VN 10.11.2009 Mikael Kilpi
Kolumnserien "Aronia - just nu"
Dags att säga ifrån!
Riksdagsman Pertti Salolainen ondgör sig i Hufvudstadsbladet torsdagen den 29.10.2009 över den politiska elitens struntande i naturskyddet. Salolainen är veteran i naturskyddsfrågor, en man vars hjärta brinner för naturen. Hans analys av riksdagens och regeringens miljöpolitik är nedslående då han talar om reaktionära attityder som på inget vis stämmer överens med vad allmänheten tycker. Salolainen tycker att det vore viktigt att medborgarna skulle visa sitt missnöje, för annars händer ingenting i den här regeringen och riksdagen.
Ett av problemen som Salolainen identifierar är glappet mellan storskaliga löften för jättesummor för megaproblem som klimatförändringen och ett attitydmässigt struntande i mer småskaliga frågor på hemmaplan. Varför gör vi så litet här hemma för att minska t.ex. belastningen på vårt eget kusthav?
I Hangövattnen har det år som gått bjudit på klara vatten, precis som det var förr i världen, men bottnarna har sett för jävliga ut. Trådalger, slick, växer överallt, och täcker tidvis alla bottnar så knappt en liten flundra hittar en ren sandfläck. Vackra innervikar växer igen, vilket leder till tanken om att det inte är så konstigt som det låter att man i damtidningar annonserar ut tomter på Strömsö med egen pool!
På sensommaren rapporterade Miljöcentralens forskningsfartyg Muikku om att bottnarna i Finska viken trots allt såg bättre ut än på många år med färre noterade syrefria lokaler. Tecken på återhämtning är det knappast, snarare variation mellan åren. Forskaren i mig reagerar på bevisförmågan i korta tidsserier, det skall nog mycket mer till för att vända en trend än ett lite bättre år. I synnerhet som vi egentligen inte alls vet hur det såg ut förr.
En 50-plussare som jag har ett visst perspektiv på naturen omkring mig, och reagerar på eländet i havet utgående från den egna upplevelsen. Jag har drabbats av tanken att yngre människor kanske vant sig vid den sakta avancerade förbistringen på ett annat sätt, därför att det långa perspektivet saknas.
Det är precis därför vi behöver långtidsforskning, outtröttlig uppföljning av vad det är som egentligen händer. Uppföljning är inte precis spännande, men otroligt viktig, vilket man inom den offentliga förvaltningen inte riktigt insett. Det är också tyvärr så att forskningsfinansieringen i Finland behandlar uppföljning styvmoderligt - det man vill ha är trendig toppvetenskap, inte långfristigt knegande med enkla saker.
Avsaknaden av satsning på långfristig miljöforskning kan ytterligare fogas till listan över den politiska elitens struntande i naturskyddet och omsorgen om vår närmiljö. Därför är det dags, som Salolainen också påpekade, att reagera nu och inte vänta på nästa regering och riksdag. Berätta för din
beslutsfattare hur du vill ha det i hemknutarna! Det får inte vara så att vår miljö och vårt enastående naturarv tynar bort bara för att statsmaskineriet vänder ryggen till eller att andra intressen ligger högre på agendan. I västra Nyland är naturvärdena ett centralt kapital inför framtiden och vi har helt enkelt inte råd att låta vår miljö förfalla. Det är dags att säga ifrån!
