A KTIEBOLAGSRÄTT OCH AVTALSRÄTT

Aktieägaravtalets anspråk på tillhörighet till både bolagsrätten och avtalsrätten är långt ifrån oproblematiskt, och det ställer förhållandet mellan rättsområdena på sin spets. En föreställning om att de båda rättsområdena skulle stå helt isolerade från varandra, d.v.s. utgöra två inbördes autonoma rättsområden ger upphov till den s.k. autonomiförställningen.²⁹⁷ Denna innebär att aktiebolagsrätt aldrig inverkar eller på något sätt begränsar avtalsrättsliga spörsmål och vice versa, vilket innebära att det är möjligt att identifiera två separationsprinciper, en för respektive rättsområde som upprätthåller en tydlig skiljelinje mellan dem båda. Emellertid kan det ifrågasättas om det ens är möjligt att upprätthålla en sådan gränsdragning om en rättvisande bild av rättsläget eftersträvas.²⁹⁸ Nedan följer en redogörelse av de båda principerna.

293 Om avtalsinnehållet är av sådan karaktär att det kan anses utgöra ett avtal om köp.

294 Vad detta närmare innebär utvecklas i efterföljande avsnitt.

295 Se Aktieägaravtal i praktiken, s. 38.

296 De båda separationsprinciperna behandlas i efterföljande avsnitt.

297 Det följande bygger på Arvidsson 2010, s. 15.

298 Jfr a.a. s. 16.

3.3.1 Den avtalsrättsliga separationsprincipen

Ett strikt upprätthållande av den avtalsrättsliga separationsprincipen innebär att aktiebolagsrättsliga regler, oberoende om de är av dispositiv eller tvingande karaktär, aldrig inskränker avtalsfriheten eller på annat sätt innebär begräsningar för parternas avtalsförhållande. En sådan ordning är emellertid ifrågasatt i doktrinen där det framhålls att avtalsfriheten inte får utsträckas så att den inkräktar på tvingande bestämmelser i ABL, avtalet blir i detta hänseende ogiltigt.²⁹⁹ I princip samma ståndpunkt uttrycks av Ramberg, där hon konstaterar att avtalsfrihet i grunden råder, men att den begränsas av de regler i bolagsordningen och ABL som är av tvingande karaktär.³⁰⁰ Detta kan sättas i relation till att aktieägaravtal i princip alltid står i motsatsförhållande till ABL:s eller bolagsordningens regler, vilket också torde vara anledningen till att aktieägaravtal används, d.v.s. förmå alternativa lösningar till de som erbjuds i den aktiebolagsrättsliga sfären.³⁰¹ Den framförda uppfattningen skulle sålunda innebära att aktieägaravtal i flertalet fall skulle bli meningslöst, då det å ena sidan inte skulle vara nödvändigt att sluta avtal om man ändock avsåg reglera spörsmål i enlighet med ABL och bolagsordningen medan det å andra sidan skulle bli ogiltigt om man försökte. Det råder således viss oklarhet kring huruvida bolagsrätten ska tillåtas inskränka avtalsfriheten och således ge avtalsrättslig effekt. ³⁰² Vad som ytterligare problematiserar situationen är det faktum att många av ABL:s regler är tvingande medan andra är dispositiva innebärande att de kan åsidosättas med under förutsättning att alla aktieägare ger sitt medgivande men i annat fall måste anses såsom tvingande. Detta ger upphov till en gränsdragning mellan tvinganderegler som kan åsidosättas på avtalsrättslig väg respektive de som inte kan de.³⁰³

En ytterligare dimension att ta i beaktning är tidsaspekten, där aktieägaravtal ofta avser framtida beslut, eller bindningar som ska verka över tiden. De möjligheter som SAS-principen erbjuder är som ovan uttryckts begränsat till att avse ett tydligt avgränsat beslut i nutid. Vad som nu diskuterats ger för handen att ett strikt upprätthållande av den avtalsrättsliga separationsprincipen, i betydelsen att aktieägaravtal aldrig tillåts reglera aspekter som inte enligt bolagsrätten är öppna för modifiering (om ens det), skulle verka ytterst begränsade för avtalsformen. Samtidigt förekommer i avtalsrättsliga sammanhang reglering av tvingande karaktär vilket kringskär parternas avtalsfrihet, att inte tillåta tvingade aktiebolagsrättsliga regler verka på samma sätt kan tyckas ologiskt. Den avtalsrättsliga separationsprincipen är omstridd men vad som kan fastlås är det faktum att aktieägaravtal åtminstone bereder aktieägarna större handlingsutrymme än bolagsordningen medger.³⁰⁴ Den rådande synen i doktrin måste identifieras till att vara uppfattningen att avtalsfriheten är begränsad av tvingande aktiebolagsrättsliga regler,³⁰⁵ vilket måste anses i linje med aktiebolagsrättens, i förhållande till aktieägaravtalets, överstående ställning. Märk att nu nämnda diskussion utgår från möjligheten att på utomobligatorisk väg utkräva skadestånd

299 Se Arvidsson 2010, s. 169, Kransmark, Roos, Aktieägaravtal, 1994, s. 33. Dock erinrar författarna att uppfattningen inte kan upprätthållas förutsättningslöst utan en bedömning in casu torde vara nödvändigt.

300 Se Aktieägaravtal i praktiken, s. 30.

301 Jfr Arvidsson 2010, s. 14.

302 Se Aktieägaravtal i praktiken, s. 30.

303 Se Arvidsson 2010, s. 187.

304 Se Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 858.

305 Se Arvidsson 2010, s. 187.

eller vite för uppkomna avtalsbrott och är således, åtminstone i processuellt hänseende, skilt från den aktiebolagsrättsliga sfären.

3.3.2 Den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen

Det råder relativt stor konsensus kring den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen och dess verkningar, d.v.s. att villkor i avtal kan endast i de fall ABL uttryckligen medger så kan tillåtas inverka på bolagsrättsliga spörsmål. Vad som avses med aktiebolagsrättsliga verkningar har inte alltid varit tydligt, men enligt Arvidsson avses uteslutande verkningar på bolagets interna angelägenheter. ³⁰⁶ Övergripande kan sägas att frånvaron av aktiebolagsrättsliga verkningar innebär att avtalsvillkor inte kan göras gällande mot bolagens organ, innebärande att beslut inte kan klandras med hänvisning till avtalet.³⁰⁷ Vad som motiverar upprätthållandet av en sådan ordning har framhållits vara aningen oklart, men vissa aspekter kan härom identifieras.³⁰⁸ Inledningsvis kan erinras om att den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen fungerar som ett skydd för aktieägare som inte omfattas av avtalet och eventuella framtida aktieägare. Detta skäl är rimligt med anledning av att det vore problematiskt att låta ett avtal ha normerade verkan för parter som inte varit med och dikterat dess villkor, en sådan ordning skulle strida mot gängse avtalsrättsliga principer.³⁰⁹ Som argument för den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen har även lyfts fram att en annan ordning skulle strida mot ABL:s grundtanke och riskera skada stämmans funktion.³¹⁰ Samtidigt torde en mer nyanserad bild utifrån ett fåmansbolags perspektiv fodras, då alla aktieägare i regel utgör part avtalet. Detta medför att risken att aktieägare/framtida sådana skulle exkluderas från avtalet minskar då det ofta torde ligga i aktieägarnas intresse att samtliga aktieägare omfattas. Självklart är detta ett generaliserande och det finns med säkerhet situationer i fåmansbolag där vissa aktieägare försöker stänga ute vissa aktieägare.

I litteraturen kan också skönjas uppfattningen om att aktieägaravtal kan medges bolagsrättslig verkan, under förutsättning att de parter som berörs omfattas av avtalet och godkänt detta. ³¹¹ Från vilket slutsatsen kan dras att den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen inte är absolut, utan syftar till att skydda de aktieägare som inte är part i avtalet.³¹² Men även motsatt uppfattning, som också måste anses som minst kontroversiell, står att finna. Sattin menar på att det inte vore möjligt för parter att avtala på ett sätt som binder en från dem fristående juridisk person (bolaget), en uppfattning han lyfter fram ha starkt stöd i doktrinen.³¹³ Även Arvidsson uttrycker en sådan uppfattning, vilket enligt honom b.la. innebär att avtalsbrott aldrig kan utgöra en klander- eller nullitetsgrund, eller att avtalet på något sätt inverkar på ett bolagsbesluts rättsenlighet.³¹⁴ Emellertid ifrågasätter

306 Se Arvidsson, Högsta domstolen och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen, JT, 2011/12, s. 53.

Aktiebolagsrättsliga verkningar behandlas mer ingående i samband med nedan anförda NJA 2011 s. 429, se avsnitt 3.3.3.

307 Se Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 859.

308 Det följande bygger på a.a., s. 860f.

309 Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2010, s 247

310 Se Gregow, Om samtliga aktieägares samtycke och de rättsliga förutsättningarna för att åstadkomma bolagsstämmobeslut genom förenklade förfaranden, JT 2001/02, s. 751.

311 Se Nerep, Samuelsson, Aktiebolagslagen - en lagkommentar, 2009, s. 178.

312 Se Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 860.

313 Se Stattin, Om aktieägaravtal, JT, 2004/05, s. 101.

314 Se Arvidsson 2010, s. 279. En slutsats Lindskog ifrågasätter, se Lindskog Aktieägaravtal – kommentar med anledning av en avhandling, SvJT, 2012, s. 278.

Lindskog upprätthållandet en sådan ordning på grundval av att det inte föreligger några hinder för att ett spörsmål reglerat i aktieägaravtal, som skulle kunna bli föremål för ett giltigt stämmobeslut, kan medges bindande verkan.³¹⁵ Lindskog menar på att Arvidssons ståndpunkt grundar sig i hans uppfattning ett giltigt formlöst stämmobeslut utöver samtycke även kräver enighet om att beslutet ifråga klassas som ett stämmobeslut.³¹⁶

Som framgår råder viss oklarhet kring principens innebörd och gränser, men i ett HD mål från 2011 diskuterades principen, dock kan det ifrågasättas huruvida rättsläget klarnat genom domen.

3.3.3 Det Svenska Mineral-målet

Den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen har diskuterats av HD i ett fall från 2011, det s.k. Svenska Mineral-målet³¹⁷ vilket även är ett av ytterst få fall som behandlar aktieägaravtal, det tidigare är daterat över 40 år tillbaka i tiden.

Förutsättningarna i Mineral-målet var följande. Två utländska bolag, A och B, ägde mellan 1997-2006 50

% vardera av aktierna i det svenska bolaget Svenska Mineral AB. Mellan A och B fanns ett avtal som reglerade beslut i viktigare frågor, kopplat till dessa beslut fanns även en klausul som gav A rätt att förvärva alla B:s aktier förutom en om meningsskiljaktigheter uppstod i fråga om de beslut avtalet avsåg.

När detta sedan skedde fastslogs i skiljeförfarande att alla aktier utom en skulle övergå till A. I nästa steg fastslogs i en ytterligare skiljedom även A:s rätt att i enlighet med ABL 22 kap. 1 § lösa in B:s kvarvarande aktie. Detta överklagades av B som menade på att A genom avtalet avsagt sig sin rätt till tvångsinlösen i enlighet med 22 kap.

HD erinrade inledningsvis om det faktum att aktieägaravtal aldrig binder bolaget.³¹⁸ För att sedan, genom hänvisning till förararbetena, konstatera att den reglering som återfinns i ABL är av aktiebolagsrättslig natur. Innebärande att den reglering som återfinns däri är aktiebolagsrättsliga rättigheter vilka inte är ämnade att åsidosättas genom avtal. Vidare lyfte HD även fram de syften som motiverat reglerna kring tvångsinlösen, varvid de konstaterade att tillåtelse att avtala bort dem skulle förfela detta syfte.³¹⁹

I doktrinen har kritik riktats mot domen, där b.la. Arvidsson ifrågasätter hur den inverkar på den aktiebolagsrättsliga separationsprincipens tillämpningsområde, vilken han menar på tenderar att utsträckas till att gälla för aktiebolagsrätten som helhet, vilket han starkt emotsätter sig. Arvidsson går så långt som att säga att det inte är rimligt att HD:s dom baseras på principen som sådan.³²⁰ Först erinrar Arvidsson om domens principiella betydelse utöver befästelse av separationsprincipen, nämligen att ett ställningstagande kring dess omfång vilket den aktuella rättsfrågan i målet kräver svar på. En slutsats innebärande att principen är tillämplig skulle innebära det i målet aktuella avtal direkt är ogiltigt. Den motsatta slutsatsen, d.v.s. att principen inte är tillämplig, skulle istället innebära att en annan motivering för avtalets ogiltighet fodrades. Enligt HD är detta avhängigt huruvida rättsfrågan berör aktiebolagsrättsliga verkningar. Arvidsson lyfter här fram den analys av begreppet han vidtog i sin avhandling från 2010, varvid objektiviteten i viss mån kan ifrågasättas. Desto mindre är

315 Se Lindskog Aktieägaravtal – kommentar med anledning av en avhandling, SvJT, 2012, s. 278.

316 Formlösa stämmoförfaranden diskuteras mer ingående under avsnitt 3.4.2.

317 NJA 2011 s. 429.

318 Följande bygger på Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 864.

319 Se Sjöberg, Tvångsinlösenreglerna tvingande, JT, 2011/12, s. 152.

320 Det följande bygger på Arvidsson, Högsta domstolen och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen, JT, 2011/12, s. 52ff.

det är faktum att en alternativ analys att tillgå saknas i rättskällorna, samt att han lyfter fram definitionens acceptans i rättskällorna. Enligt Arvidsson avses med aktiebolagsrättsliga verkningar endast de aspekter som rör bolagets inre rättsförhållande, till vilka han hänför alla rättigheter i ABL som kan betecknas som beslutsrättigheter. ³²¹ Detta innebär att begränsningar i överlåtelser är hänförbara till aktiebolagets yttre rättsförhållanden och omfattas således inte i den definition Arvidsson vidtar avseende aktiebolagsrättsliga verkningar.

Om vi återgår till Svenska Mineral-målet, där HD tog sin utgångspunkt i separationsprincipen skulle Arvidssons definition innebära att denna inte var tillämplig, eller om HD ansåg så vara fallet att en utvidgning av dess omfång skett.³²² Domen diskuteras även ingående av Danelius och Eriksson som gör likande analys som Arvidsson, där de erinrar om att HD:s analys av vad som kan anses ha aktiebolagsrättsliga verkningar inte utgår från vad som tidigare diskuterats, nämligen att det avser förhållandet mellan bolaget och dess organ, jämför här Arvidssons definition inre rättsförhållande.³²³ Istället utgår HD från vad lagstiftaren ansett vara av aktiebolagsrättslig natur, varvid i princip allt som intagits i ABL kvalificerar sig härom. Konsekvensen av ett sådant synsätt blir att det vanligen anförda, aktieägaravtal är bindande mellan parterna kan komma att ifrågasättas.³²⁴

Att domen skulle innebära att aktieägaravtal saknade verkan så fort det berörde aspekter av aktiebolagsrättslig natur, i betydelsen reglers i aktiebolagsrätten, kan på goda grunder ifrågasättas såsom olämpligt.³²⁵ En sådan ordning skulle innebära att aktieägaravtal skulle vara helt ovidkommande. Med tanke på vad som ovan sagts om aktiebolagsrättens komplexitet och det uttalade behov för bolag att i viss utsträckning styra verksamheten utefter sina egna premisser skulle en sådan ordning skulle onekligen vara problematiskt. Kanske ligger det närmare till hands att HD utgått från en mer ändamålsenlig tolkning av förarbetena, varvid det kan diskuteras om domen begränsas till att gälla avseende tvångsinlösen av aktier enligt ABL 22 kap.³²⁶ Men desto mindre berör HD:s dom aktieägaravtalets ställning i svensk rätt, och det är svårt att bortse från det faktum att den inte verkar i stärkande riktning utan snarare tvärtom.³²⁷

3.3.4 Kort om bolaget som avtalspart

Det förekommer aktieägaravtal där bolaget som sådant utgör part, varvid mantrat

”aktieägaravtal medges aldrig bolagsrättslig verkan”, ges en ytterligare dimension att ta hänsyn till. Det kan tyckas utgöra en smart lösning för att komma runt nu nämnda uppfattning genom att hänvisa till att bolaget anslutit sig till avtalet.³²⁸ Emellertid förstår läsaren att saken är långt mer komplicerad än så. Inledningsvis kan diskuteras huruvida bolagets ställning som part inverkar på separationsprinciperna, i betydelsen att avtalsfriheten skulle bli mer omfattande. Som framgått ovan är avtalsfrihetens gränser i förhållande till aktieägaravtalet

321 Se Arvidsson 2010, s. 119f.

322 Se Arvidsson, Högsta domstolen och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen, JT, 2011/12, s. 53f.

323 Det följande bygger på Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 865.

324 A.a. s. 866.

325 Ett sådant ställningstagande blir problematiskt med hänvisning till att det tillåts att bolagstämmor hålls genom förenklade förfarandet, vilka kan diskuteras uppvisa likheter med aktieägaravtal, se avsnitt 3.4.2.

326 Jfr Arvidsson, Högsta domstolen och den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen, JT, 2011/12, s. 60f.

327 Jfr Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 870f.

328 Se Stattin, Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, 2008, s. 28.

inte helt tydligt, men diskussionen tar sin utgångspunkt i att tvingande aktiebolagsrättsliga regler beskär avtalsfriheten.³²⁹ Frågan är om bolagets tillträde till avtalet i något hänseende förändrar detta. En åtskillnad bör här göras mellan å ena sidan skyldigheter, å andra sidan rättigheter som följer av ett aktieägaravtal. Avseende det senare, exempelvis i form av att aktieägaravtalet ger bolaget en framtida rätt till kapitaltillskott, bör inget hinder föreligga.³³⁰ Däremot torde situationen vara det motsatta i situationer där avtalet exempelvis innebär en skyldighet att fatta beslut i viss riktning. Ett sådant villkor bör inte innebära en rätt att klandra beslut fattat i strid med detta.³³¹ Bolagets tillträde som part torde, med hänvisning till att det rent praktiskt inte innebär någon skillnad från att samtliga aktieägare tillträder avtalet, inte innebära några skillnader i bedömningen. Istället bör man akta sig, då bolagets tillträde snarast kan ge sken av att avtalets giltighet stärks, trots att så inte sker.³³²