Dissertatio academica, observationes de poësi Svecana recentiori expositura. Quam cons. ampl. ord. philos. Upsaliens. præside doct. Erico M. Fant ... censuræ modeste offert Car. Eric. Askelöf, Ostrogothus. In audit. Gustaviano d. X Dec. MDCCCVIII. H. a. m

D. D.

D IS S E R T A T IO A C A D E M IC A , O B SE R V A TIO N ES

D B

P O Ë S I S V E C A N A R E C E N T I O R I EXPOSITURA.

Q U A M

CONS. A M PL. ORD. PHILOS. UPSALIENS.

P R Æ S I D E

DOCT. ERICOM.FANT,

H I S T . P R O F , R E G . E T O R D . SOC. R E G . S CI E N T . U P S . E T A C A D . R E G . L I T T . H D M. H I S T . E T A N T I Q U I T . STOCI C. H. M E M B R O ,

C E N S U R Æ M O D E S T E O F F E R T

CAR. ERIC. A S K E L Ô F ,

O S T R O G O T H U S .

I N A U D I T . GU S T A V I A NO D. ^X DEC. IWDCCCVIII, H . A . M. S.

U P S A L I Æ , T Y P I S E D M A N N I A N I S .

um&

T R I B U N O M I L I T U M

C u r properas ju ß o fpoliata Thalia lepore,

E t ruis ad tantos praecipitata lares ? ' N on thura aut aurum , exigua at munufcula chartee,

Ingenii foetus , dedicat illa fu i.

Grande colam m eritum , grandem celebrabo favorem.

Sentio ß ifihccc non difplicuisfe T I B I ; Respice f e d potius devotee pignora mentis

Quam tenuis dextree vilia dona, rogo!

A ccipe , nam memoris meritorum pe&oris index' E t mens tota T I B I fic placuisfc fu d e t.

S i licuit quondam toties tneruisfc favorem, N on pietas fu e r it nunc quoqve grata minus.

l^ ive p r e c o r , Pyliceque dies tranfeende fer.eïiœ, E t placido Superum numere perge f r u i!

G E N E R O S I S S I M I N O M I N I S T Ui

Cu l t o r D e v o t i i f i m u * C A R O L U S E R I C U S A S K E L W F .

e

P R Æ P O S I T O E T P A S T O R I .

ÅT^eu g e n i t o r ! t e n e r * Jicet im m atura juvent*

N o n preclara n i t e n t , rofeo nec tin d a c o lo te , N o n d c c o r h * c o r n a t , candor & oris abeflj C erusfata ta m en n o n funt o b d u d a vc fuco :

P e d o r e at ipfa p io candida thura ferunt.

Jam q u o d A p o llin e is aullm m onfirare viretis H * c t u a , qua f r u i m u r , gratia fu m m a fa cit:

t u m i h i praefidium c e r t u m , t u p o r tu s & u m b r a , Jaclatae c y m b * fc m p er & aura meae.

S p i r i t u s , in g en u i fi quid fibi confcit h o n o r is , In l a u d e m m e r i t i n o m i n i s ire p a ret.

E x e m p l u m viridis celebret t e f a m a f e n t d * , A t q u e t i b i fe m p e r profpera e u n d a Huant!

N e t i b i d i f p l i c e a n t , queis f e r o r , o r ia , precor.

I N D U L G E N T I S S I M I P A R E N T I S

Filius Obfeciuentisfimus C A R 0 1 . U S E R1 CUS ASKELOF.

D E

P O Ë S I SV ECA N A R E C E N T IO R I

Operum fa /îig ia fpefficintur

;

C 3 m n i s æ v i ex p e r ie n tia t e f t a t u r , q u o d

V iv itu r ingenio ; cetera mortis erunt . H eroicus Achillis animus eodem c u m corpore ejus funere fuisfet involutus, nifi illum e cin eribus excitas*

fet M ufa H o m e r i, quam

Aec J o v i s i r a , nec ignis

ISec u l l a , quantumvis fe r a ) valet abolere vetußas.

Pietas Æ n e æ oblivioni dudum tradita fu isfet, nifi im m ortali Virgilii carmine fuisfet ad po fteritatem trans- misfa. E tenim

Vixere m ulti ante Agam em noni Fortes; fed omnes illacrimabilesy

Carent quia Vate Sacra.

A m o r e s Petrarchæ & L au ræ fontisque Vauciufè me*

m o ria æterna jacerent fepulta n o & e, n ifi divina carm i­

n a pangendi facultate ille fuisfet in û ru & u s , infelix- q u e Abelardi & H e ’oifæ fatum teneras adhuc non folli- citaret m e n t e s , fine Popii c ala m o , felicite r adeo a noftra- te R othm an in vernaculum ferm onem transmisfo. [Sic

Vivunt commisfi calores

Mon ice fidibus pu elice* S

Su n t

vero certa

annalibus orbis tem pora, in quibus le&ori, perpetuis armorum fa&ionumque tur­

bis & concertationibus fatigato, dulci fe committere licet q u ie ti, confpicuis fcilicet cultura humaniorum lit­

terarum , quam excitavit & fovit imperantium cura.

T a l e

fuit Ludovici X IV Seculum in Gallia, magnis C orneille, Racine, Boileau, Moliere illuftre nom inibus; Reginæ Annæ in Anglia, quo floruere P o p e , S w ift, Addisfon, Steele cet. & Guftavi III in Svecia, quem ad immortalitatem comitantur C reu z, G y lle n b o rg , O xenftjerna, Kellgren, Leopold, reli­

qui ; virtutes enim illis temporibus facillime nafcuntur, quibus optime aflimantur.

U

autem hisce Parnasfi Svecani luminibus per- ftri&a fuit oculorum acies ; ita quæ illis facem prae­

t u l e r e , facile praeteriit Celfiumque, N ordenflychtiam, D alinum , Bergklint, Rothman fuis fe abdere tenebris p e r m if it, ex quibus illos excitare operæ pretium forte æftimabunt æqui rerum æftimatores. Summa autem cum cautione & prudentia id efficiendum eft, ne iniqua cenfura M anes, quibus

Igneus vigor & coeleflis o rig o ,

tem erare audeamus. Ad com munem enim hominum decempedam exigere non debemus chara&erem Va- t u m , qui raram adeo indolem animi a natura fortid fu n t, ut a vulgo vix capiatur.

D e majoribus Dalini Poëm atibus, Svenjka F r i*

beten, B r y n ild a , A p rilverk om vår härliga tid , fî

ad

:ad régulas exquifitioris gnftus exig a n tu r; non favens

«omnium fore judicium exiftim amus. In te rim tam en , Ubi plura nitent in carmine

N o n ego paucis Offendar maculis.

M i r a m u r

autem comoediam In v id i, den A fvund- J j u k e , quæ n u m q u am rifum excitavit, ap p ro b a ri; da- m inari contra Brynildæ T r a g o e d ia m , quæ tot expres- i fit lacrimas. Ejus vero Tanka r om Guds Fôrfyn, feu Förblindade ver I d , ÖJver Bô ncn Fader v å r : Fader v å r f o m fr å n det höga ; Predikco rd ; Sorgefånq o f ver D r ,

Ulrica Eleonora co m m u n e m , quo excepta fuere, ap*

p lau flim n u m q u am defiderabu nu

D

v e ro , m ultorum defideria, u t occafio- n ib u s omnibus V ates adesfe t, facilem illuftris Viri, v en am follicitasfe, u t a d loco s com m unes fæpe n u ­ m e r o confugere necesfum hab eret. Sic in fu n erib u s,

q u e m exitum habitura fit tot clarisfimorum ho m in u m . j a & u r a , pleru m qu e m i r a t u r ; in natalibus g ratu la tu r o r b i, quod* tot monftris & inutilibus terræ ponderi­

b u s quotidie orien tib u s, nonn ullae tamen hum ani g e­

neris deliciae nafcantur. E o r u m , quæ antea cecinerat»

im m e m o r fe ipfe fic ex* g r# r epetit : Poëtifka Arbeten T . I. p. 166.

M a n må v å l f å r j a f i g till dod s A f alt det onda om hår fö d s Och alla t r o l l , f o m dagligt klåck as.

p, 170. H u r mänga tufen l i f u r Ödets källor rinna y

Som

Scm krypa blott i Stoft och lik/å mörkt jör- [vinnci åfe, p.173. Mänga troll i vära tider

> Villoandar och be/vår Ser man födas hår och dår.

Q u a n t o melius hic, dum ntl molitur inepte? In natalem Reginæ Ludovicæ Ulricæ 1755.

N aturens Fader f å g , hur alt en gäng fig irrat : ' H u r fr ä n fin ordning alt fitt råtta rum förbytt ; H u r dygder hopetals med I after fig förvirrat,

, Och Chaos bief pä nytt.

Han ftäg i högfia pragt ett flått och nedrigt hjer 1 vallmar ådelmod, i purpur bara blygd, t a , På thronen veklighet, i vapnen quinlig fmår ta

I herdekojan dygd.

Han [äg förftånd och vett vid ftpada, plog och krycka.

Vid pennan o f or ft änd och det Jom vårre va r, 1 f ä g r in g fänighet, ovårdighet i lycka,

Och dumhet i fÖrfvar%

N e j , fad? han, icke ftå : låt alt fin ordning lyda:

Intag nu ftr a x t din plats hvar dygd [om år förftrödd;

Hopftamle fig på Thron alt hvad en Thron bör pryda ! Då b le f v ä r D rottning född.

E jusdem tenoris fnnt till Grefvinnan Hedvig Tau be . Födas, g r å ta , di och lindas,

ffolra i krypa , ragla, g ä , A g a s och till lexan bindas

L e k a , ftadgasy tankar f ä , Ä lfia ,

Âljkfl) g ifta s och fullbordas y D ras med lycka, f u m e , kro pp , S ju k n a , p lå g a s, dô och jo rd as : D s t år alt v å r t lefnadslopp . p. 176. Så tappèrt Lejon al drig ryter &Ci

262. Stolta trån till höga b ergen ,j Värjan till en tapper arm

S t j e nians glans till himla f å r g e n , Blomman till den fcönas ba rm , Dygden till a tt f l y ra Länd er ,

Tankar till ett Jfkaldeljiid, Ädelflen till vackra händer y

Fröken WrCingel att f l ä bru d.

p. 307. Min barndom är e n f ö m n , en g r å t f ö r ingen ting.

338. Hår fe vi Gud ett l i f bortrycka.

349. Du fp å d a kärleksfrukt y f o m hår a f döden plåckas.

I

fabulis excellit & in canti lenis. Facile omni­

b us palmam praeripit Mullva dernas Möte T . I. p. 231.

D . G J u n ii ijG i T . 2 p. 33.

p. 42. De la M o tte ofs vet berätta Om en Timflen oc h ett Ur.

p. 2 3 I .

E p h e m e rn , en In fe fty fo m l efver blott en dag.

Fl e g a n t j s s i m æ a u t e m , qu as m e j u d ic e h a b e m u s no f tr a l i n g v a

,

T vå S v a l o r , hela Slåg- tets prydnad

Crcuz

Si/kan fa d J till Låk- tergaleuy

N o r d e n fly c h t,

in V it­

terhetsarbeten.

&

Q u i s in c a n t i l e n i s , noftra aetate c u m i n no c ent ia & fim-

B pii-

) i o (

plicitate deperdito carminum genere, Dalinum fuper- greditur ? En Celadon g a f frôgderop — Philemon d r e f ut fina far i en ang — Ombytlighet, vur tids G w dinna — Vär Änkling Damon Jkuda fjjr — ffag fv ä r y f a d * M a lin , vid min hy — Kulna hojl med regn och töcken. O m nium o!im ore & animo circnmfereban- t u r , jam autem oblivioni tradita. Unica in Vitter- hetsarbeten obvia: Såg m ig , Damon , fad 9 Lyfandra cum Dalinianis æquiparari meretur. Rifum autem mo­

vere aptisfiina ejus funt :

T ill Lofon kom fordom en blu Matador Skall nu Petter ut att Strida ? p. 194*

Om Paris man må bekänna, p. i 87 *

A f ) l aude s Dal ini nil ultra adferri m e r e t u r , q u am pl ac ui sf e Lu d o v j c æ, f o rm a s f e Gu s t a v u m.

D

illo Illuftrisfimus Comes C. G. Tesfin in Col- le&aneis Mfcr. Lorsque M . Dalin f u t nomme P recep.

teur du Prince R oial, la R eine, alors Princesfe, car c'et oit avant fo u avenement a la Couronne, voulut que f engageasfe ma parole , de ne le jamais laisfer fe u l avec le Prince, f'a v o is beati protefler , quil n y avoit aucun danger & que j'etuis perfvadee, q u il ne J oub­

lier oit pas au point d'abufer de la confiance, qu on

a voit en lui. La Reine me repondit, qu Elle fa v o it

au contraire & q u E lle ne f 'e n remettroit jamais a fa

difcretion. Elle p r it même en diverfies reprifes en très

mauvaife p a r t la liberte qu'il fe donnoit a entrer dans

le chambre de D a iz . Les chofes font changes. Ses

v e r s , fe s fla tte rie s , fe s chanf&ns & fe s Rebus en o?i

f a i t le p lu s honette homme dn monde. J e Vai vu du depuis a D rottningholm f a p u i e r au jeu f u r la c haïfe du Roi & examiner les cartes avec f a lorgnette . I l etoit dame des f upers a M alm vik. Son e/prit et oit aifeé, legere & ju s q u a f o n maintien dégagé. I l fu t confulté & emploie a dresfer les reponfes aux adre sfes des E tats y & Ji le bruit public efl fo n d é , a des A â e s infiniment plus importans. Peut etre meme que j e ne me trompe pas en fu p o fa n t qu actuellement Lui a ordre de ne me jamais laisfer f e u l avec la P r in c e , puisque c efl un regle qn’il obferve avec asfès d'cxa&i - tu de. I l efl du moins confiant, que la Reine, depuis quelque Mois ne me parle plus fu r /’education du Prince f o n fils , mais qu Elle fait venir le ma tin D alin dans fon Cabinet, ou il y a apparcment des conferences a ce fu je t. Le Prince Gufiave , qui a le coup d'oeil fin , f ’eti appercoit ousfi bien que m oi et me regarde asfés f u r la pied d'une homme, qui n ’a ni credit ni confiance.

Al i o l o c o ita i llum d e p i n g i t : D a l i n

var ej mun­

v ig > utan torr

umgänge. Skrattade f j e l f ät det han fade , fo m dock

hördes ; utan

larnes rörelfe. Forflod flera fp rä k 3* men talade intet med färdighet. Ingen vän

v ä r t regerings fät t, h vil' ket han hade den oförfigtigheten att y t t r a för F räm ­ lingar. Brifi på upfofiran gjorde hans åthåfvor tv u n g ­ na. Ingalunda Jniken efter penningar ; men icke upriktig.

Ol a v u s

B erg klint infelix fe p e n u m e ro falutari

B 3 mere-

m erebatur, tum ob vehementem, quo amicos ample:- b e b a t u r , affefhim, qui ex illoiiim fatis lua metieban­

tu r; tum ob vacillantem diu fortunam resque, quae non femper optime cohaerebant, domefticas. Etiami in e o , quod ultimis vitæ annis atque poft mortemi oblivioni fuerit traditus, nec ullum invenerit, qui ope­

ru m ejus colligendi laborem in le fumere voluerit..

M agis autem , quam multos alios, hoc meruisfe „ documento funt, quæ edita fparlim habemus, illius carmina: Åminnelfe Tal i K. A d o lf Fredrics l ogc „ Skaldebref till en ung Herre vid defs intrade ii verlden. (Regni Marefchallus & comes 'Johannes G a­

briel Oxenfljerna, cujus venam excitasfe noftrum la tt illi ad immortalitatem erit) Ode ôfver motgâng, cet...

In hac Ode reprehendi quidem potefl, quod imagi ­ nes fint ex humili petitæ , ex alaudis videlicet, form i­

cis: nihilo tamen minus num quam debiles reperiuntur..

Q uanto vero excellior in carmine de

Medan åran kranfen vrider

Och v å r Hjelte fa r fm ban ; A r hans tidehvarf bland tider , Som en Ö i Ocean.

Menfkligheten f å r der landa, Dygden nu en fiker hamn.

N u vi lifvas a f hans anda Och i ß ofte t o f hans namn.

O b s c u r i o r

quidem

tendarum po ndera, judicatur ; verum (æpeuumero) m ore Popiano philofophatur,

rI ill en van .„

e ft err*

efter en förfutnm ad B r u d ß r ift. Upfala Tidningår 1778 ^p. 49 -

Fullkomlighet pä denna j o r d ,

D ä r Jkröpplighet och fel g ö r N o r r - och SÖdra-Polen , f melc^ e r , är et to m t; men f j e l f t ett h ift/igt ord:

W ä rt ôga v il ha l j u ß ; men tål ej f e i folen . E t m i c r o j c op till f y n och något f lik t till lu k t,

i * gemen, monn fådant vore lycka ? M an v //, at hvar j e gren på trädet alftrar f r u k t ; M en ej , at deras tyngd f l a l l det t ill jorden trycka.

E11 dödlig ß u l l c v ifs t j ô r idel Ä n g la r ß y , H yars art i J y n lig bild ofs hlefve ma f t f ä r j a r lig :

l 'o r Jkyggket i f m ångft v ill 'någor ftådes' fly , A t gömma [ma f e l f o r den, f o m ä r f å h ä r lig ,

Som gen omfe r ett kräk nyfs k ru p it tir fin d y :

J\ej ! blott en m å ttlig dag år mennjkjan hälft begärlig.

E f vä fen 9 ho det år , Jom gran [kar alla gran d , S å ^Jlrå n g t, at min fta flo ft J'â röjs f o m fto ra flä cka r,

Sa r e n t , f o m en ut a f de bäckar ,

D e r man på botten f e r den aldraftnfta f a n d : E t fadant våfend, hvad det v o r e ,

Ofs f ä k e r t mera J kräck, än någon g lädje bore;

E n dödlig alt f ö r f i n , är ren befv årlig nog.

M ed flika g r ille r v e r k v i lifvets p lå g o r 6 k e y Vi åndtlig vilja f e fullkcmlighetens fpoke ; Om du det f ug 5 du fä k e r t deg.

Sa t i r i c u m P c ë e æ

S piritum p ro d it T il D o â o r

Gråberg i Gotheb org a f en f j u k ref ande. ibid 1777,

På denna Pater noßer küßen De mordjka vådrens anda r å r , Och Götheborg, fom degeln , ß ä r , I f m â ltar-ugnen midt for pußen.

E j nog , att Jkeppen flås mot ßrand Och tumla f ö r Orcanens ihlar,

H va r g iftig flä ckt, fom drifs i land, Har med ß g tiotufend pilar.

1 detta frosfans flälta näße Och alla febrars årfda bo Finns ingen trygghet, ingen ro , Oagtadt alt defs värn

Om grannen ej vill hålla fred Kan Garnizonen ßräcka armen;

Men fjukan g år i fnmma led

Och har fårådaren i hannen.