A VTALSRÄTT VS . AKTIEBOLAGSRÄTT

Förekomsten av aktieägaravtal ställer många rättsteoretiska frågor på sin spets.⁴³⁴ Detta följer till stor del av dess anspråk om tillhörighet till både aktiebolagsrätten och avtalsrätten vilket resulterar i en besvärlig mellanposition. Samtidigt som det inte är möjligt att studera aktieägaravtalet utan att involvera aktiebolagsrättsliga aspekter innebär aktieägaravtalet inte sällan att avtalsinnehållet står i direkt motsattsförhållande till den aktiebolagsrättsliga regleringen.⁴³⁵ Den logiska frågan blir sålunda, vad väger tyngst? Av det som framgått under avsnitt 3.3. med efterföljande underavsnitt måste slutsatsen härom blir att avtalsfriheten åtminstone är inskränkt i de delar ABL är tvingande medan de delar som är dispositiva, i betydelsen att avvikelser kan ske genom bolagsordningen eller genom SAS-principen, är möjliga för aktieägarna att avtala bort eller eljest modifiera. I enlighet med nu anförda intar således aktiebolagsrätten en överstående ställning gentemot avtalsrätten, där den

430 Det följande bygger på SOU 2009:34, s. 153f.

431 Jfr Kapitalskyddet i aktiebolag 2010, s. 53.

432 Jfr Kapitalskyddet i aktiebolag 2010, s. 70.

433 Jfr Andersson, ABL – Monsters inc? – Ett standardkontraktuellt perspektiv på ABL och förslaget SPE-bolag, Juridisk publikation, 2012, s. 92.

434 Se Lindskog, Aktieägaravtal – kommentar med anledning av en avhandling, SvJT, 2012, s. 265f.

435 Jfr Arvidsson 2010, s. 73.

avtalsrättsliga separationsprincipen de facto inte kan sägas upprätthållas medan det motsatta kan sägas avseende den aktiebolagsrättsliga. Författaren instämmer i denna ordning, att en åtskillnad mellan reglerna bör ske, emellertid behöver inte detta nödvändigtvis ske på grundval av uppdelningen i tvingande respektive dispositiv. En mer adekvat lösning enligt författaren är istället att låta gränserna för avtalsfriheten avgöras med ledning av en bestämmelses räckvidd. Med detta åsyftas att det inte torde föreligga några direkta hinder att avvika från de regler som endast berör de till avtalet tillträda parter samt även medge sådana avtalsvillkor aktiebolagsrättslig verkan. Under förutsättning att samtliga berörda parter samtyckt till villkoret. Oavsett om det rör framtida beslut, bör avtalsfriheten under vissa förutsättningar tillåtas bryta igenom den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen. I enlighet härmed bör det motsatta förhållandet råda avseende regler uppställda i externa parters intresse, vilket följer av att det vore orimligt att binda dem till avtalsvillkor de ej varit med att diktera eller på annat sätt tillåtits påverka.

Att aktieägaravtalet enligt gällande rätt inte medges verkan mot bolaget, är en slutsats svår att emotsätta sig.⁴³⁶ Lagstiftaren har även varit tydlig med att aktieägaravtal är av rent avtalsrättslig natur utan aktiebolagsrättsliga kopplingar.⁴³⁷ Författaren ställer sig dock tveksamt till om det är möjligt att helt blunda för aktieägaravtalen i de bolagsrättsliga sammanhangen. Dels baserat på dess faktiska förekomst, men kanske framförallt p.g.a. den indirekta inverkan avtalet inte sällan torde få på bolaget. Det kan ifrågasättas om det är möjligt att upprätthålla en tydlig distinktion mellan dem, vilket även försträcks av det ovan diskuterade angående förenklade stämmor och aktieägaravtal, där gränserna dem emellan inte alltid är tydlig.

4.3.1 Konsekvenser av att aktieägaravtalets ställning stärks

I det följande ska diskuteras eventuella följder av att medge aktieägaravtalet bolagsrättslig verkan, men även för- och motargument härom. När inte annat uttrycks utgår framställningen i förevarande avsnitt från att aktieägaravtalet har aktiebolagsrättslig verkan.

Skulle samtliga aktieägare i ett bolag sluta avtal vilket stadgade att vissa stämmobeslut fodrar enighet hos samtliga ägare skulle detta aldrig äga giltighet mot bolaget.⁴³⁸ En sådan ordning kan enligt författaren med fog ifrågasättas, åtminstone när avtalsinnehållet endast berör aktieägarnas rätt d.v.s. regler uppställda i aktieägarnas intresse. Ett villkor av nu nämnda slag innebär vidare att minoritetens ställning de facto stärks, en sådan disposition är möjligt i bolagsordningen.⁴³⁹ Aktieägaravtalet kan således utgöra ett minoritetsskydd genom att det används för maktspridning i fåmansbolag.⁴⁴⁰ På grundval härav det kan ifrågasättas varför ett sådant villkor inte skulle medges verkan endast p.g.a. att det återfinns i ett aktieägaravtal. Ytterligare incitament för sådan ordning står att finna i det faktum att gränsen mellan aktieägaravtal och bolagsordningen suddas ut genom att ABL i vissa delar medger

436 Se Gregow, Om samtliga aktieägares samtycke och de rättsliga förutsättningarna för att åstadkomma bolagsstämmobeslut genom förenklade förfaranden, JT 2001/02, s. 751.

437 Se b.la. prop 2004/05:85, s. 251.

438 Se Nerep, Aktiebolagsrättslig verkan av aktieägaravtal - särskilt om begränsningar i rätten till tvångsinlösen enligt ABL 22 kap, s. 347f. I Gernandt, Kleineman, Lindskog (red.), Festskrift till Torkel Gregow, 2010.

439 Se Svensk aktiebolagsrätt 2015, s. 204.

440 Se Sjöman, Bolagsordningen, aktieägaravtalet och minoriteten, s. 53, i Svernlöv (red.), Aktiebolagens minoritetsskydd, 2008.

avtal bolagsrättslig effekt.⁴⁴¹ Förhållandet mellan bolagsordningen och aktieägaravtalet kan även diskuteras med utgångspunkt i det ovan nämnda Svenska Mineral-målet, där HD:s bedömning utgick från en mer ändamålsinriktat bedömning med fokus på att det avsedda syftet med ABL:s reglering inte skulle förfelas.⁴⁴² Detta innebär enligt författaren, åtminstone teoretiskt, att det inte torde vara avgörande för rättsverkningen huruvida ett villkor eller bestämmelse är intaget i bolagsordningen eller aktieägaravtalet. Istället ska begränsningen eller villkoret ses i ljuset av den i ABL aktuella regeln bakomliggande syfte, vilket i sin tur avgör rättsverkningarna.⁴⁴³

Vid beaktande av aktieägarskyddsreglerna utifrån ett minoritetsskyddsperspektiv, torde det inte strida mot ABL:s ändamål att tillåta ett stärkande av dessa även genom avtal.

Motargumentet mot en sådan ordning torde endast stå att finna i att beslutsfattandet i vissa avseenden kan försvåras genom att samstämmighet krävs för beslutsförhet.⁴⁴⁴ Å andra sidan kan det i detta avseende finnas fog att tillåta avtalsfriheten företräde, då det de facto utgör parternas vilja att besluts fattas genom konsensus, samtidigt som ingen annan är aktieägarna faktiskt berörs. Huruvida det skulle vara möjligt att avvika även från borgenärsskyddsregler, inte endast uppställda i aktieägarnas intresse, återkommer författaren till strax. Hur förhåller sig sålunda ett avtalsvillkor gällande aktieägarnas rätt till framtida aktieägare? Med tanke på att aktieöverlåtelser torde ske med eftertanke i fåmansbolagen, anser författaren att argumentet kring att bolaget måste vara på ett visst sätt för att attrahera kapital utifrån inte till fullo äger bärighet. Till detta hör också att en part måste tillträda ett avtal för att bli bunden av det, en sådan utgångspunkt fodrar dock att aktieägaravtalet inte knyts till aktierna utan till ägarna och att aktierna inte överlåts med förbehåll om tillträde. Om aktieägaravtalet skulle medges bolagsrättsliga verkningar torde en adekvat avgränsning enligt författarens mening vara att det inte vore möjligt att utsträcka dess giltighet till framtida aktieägare, utan tillträdes måste göras till ett aktivt val. Sammanfattningsvis kan sägas att den enda skillnaden mellan att tillåta avvikelser genom SAS-principen respektive aktieägaravtalet är avseende tidsaspekten. Ett samtycke sker i realtid medan aktieägaravtalet sluts för framtida händelser.

Enligt författaren utgör inte detta ett tillräckligt starkt skäl för motivera att samtycken inte tillåts ske på förhand.

Ser man det istället utifrån möjligheten att minoriteten missbrukar sin ställning torde risken, åtminstone i teorin, för att så sker ökas genom krav på enhetlighet, d.v.s. endast en aktieägare kan sätta käppar i hjulet. Samtidigt måste tas i beaktning att gränsen mellan majoriteten och minoriteten suddas ut vid avtalsvillkor av nu nämnda slag, d.v.s., att dispositioner avseende maktfördelning de facto innebär att aktieägarna vill åstadkomma en ordning anpassad efter de premisser som råder. Skulle det innebära att risken för minoritetsmissbruk ökas, måste det anses en risk övriga aktieägare är villiga att ta då de genom att tillträda avtalet godtar villkoret. En omständighet utmärkande för fåmansbolaget vilken kan framföras som argument för en ökad acceptans av aktieägaravtal är frånvaron av

441 Se avsnitt 3.4.1.

442 Se Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 867.

443 Jfr Gregow, Om samtliga aktieägares samtycke och de rättsliga förutsättningarna för att åstadkomma bolagsstämmobeslut genom förenklade förfaranden, JT, 2001/02, s. 868f.

444 Se Beyer, Båvestam., Är minoritetsskyddet befogat – finns det risk för minoritetsmissbruk, s. 11, i Aktiebolagens minoritetsskydd, red. Svernlöv, 2008.

separation mellan ägande och styrning. Såsom uttrycktes i samband med avgränsningar avser fåmansbolag enligt framställningens definition bolag där aktieägarna även utgörs den operativa ledningen. Detta eliminerar risken för att styrelse och VD:s kompetens åsidosätts, vilket skulle vara i strid med ABL:s funktionsfördelningstanke.⁴⁴⁵ När gränsen mellan ägande och styrning suddas ut torde en rimlig slutsats även vara att reglerna härom även blir inaktuella. Emellertid återfinns i bestämmelserna kring respektive organs befogenheter även ett skydd för externa parter genom att ange hur långt exempelvis en VD:s rätt att binda bolaget sträcker sig.

I enlighet med vad som diskuterats i föregående avsnitt grundas problematiken mycket i motsattsförhållandet mellan parternas behov att fritt bestämma premisserna för sin samverkan och den formstyrda reglering aktiebolagsrätten utgör. Enligt gällande rätt är avtalsfriheten i detta hänseende underordnad aktiebolagsrätten. Enligt författaren finns emellertid skäl att ifrågasätta detta och de lege ferenda betrakta avtalsfriheten, åtminstone i vissa avseende, som en legitim grund att frångå vissa aktiebolagsrättsliga regler i avtal som, samt medge dessa aktiebolagsrättslig verkan. En sådan utgångspunkt stämmer väl med de diskussioner som förekommit i lagstiftningsarbetet där behovet av flexibilitet i de mindre bolagen lyfts fram som något eftersträvat. Emellertid har detta fått stå tillbaka med hänsyn till andra skyddsintressen, framförallt borgenärernas och andra externa intressenter.⁴⁴⁶

Men som uttrycks finns det skäl som talar för att aktieägaravtalet, och därigenom avtalsfriheten och parternas faktiska gemensamma vilja (och ingen presumerad sådan), skulle kunna ges större genomslagskraft utan att i betydande mån ge negativa följder. Emellertid kan det finnas skäl att begränsa avtalsinnehållet till att endast omfatta rättigheter tillkommande aktieägarna, innebärande att det även i fortsättningen inte skulle tillåtas ett åsidosättande av rättigheter som främst syftar till externa parters skydd (med vissa undantag för framtida aktieägare). En sådan uppfattning företräds b.la. av Arvidsson varvid han menar på att tvingande regler i ABL kringskär parternas avtalsfrihet i sådan utsträckning att ett villkor i avtal i strid med tvingande regler inte ens äger giltighet mellan parterna.⁴⁴⁷ Emellertid ifrågasätter Lindskog ståndpunkten genom att hänvisa till att ett avtalsvillkor som anger att aktieägaren är förpliktad att rösta i strid med en tvingande aktiebolagsrättslig norm, aldrig kan genomföras på stämman då det skulle ogiltigförklaras.⁴⁴⁸ Det faktum att en aktieägare förbundit sig att rösta i strid med lagstiftning behöver som Lindskog uttrycker det ”[…] inte vara ett skäl att befria honom från åtagandet”.⁴⁴⁹ Enligt författaren kan dock rimligheten i att låta rättsstridiga avtalsvillkor ge upphov till skadeståndsansvar eller andra sanktioner ifrågasättas, varvid författaren ansluter sig till Arvidssons ståndpunkt. Som diskuterats under avsnitt 4.2.2 kan dock borgenärsskyddsreglerna ifrågasättas utifrån andra premisser.

Med ovan sagda vill författaren poängtera att det inte alltid är optimalt att se spörsmål såsom svart eller vitt, innebärande ett öppnande för möjligheten till en mer nyanserad bild på aktieägaravtalet och dess rättsverkningar.⁴⁵⁰

445 Se avsnitt 2.4.

446 Jfr Almlöf 2014, s. 394.

447 Se Arvidsson 2010, s. 169, 283.

448 Se Lindskog, Aktieägaravtal – kommentar med anledning av en avhandling, SvJT, 2012, s. 284f.

449 Ibid.

450 Se kapitel 5 för fler de lege ferenda synpunkter.