A KTIEÄGARAVTALET SOM RÄTTSLIGT FENOMEN

3.2 Aktieägaravtalet som rättsligt fenomen

Aktieägaravtalet saknar legaldefinition vilket motiverar och nödvändiggör en presentation av dess varande såsom rättsligt fenomen. Detta är emellertid inget som görs med enkelhet vilket dels följer av att aktieägaravtal förekommer med stora variationer dels den omständigheten att det inte råder enighet kring dess klassifikation. Ur ett rent semantiskt perspektiv leds tankarna till, såsom namnet indikerar, en överenskommelse mellan aktieägarna utan bolagets inblandning. Men såsom erinrats ovan kan aktieägaravtal slutas både med bolaget som part liksom externa parter varvid en sådan definition är för snäv.²⁷⁴

I den aktiebolagsrättsliga litteraturen, både svensk som utländsk, återfinns viss variation i definitionen av vad ett aktieägaravtal faktiskt är, där främst skillnader i partsstrukturen framträder. ²⁷⁵ Som gemensam nämnare kan dock identifieras att avtalen rör aktiebolagsrättsliga spörsmål vilka de inblandade parterna berörs av. En sådan slutsats torde

269 Det följande bygger på Lehrberg, Aktieägaravtal och bolagsordning, 2015, s. 13f.

270 Se prop. 2004/05:85, s. 227.

271 Lehrberg, Aktieägaravtal och bolagsordning, 2015, s. 31.

272 Se Stattin, Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, 2008, s. 11.

273 Det följande bygger på Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 859f.

274 Jfr Aktieägaravtal i praktiken 2011, s. 48 f, Stattin, Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, 2008, s. 26ff.

275 Det följande bygger på Arvidsson, 2010, s. 63f.

vara evident med hänvisning till att parter som i avtal reglerar aspekter som inte på något sätt berör bolaget de är involverade i aldrig kan klassificeras som ett aktieägaravtal. Utöver det faktum att aktieägaravtalet skall beröra ett aktiebolagsrättsligt spörsmål torde även definitionen inbegripa att det rör sig om ett avtal om samarbete. ²⁷⁶ Sett från ett avtalsrättsligt perspektiv avgörs ett avtals klassificering utefter dess materiella innehåll vilket sedmera avgör tillämpligt lagrum. Med hänvisning till de variationer aktieägaravtal uppvisar förstår läsaren att en entydig definition är svårt att uppnå och dess klassificering, i enlighet med nu nämnda avtalsrättslig princip, inte sällan torde kvalificera sig i flera avtalskategorier. Att likställa ett aktieägaravtal med avtal i sedvanlig mening bör dock ske med försiktighet vilket följer av att det gör anspråk på det ingenmansland som återfinns mellan aktiebolagsrätten och avtalsrätten.²⁷⁷ Som kommer diskuteras nedan ger dess dubbla tillhörighet upphov till problematik avseende dess rättsverkningar, tolkning och deras ställning i övrigt

I litteratur som behandlar aktieägaravtalet återfinns i regel en diskussion kring aktieägaravtalet varande såsom enkelt bolag, där det råder relativt bred enighet om att så är fallet.²⁷⁸ Innan det diskuteras huruvida ett aktieägaravtal de facto utgör ett enkelt bolag krävs en närmare utblick över de omständigheter som konstituerar ett enkelt bolag. Spörsmålet avgöras med ledning i Lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag²⁷⁹ där det i 1 kap. 3

§ anges att ett enkelt bolag föreligger om förutsättningarna i 1 kap. 1 § är uppfyllda utan att registrering i handelsregistret skett, d.v.s. bolaget har ej registrerats som ett handelsbolag men näringsverksamheten bedrivs under samma premisser. Förekomsten av ett enkelt bolag kan således snarast ses som en restkategori där näringsverksamhet av viss kvalifikation föreligger utan att verksamheten gör anspråk att tillhöra någon annan bolagsform såsom aktiebolag, handelsbolag m.m.²⁸⁰ Vilka omständigheter som avgör förekomsten av ett enkelt bolag framgår dock inte utav lagtexten utan rekvisiten har istället utkristalliserats i praxis och doktrin enligt följande; i) ett avtal, ii) gemensamt ändamål, iii) en förpliktelse att verka för detta ändamål.²⁸¹ Såsom läsaren förstår torde aktieägaravtalet inte sällan uppfylla rekvisiten varvid det, åtminstone i teorin, utgör ett enkelt bolag varvid reglerna i HBL blir tillämpliga i den mån parterna inte avtalat om annat.²⁸² Men man bör akta sig för att dra för snabba slutsatser, gränsdragningen mellan ett sedvanligt samarbetsavtal och aktieägaravtalets varande såsom enkelt bolag är inte alltid enkel och avgörande torde vara det är möjligt att identifiera ett gemensamt ändamål och om detta sedmera är tillräckligt kvalificerat.²⁸³ Stattin framhåller att ett aktieägaravtal typiskt utgör ett enkelt bolag men att det är missvisande att förutsättningslöst klassificera dem som enkla bolag, utan en bedömning in casu fodras.²⁸⁴

276 Det följande bygger på Lehrberg, Aktieägaravtal och bolagsordning, 2015, s. 67f.

277 Se Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 857.

278 Se Fagerlund, Aktieägartal och bolagslagen, JT, 2005/06, s. 755 ff. I artikeln hänvisar Fagerlund till ett rättsutlåtande av professor Håkan Nial i NJA 1942 s. 627 där han uttrycker åsikten om att aktieägaravtalet uppfyller kraven för ett enkelt bolag, vilket domstolen tycks ha godtagits. Fagerlund erinrar i samma artikel att i de fall aktieägaravtalet står öppet för tillträde av nya parter aktualiseras även förekomsten av en ideell förening, se a.a., s. 753.

279 I det följande HBL.

280 Jfr Nial, Hemström, Om handelsbolag och enkla bolag, 2008, s. 345.

281 A.a., s. 42.

282 BL innehåller även reglering av tvingande karaktär, exempelvis avseende avtalets uppsägning i 2 kap. 24 §.

283 Se Stattin, Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, 2008, s. 23.

284 Se Stattin, Några anmärkningar om aktieägaravtal som rättsligt institut, JT 2011/12, s. 764f.

Anledningen till detta är att de överenskommelser som ofta återfinns i aktieägaravtal är av mer kvalificerat slag, och avser en längre tidperiod, men att det även förekommer att aktieägare inför en bolagstämma träffar avtal om exempelvis röstning i en specifik fråga. Det senare torde ha svårt att uppfylla kravet på kvalificerat samarbete.²⁸⁵

Uppfattningen har dock på senare år kommit att ifrågasättas, här märks framförallt en monografi av Christina Ramberg (med medverkan av Rickard Ramberg) där hon rent utav går emot den dominerande uppfattningen i aktiebolagsrättslig litteratur genom att hävda att aktieägaravtalet inte utgör ett enkelt bolag. En åsikt hon b.la. grundar på att aktieägaravtalet, jämfört med exempelvis vanliga köpeavtal eller hyresavtal, inte utmärker sig markant varvid alla avtal med ett gemensamt ändamål skulle kunna kvalificera sig såsom enkla bolag.²⁸⁶ Sammanfattade kan sägas att slutsatsen om att aktieägaravtal typiskt sett inte anses utgöra enkla bolag utgår från att rekvisiten är applicerbara på merparten av avtalsförhållanden och inte unikt för avtal i bolagssammanhang.²⁸⁷

En tredje uppfattning återfinns hos Arvidsson, där han inte förespråkar någon av nu nämna uppfattningar. Istället anser han att aktieägaravtalet genom sin position i ingenmanslandet och avsaknaden av legaldefinition inte faller under någon lagreglerad avtalskategori, varvid klassificeringen är utan betydelse.²⁸⁸ Även Ramberg framhåller att klassificeringen enkelt bolag eller inte, i praktiken är betydelselös, dock på grundval av andra argument. Nämligen att de regler som skulle komma aktualiseras om det förra är för handen, exempelvis upphörande av avtalet i förtid, inträder redan på grundval av allmänna avtalsrättsliga principer.²⁸⁹ Motsatt uppfattning finns att finna hos Stattin, där han anser att klassifikationen av ett aktieägaravtal, i betydelsen om det utgör ett enkelt bolag eller inte är av yttersta vikt, särskilt när det kommer till avgörande av huruvida meningsskiljaktigheter skall lösas i aktiebolagsrättsliga eller avtalsrättsliga sammanhang.²⁹⁰

Oberoende vilken eventuell praktisk betydelse klassificeringsfrågan får är det onekligen så att det föreligger meningsskiljaktigheter avseende aktieägaravtalets varande såsom rättsligt fenomen. Enligt författaren är Arvidssons analys mest korrekt, vilket följer av att ett försök att inlemma aktieägaravtalet i en redan existerande avtalskategori skulle innebära att reglerna i aktuell kategori endast blev analogt tillämpliga och således inte anpassade utifrån de premisser aktieägaravtalet verkar. Men att neka tillträde till någon avtalskategori innebär inte, såsom Arvidsson erinrar, att preciseringar kring avtalsformen är obehövliga utan snarare tvärtom. ²⁹¹ En sådan precisering företar Arvidsson genom att systematisera de aktiebolagsrättsliga reglerna i två övergripande typer av rättigheter, nämligen besluts- respektive överlåtelserättigheter varvid de spörsmål aktieägaravtalen avser reglera kan hänföras till bindningar inom något av dessa två rättighetsområden.²⁹²

285 Ibid.

286 Se Aktieägaravtal i praktiken 2011, s. 19.

287 A.a., s. 18.

288 Se Arvidsson 2010, s. 59.

289 Se Aktieägaravtal i praktiken, s. 24f.

290 Se Stattin, Några anmärkningar om aktieägaravtalet som rättsinstitut, JT, 2011/12, nr 3, s. 756. Som diskuteras i avsitt 3.3 med efterföljande underavsnitt är förhållandet mellan aktiebolagsrätt och avtalsrätt emellertid komplicerat.

291 Se Arvidsson 2010, s. 59.

292 A.a., s. 64f.

Avslutningsvis kan sägas att klassificeringen av ett aktieägaravtal kan utgå från antingen aktiebolagsrätten och därigenom ses som ett isolerat bolagsrättsligt institut, medan en klassificering utifrån ett avtalsrättsligt perspektiv ger upphov till att avtalsinnehållet avgör dess klassificering. Gällande det senare aktualiseras således avtalsrättsliga principer utefter de bestämmelser avtalet innehåller varvid det vid otydligheter finns dispositiv lagstiftning, såsom köplagen, ²⁹³ att falla tillbaka på. Utifrån ett aktiebolagsrättsligt perspektiv innebär rådande synen på aktieägaravtalet och dess oförmåga att binda bolaget, att ett aktieägaravtal i princip är obetydligt. Men som följer av den autonomiföreställning²⁹⁴ som måste anses råda är således aktieägaravtalets klassifikation av underordnad betydelse, i första hand blir istället det forum avtalsparterna väljer av intresse, innebärande att det inte är möjligt att hävda avtalsbrott i aktiebolagsrättsliga sammanhang för att genomdriva avtalsinnehållet, ett aktieägaravtal är i detta hänseende verkningslöst. Väljer en enligt avtalsbestämmelse förfördelad part istället att väcka talan helt skilt från bolagsrättsliga sammanhang kommer istället aktieägaravtalet bedömas utifrån avtalsrättsliga principer varvid avtalsbrott kan ge upphov till skadestånd eller annan påföljd parterna avtalat om. Såsom diskuteras i det följande kan dock områdenas oberoende förhållande till varandra ifrågasättas. Att erinra om är dock det faktum att ABL i ytterst begränsad omfattning medger att aktieägaravtalet inverkar på bolagsrättsliga förhållanden. En sådan ordning återfinns exempelvis i 1 kap. 11 § 4 stycket avseende koncerndefinitionen, där ett aktiebolag som på avtalsväg tillskansat sig mer än 50 % av rösterna trots att densamma inte äger 50 % av aktierna ändock blir moderbolag i ABL:s mening.²⁹⁵ Detta ger indikationer på att avtal kan utgöra en del av den bolagsrättsliga sfären, varvid upprätthållandet av två autonoma rättsområden kan ifrågasättas. Vad som problematiserar situationen ytterligare är det i viss mån är oklart huruvida avtalsrätten begränsas av aktiebolagsrätten i betydelsen av att den senare inskränker på avtalsfriheten.²⁹⁶