Plötsligt fanns där ett avtal
Distrikts- och sjuksköterskors upplevelse av ett nytt hemsjukvårdsavtal
Suddenly there was an agreement
District nurses and registered nurses experience of a new home care agreement
Laila Göransdotter Per Zakrisson
Omvårdnad AV, Vetenskapligt arbete, Spec utb., Distrikt OM090A Huvudområde: Omvårdnad, avancerad nivå
Högskolepoäng: 15 Hp Termin/år: HT 2019
Handledare: Annika Kjällman-Alm Examinator: Ingegerd Hildingsson Kurskod/registreringsnummer: OM090A
Utbildningsprogram: Specialistutbildning distriktssköterska, 75 Hp
Abstrakt
Bakgrund: En ny lag om samverkan vid utskrivning från sjukhus infördes 2018. Varje patient med behov av uppföljning skulle tilldelas en fast vårdkontakt. Inom regioner och kommuner reviderades eller upprättades hemsjukvårdsavtal för att förtydliga vilken aktör som ansvarade för patienterna efter sjukhusvistelse. Detta innebar att ansvarsfördelningen av patienters tillhörighet kom att förändras. Uppföljning under första året, visar att den fasta vårdkontakten inom primärvården ofta fallit på en sjuksköterska och att oklarheter om vad den rollen innebar inte är helt klarlagd. Syfte: Syftet var att undersöka hur ett nytt
hemsjukvårdsavtal påverkat arbetssituationen på hälsocentraler i en norrländsk region.
Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor och distriktssköterskor i primärvård. Innehållsanalys användes. Resultat: Innehållsanalysen mynnade ut i tre kategorier: samverkan, belastning och inflytande. Samarbetet med kommunen hade påverkats och det nya hemsjukvårdsavtalet upplevdes svårtolkat vilket kunde leda till konflikter. Deltagarna uttryckte frustration över situationen på olika sätt och arbetsbelastningen hade ökat. Inflytandet över patienternas omvårdnad och möjligheten till egna bedömningar i omvårdnadsprocessen hade minskat. Deltagarna upplevde att deras helhetsbild av patienterna hade försämrats trots att avtalet inneburit bättre kännedom om patienterna. Diskussion: Deltagarna gav uttryck som indikerade delvis frånvaro av KASAM inom organisation. Forskning visar att utbildning och medverkan av berörd personal vid införande av nya arbetsmetoder har givit bättre resultat än när de inte tillfrågats. Slutsats:
Personal bör göras delaktiga i processen kring organisationsförändringar. Dels för att göra syftet med förändringen mer begriplig för dem, dels för att ta tillvara kompetensen som personalen besitter.
Nyckelord: Distriktssköterskor, KASAM, Omvårdnad, Organisation, Vårdövergång
Abstract
Background: In 2018 a new law about cooperation during discharge planning was
implemented. All patients with the need for monitoring after discharge were to be given a care contact. New agreements were made or redeveloped between the communities and the primary health care. All to establish clear boundaries of responsibility. This changed the way the responsibilities were distributed. A follow-up during the first year, showed that the care contact often fell on a nurse in primary care. The actual role of this contact was not
satisfactory clear though. Aim: The aim was to examine how a new agreement regarding home care effected the work situation in primary care settings in northern Sweden. Method:
Qualitative method with semi structured interviews with registered nurses and district nurses in primary health care units. Content analysis was used. Result: Three main subjects were recognized, cooperation, strain and influence. The cooperation with the community had changed. The new agreement felt difficult to understand which could lead to arguments.
The participants felt frustrated. The workload had increased, and the participant’s influence had diminished. They expressed that the larger picture of the patients was lower even though they knew more about specific details concerning the patients they responsible over.
Discussion: The participants expressed low SOC towards the new agreement. Studies show that inclusion of the persons it concerns have greater success during reorganizations.
Conclusion: Staff should be made a part of the process around organizational changes.
Partly to make the aim of the changes more understandable to them, partly to make use of the competence of the staff.
Key words: District nurses, Nursing, Organization, SOC, Transition care
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 2
Sjuksköterskor i primärvård ... 2
Samarbete i hälso- och sjukvård ... 2
Lagändring ... 3
Organisationsförändringar ... 4
KASAM och organisation ... 4
Problemformulering ... 5
Syfte ... 5
Metod ... 5
Design ... 5
Urval ... 6
Datainsamling ... 6
Dataanalys ... 7
Etiska överväganden ... 8
Resultat ... 9
Samverkan ... 9
Belastning ... 11
Inflytande ... 13
Diskussion ... 15
Metoddiskussion ... 15
Resultatdiskussion... 17
Slutsats ... 20 Referenser
Bilaga 1 Intervjuguide
Bilaga 2 Brev till verksamhetschefer Bilaga 3 Informationsblad till deltagare
Bakgrund
Sjuksköterskor i primärvård
Sjuksköterskans roll i primärvården är mångfacetterad. Arbetet består bland annat av hälsofrämjande vårdinsatser, behandling av kroniskt sjuka, telefonrådgivning, akutvård och att förebygga återinskrivning för patienter som nyligen återkommit till hemmet efter
sjukhusvistelse (Smolowitz et al., 2015). I distriktssköterskans roll ingår att se människan ur ett holistiskt perspektiv och arbeta utifrån det. Yrket utgör en variation av arbetsuppgifter och komplexa situationer (Bos, Silén & Kaila, 2015). Det karakteriseras bland annat av hälsofrämjande insatser, stöd vid psykisk- och fysisk ohälsa och palliativ omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2019). I Sverige organiseras den primära hälso-och sjukvården via vård- och hälsocentraler. Primärvården kännetecknas av tillgänglighet, kontinuitet och samarbete gällande patienter i alla åldrar (Strandberg, Ovhed, Borgquist &
Wilhelmsson, 2007). Sjuksköterskor och distriktssköterskor arbetar med att styra och föra arbetet vid olika omvårdnadsprocesser (Svensk sjuksköterskeförening, 2017, 2019).
Samarbete i hälso- och sjukvård
Ett välfungerande samarbete i vården associeras med tydliga gränser mellan personal inom regioner och kommuner. När flera huvudmän arbetar med samma patient i olika ärenden samtidigt men inte med varandra, rapporteras om svårigheter att kommunicera och att när felaktigheter uppstår, tillskrivs de gärna den andra parten (Beijer, Vingare, Eriksson & Umb Carlsson, 2018). Sjuksköterskor i slutenvård och distriktssköterskor i primär- och
hemsjukvård delar samma mål för sina patienter. Dessa mål grundas dock i olika
värderingar för sjuksköterskorna och distriktssköterskorna. Brist på kunskap om varandras områden leder till förutfattade antaganden och fördomar som kan påverka samarbetet negativt vid planering och utförande av vårdövergång (Petersen, Foged & Nørholm, 2019).
Hur väl detta samarbete genomförs spelar även en roll kring hur bra övergången till hemmet blir för patienterna vid utskrivning från sjukhus (Hudson, Comer & Whichello, 2014). Trots olika infallsvinklar ur omvårdnadssynpunkt, delar distriktssköterskor och
biståndshandläggare i slutenvård, primärvård och den kommunala vården synsätt om en
trygg och säker övergång för patienten under utskrivningsprocessen (Nordmark, Zingmark
& Lindberg, 2016).
Lagändring
Den 1 januari 2018 träder lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och
sjukvård i kraft. Där fastställs ansvarsfördelning mellan slutenvården, primärvården och alla former av kommunal vård, gällande vårdtid och utskrivning av patienter som är i behov av en fast vårdkontakt efter hemgång från sjukhus. Lagen lyfter även bestämmelser om
samverkan mellan regioner/landsting och kommun, såsom att den person som behöver kommunal vård skall tilldelas en fast vårdkontakt inom primärvården och att parterna gemensamt skall delta i planering kring utskrivning. I samband med införandet av denna lag ersätts den lagstiftning som tidigare varit styrande i fråga om betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård (SFS 2017:612, SFS 2018:1728).
Kommuner och regioner skapar, eller reviderar befintliga hemsjukvårdsavtal för att förtydliga ansvarsfördelningen dem emellan. Detta medför att regionernas ansvar för patienterna delvis ökar efter utskrivning från sjukhus. Uppföljning ett år efter lagens införande visar att primärvården tar ett större ansvar än tidigare men att den fasta vårdkontaktens uppgifter behöver förstärkas. Hur regioner och landsting har utformat innebörden av fast vårdkontakt skiljer sig åt på olika platser i landet. Rollen som fast
vårdkontakt har i de flesta verksamheter tillfallit en sjuksköterska. Det framkommer dock att det finns en ovisshet om vad den rollen faktiskt innebär och att utfallet inte riktigt lever upp till det som lagen om samverkan syftades till överallt (Lennartsson, 2018).
I Hofflanders, Nilssons, Eriksens och Borgs (2013) studie om hur sjuksköterskor i primärvård upplever utskrivningsprocessen framkommer att omvårdnadspersonalen är osäkra på vad en utskrivningsplan bör innehålla vilket ofta leder till missförstånd och osäkerhet. Det uttrycks dock förhoppningar om att ett framtida nyttjande av internetbaserade
informationsverktyg skulle kunna förbättra övergångarna i vårdkedjan.
Organisationsförändringar
Omorganisation på arbetsplatsen kan medföra positiva upplevelser som ökad autonomi i yrkesrollen och ökat medbestämmande i organisationen. Det kan även leda till negativa upplevelser hos personal, såsom stress, osäkerhet och högre arbetsbelastning (Fulop et al., 2005). Det rapporteras att upplevelse av kontroll vid omorganisationer och införande av nya arbetssätt inom olika yrken har större betydelse för arbetsmiljön än upplevelsen av stöttning under införandet av dem. Implementeringar som minskar de anställdas kontroll eller ökar kraven som ställs på dem kan ha en ogynnsam effekt på deras hälsa (Bambra, Egan, Thomas, Petticrew & Whitehead, 2007). Förändringsarbete som genomförs inom hälso- och sjukvård där personalen inbjudits att medverka har visat sig få bättre stöd än omorganisationer där personalen inte aktivt fått delta och då upplevts som meningslösa eller sakna
verklighetsförankring (Nilsen, Schildmeijer, Ericsson, Seing & Birken, 2019).
KASAM och organisation
Känsla av sammanhang, [KASAM], är ett mått på människans förmåga att hantera påverkan från yttre faktorer. KASAM består av de tre komponenterna begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet beskriver individens förmåga att med hjälp av sitt förnuft ordna och förklara intryck från omvärlden. Hanterbarhet innebär att besitta resurser för att möta kraven som ställs av intrycken. Med meningsfullhet menas att individen upplever att de problem hon ställs inför är värda att investera i (Antonovsky, 1987/2005, s. 42–57).
Det har framkommit att KASAM kan förändras både positivt och negativt vid
organisationsförändringar beroende på hur väl personalen känt sig delaktiga i eller trygga med dem. Ett ogynnsamt organisationsklimat har visat sig försämra KASAM och leda till ett sämre välmående hos individen (Feldt, Kinnunen & Mauno, 2000).
Arbetsrelaterad KASAM är den föreställning av begriplighet, hanterbarhet och
meningsfullhet som en individ har i sin rådande arbetssituation. Begripligheten beskrivs som i vilken utsträckning arbetet upplevs strukturerat, konstant och tydligt. Hanterbarheten är i vilken utsträckning den anställde upplever att det finns tillämpliga resurser att tillgå på
arbetet. Meningsfullhet beskriver i vilken grad individen upplever att det är värt att investera sitt engagemang i sin arbetssituation (Vogt, Jenny och Bauer, 2013).
Problemformulering
Den nya samverkanslagen från 2018 ledde till förändringar i ansvarsfördelningen mellan primärvård och kommuner, vilket i sin tur medförde ett behov av organisationsförändringar inom primärvården. Tidigare forskning visar att organisationsförändringar, beroende på hur de genomförs, kan ha både negativ och positiv inverkan på arbetssituationen. Hur personal inom primärvården upplevt att dessa specifika organisationsförändringar påverkat deras arbetssituation är okänt. Att utvärdera resultatet av en organisationsförändring är viktigt för att ge stöd till förbättringsarbete och för att dra lärdomar inför framtida
förändringsprocesser. Denna studie har för avsikt att kunna bidra med ökad kunskap gällande organisationsförändringens påverkan av sjuk- och distriktssköterskors arbetssituation.
Syfte
Syftet med studien var att undersöka om sjuksköterskor och distriktssköterskor i primärvård i en norrländsk region upplever att det nya hemsjukvårdsavtalet påverkat deras
arbetssituation och i så fall hur.
Metod
Design
En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer och efterföljande innehållsanalys valdes till denna studie. Kvalitativ metod är starkt förknippad med konstruktivismen och fokuserar på att förstå den mänskliga erfarenheten (Polit & Beck, 2017, s. 12–13). Den kvalitativa designens avsikt är att skapa förståelse för helheten (Polit & Beck, 2017, s. 463).
Urval
Ett strategiskt urval användes. Polit och Beck (2017, s. 492–493) menar att ett strategiskt urval innebär att välja ut sådana deltagare som har störst gagn för studien i fråga, till skillnad från bekvämlighetsurval, där forskaren förlitar sig på att deltagare anmäler sig frivilligt till studien, eller snöbollsrekrytering, där forskaren tar hjälp av befintliga deltagare för att rekrytera nya.
De som tillfrågades att delta i denna studie var distriktssköterskor eller sjuksköterskor som arbetade inom primärvård i en region i Norrland. Regionens verksamhetschefer bidrog med hjälp att hitta tänkbara deltagare. För att vara aktuell för studien krävdes att deltagaren arbetat i primärvården både innan och efter att det nya hemsjukvårdsavtalet trädde i kraft.
För att säkerställa att så var fallet inleddes varje intervju med en kontrollfråga där deltagaren fick bekräfta detta.
Datainsamling
Datainsamlingen skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer och en semistrukturerad intervjuguide utvecklades (se Bilaga 1). Intervjuerna ägde rum mellan maj och september månad, 2019. Enligt Polit och Beck (2017, s. 510) lämpar sig semistrukturerade intervjuer när intervjuarna vet vilka frågor de vill ha besvarade, men inte kan förutse vad deltagarna kommer att svara. Intervjuarnas roll är att uppmuntra deltagarna att tala fritt kring intervjuguidens ämnen och att, med egna ord, berätta historier.
Tillvägagångssätt
Samtliga verksamhetschefer för den aktuella regionens hälsocentraler kontaktades via e-post med information om studiens syfte och förfrågan om att förmedla kontakt till sjuksköterskor och distriktssköterskor för deltagande i intervjustudien (se Bilaga 2). Även chefer för de privat och kooperativt ägda hälsocentralerna i området kontaktades med samma förfrågan.
De enhetschefer som inte svarat efter en vecka kontaktades ånyo via e-post och därefter via
telefon. Totalt förmedlade enhetscheferna kontakt med tre sjuksköterskor och sju distriktssköterskor, fördelade på sju hälsocentraler.
Innan intervjuerna inleddes hölls en provintervju med en distriktssköterska som rekryterades direkt, utan inblandning av verksamhetschef. Detta för att säkerställa
intervjuguidens kvalitet och att studiens syfte besvarades. Då kvaliteten på provintervjun bedömdes som tillräckligt hög, kom den att inkluderas i resultatet, efter att godkännande inhämtats från verksamhetschefen på den aktuella hälsocentralen.
Resterande intervjuer kunde hållas med samma intervjuguide som i provintervjun. En inledande kontrollfråga ställdes vid samtliga intervjuer, för att säkerställa att deltagaren arbetat både före- och efter att det nya hemsjukvårdsavtalet trätt i kraft. Två av intervjuerna uteslöts från resultatet då deltagarna menade att de inte alls arbetade efter
hemsjukvårdsavtalet. Totalt inkluderades nio intervjuer, inklusive provintervjun i resultatet.
Samtliga intervjuer hölls på respektive deltagares arbetsplats. Alla intervjuer leddes av samma person och en bisittare som kunde komplettera med följdfrågor och föra
fältanteckningar satt med. Bisittaren var sedan den som transkriberade intervjumaterialet.
Dataanalys
Syftet med kvalitativ innehållsanalys är att tolka innehållet i en text, en analysenhet. Att se till det manifesta innehållet av analysenheten innebär ett textnära fokus, dock förekommer det alltid en viss grad av tolkning. Ur analysenheten tas meningsenheter, det vill säga stycken med relevant information för studiens frågeställning. Text innan och efter som krävs för att bevara sammanhanget behålls. Meningsenheterna kondenseras, nedkortas med kärnan av innebörden bibehållen. De kondenserade meningsenheterna kodas och delas in i subkategorier och kategorier som sammanfattar analysenhetens innebörd (Graneheim & Lundman, 2004).
De inspelade intervjuerna analyserades med utgångspunkt i Graneheims och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Intervjuerna transkriberades ordagrant till en text som kom att utgöra analysenheten. Analysenheten lästes igenom noggrant upprepade gånger.
Därefter identifierades meningsenheter ur texten. Dessa kondenserades och grupperades i
koder, subkategorier och slutligen kategorier som utgjorde det manifesta innehållet av analysenheten (se Tabell 1).
Tabell 1. Exempel från innehållsanalysen Meningsenheter Kondenserade
meningsenheter
Kod Subkategorier Kategorier
I: Hur upplever du att avtalet påverkat din arbetssituation?
D: Det känns som att den ökat för oss… inom primärvården.
I: Vad har ökat?
D: Nej men
arbetsbördan. Mycket, mycket mer
administrativt och mycket mer… som ska ordnas. Eh… från våran sida. Mer tid som sätts åt för administrativt. För att ta hand om dom patienterna då.
Känns som att arbetsbördan har ökat. Mer administrativt och mer som ska ordnas av oss. Mer tid till administrativt arbete. För att ta hand om patienterna.
Ökad
administration
Ökad arbetsbörda Belastning
Det har varit luddigt med det nya
hemsjukvårdsavtalet.
Man har ju fått läst sig till mycket och det känns som att folk uppfattar saker olika.
Avtalet känns luddigt. Läst sig till mycket. Folk uppfattar saker olika.
Luddigt avtal Tolkning av ansvarsfördelning
Samverkan
Etiska överväganden
Inom humanistisk forskning finns fyra forskningsetiska huvudkrav: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att deltagarna i en studie har rätt till information om studiens syfte. Samtyckeskravet innebär att deltagarna har rätt att själva bestämma över sitt medverkande. Konfidentialitetskravet innebär att deltagarnas personuppgifter skall skyddas så att utomstående inte kan lista ut vilka de är. Nyttjandekravet innebär att de uppgifter som samlas in om deltagarna enbart får användas i forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2002).
Medverkan i denna studie var frivilligt och kunde avbrytas på deltagarens begäran. Skriftlig och muntlig information om studiens syfte gavs till deltagarna och samtycke inhämtades innan intervjuerna startade (se Bilaga 3).
Deltagarnas anonymitet säkerställdes genom att transkription av var och en av intervjuerna tilldelades ett slumpvis utvalt nummer. Dessa nummer kom framgent att användas istället för deltagarnas namn. Inspelningarna av intervjuerna raderades efter att transkription genomförts. I uppsatsen framgår inte vid vilka hälsocentraler, eller i vilken region, studien ägt rum.
Resultat
Innehållsanalysen mynnade ut i tre kategorier och sex subkategorier. Kategorierna användes som rubriker och tillhörande underkategorier beskrevs under respektive rubrik (se Tabell 2).
Citat från intervjuerna infogades för att förtydliga bilden av subkategoriernas innebörd.
Tabell 2. Kategorier och subkategorier efter innehållsanalys
Kategori Subkategori
Samverkan • Samarbete med kommunen
• Tolkning av ansvarsfördelning
Belastning • Ökad arbetsbörda
• Frustration
Inflytande • Maktförskjutning
• Uppföljning och kontinuitet
Samverkan
Deltagarna resonerade kring sina upplevelser av samverkan och hur det påverkats sedan avtalet trädde i kraft.
Samarbete med kommunen
Alla deltagare upplevde att samarbetet med kommunen på något sätt påverkats. Dock skiljer det sig mellan deltagarna i vilken grad de anser att detta har skett. En av deltagarna
rapporterar om att samarbetet initialt försämrades men har blivit bättre med tiden. En
deltagare som arbetar på centralort menar att samarbetet inte fungerat så väl som hon önskat på grund av att hon inte känner till patienterna eller kommunsköterskan särskilt väl. Det upplevdes fördelaktigt för samarbetet om sjuksköterskorna i primärvård och kommun kände varandra. På samma sätt, upplevdes det försvårande för samarbetet om
sjuksköterskorna i primärvård och kommun inte kände varandra. Detta bekräftades av deltagare som arbetar i glesbygd, där personkännedom anges vara en anledning till att samarbetet med kommunen fungerar bra. I centralort uppgavs att deras samarbete med kommunen var obefintligt.
En av deltagarna tyckte att de, på hennes arbetsplats, hade bra samarbete med kommunen, men att det ändå blivit lite sämre jämfört med tidigare. Många spekulerade i att samarbetet i den egna kommunen fungerade bättre än på andra håll.
Tolkning av ansvarsfördelning
Det nya hemsjukvårdsavtalet medförde konflikter på olika nivåer. Irritation, osämja,
stridigheter och gnissel var ord som användes för att beskriva dessa. Konflikterna handlade ofta om huruvida viss patient skulle ses som primärvårdspatient eller hemsjukvårdspatient och om vem som skulle bära ansvaret för denne. Deltagare menade att man från båda håll försökte lägga över arbetsuppgifter på varandra.
Införandet av det nya hemsjukvårdsavtalet skedde, enligt deltagarna plötsligt, men att skapa en förståelse för dess innebörd tog lång tid. Även under intervjuperioden fanns det
tveksamheter kring tolkning av olika aspekter i avtalet.
Det upplevdes svårt att förstå om det var kommunen eller primärvården som skulle ansvara för patientens vård. Att kommunen numer kunde ansvara för delar av patientens vård utan att ha helhetsansvaret upplevdes förvirrande. I vissa fall kunde cheferna för kommunal
hemsjukvård och primärvård kopplas in för att komma överens och klargöra diffusa ärenden.
Hemsjukvårdsavtalet kunde tolkas olika beroende på vem som läste det, vilket upplevdes förvirrande för den som frågade kollegor om råd och fick olika svar beroende på vem de frågat. I avtalet stod exempelvis att den som inte kunde äta eller dricka på egen hand var berättigad till kommunal hemsjukvård. Även en sådan formulering kunde upplevas som svårtolkad.
Vad är ett stöd att äta och dricka? .… Jag kan ju tycka... Stöd att äta och dricka kanske också… om det är en dement person… att sitta ned tillsammans med den personen och se till att den äter. För mig är det ett stöd att äta. Men det är det inte, enligt det här… För… när det står så. Då är det ju att mata. Så då måste man ju ha hjälp att mata, eller? Man vet ju inte! (Deltagare 2).
Framträdande ord som deltagarna använde för att beskriva hemsjukvårdsansavtalets innebörd var exempelvis “strama ramar”, “fyrkantigt”, ”luddigt” och “svart eller vitt”.
Belastning
Deltagarna upplevde att de utsatts för högre belastning, i form av tyngre arbetsbörda, ökad administration och press från sina chefer att genomföra ekonomiska besparingar på sina arbetsplatser, sedan samverkansavtalet trädde i kraft.
Ökad arbetsbörda
Arbetet relaterat till det nya avtalet beskrevs som tidskrävande. Mer administration och ökat antal telefonsamtal är exempel som belyses av deltagarna. En deltagare uppgav att hon skulle behöva mer avsatt tid till detta arbete än hon hade.
Det nya hemsjukvårdsavtalets införande innebar att en del patienter som tidigare haft rätt till kommunal hemsjukvård inte längre uppfyllde kriterierna för det. Detta innebar i sin tur att distriktssköterskorna i primärvården fick ansvar för fler patienter än tidigare. Trots att
arbetsbördan ökat till följd av fler patienter och ökad administration, upplevde deltagarna inte att de fått mer resurser för att hantera den nya situationen.
Vissa deltagare som hade tilldelats ett större ansvar för frågor rörande hemsjukvårdsavtalet och utskrivningsplanering från sjukhus upplevde att de inte fått någon tid avsatt för detta och fick sköta dessa uppgifter om de fick en stund över mellan patientbesök.
Eh, ett tag var det jättemycket extrajobb… Utan eftersom jag har jobbat så många år i kommunen så vart det ganska naturligt att alla såna här papper hamnade hos mig. Och när man då rapport…, alltså rapporterar tillbaka tjugo patienter så får jag ganska mycket att göra utöver min ordinarie arbetstid, så, i schemat. Eh utöver bokade patienter. Man ska liksom klämma in det nånstans (Deltagare 11).
När deltagarna inte hade tid eller möjlighet att utföra ett hembesök till en patient som inte kunde ta sig till hälsocentralen på egen hand var de tvungna att köpa tjänsten av
kommunen, ett så kallat tjänsteköp. Detta blev en utgift för hälsocentralerna som ledde till ökad stress hos personalen då de hade krav på sig att hålla kostnaderna nere.
Frustration
Att behöva utföra arbetsuppgifter som deltagarna själva inte kunde se meningen eller nyttan med upplevdes frustrerande. Frustration kunde också härledas till känslor av att inte räcka till eller att inte hinna med. En del i den högre belastningen som deltagarna upplevde härleddes till oro och ansvarskänsla för patienternas välbefinnande. Det upplevdes att patienter, ofta från utsatta grupper som äldre, multisjuka och dementa, många gånger hamnade i kläm, vilket bidrog till ökad stress för deltagarna. Den otydliga
ansvarsfördelningen hade lett till att omvårdnaden av patienterna blivit mer upphackad, utan helhetsbild. Detta medförde att deltagarna oroade sig för att sköra patienter föll mellan stolarna.
Ja, men det är ju liksom att man tycker man blir lite… Hm… Ja man blir liksom, frustrerad över att man inte kan göra nånting och… och man går efter dom här riktlinjerna eh vi… vi… jag kan tycka nånting helt annat… Fast patienterna kan… ringer hit och säger ’ja, men jag måste ju få mer hjälp’. ’Ja. Men då
måste du försöka ta dig hit’. ’Ja men jag kan inte komma’. Också försöker man liksom, få kontakt med kommunen och dom vill ju inte alls…eh... som jag då. Och då. Nej, det är ju liksom ingen rolig arbetssituation, såklart (Deltagare 8).
En deltagare uttryckte frustration över att beslut om insatser i hemmet kunde tas när patienter var inneliggande på sjukhus, men att det var primärvårdspersonalens ansvar att dessa utfördes. I de fall sjukvårdsinsatser skulle utföras i hemmet av kommunens personal, medförde det att distriktssköterskan på hälsocentralen fick agera mellanhand och ansvara för patienter som hon kanske aldrig hade träffat. Alla deltagare kunde beskriva ett särskilt patientfall som varit svårt att lösa, vilket gjort att patienter hamnat i kläm på ett sätt som berört deltagarna känslomässigt.
Inflytande
Deltagarna reflekterade över sitt eget inflytande på arbetsplatsen. Både i termer om hur de skulle utnyttja ett ökat inflytande för att förbättra omvårdanden och den egna
arbetssituationen och i termer av hur deras faktiska inflytande hade påverkats sedan det nya hemsjukvårdsavtalet infördes.
Maktförskjutning
Deltagarna upplevde att avtalet formulerats av personer som själva inte deltar i, eller har tillräcklig kunskap om det patientnära arbetet. En upplevelse av begränsning inom ramarna för avtalet uttrycktes. Utrymmet att göra egna bedömningar av patienters vårdbehov var litet. Beslut som tidigare kunde fattas av distriktssköterskorna själva hade nu tagits av personer i högre chefsbefattningar.
Deltagarna tyckte att personal som arbetar i den patientnära verksamheten borde ha tillfrågats och ingått i beslutsprocessen inför det nya avtalet, då man upplevde att beslutsfattarna saknade insikt om hur verkligheten såg ut.
Ja, jag kan ju tycka att man borde titta över och framförallt ta med… när man gör ett avtal. Ta med såna som jobbar direkt ute i vården. Föra att veta hur saker och ting fungerar… Det tror jag skulle underlätta när man gör avtal (Deltagare 9).
Avtalet upplevdes som en skrivbordsprodukt och hade inneburit tillkomst av
arbetsuppgifter som vårdpersonalen inte kunde se nyttan av. En av deltagarna berättar om hur viss information behövde dokumenteras på tre olika ställen bara för att ”någon” bestämt att det skulle vara så.
Uppföljning och kontinuitet
Som en följd av det nya avtalet kunde några av deltagarna uppleva att man, inom primärvården, fick en bättre helhetsbild av sina patienter. Några deltagare belyste det positiva i att hemsjukvårdsavtalet medfört ett mer rehabiliterande tankesätt, så att strävan att bevara patienternas egna funktioner och förmågor blev tydligare.
En annan positiv följd av det nya avtalet ansågs vara att beslut om vilka patienter som beviljades hemsjukvård föregicks av mer eftertanke än tidigare, även om deltagarna inte alltid höll med om besluten.
För att tillgodose patienternas omvårdnadsbehov fanns förslag på lösningar som att
primärvårdspersonalen försökte att göra hembesök vid behov. På en del hälsocentraler hade man testat detta i praktiken, medan andra hittills bara diskuterat möjligheten.
Mellan regionen och kommunen finns ett digitalt kommunikationsverktyg, där patienter med medicinska – eller omvårdnadsbehov efter utskrivning handläggs. En av deltagarna uttryckte att personalen i primärvården fått bättre kännedom om patienterna i
upptagningsområdet. Som exempel kan ges att personal på hälsocentralen nu gavs insyn i rehabilitering från kommunal sjukgymnast, vilket sågs som positivt. Deltagarna gav också uttryck för negativa åsikter om samma digitala kommunikationsverktyg. Önskemål fanns om att implementerandet av verktyget borde föregåtts av bättre utbildning för personalen och tydligare riktlinjer för hur det var tänkt att användas.
Diskussion
Metoddiskussion
Studiens ansats var kvalitativ. Datainsamlingen skedde med semistrukturerade intervjuer och data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Polit och Beck (2017, s. 463) beskriver den kvalitativa designen som flexibel. I takt med att ny information samlas in kan metoden justeras. Den kvalitativa metoden avkräver forskaren ett intensivt engagemang och är beroende av löpande analys av insamlade data för att kunna avgöra när datainsamlingen är färdig.
Då denna studie syftade till att undersöka hur distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelse av det nya hemsjukvårdsavtalets påverkat deras arbetssituation ansågs den kvalitativa designen vara lämplig. Datainsamling genom semistrukturerade intervjuer valdes då det stod klart vilka frågeställningar som önskades få besvarade, men det var inte önskvärt att låsa sig till en förutbestämd frågeordning.
Godkännande från verksamhetschef inhämtades innan intervjuerna ägde rum. Kontakt med tänkbara deltagare förmedlades av verksamhetschef eller enhetschef. Eftersom
enhetscheferna gavs möjlighet att välja ut deltagare, är det tänkbart att en distriktssköterska som delade enhetschefens åsikter kring hemsjukvårdsavtalet rekryterades till studien med syfte att belysa den bilden. På några arbetsplatser framkom att en särskild distriktssköterska valts ut som ansvarig för att arbeta med det nya avtalet och att det var denne som valts ut till intervju.
Rekryteringen av intervjupersoner tog längre tid än beräknat, då vissa av
verksamhetscheferna inte alls svarade på e-post och kunde vara svåra att nå via telefon.
Detta medförde att det mellan första och sista intervjun hade gått drygt fyra månader, vilket kan antas ha haft effekt på hur väl deltagarna hunnit arbeta in sig i och anpassa sig till det nya samverkansavtalet, vilket i sin tur skulle kunna vara en delförklaring till skillnader i upplevelser hos de tidigare intervjuerna jämfört med de senare. Det framträdde dock inga tendenser till förändring i inställning till hemsjukvårdsavtalet bland de senare intervjuerna jämfört med de tidigare.
Totalt hölls elva intervjuer. Initialt var nio intervjuer planerade. Två av intervjuerna fick dock strykas då det visade sig att de deltagarna inte arbetade efter det nya
hemsjukvårdsavtalet och därför inte kunde ge svar som var relevanta för studiens syfte.
Några av de tidigaste intervjuerna blev aningen informationsfattiga, troligen på grund av intervjuarens ovana av uppgiften. Med anledning av detta förlängdes intervjuperioden för att få tillräckliga data för ett trovärdigt resultat. Graneheim och Lundman (2004) gör gällande att mängden data som behövs för att besvara en forskningsfråga på ett trovärdigt sätt varierar beroende på fenomenets komplexitet.
Samtliga intervjuer till denna studie hölls av en och samma person. Det tycktes att intervjuerna blev mer och mer informationsrika med tiden och drog slutsatsen att intervjuernas kvalitet ökade i takt med intervjuarens vana av uppgiften. Hur studiens resultat sett ut om flera personer turats om att leda intervjuerna går inte att veta. Det skulle kunna vara tänkbart att det i så fall visat sig att personen som agerat bisittare i stället hade större färdigheter att leda intervjuer. Ett alternativt tillvägagångssätt hade kunnat vara att intervjuledare och bisittare bytte plats efter den inledande intervjun och att man därefter bestämde vem av dem som skulle leda de resterande intervjuerna, baserat på vem av dem som lyckats bäst med sin intervju.
Deltagare rekryterades från privat-, kooperativt- och regionägda hälsocentraler.
Hälsocentraler i både tätort och glesbygd fanns representerade. Detta för att få så stor spridning av deltagare som möjligt, inom det geografiska området studien utfördes i. Alla deltagare i studien var kvinnor. Enligt Socialstyrelsen (2019) uppgick andelen kvinnor bland yrkesverksamma, legitimerade sjuksköterskor i Sverige till 88% i november 2017. Av elva intervjuade borde statistiskt sett åtminstone en varit man för att spegla verklighetens könsfördelning, men då deltagande byggde på frivillighet och kontakt med tänkbara deltagare förmedlades av utomstående, var detta något som inte gick att påverka.
Deltagarna frågades aldrig om ålder eller antal år i yrket, så hur spridningen ser ut bland dessa faktorer är okänt. Enligt Graneheim och Lundman (2004) ökar en studies trovärdighet om det finns en spridning bland deltagarna, exempelvis gällande kön, ålder och erfarenhet.
Resultatdiskussion
Studiens syfte var att undersöka om distriktssköterskor och sjuksköterskor i primärvård upplevt att det nya hemsjukvårdsavtalet påverkat deras arbetssituation och om så vore, hur.
Resultatet visade att samarbetet mellan kommun och primärvård påverkats på olika sätt.
Samtliga deltagare upplevde att arbetsbelastningen ökat samt frustration över avtalets innehåll eller att de inte kunnat ge patienterna den omvårdnad de velat i utövandet av sin yrkesroll. Avtalets utformning ifrågasattes och det fanns en uppfattning om att chefer på högre nivå, långt från arbetssituationens verklighet författat det. Motstridiga uppgifter framkom, så som att avtalet var tydligt samtidigt som det var otydligt. Deltagarna hade fått bättre kunskap om patienter de ansvarade för, trots detta hade helhetsbilden av dem
försämrats.
Samverkan och uppföljning
Det nya hemsjukvårdsavtalet upplevdes formulerat på ett sätt så att det i vissa lägen blev svårtolkat och utifrån det påverkades samarbetet med kommunens personal. Det framkom att flertalet åtaganden i avtalet ansågs som meningslösa.
Lennartsson (2018) fann att den fasta vårdkontaktens roll i primärvården inte lyckats fullfölja sitt uppdrag och att det rådde en ovisshet om vad vårdkontaktens uppgift var. Beijer et al.
(2018) belyste värdet av att tydligt utformat ansvar mellan olika huvudmän underlättade vid samverkan dem emellan. Felaktigheter som uppstått kring patienter tenderade att tillskrivas andra personer som delade ansvaret för patienten.
Detta var dock inget som framträdde i denna studie. Det var snarare avtalet som sågs som ett problem.
Nyttan av att ha arbetat med- och känna till kommunal hemsjukvård var framträdande. Det sågs även som positivt för samarbetet att känna till vilka distriktssköterskorna i kommunen var.
Enligt Hudson et al. (2014) kunde brist på utbildning gällande vårdövergångar från sjukhus och hem påverka övergångens kvalitet, på grund av att de som skickade hem dem aldrig
verksamhet. Interprofessionellt samarbete mellan parterna framträdde som särskilt betydande.
Belastning
Datasystemet som användes vid in- och utskrivning från sjukhus i denna region, hade både för- och nackdelar. Det sågs som värdefullt att kunna ta del av information som andra vårdgivare planerade kring patienterna. Ökad insyn i sjukgymnasters arbete gavs som exempel vid ett tillfälle. Samtidigt upplevdes det tidskrävande och i vissa fall krångligt att använda. En del moment ansågs sakna betydelse och det kunde uttryckas i termer som att de inte förstod varför de behövde göras.
Förhoppningar om att framtida informationsverktyg via internet skulle underlätta vid utskrivningar till hemmet rapporterades av sjukvårdspersonal (Hofflander et al., 2013).
Öberg et al. (2018) identifierade att svenska distriktssköterskor upplevde att de erhållit för lite information vid införandet av olika digitala vårdplaneringssystem. Personalen fick tillämpa ”Learning by doing”, att göra något, göra fel och göra om tills det blir rätt istället för att erhålla skräddarsydda utbildningar. Bristande kunskaper tillsammans med tidsbrist kopplat till bland annat att flera osynkroniserade system behövde användas i arbetet ledde till, menade de, en ökad belastning och känsla av att inte räcka till . Att som vårdpersonal inom primärvård ägna en större andel av sin arbetstid till administrativt arbete istället för patientarbete har visat sig medföra högre grad av rollkonflikt (Anskär, Lindberg, Falk &
Andersson, 2018).
Utöver den ökade arbetsbördan tillkom upplevelser av frustration och etisk stress gällande vilka resurser som fanns att erbjuda och vilka behov det ansågs att patienterna hade.
Sjuksköterskor i primärvården har rapporterat om att de upplevde tiden till samtal och konsultation med patienter som begränsad. Patienter upplevde dock att konsultationer med sjuksköterskor varade längre än med läkare. De kände sig också mer nöjda med
sjuksköterskornas omvårdnad (van Dillen & Hiddink, 2014).
Inflytande
Upplevelse av maktförskjutning var framträdande. Irritation över hur och av vem avtalet formulerats uttrycktes. Åsikter fanns om att personal som arbetar närmast patienterna borde ha suttit med. Enligt Nilsen et al. (2019) genererade medverkan av personal vid
förändringsarbete högre stöd än när de inte inbjudits att vara delaktiga. Mbau och Gilson (2018) gjorde gällande att olika sorters ledarskap vid införande av nya arbetssätt påverkade personalens inställning och förmåga att hantera/bearbeta dem. Brister i kommunikation från chefer och chefer med auktoritär, hierarkisk inställning försvårade implementering. Att låta personal som arbetar nära patienterna vara delaktiga vid förändringsprocesser visade goda resultat. Det noterades även att i de fall där medarbetare inom administration längre ut i vårdkedjan utelämnats, tog genomförandet längre tid.
Utrymmet för egna bedömningar hade blivit mindre efter förändringen och det ansågs att de som skapat avtalet inte hade tänkt på hela människan.
Distriktssköterskor har beskrivit sig själva som patienternas advokater. Att hjälpa och bistå patienter på olika sätt var viktigt för dem. Särskilt i de fall då de ansågs vara sårbara och sakna styrka att själva slåss för sina rättigheter (Nygren Zotterman, Skär, Olsson &
Söderberg, 2015).
KASAM
Det nya hemsjukvårdsavtalets innebörd ifrågasattes på flertalet punkter. Det ansågs svårtolkat och formulerat på ett sätt så att vissa patienter hamnade i en gråzon, vilket var frustrerande både yrkesmässigt och ur etisk synvinkel. Det uttrycktes upplevelser av att ha god kontroll över specifika detaljer rörande patienternas omvårdnadsbehov, men
helhetssynen av patienterna man tilldelats ansvar för hade försvagats.
Vid arbetsplatser där anställda försetts med kontroll, tydliga roller, socialt stöd och möjligheter till utveckling, förstärktes KASAM för arbetssituationen, vilket i sin tur ökade sannolikheten att de blev mer hängivna i sitt arbete och yrkesutförande (Vogt, Hakanen, Jenny & Bauer, 2016). Krav och resurser kunde relateras till hur begripligt, hanterbart och meningsfullt arbetet var (Vogt et al., 2013).
Att vilja men inte kunna göra det som kändes humanast för individen på grund av det nya regelverket kunde ibland krocka med yrkesrollen.
Hur hög KASAM deltagarna i denna studie upplevde i det privata livet är okänt. Det kan hållas för troligt att det inte påverkat utfallet i särskilt hög grad då de alla uppgav liknande känslor angående det nya avtalet och deras upplevelser därutav.
Enligt Malagon-Aguilera et al. (2019) visade sjuksköterskor som rapporterade om gott socialt stöd samt redovisade hög KASAM i det privata livet ett högre engagemang i sitt arbete jämfört med kollegor som påvisade lägre nivåer av detta (Malagon-Aguilera et al., 2019).
Förförståelsen för det nya hemsjukvårdsavtalet var inte tillfredsställande. Mer utbildning eller bättre förberedelser önskades.
Nyström et al. (2018) erfor att personal ville öka sin kunskap och kompetens om
förändringsprocesser. Detta gäller även organisationssystem, struktur och ledarskap. På arbetsplatser där motstånd funnits till förändring var det speciellt införande av nya rutiner som skapade problem. Där utbildningsseminarier och processarbete som bemötte
antaganden och attityder genomfördes kunde en viss förändring ses under uppföljning efter ett års tid.
Slutsats
Den organisationsförändring som skedde i samband med den nya lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård hade tydligt påverkat arbetssituationen på olika vis. Belastningen hade ökat, dels i form av ökad arbetsbörda, dels på grund av upplevd frustration. Samverkan både inom de egna hälsocentralerna och med kommunen hade påverkats på olika sätt. Möjligheten att utifrån yrkeskompetens påverka beslut kring
patienters omvårdnad hade minskat. I det hela taget fanns låg grad av förståelse för vad den egentliga nyttan med dessa förändringar var. Tidigare forskning har visat att personal ger sämre gehör för förändringar om de inte förstår den tänkta nyttan med dem.
Att involvera personal i alla steg av en organisationsförändring, inte minst i den initiala beslutsprocessen, skulle kunna vara ett bra sätt att öka deras förståelse för syftet med den.
Samtidigt ger det möjlighet att tillvarata värdefull kompetens från de som arbetar ute i verksamheten.
Behov finns av forskning om vad den aktuella organisationsförändringen haft för följder på patientsäkerheten och hur patienterna upplever att deras omvårdnad påverkats sedan den implementerats.
Referenser
Anskär, E., Lindberg, M., Falk, M., & Andersson, A. (2018). Time utilization and perceived psychosocial work environment among staff in Swedish primary care settings. BMC Health Services Research, 18(166), 1–12. doi:10.1186/s12913-018-2948-6
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium (2. utg., M. Elfstadius, övers.). Stockholm: Natur och Kultur. (Originalarbete publicerat 1987).
Bambra, C., Egan, M., Thomas, S., Petticrew, M., & Whitehead, M. (2007). The psychosocial and health effects of workplace reorganizations. 2. A systematic review of task restructuring interventions. Journal of Epidemiology and Community Health, 61(12), 1028–1037. doi:10.1136/jech.2006.054999
Beijer, U., Vingare, E. -L., Eriksson, H. G., & Umb Carlsson, Õ. (2018). Are clear boundaries a prerequisite for well-functioning collaboration in home health care? A mixed methods study. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 32(1), 128–137.
doi:10.1111/scs.12438
Bos, E., Silén, C., & Kaila, P. (2015). Clinical supervision in primary health care; experiences of district nurses as clinical supervisors- a qualitative study. BMC Nursing, 14(39), 1–
8. doi:10.1186/s12912-015-0089-3
Feldt, T., Kinnunen, U., & Mauno, S. (2000). A mediational model of sense of coherence in the work context: a one-year follow-up study. Journal of Organizational Behavior, 21(4), 461–476. doi:10.1002/(SICI)1099-1379(200006)21:4<461::AID-JOB11>3.0.CO;2-T
Fulop, N., Protopsaltis, G. King, A., Allen, P., Hutchings, A., & Normand, C. (2005).
Changing organizations: a study of the context and processes of mergers of health care providers in England. Social Science & Medicine, 60(1), 119–130.
doi:10.1016/j.socscimed.2004.04.017
Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001
Hofflander, M., Nilsson, L., Eriksen, S., & Borg, C. (2013). Discharge planning: Narrated by nursing staff in primary healthcare and their concerns about using video
Education and Practice, 3(1), 88-98. doi:10.5430/jnep.v3n1p88
Hudson, R., Comer, L., & Whichello, R. (2014). Transitions in a wicked environment. Journal of Nursing Management, 22(2), 201–210. doi:10.1111/j.1365-2834.2012.1478.x
Lennartsson, F. (2018). Samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård-
framgångsfaktorer och utvecklingsområden: Uppföljning av kommunernas och landstingens arbete med införandet av lagen. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. Från https://skl.se/download/18.138315e61677d89dfe7caa03/1544802869782/Samverkan%
20vid%20utskrivning%20från%20sluten%20hälso-%20och%20sjukvård%20-
%20framgångsfaktorer%20och%20utvecklingsområden.pdf
Malagan-Aguilera, M. C., Suñer-Soler, R., Bonmatí-Tomas, A., Bosch-Farré, C., Gelbert- Vilella, S., & Juvinyà-Canal, D. (2019). Relationship between sense of coherence, health and work engagement among nurses. Journal of Nursing Management, 27(8), 1–11. doi:10.1111/jonm.12848
Mbau, R., & Gilson, L. (2018). Influence of organisational culture on the implementation of health sector reforms in low- and middle-income countries: a qualitative
interpretive review. Global Health Action, 11(1), 1–12.
doi:10.1080/16549716.2018.1462579
Nilsen, P., Schildmeijer, K., Ericsson, C., Seing, I., & Birken, S. (2019). Implementation of change in health care in Sweden: a qualitative study of proffessionals’ change responses. Implementation Science, 14. doi:10.1186/s13012-019-0902-6
Nordmark, S., Zingmark, K., & Lindberg, I. (2016). Process evaluation of discharge planning implementation in healthcare using normalization process theory. BMC Medical Informatics and Decision Making, 16(48), 1-10. doi:10.1186/s12911-016-0285-4
Nygren Zotterman, A., Skär, L., Olsson, M., & Söderberg, S. (2015). District nurses’ views on quality of primary healthcare encounters. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 29(3), 418-425. doi:10.1111/scs.12146
Nyström, M. E., Höög, E., Garvare, R., Andersson Bäck, M., Terris, D. D., & Hansson, J.
(2018). Exploring the potential of a multi-level approach to improve capability for continuous organizational improvement and learning in a Swedish healthcare region. BMC Health Services Research, 18(1), 1-19. doi:10.1186/s12913-018-3129-3
collaboration related to care transitions: A qualitative study. Journal of Clinical Nursing, 28(9–10), 1999–2008. doi:10.1111/jocn.14805
Polit, D.F., & Beck, C.T. (2017). Nursing research: principles and methods. (10. ed.) Philadelphia:
Lippincott Williams & Wilkins.
SFS 2017:612 Lag om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
forfattningssamling/lag-2017612-om-samverkan-vid-utskrivning-fran_sfs-2017-612
SFS 2018:1728 Lag om ändring i lagen (2017:612) om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Från https://svenskforfattningssamling.se/sites/default/files/sfs/2018- 11/SFS2018-1728.pdf
Smolowitz, J., Speakman, E., Wojnar, D., Whelan. E-M., Ulrich, S., Hayes, C., & Wood, L.
(2015). Role of the registered nurse in primary health care: Meeting health care needs in the 21st century. Nursing Outlook, 63(2), 130–136.
doi:10.1016/j.outlook.2014.08.004
Socialstyrelsen. (2019). Statistik om legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal 2018 samt arbetsmarknadsstatus 2017. Från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/statistik/2019-9-6311.pdf
Strandberg, E. L., Ovhed, I., Borgquist, L., & Wilhelmsson, S. (2007). The perceived meaning of a (w)holistic view among general practitioners and district nurses in Swedish primary care: a qualitative study. BMC Family Practice, 8(8), 1–8. doi:10.1186/1471- 2296-8-8
Svensk sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Från https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk- sjukskoterskeforening/publikationer-svensk- sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-
publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf
Svensk sjuksköterskeförening. (2019). Kompetensbeskrivning avancerad nivå distriktssköterska.
Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Från https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-
sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-
publikationer/distriktssjukskoterskor-kompetensbeskrivning-2019-klar-for- webb.pdf
van Dillen, S. M. E., & Hiddink, G. J. (2014). To what extent do primary care practice nurses act as case managers lifestyle counselling regarding weight management? A systematic review. BMC Family Practice, 15(197), 1–9. doi:10.1186/s12875-014-0197-2
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Från
https://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf
Vogt, K., Hakanen, J. J., Jenny, G. J., & Bauer, G. F. (2016). Sense of coherence and the motivational process of the job-demands-resources model. Journal of Occupational Health Psychology, 21(2), 194–207. doi:10.1037/a0039899
Vogt, K., Jenny, G. J., & Bauer, G. F. (2013). Comprehensibility, manageability and
meaningfulness at work: Construct validity of a scale measuring work-related sense of coherence. SA Journal of Industrial Psychology, 39(1), 1–8.
doi:10.4102/sajip.v39i1.1111
Öberg, U., Orre, C. J., Isaksson, U., Schimmer, R., Larsson, H., & Hörnsten, Å. (2018).
Swedish primary healthcare nurses’ perceptions of using digital eHealth services in support of patient self-management. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 32(2), 961–970. doi:10.1111/scs.12534
Intervjuguide
· Har Du arbetat både med det gamla och det nya hemsjukvårdsavtalet?
· Vad är Din upplevelse av hemsjukvårdsavtalet?
· Hur upplevde Du omställningen från det gamla till det nya avtalet?
· Hur upplever Du att avtalet påverkat din arbetssituation?
· Hur upplever Du att samarbetet mellan kommunen och primärvården påverkats?
· Finns det någon aspekt där Du upplever att det nya avtalet inneburit en förbättring jämfört med tidigare?
· Finns det någon aspekt där Du upplever att avtalet inneburit en försämring jämfört med tidigare?
· Finns det något Du vill tillägga innan vi avslutar?
Reserv- och följdfrågor
· Finns det något Du skulle vilja ändra i avtalet?
· Kan Du ge ett exempel?
· Kan Du utveckla det?
Brev till Verksamhetschefer
Det nya hemsjukvårdsavtalet har inneburit en del förändringar gällande
ansvarsfördelningen mellan kommun och landsting. Vi är intresserade av att undersöka hur distriktssköterskor inom primärvård upplever att detta påverkat omvårdnadsarbetet. Detta vill vi göra genom intervjuer och resultatet kommer att redovisas i ett examensarbete för specialistutbildning med inriktning distriktssköterska.
Med anledning av detta skulle vi vilja ha ditt tillstånd att genomföra intervju på din arbetsplats, samt din hjälp att rekrytera distriktssköterskor att intervjua. Vi skulle därför önska att du kunde lämna förslag på en eller flera distriktsköterskor som vi kan kontakta.
Deltagandet kommer att vara frivilligt och svaren behandlas konfidentiellt. De tänkta intervjuobjekten får skriftlig information om syfte och handläggning av resultat vid intervjutillfället.
För att vi ska klara av att hålla vår tidsplan önskas svar via mejl, med kontaktuppgifter till intervjuperson(er), så snart som möjligt.
Med vänlig hälsning
Laila Göransdotter, lago1000@student.miun.se, distriktssköterskestuderande MiUn Per Zakrisson, peza0700@student.miun.se, distriktssköterskestuderande MiUn
Handledare: Annika Kjällman- Alm, RN, RNT, PhD, Annika.Kjallman-Alm@miun.se Institutionen för omvårdnad
Campus Sundsvall Tel: 0XX- XXX XX XX
Informationsblad till deltagare
Deltagande i intervjustudie för D-uppsats, Mittuniversitetet, 2019
Intervjun handlar om distriktssköterskors upplevelse av det nya hemsjukvårdsavtalet mellan kommuner och regionen. Syfte och fokus ligger på distriktssköterskor och sjuksköterskor i primärvården och hur hemsjukvårdsavtalet påverkat arbetssituationen.
Resultatet från intervjuerna kommer att redovisas i ett examensarbete till
distriktssköterskeutbildningen. Det kommer inte att framgå i vilken region/landsting studien ägt rum. Möjligtvis en geografisk anvisning om Norrland.
Deltagande är frivilligt och konfidentiellt. Du har rätt att avsluta medverkandet när du vill.
Tack för din tid.
Laila Göransdotter & Per Zakrisson
Distriktssköterskestuderande, Mittuniversitetet
Samtycke
Samtycke till att delta i studie med syfte att undersöka distriktssköterskors och sjuksköterskors upplevelse av hur det nya hemsjukvårdsavtalet har påverkat arbetssituationen.
Undertecknad har tagit del av informationen kring studien. Jag är medveten om att deltagandet är frivilligt och att jag när som helst kan avbryta deltagandet utan att behöva förklara varför.
Underskrift: ________________________________
Datum: __________________________
