VN 13.4.2010 Johan Erlandsson
Aronia Just Nu Fiske och fattiga
I många av Europas kustnära hav håller fisken på att ta slut. Artiklar och insändare i finlandssvenska och svenska tidningar påstår att det är skarvar och sälar som har reducerat fiskbestånden drastiskt. Skarvar har t.o.m. ansetts vara orsaken till trålfiskets kollaps under 1980-talet i Finska viken, vilket blir orimligt då skarven återvände som finsk häckfågel först 1996. Däremot är det vetenskapligt belagt att just ett storskaligt trålfiske internationellt är problemet. Enligt vissa beräkningar finns det om 40 år inte några fiskbestånd kvar om ingen förändring sker och enligt andra måste fångsterna åtminstone minska i över 60 procent av världens fiskevatten för att inte många arter ska försvinna helt. Under 1920-talet fångades 50 000 ton fisk årligen, idag en miljon. Fiskbestånd har minskat dramatiskt just pga detta ohållbara fiske, som varken sälar eller skarvar sysslar med. Att sälar tar för sig av fisk som finns i näten är en självklarhet då denna plötsliga fiskförekomst troligen är ett av få ställen där de kan hitta fisk i ett av människan annars överfiskat hav.
Dessutom finns det belägg för att skarvar är opportunister som tar den fisk de lättast kommer åt, mestadels skräpfisk som gynnats av övergödningen, t.ex. mört. Det innebär att skarvarna har en klar ekologisk roll i Östersjöns ekosystem då de kan motverka övergödningseffekterna. Mängden
djurplankton skulle öka som äter upp mer växtplankton med ett klarare hav som resultat. Jag säger inte att skarvar inte är effektiva fiskare som mycket väl kan åstadkomma viss skada för yrkesfiskare. Men problemet är ändå primärt orsakat av människan, och påståendet att skarvar och sälar har orsakat de storskaliga problemen är baserat på ovetenskapliga observationer eller tyckande utan kunskap om vad som är orsak och verkan. Ändå upphöjs detta tyckande till definitiva sanningar.
Ett ohållbart fiske i vår del av världen påverkar inte bara oss här utan även den fattiga delen av världen.
I dessa u-länder bedrivs ett småskaligt fiske av lokalbefolkningen, som ger tillräcklig mat för dagen eller tillräckligt med pengar för att klara familjens livsuppehälle. En hel del europeiska fiskare (många även från Norden) har pga att fiskbestånden här börjat sina begett sig till fiskevatten i tredje världen. Längs västafrikas kust är problemet allra störst, och trots att dessa vatten är bland de fiskrikaste i världen så får inte lokala fiskare här tillräckligt stora fångster pga att européer med sitt högintensiva trålfiske konkurrerar ut många lokala fiskare. Resultatet blir sannolikt att dessa europeiska inkräktare bidrar till att fiska ut dessa vatten precis som de har gjort på hemmaplan.
Det är dessutom vanligt att färsk fisk fångad av européer mals ner för att från fiskoljan producera Omega 3-kapslar som säljs till oss i västvärlden. För en burk krävs 600 sardiner! Detta sker bl a i Västsahara, ett land som ockuperats av Marocko och där folk hungrar och har fördrivits som flyktingar.
En orsak till flyktingströmmen från västafrika till Europa kan vara att de småskaliga fiskemöjligheterna försvunnit för den fattiga lokalbefolkningen. Om vi och våra makthavare inte ännu insett vart vi alla kan vara på väg så låt oss påminnas om vad Cree-indianerna sa på 1700-talet: "Först när det sista trädet huggits ner, den sista floden förgiftats, den sista fisken fångats, kommer den vite mannen förstå att man inte kan äta pengar".
