14. Rätten till utbildning

Skolgång är obligatorisk för alla barn mellan 5 och 15 års ålder (16 år i

Tasmanien) och utbildningen håller överlag hög standard. Avståndet till skolan kan vara stort i vissa delar av landet, men skolskjuts finns. I vissa mer avlägsna områden av landet, där främst personer tillhörande urfolket aboriginer är bosatta, är tillgången till utbildning delvis bristfällig och håller ibland lägre standard. Tillgång till förskola garanteras inte jämnt över landet. Privata skolor tillåts att ta ut avgifter, medan allmänna skolor är gratis. Privata skolor är inte bundna av NSW:s Anti-Discrimination Act, vilket innebär att de inte behöver uppfylla dess krav på icke-diskriminering. 60 procent av de privata skolorna är katolska och 21 procent av alla elever går i katolska skolor.

(10)

Den federala kommissionen för mänskliga rättigheter, AHRC, tidigare

HREOC, identifierade i juli 2010 brister i tillgången till tvåspråkig undervisning för aboriginerna och rekommenderade att undervisning i mänskliga rättigheter integreras i de nationella läroplanerna, men detta är ännu inte obligatoriskt.

Över 100 aboriginska språk sägs kunna komma att försvinna och regeringen har under perioden 2009-2012 satsat extra medel för att upprätthålla

språkundervisningen.

FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

rekommenderar även att utbildning i mänskliga rättigheter blir mer tillgänglig och integrerad i skolsystemet, något som nu är på väg. Under 2014 ska samtliga skolor inkludera information om förintelsen i kursplanen för elever i åldrarna 14 till 16. Det finns inga uppgifter om att den akademiska friheten inskränks.

De australiska universiteten håller oftast mycket hög standard.

15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard

Australien ligger bland de allra främsta länderna i UNDP:s Human Development Index – på andra plats för 2012 års ranking. Aboriginerna är fortfarande särskilt utsatta, har kortare förväntad livslängd, högre arbetslöshet och äger i mindre utsträckning egen bostad. Även asylsökande och personer med

funktionsnedsättning har en levnadsstandard som ligger långt under medelnivån för befolkningen.

FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter uttryckte under 2009 oro över Australiens avsaknad av en heltäckande strategi för att bekämpa fattigdom och socialt utanförskap. Den första rapporten om fattigdom i landet kom 2012 och visade att nästan 13 procent av Australiens befolkning lever i fattigdom. Dessa siffror baserades på en fattigdomsgräns motsvarande 50 procent av medianinkomsten i landet. Med samma mått som för länderna inom EU (60 procent av medianinkomsten) skulle nästan 21 procent av alla australier levt i fattigdom år 2012.

FN:s speciella sändebud för rätten till bostad menade i en rapport från maj 2007 att det fanns en nationell boendekris i Australien, särskilt med hänsyn till att landet är ett av världens rikaste länder med en jämförelsevis liten

befolkning. 105 237 personer beräknades vara hemlösa (november 2013) vilket motsvarar en halv procent av befolkningen. De vanligaste anledningarna till att personer behövde hjälp med bostad var våld inom familjen, upplösning av förhållanden och/eller ekonomiska svårigheter.

(11)

SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter

All slags diskriminering på grund av könstillhörighet förbjöds 1984 genom Sex Discrimination Act, som också förbjuder sexuella trakasserier. FN:s kommitté för avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor uttryckte under 2007 oro över den höga förekomsten av våld mot kvinnor i Australien och det låga antalet fällande domar i mål rörande sexuella övergrepp. Prostitution och bordellverksamhet är tillåten och reglerad i flera delstater.

Med anledning av att Australien har kritiserats av FN för att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder för att bekämpa handeln med kvinnor så har den federala polisen inrättat en särskild insatsgrupp, Transnational Sexual Offences and Trafficking Team, för att bekämpa människohandel och kommersiell sexuell exploatering.

En nationell handlingsplan för att minska våld mot kvinnor och deras barn lanserades 2010 och ska implementeras under de närmaste tio åren. I november 2010 föreslog regeringen också genomgripande ändringar av familjerätten gällande bland annat våld i nära relationer och vårdnad om barn.

Regeringen har inrättat ett så kallat Office of the Status of Women och en

oberoende ombudsmannafunktion mot könsdiskriminering som arbetar aktivt för att komma till rätta med våldet mot kvinnor. Problemen är som mest omfattande bland urfolksgrupper. Kvinnor med urfolksbakgrund beräknas löpa uppemot 40 gånger högre risk än andra australiska kvinnor att utsättas för våld och övergrepp i samhället. Ett stort mörkertal befaras också, eftersom många fall inte anmäls på grund av kulturella faktorer och stigmatisering.

I november 2013 var diskriminering på grund av graviditet det mest

förekommande i anmälningar till diskrimineringsombudsmannen. 28 procent av de 235 anmälningarna som rörde arbetsgivare gällde detta.

Principen om lika lön för lika arbete infördes i början av 1970-talet, men trots detta är kvinnors lönenivåer lägre än mäns. FN:s kommitté för avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor uttryckte oro i sin rapport från 2010 över de könsbaserade löneskillnaderna samt över bristen på kvinnor i

toppositioner i samhället och inom politiken. Sedan 2012 finns ett ramverk med Gender Equality Indicators, GEI, som arbetsgivare måste förhålla sig till.

Kvinnlig könsstympning är förbjuden och regleras på delstatsnivå.

Hälsovårdsmyndigheter samarbetar med berörda etniska grupper i syfte att

(12)

förebygga könsstympning. Abort är i praktiken tillåtet i hela landet, men villkoren för abort regleras på delstatsnivå.

Sedan 2012 kan kvinnor delta i strid inom den militära verksamheten.

17. Barnets rättigheter

Barns rättigheter är överlag väl tillgodosedda i Australien. Utbildning och hälsovård håller hög standard men urbefolkningens situation är generellt sämre än andra medborgares.

År 2007 lanserade regeringen ett initiativ som framför allt syftade till att komma tillrätta med våldet mot kvinnor och barn. Åtgärderna inkluderade förbud mot alkohol och pornografi, villkorande av bidragsutbetalningar med skolnärvaro, medicinska undersökningar av barn under 16 år tillhörande urfolket aboriginerna samt restriktioner på kontanta utbetalningar av penningbidrag. Även om den allmänna reaktionen generellt var positiv och åtgärderna verkar ha hjälpt, har strategin anklagats för att vara

rasdiskriminerande och inte alltid uppmärksamma våld mot kvinnor som förekommer i alla delar av samhället. FN:s speciella sändebud för urfolkens rättigheter som besökte landet i augusti 2009 delade denna inställning och menade att aboriginerna själva inte inkluderats tillräckligt i beslutsfattandet.

Mellan 2007 och 2011 ökade antalet bekräftade fall av barnmisshandel med 18 procent. Antalet barn som omhändertogs av sociala myndigheter ökade också kraftigt under samma period. Alla delstater och territorier har lagar eller riktlinjer som kräver att medlemmar ur vissa yrkesgrupper måste rapportera misstänkta fall av barnmisshandel.

Sexuellt utnyttjande av barn är olagligt sedan 1994 och Australiens domstolar har mandat att döma medborgare oavsett i vilket land brottet begåtts.

Lagstiftning finns som förbjuder handel och innehav av barnpornografi.

Australien har ingått bilaterala överenskommelser med bland annat Filippinerna och Fiji i syfte att konkretisera det praktiska samarbetet mot kommersiell sexuell exploatering av barn.

Barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är ett speciellt utbrett problem i de aboriginska samhällena. I en rapport från Justitiedepartementet i delstaten New South Wales år 2006 framkom att sexuella övergrepp mot barn inom flera aboriginska samhällen inte ansågs vara brottsligt. Regeringen

förebygger därför utnyttjande av barn främst genom utbildningskampanjer och forskning.

Det finns inte någon lagstadgad minimiålder för förvärvsarbete, men

obligatorisk skolgång till 16 års ålder hindrar barn under denna ålder från att

(13)

arbeta heltid. Minimiåldern för rekrytering till Australiens försvarsmakt är 17 år. Policyn är att personal under 18 år inte ska delta i väpnade strider.

Fysisk bestraffning är uttryckligen förbjudet i allmänna skolor, men i Queensland och Western Australia finns fortfarande oklarheter i regelverket om huruvida ansvariga lärare kan straffas för användandet av fysisk bestraffning. Samtliga skolor i New South Wales, Tasmanien och Victoria är förbjudna att använda fysisk bestraffning. I övriga stater finns det inget uttryckligt förbud mot fysisk bestraffning i privata skolor. I delstaten Australian Capital Territory saknas explicit lagstiftning, men i praktiken är fysisk bestraffning otillåtet i samtliga skolor. Fysisk bestraffning av barn i hemmet är tillåten i de flesta stater och det finns enligt den australiska människorättskommissionen, AHRC, fanns inget opinionsstöd för att förbjuda barnaga, 2010, även om frågan diskuteras. AHRC utsåg i februari 2013 en särskild kommissionär med ansvar för barns

rättigheter. Fokus ligger på att förbättra villkoren för barn tillhörande etniska minoriteter och urfolk. Dessutom har problemet med mobbning och

trakasserier över nätet lyfts fram som ett problem för barn och unga.

Betald föräldraledighet har funnits sedan 2010. Nuvarande system innebär att en arbetande förälder kan vara hemma med sitt barn i upp till 18 veckor med ersättning från staten som motsvarar den nationella minimilönen (cirka 15 000 kronor före skatt). Den konservativa regeringen avser införa ett system med föräldraledighet, som kommer att ge en ersättning under 28 veckor med 50 procent av lönen upp till en lön om 65 000 australiska dollar per år. Det är huvudsakligen kvinnor som tar ut föräldraledighet i Australien och som påverkas av denna reform.

Äktenskapsåldern är 18 år. Domstol kan medge giftermål för person som fyllt 16 år om den andra partnern har fyllt 18 år.

18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk

Urbefolkningen, aboriginerna, utgör mellan två och tre procent (cirka 500 000 personer) av Australiens befolkning. Diskriminering på grundval av ras, hudfärg, ursprung och nationell och etnisk bakgrund är förbjuden i lag, men urbefolkningen har en lägre standard av såväl hälsa och utbildning som sysselsättning och bostäder. Personer med aboriginsk bakgrund är också överrepresenterade i brottsstatistiken och politiskt underrepresenterade på federal och delstatsnivå. Under 2013 fanns uppgifter om att positiva förändringar sker i det aboriginska samhället, där ägandet av egna boenden ökar. Bland urbefolkningen ökar även deltagande i utbildning och arbete, om än långsamt.

Efter initialt motstånd meddelade Australiens regering år 2009 sitt stöd för FN:s deklaration om urbefolkningens rättigheter avseende jämlikhet,

(14)

diskriminering, konsultation och samarbete mellan urfolk och regeringar.

Urfolkets situation i Australien beskrivs ofta som komplicerad. Dels finns det behov av att skydda och bevara aboriginsk kultur och självstyre. Å andra sidan vill man försöka att integrera aboriginer i det australiska utbildningssystemet och samhället.

Kritik mot behandlingen av urbefolkningen i Australien har framförts från flera håll, både nationellt och internationellt. Som svar på detta lanserade regeringen år 2007 under ledning av dåvarande premiärministern John Howard ”Close the gap Campaign” med ökade anslag till sjukvård för urbefolkningen i syfte att minska klyftan mellan personer med urfolksbakgrund och den övriga befolkningen. Därtill genomförde regeringen initiativet Nordhorn Territory Emergency Response, NTER, som innebar ett federalt övertagande av tidigare lokalt styrda projekt, hälsoundersökningar och alkoholrestriktioner. Efter kritik från FN:s rapportör för urfolks rättigheter reformerades NTER under 2010 till att innefatta hela befolkningen i Northern Territory. Dessutom har man återinfört lagstiftningen om förbud mot diskriminering på grundval av etniskt ursprung, Racial Discrimination Act.

Den 13 februari 2008 uttalade den dåvarande premiärministern Kevin Rudd en offentlig ursäkt till den så kallade stulna generationen, det vill säga de barn som tvångsplacerats i icke-aboriginska fosterfamiljer och i barnhem. Denna ursäkt stöddes av alla de politiska partierna. Uppskattningsvis 10 till 30 procent av samtliga barn med aboriginsk bakgrund skildes från sina föräldrar under perioden 1911-1970. I slutet av 2010 inrättade regeringen ett nationellt representativt organ för urfolk, National Congress of Australia’s First Peoples, med uppdrag att vara urbefolkningens röst i samhällsdebatten och försvara dess rättigheter.

Muslimska ledare hävdar att anti-muslimska uppfattningar har ökat i Australien på senare år och att så varit fallet framför allt sedan debatten om muslimers integration blivit alltmer sammanblandad med debatten om terrorism. I juni 2010 släppte AHRC en rapport om situationen för personer med afrikansk och afrikanskmuslimsk bakgrund i Australien, där det bland annat konstateras att majoriteten av denna grupp upplever direkt eller indirekt diskriminering till exempel vad gäller boende, utbildning och sjukvård.

2011 fick polisen i delstaten New South Wales utökad befogenhet att avlägsna huvuddukar eller motsvarande vid misstanke om brott.

19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet mellan män är lagligt i hela landet sedan 1997. Sedan 2009 har samkönade par samma rättigheter vad gäller sjukledighet för vård av

gemensamt barn, skatteavdrag och socialbidrag, pensionsavkastning,

åldringsvård och vid invandring till Australien. I september 2012 röstade dock

(15)

såväl dåvarande premiärminister (Labourpartiets Julia Gillard, som gick emot sitt parti) som nuvarande (Tony Abbott) emot lagförslaget för samkönade äktenskap trots att en majoritet av den australiska befolkningen uppger sig stödja samkönade äktenskap. Delstaten Australian Capital Territory röstade igenom en lagstiftning för samkönade äktenskap i september 2013. Den katolska kyrkan gör allt för att försöka förhindra en reform av

äktenskapsbegreppet på federal nivå.

Ett förslag i delstaten New South Wales´ parlament i november 2013 om att ändra lagen som tillåter privata skolor att avvisa homosexuella elever tillbakavisades av delstatsregeringen.

Den lagliga åldern för medgivande till sexuellt umgänge varierar mellan delstaterna (15-16 år). Även bestämmelser gällande adoption, IVF-behandling och civila partnerskap avgörs på delstatsnivå och lagarna skiljer sig betydligt från stat till stat. Det finns ett stort antal organisationer som arbetar för att främja hbt-personers rättigheter i landet och i Sydney hålls den årliga Mardi Gras-festivalen, den största prideparaden i världen.

20. Flyktingars rättigheter

Australien är ett traditionellt invandrarland och ungefär en fjärdedel av landets befolkning är född utomlands. Årligen tar Australien emot cirka 200 000 invandrare med utbildning. Australien har en årlig flyktingkvot på 13 750 personer.

Australien har ratificerat flyktingkonventionen och dess tillhörande protokoll, men flera människorättsorganisationer anser att det finns en skillnad

beträffande vad Australien gör och vilka förpliktelser landet har under FN:s konventioner.

Kritiken riktar sig främst mot att internering används för samtliga asylsökande, istället för i de fall där det bedöms som särskilt motiverat. Stark kritik har också riktats mot hanteringen av minderåriga och framför allt mot att barn hålls internerade.

Enligt landets migrationslagstiftning från 1992, Migration Act, ska alla icke- australier utan giltigt visum interneras vid ankomst i landet. Dessa individer kan bara släppas om de beviljas visum eller avlägsnas från landet.

FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har uppmanat Australien att införa en minimistandard för internering och avskaffa systemet med obligatoriskt frihetsberövande, som kommittén menar strider mot Australiens åtaganden under ICCPR och CRC.

(16)

Många asylsökande kommer med båt till Australien med hjälp av båtsmugglare.

År 2012 anlände över 17 000 personer med båt till Australien, de flesta från Afghanistan, Irak, Pakistan, Iran, och Sri Lanka. Under det första halvåret 2013 kom ytterligare över 13 000 asylsökande.

Det stora antalet båtflyktingar har gjort flyktingpolitiken till en kontroversiell fråga i inrikespolitiken. Regeringar tillhörande båda politiska blocken har vidtagit ett stort antal repressiva åtgärder i syfte att försöka avskräcka

människor från att försöka ta sig till Australien per båt. Att ”stoppa båtarna”

blev ett slagord under valkampanjen 2013 och en av huvudfrågorna för den nya regeringen. Enligt beslut ska alla flyktingar som anländer med båt nu betecknas som illegala.

Stark kritik har riktats mot Australien för hur de flyktingar behandlas och förvaras i flyktinglägren, som ofta är utrustade med höga stängsel och vakter.

Det finns rapporter om våldsutbrott och oroligheter i förläggningarna. I

september 2013 hölls 6 579 personer internerade i säkerhetsanläggningar. 2 796 hölls i så kallad ”community detention” med en lägre grad av säkerhet. Vid samma tidpunkt fanns 1 428 barn med en genomsnittsålder på tio år på avspärrade anläggningar. I augusti 2013 fanns också 358 ensamkommande minderåriga barn i så kallade ”immigration detention facilities” i Australien i åldrar mellan 7 och 17 år.

Många flyktingar frihetsberövas under långa perioder, i vissa fall på obestämd tid. Enligt AHRC hade i september 2013 så måna som 106 personer varit internerade i över två år, vissa till och med i mer än fyra år.

I augusti 2013 riktade FN:s kommission för mänskliga rättigheter hård kritik mot Australiens icke-tidsbestämda internering utan rättslig process av 46 flyktingar vars ärenden hade bedömts negativt av Australiens säkerhetspolis, ASIO. Enligt MR-kommissionen hade Australien brutit mot artikel sju och artikel nio under konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR. Behandlingen av dessa 46 flyktingar beskrevs som grym, omänsklig och förnedrande.

I juli respektive augusti år 2013 slöt regeringen avtal med Nauru och Papua Nya Guinea om överförande av båtflyktingar till dessa länder. Alla

nytillkommande båtflyktingar som anländer till Australien förs nu inom 48 timmar till Nauru eller Manus Island i Papua Nya Guinea, där asylhanteringen sker. Om asyl beviljas får flyktingen stanna i Nauru alternativt Papua Nya Guinea. Inga flyktingar ges längre möjlighet att komma till Australien, förutom de som tas emot inom ramen för Australiens flyktingkvot på 13 750 personer.

För tillfället används hela denna kvot för familjeåterförening.

Som följd av avtalen med Australien fanns i mitten av november år 2013 omkring 1 800 manliga asylsökande på Manus Island och 629 kvinnor, män

(17)

och barn på Nauru. Vidare satt 2 217 flyktingar internerade på Julön

(Australien) i väntan på beslut om asyl och eventuell vidaretransport till Nauru eller Manus Island. Såväl den tidigare som den nuvarande regeringen har uppgett att den främsta anledningen till denna lösning är att motverka människosmuggling och utnyttjande av människors tro att det är enkelt att ta sig till Australien, när de i själva verket riskerar livet under båtfärden. De senaste tio åren anses åtminstone 1 000 flyktingar ha drunknat på vägen.

Australien finansierar flyktingförläggningarna i Nauru och på Manus Island.

Enligt människorättsorganisationer är förhållandena i lägren undermåliga med bristande tillgång till vatten och sanitetsanläggningar. UNHCR beskrev i juli 2013 situationen på Manus Island som särskilt allvarlig.

UNHCR har också anmärkt på att det kan finnas risker med att transportera människor med avvikande sexualitet till ett land där homosexualitet är kriminaliserat (som i Papua Nya Guinea). Förekomsten av malaria på Manus Island skulle också göra det olämpligt för gravida eller barn under fem år att vistas där.

21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Fyra miljoner australier, motsvarande drygt 18 procent av befolkningen, hade någon form av funktionsnedsättning år 2009. Diskriminering av personer med funktionsnedsättning förbjöds i den federala lagstiftningen år 1992. En av AHRC:s kommissionärer ansvarar på heltid för ärenden rörande diskriminering av personer med funktionsnedsättning och kan intervenera i

klagomålssituationer. Mellan 2011 och 2012 tog den nationella kommissionen emot totalt 17 047 anmälningar vilket var den högsta noteringen på tio år. Av dessa gällde 37 procent diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

Det råder politisk enighet över blockgränserna att i närtid införa en

långtgående och generös National Disability Insurance. Under 2013 har psykiska funktionshinder också lyfts fram som en viktig fråga.

Enligt en rapport 2011 rankades Australien som nummer 21 av 29 OECD- länderna när det gäller anställning av personer med funktionsnedsättning.

Ungefär hälften av alla personer med funktionsnedsättning i Australien är sysselsatta.

Sterilisering utan egna medgivande av flickor och kvinnor med mentala

funktionshinder förekommer i flera australiska delstater. Under 2012 och 2013 har dock en kommitté efter utredning, Senate Report: Involuntary sterilisation of people with disabilities in Australia, rekommenderat federal lagstiftning på området, liksom tillgång till oberoende juridiska ombud. Kommittén föreslog också lagstiftning som gör det möjligt att åtala vårdnadshavare som beställer och

(18)

utför en sterilisering utomlands. Sterilisering ska ses som en sista utväg när inga andra preventivmedel fungerar eller om det finns ett uttalat medgivande.

ÖVRIGT

22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter

Den federala kommissionen för mänskliga rättigheter Australia’s Human Rights Commission, AHRC spelar en viktig roll som oberoende övervakningsorgan och fungerar som en justitie- och diskrimineringsombudsman. Därutöver finns ett stort antal oberoende organisationer med fokus på mänskliga rättigheter

verksamma inom alla relevanta områden. Myndigheterna samarbetar med dessa i relativt hög grad och är tämligen lyhörda för synpunkter.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :