Aktieägaravtalet och bolagsrätten: om aktieägaravtalets rättsliga ställning

Karlstad Business School

Karlstad University SE-651 88 Karlstad Sweden

Aktieägaravtalet och Bolagsrätten

- Om aktieägaravtalets rättsliga ställning

Agreement between shareholders and Company law

- The legal status of the agreement

Emma Gustavsson

Rättsvetenskap D-uppsats

Termin: VT 16

Handledare: Stefan Olsson

Sammanfattning

Aktiebolaget utgör ett attraktiv val med hänvisning till dess karaktäristiska drag i form av avsaknad av personligt ansvar för aktieägarna, där att aktieägarna tillåts skapa ett självständigt rättssubjekt och således upprätthålla separationen mellan bolaget och dem själva. Men som med de flesta fördelar kommer dessa sällan utan motkrav. Lagstiftarens tillerkännande av frånvaron av personligt ansvar för bolagets skulder har således gjorts avhängigt att aktieägarna och bolaget följer det omfattande regelverk som återfinns i Aktiebolagslagen (2005:551),¹ vari de närmare (och detaljerade) premisserna för aktiebolagets bedrivande anges.

ABL äger tillämplighet avseende alla aktiebolag, oberoende storlek, verksamhet eller andra variationer som Sveriges cirka 500 000 registrerade aktiebolag uppvisar. Detta är emellertid inte helt problemfritt då variationerna som återfinns är av sådan omfattning och art att det knappast är möjligt att likställa dessa, vilket dock sker i ABL. Som en följd härav har ABL kritiserats för att vara tungrott för mindre bolag, där bestämmelsernas kan ifrågasättas både utifrån ett behovs- och nödvändighetsperspektiv men även utifrån det faktum att bestämmelserna är utformade utefter de premisser som råder i de stora bolagen. Som kommer framgå i framställningen kan snarare andra premisser sägas råda i de mindre bolagen varvid lagstiftningen inte kan anses anpassad härefter. Utöver att regleringen är illa anpassad, kan även regelmängden i sig kritiseras för att vara allt för omfattade, särskilt för de små bolagen.

Nu nämnda problematik har gett upphov till att aktieägarna istället väljer alternativa vägar för att reglera sina mellanhavanden - genom aktieägaravtal. Aktieägaravtalet har således utvecklats från ett faktiskt behov och är idag vanligt förekommande, framförallt i bolag med få ägare. Annorlunda uttryckt kan sägas att ABL:s struktur och innehåll indirekt tvingar aktieägarna till att reglera sina mellanhavanden i avtal för att förmå en effektiv styrning av bolagets verksamhet. Emellertid är synen på aktieägaravtalets ställning i rättsligt hänseende negativ, innebärande att det föreligger en utbredd uppfattning om att ett aktieägaravtal aldrig tillåts inverka på aktiebolagsrättsliga spörsmål. Å andra sidan förekommer uppfattningen, om än med större variationer, att avtalet är civilrättsligt bindande mellan parterna. Variationerna återfinns i oklarheter kring huruvida tvingande aktiebolagsrättslig reglering kringskär avtalsfriheten i den betydelsen att villkor i strid härmed inte ens äger giltighet mellan parterna. Emellertid är förhållandet dem emellan i vissa avseende oklart.

Att aktieägaravtalet förekommer i inte ringa omfattning samtidigt som det föreligger en icke-acceptans av dess varnade på en rättslig nivå, innebär att en diskrepans kan identifieras.

Att lagstiftningen inte överensstämmer med den verklighet som råder kan inte anses utgöra en eftersträvad ordning, varvid det kan ifrågasättas om förändringar bör ske. Vad som ytterligare problematiserar situationen är det faktum att aktieägaravtalets användning i mångt och mycket följer av att aktiebolagsrätten inte tillgodoser (de mindre) bolagens behov. Trots att gällande rätt gör anspråk på att inte tillerkänna aktieägaravtalet aktiebolagsrättslig verkan, finns flertalet aspekter som ger upphov till frågan om aktieägaravtalets ställning under vissa förutsättningar kan stärkas, genom att tillåtas inverka på bolagsrätten. Att förutsättningslöst erkänna rådande ordning är med hänvisning till den diskrepans som föreligger problematiskt.

1 I det följande ABL.

2 ABL gör en distinktion mellan publika och privata aktiebolag, där de förra träffas av viss särreglering. Ett

Innehållsförteckning

FÖRKORTNINGSLISTA ...5

1. INLEDNING ...6

1.1FRAMSTÄLLNINGENS TEMA ...6

1.2METOD OCH TEORI ...8

1.2.1 Den rättsdogmatiska metodens gränser ...8

1.2.2 Metodologisk utgångspunkt ...11

1.2.3 Teori, problematik och syfte ...12

1.2.4 Aktiebolagsrättens ändamål och syfte ...14

1.2.5 Tvingande, dispositiv och samtycke ...16

1.3AVGRÄNSNINGAR OCH BEGREPPSBILDNING ...19

1.4DISPOSITION ...20

2. AKTIEBOLAGSRÄTTENS STRUKTUR ...22

2.1.1 Den aktiebolagsrättsliga regleringen ...22

2.1.2 Intressekonflikter och personligt ansvar ...23

2.2AKTIEÄGARSKYDDET ...25

2.2.1 Diktat- och stoppregler ...26

2.2.2 Direktiv för bolagstämmans och ledningens beslut ...27

2.2.3 Minoritetens maktmedel och rätt till inlösen ...30

2.2.4 Framtida aktieägare ...33

2.2.5 Några avslutande kommentarer ...35

2.3BORGENÄRSSKYDDET ...37

2.3.1 Kapitaltillskott ...39

2.3.2 Dispositions begränsningar ...40

2.3.3 Bristtäckningsanvar ...44

2.3.4 Några avslutande kommentarer ...46

2.4KORT OM ABL:S ÖVRIGA REGLERING ...48

3. AKTIEÄGARAVTAL ...49

3.1FLEXIBILITET OCH VARIATIONER I AKTIEBOLAG ...49

3.2AKTIEÄGARAVTALET SOM RÄTTSLIGT FENOMEN ...50

3.3AKTIEBOLAGSRÄTT OCH AVTALSRÄTT ...53

3.3.1 Den avtalsrättsliga separationsprincipen ...54

3.3.2 Den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen ...55

3.3.3 Det Svenska Mineral-målet ...56

3.4DE BOLAGSRÄTTSLIGA INSTITUTIONERNA OCH AKTIEÄGARAVTAL ...58

3.4.1 Bolagsordningen och aktieägaravtal ...58

3.4.2 Bolagstämma och aktieägaravtal ...61

3.5REGLERINGEN I AKTIEÄGARAVTAL ...65

3.5.1 Beslutsbindningar ...66

3.5.2 Överlåtelsebindningar ...67

3.6AVSLUTANDE KOMMENTARER ...68

4. AKTIEÄGARAVTAL OCH AKTIEBOLAGSRÄTT ...69

4.1EFFEKTIVITET KONTRA FÖRUTSEBARHET ...69

4.2AKTIEBOLAGSRÄTTEN SKYDDSINTRESSEN ...70

4.2.1 Aktieägarskyddsregler ...71

4.2.2 Borgenärsskyddsregler ...73

4.2.3 Några avslutande kommentarer ...74

4.3AVTALSRÄTT VS. AKTIEBOLAGSRÄTT ...75

4.3.1 Konsekvenser av att aktieägaravtalets ställning stärks ...76

5. AVSLUTANDE ORD ...79

5.1NÅGRA SYNPUNKTER DE LEGE FERENDA ...79

KÄLLFÖRTECKNING ...82

Förkortningslista

A.a. Anfört arbete

ABL Aktiebolagslagen (2005:551)

HBL Lag (1980:1102) Om handelsbolag och enkla bolag

JT Juridisk Tidskrift

NJA Nytt juridiskt arkiv

SvJT Svensk juristtidning

VD Verkställande direktör

ÅRL Årsredovisningslag (1995:1554)

1. Inledning

1.1 Framställningens tema

Det finns flertalet möjligheter när det kommer till valet av hur affärsmässig samverkan ska utformas i organisatoriskt hänseende, d.v.s. vilken juridisk form samarbetet struktureras efter;

handelsbolag, förening eller genom avtalsförhållande är exempel härom. Mest frekvent förekommande är emellertid aktiebolaget. I skrivande stund finns strax över 500 000 aktiebolag registrerade hos bolagsverket där majoriteten av dessa utgörs av privata aktiebolag,² med en representation om cirka 99 % av bolagen på marknaden.³ Aktiebolaget utgör en grundbult i det svenska näringslivet framväxt, mycket till följd av den attraktiva och i många avseenden fördelaktig företagsform den utgör genom dess utmärkande drag bestående i ett begränsat personligt ansvar för ägarna.⁴ För de större publika bolagen är det dels nu nämnda fördel, men framförallt användningen på riskkapitalmarknader där aktiebolag används i syfte att finansiera lönsamma projekt som lockar. Medan det för de mindre privata bolagen torde det främst vara associationsformen i sig som blir avgörande vid valet av samverkansform.⁵

Ett aktiebolag bildas genom ett formbundet förfarande där det tillerkänns egen identitet, skilt från dess ägare. Utöver de rent formella krav som ställs upp i ABL finns även ett krav på satsat kapital, vilket för publika bolag minst måste uppgå till 500 000 kronor respektive 50 000 kronor för privata bolag, se ABL 1 kap. 5 och 14 §§. Således är aktiebolaget i teorin främst en kapitalassociation vilket till skillnad från personbolagen, centraliseras runt aktiekapitalet och bolaget som självständig subjekt medan ägarna intar en mer underordnad ställning. Emellertid bör åtskillnad göras mellan publika och privata bolag, men även inom de privata aktiebolagens sfär där bolag med endast ett fåtal ägare, i viss mån måste isoleras för att åstadkomma en verklighetsenlig syn på aktiebolagsformen.⁶ Dessa bolag står ofta i nära relation med sina ägare, vilka i merparten av fallen även arbetar i bolaget samtidigt som de styr bolaget genom förtroendeposter.⁷ Dessa bolag brukar även refereras till som ägarledda bolag.⁸ Att tala om stora skillnader avseende förhållandet bolag–ägare i personbolag respektive dessa mindre bolag torde ge upphov till en missvisande bild på verklighetsplanet.

Ett sådant synsätt torde främst vara applicerbart på större bolag, med spridd aktieägarkrets.

Oberoende ägarrelationer är det onekligen så att aktiebolagsformen är attraktiv, mycket till följd av att aktiekapital representerar den satsning aktieägarna företar och således även risken, d.v.s. det är endast aktiekapitalet som kan gå förlorat.⁹ I utbyte mot denna villkorade

2 ABL gör en distinktion mellan publika och privata aktiebolag, där de förra träffas av viss särreglering. Ett privat aktiebolag avgörs av dess syfte, vilket inte skall avse spridning av aktier, se prop. 2004/05:85, s. 198.

Emellertid är inte ABL:s distinktion mellan publika och privata inte tillräckligt precist för den fortsatta framställningen varvid en tydligare begreppsbildning fodras, se avsnitt 1.4.

3 Se Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, 2015, s. 60, (cit. Svensk aktiebolagsrätt 2015).

4 Se prop. 2004/05:85, s. 207.

5 Se Bergström, Samuelsson, Aktiebolagets grundproblem, 2012, s. 49, (cit. Aktiebolagets grundproblem 2012).

6 Jfr Aktiebolagsrättens grundproblem 2012, s. 49, författarna erinrar även om denna åtskillnad.

7 Jfr Arvidsson, Aktieägaravtal, - Särskilt om besluts- och överlåtelsebidningar, 2012, s. 64, (cit. Arvidsson 2012).

8 Se avsnitt 1.3.

9 Se prop. 2004/05:85, s. 196.

ansvarsfrihet¹⁰ har lagstiftaren genom ett omfattande och detaljerat regelverk angett premisserna för bolagets verksamhet.¹¹ ABL med sina 32 kapitel utgör ett massivt regelverk för bolagen och aktieägarna att förhålla sig till,¹² och trots att ett huvudsyfte med den nya aktiebolagslagen som trädde i kraft 2005 var förenkling och modernisering har lagen envist kritiserats för sin komplexitet samt för att vara tungrott för mindre bolag.¹³ Detta följer till viss del av att lagen i princip kan sägas utgå från ”one model fits all” med reservation för den begränsade särreglering som gäller för publika aktiebolag. Med hänvisning till den stora mängd aktiebolag som finns på marknaden, med varierande ägarstrukturer och verksamhetsområden, kan detta te sig problematiskt då möjligheten att anpassa styrningen av aktiebolaget utifrån verksamhetens individuella art och branschs- och marknads specifika behov torde utgöra en förutsättning för lönsam affärsverksamhet.¹⁴ Att tillägga är att mycket av reglerna i ABL är av tvingande karaktär, varvid individuell styrning försvåras.

Enligt ABL skall bolagsordningen figurera som styrdokument för bolagets verksamhet.¹⁵ Dock är det inte alltid bolagsordningen förmår tillfredsställa ägarnas krav på styrning varvid alternativa lösningar vuxit fram i det praktiska rättslivet, nämligen styrning genom interna dokument mellan aktieägarna – aktieägaravtal.¹⁶ Att nyttja aktieägaravtal ses av många som en smidigare, och mer effektiv metod för att styra bolaget än de medel (främst bolagsordningen) som ABL tillhandahåller. På ett övergripande plan kan den vanligen förkommande regleringen i aktieägaravtalen delas in i fyra huvudgrupper, nämligen styrning av makt, finansiering, aktieomsättning samt som påtryckningsmedel.¹⁷ Trots att aktieägaravtal är vanligt förekommande, är dess rättsverkningar i vissa delar oklara. Emellertid för gällande rätt anspråk på att företräda uppfattningen att ett aktieägaravtal är bindande mellan parterna men aldrig kan tillåtas ge effekter på bolaget, d.v.s. aldrig innebära aktiebolagsrättsliga verkningar.¹⁸ Vad detta närmare innebär kommer behandlas nedan, och utgångpunkten - aktiebolagsrättens överstående ställning - utgör ett grundläggande antagande för den fortsatta framställningen.

Aktiebolagsrätten är utformad i syfte att uppnå balans mellan å ena sidan en fördelaktig företagsform å andra sidan ett samhälleligt behov av att förhindra missbruk.¹⁹ Denna balanstanke har gett upphov till ABL:s omfattade regelverk där lagstiftaren ansett det nödvändigt att tydligt sätta gränser för den affärsmässiga verksamheten i aktiebolagsform. I flera avseenden har aktiebolagsrätten således karaktären av skyddslagstiftning vilket, vid en första anblick, torde utgöra en legitim grund för negligerandet av aktieägaravtalets ställning

10 Det förekommer reglering i ABL som aktualiserar personligt betalningsansvar, främst är detta riktat mot styrelse och VD, men det finns även situationer där aktieägarna kan ställas personligen ansvariga. Detta berörs närmare under avsnitt 2.1.2 och 2.2.3.

11 Se prop. 2004/05:85, s. 196.

12 Den svenska aktiebolagslagen är en av de mest omfattande av sitt slag i Europa, se Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 2010, s 52, (cit Kapitalskyddet i aktiebolag 2010).

13 Se prop. 2004/05:85, s. 198ff. För kritik se b.la. Svensk aktiebolagsrätt 2015, s. 84.

14 Jfr Svensk Aktiebolagsrätt 2015, s. 84.

15 Jfr Lehrberg Aktieägaravtal och bolagsordningen, 2015, s. 25

16 Se Arvidsson 2010, s. 64, Lindskog, Aktieägaravtal – kommentar med anledning av en avhandling, SvJT, 2012, s. 265.

17 För denna indelning se Svensk Aktiebolagsrätt 2015, s. 85f, aktieägaravtalets innehåll kommer behandlas mer ingående i kapitel 3.

18 För denna uppfattning se b.la. Arvidsson 2012 s. 15, Svensk aktiebolagsrätt 2015, s. 85.

19 Se prop. 2004/05:85, s. 203.

till förmån för aktiebolagsrätten.²⁰ För att säkerhetsställa denna balans mellan inblandade intressenter kan således inte aktieägarna tillåtas åsidosätta ABL:s regler genom interna avtal.

Detta kan tyckas utgöra en logisk och ytterst rimlig slutsats, desto mindre utgör aktieägaravtal ett vanligt inslag i de mindre bolagen.²¹ Oberoende vilka konkreta rättsverkningar förekomsten av aktieägaravtal medger, finns det underliggande orsaker och intressen till varför rättsläget ser ut som det gör. Att förutsättningslöst godta dessa samt den framförda uppfattningen kring aktieägaravtalets förhållande till bolagsrätten är problematiskt, framförallt med hänvisning till aktieägaravtalets användning på ett verklighetsplan. Det finns även aspekter inom aktiebolagsrätten som medger viss flexibilitet i styrningen av bolaget, varvid tanken på att medge aktieägaravtal större legitimitet inte kan anses helt främmande.

1.2 Metod och teori

1.2.1 Den rättsdogmatiska metodens gränser

Att förneka den rättsdogmatiska metodens adekvans, ja till och med nödvändighet när syftet är att studera gällande rätt torde vara problematiskt då det är svårt att bortse från dess praktiska relevans.²² Emellertid kan det diskuteras huruvida metoden lämpar sig när det primära syftet avser något annat än gällande rätt. Rättsdogmatisk metod och gällande rätt är centrala och ofta nyttjade begrepp inom den juridiska sfären, vad som åsyftas kan dock diskuteras. Ambitionen är inte att ge något bidrag till denna diskussion utan lyfta fram den problematik som omgärdar begreppen samt söka finna ett materiellt, accepterat innehåll vilket kan användas som utgångspunkt för framställningens fortsatta metodologi och teoribildning.

Att tydligt klargöra vad en rättsdogmatisk metod innebär görs inte med enkelhet och som Kleineman erinrar är det snarare mer klargörande att definiera metoden utifrån vad som faktiskt utförs snarare än en generell beskrivning.²³ Men inte heller detta innebär någon given självklarhet, utan den rättsdogmatiska metoden är omdiskuterad, i betydelsen avsaknad av en enhetlig uppfattning om vad som kan inbegripas i form av rättskällor, tillvägagångsätt, etc.²⁴ I ett försök att kortfattat beskriva metoden lyfter Jareborg fram dess huvudsakliga syfte liggande i att rekonstruera rättssystemet.²⁵ En sådan beskrivning är emellertid intetsägande och vid fastställandet hur det konkret ska genomföras uppstår omedelbart svårigheter, desto mindre lyfter beskrivningen fram ett av metodens (och rättsvetenskapens) huvudsakliga ändamål. Denna vaga beskrivning och den problematik som nu nämnts kan prima facie ge intrycket av att metoden helt saknar entydigt innehåll.²⁶ Detta stämmer endast delvis då man trots variationsrikedom kan identifiera vissa centrala aspekter vilket ger metoden en

20 Aktiebolagsrättens ändamål och syfte diskuteras mer ingående under avsnitt 1.2.4.

21 Se Arvidsson 2012, s. 13.

22 Se Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s. 26. I Korling, Zamboni (red.), Juridisk metodlära.

23 A.a. s. 21.

24 Se Sandgren, Är rättsdogmatiken dogmatisk?, s. 118, i Vad är rättsvetenskap, red. Sandgren och Westberg, Avhandlingsskrivande och val av forskningsansats – en idé om rättsvetenskaplig öppenhet, s. 421f. I Heuman (red.), Festskrift till Per Olof Bolding.

25 Se Jareborg, Rättsdogmatik som rättsvetenskap, SvJT, 2004, s. 4.

26 Metoden har även kritiserats för att vara ovetenskaplig, föråldrad och osofistikerad, se här Kleineman, Rättsdogmatik, s. 23, i Korling, Zamboni (red.), Juridisk metodlära. Denna kritik har Jareborg avvisat och lyfter istället fram metodens oumbärlighet för att uppnå förutsebarhet i rättssystemet, se Jareborg, Rättsdogmatik som rättsvetenskap, SvJT, 2004, s. 5.

vetenskaplig grund att stå på.²⁷ Ett sådant centralt och grundläggande antagande återfinns i uppfattningen att metoden går ut på att fastställa gällande rätt med hjälp av allmänt accepterade rättskällor. Men även denna vanligen förekommande och accepterade mening ger upphov till en rad spörsmål vilka kräver förtydligande på ett mer grundläggande plan.

Det saknas en allmänt erkänd definition av vad gällande rätt de facto avser, vilket till stor del torde bero på den dubbla innebörd begreppet besitter.²⁸ Det finns således en praktiskt och en teoretisk innebörd där det förra avser att en gällande regel de facto är bindande, d.v.s. den ger upphov till handlingspåbud, den skall åtföljas. Gällande rätt och dess teoretiska sida åsyftar istället de kännetecken en gällande rättsregel uppvisar innebärande en diskussion kring aspekter som gör att en regel, i praktisk mening, faktiskt ska följas. Den teori avseende gällande rätt Peczenik utvecklat bygger på ett antagande om en motsägelsefri och koherent uppfattning i huvudsak baserad på juristens interna synvinkel, men samtidigt måste även externa aspekter grundade utifrån etiska ställningstaganden utgöra en del av teorin.²⁹ Centralt i teorin är huruvida en norm kan klassificeras såsom en rättsnorm och därigenom göra anspråk på tillhörighet i rättssystemet, här skiljer Peczenik mellan enstaka normers interna giltighet respektive hela rättssystemets externa giltighet, där den förra erhåller sin tillhörighet i rättssystemet genom sitt ursprung, innehåll, acceptans och effektivitet.³⁰

Pezenik företar följande sammanfattning avseende innehållet av gällande rätt i dess teoretiska mening; gällande rätt är ett normsystem som i) gör anspråk på att vara riktigt, ha tvångsmonopol, vara överordnat andra normer i samhället, ii) består av normer tillhörande en effektiv och inte oetisk författning, och normer som skapats i enlighet med denna författning och uppvisar ett minimum av samhällelig effektivitet och inte anses oetiska, iii) omfattar konstitutiva regler som betingelser för att kunna tala om institutionella fakta, iv) tillämpas av professionella utövare vilka har sina specifika begrepp och argumentationsmetoder, v) omfattar etiskt godtagbara principer och värden vilka måste följas för att rättstillämpningen skall kunna anses riktig.³¹

Denna definition av innehållet i gällande rätt leder in på frågan vilka dessa gällande rättsnormer är, vilket sedmera avgörs av dess rättsliga relevans. Här framhålls dels juridiska auktoritetsskäl i form av rättskällor samt sakskäl, som godtas genom sin relevans i argumentationen.³² Utifrån detta har Peczenik sedan utvecklat sin rättskällelära, vilken innefattar rättskällor som ska, bör och får beaktas vid rättslig argumentation. Där ska-källorna utgörs av lagen, föreskrifter och fast sedvanerätt, bör-källor utgörs av prejudikat, förarbeten, sedvänjor som inte kvalificerar sig till ska-källorna slutligen får-källor vilka består i institutionella rekommendationer, beslut som inte utgör prejudikat, material som endast har ett indirekt samband med aktuella spörsmål, doktrin, utländskrätt och annat informellt material.

Hierarkiskt är dessa av prima facie karaktär innebärande att en högre stående rättskälla får frångås under förutsättning att juridiska motskäl av tillräcklig vikt åberopas.³³

Pezceniks syn på gällande rätt, rättssystemet och rättskällor är emellertid inte det enda att tillgå, på senare år har den monocentriska synen på rätten utmanats av mer polycentriska

27 Se Olsen, Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT, 2004, s. 111.

28 Det följande bygger på Peczenik, Vad är rätt, s. 109f.

29 A.a., s. 151f.

30 A.a., s. 183f.

31 A.a., s. 196f.

32 Det följande bygger på A.a., s. 203ff.

33 A.a. 219.

teorier som intar ett kritiskt förhållningssätt till upprätthållandet av rättssystemet såsom ett enhetligt system.³⁴

Om vi efter denna teoretiska utsvävning återvänder till rättsdogmatiken kan det inledningsvis erinras om att hur man väljer att se på rättssystemet och dess varande ställer upp även ramarna i metodologiskt hänseende. Att i för stor utsträckning avvika från den rättskällelära som ovan identifieras bör dock ske med eftertanke,³⁵ då det torde medföra en överhängande risk att framställningen skulle klassas som något annat än en rättsvetenskaplig sådan, eller åtminstone närma sig alternativa vetenskaper såsom exempelvis rättssociologi, vilket inte är framställningens syfte. Istället kan en framställning vars primära syfte inte är att fastställa gällande rätt, med fördel använda källorna i ett annat syfte och därigenom söka stanna inom metodens gränser och uppnå rättsvetenskaplig förankring. Detta kan genomföras genom att anlägga perspektiv på rätten eller inta vissa ansatser på det rättsliga spörsmål som ska studeras. Avseende det förra lyfter Westberg fram att en framställnings grundläggande ansats i mångt och mycket avgörande för hela framställningens framtoning, han gör här en åtskillnad mellan en regelorienterad respektive problemorienterad ansats.³⁶ Den förra är väl anpassad för en traditionell rättsdogmatisk metod, där utgångpunkt tas i en specifik regel vilken sedan redogörs och analyseras med hjälp av allmänt erkända rättskällor. Väljer man istället ett problem - en verklig företeelse, något som inte utgår från en konkret rättsregel, blir resultatet ett mer öppet betraktelsesätt på den uppgift författaren har framför sig.³⁷ Såsom kommer framgå nedan är en regelorienterad ansats illa anpassad för framställningens syfte, vilket följer av att en sådan ansats har huvudfokus på hur rättsläget är beskaffad snarare än varför.³⁸ Framställningens utgår istället från en problembaserad ansats, och ett antagande om att det föreligger en diskrepans mellan lagstiftningen och den vardag som återfinns på ett verklighetsplan. Emellertid kommer rättskällorna såsom de identifierats ovan användas i enlighet med rättskälleläran varvid framställningen onekligen i vissa delar kommer röra sig inom den rättsdogmatiska metodens gränser. Det faktum att framställningen är problemorienterad innebär inte såsom Westberg erinrar att rättsreglerna helt bortses ifrån, istället används de i mer än endast ett normativt syfte.³⁹

Som kommer utvecklas strax nedan utgår framställningen från ett antagande som har sin förankring på ett verklighetsplan snarare än ett rättsligt, varvid det är svårt att begränsa framställningen till en strikt rättsdogmatisk metod, i betydelsen systematisera och konstruera gällande rätt. Detta försträcks även av den omständigheten att aktieägaravtalet inte är föremål för särskilt ingående behandling i rättskällorna, med visst undantag för doktrinen.⁴⁰ Vidare föreligger även en konflikt inom rättssystemet, nämligen mellan aktiebolagsrätten och avtalsrätten där den senare utgår från parternas frihet att själva råda över sina mellanhavanden medan de förra i stora delar utgörs av tvingande lagstiftning i syfte att styra parterna. Det

34 Se Gustafsson, Rättens polyvalens- rättsvetenskaplig studie av sociala rättigheter och rättssäkerhet, 2001, kapitel 3.

35 Här åsyftas främst rättskällorna i sig och inte dess hierarki.

36 Se Westberg, Avhandlingsskrivande och val av forskningsansats – en idé om rättsvetenskaplig öppenhet I Heuman (red.), Festskrift till Per Olof Bolding.

37 A.a., s. 424ff

38 A.a., s. 430.

39 A.a., s. 436f.

40 Se Arvidsson 2012, s. 47.

föreligger således olika värden bakom respektive rättsområde, rätten är m.a.o. inte värde homogen utan snarare splittrad.⁴¹ Denna brist på koherens och enhetlighet inom rätten används i framställningen för att belysa den problematik som omgärdar aktieägaravtal, vilket genom sitt anspråk på tillhörighet till båda rättsområdena ställer förhållandet dem emellan på sin spets.

1.2.2 Metodologisk utgångspunkt

Framställningen tar således sin utgångspunkt i den rättsdogmatiska metoden där den rådande uppfattningen avseende aktieägaravtal och dess oförmåga att binda bolaget måste anses spegla gällande rätt.⁴² En uppfattning författaren inte nödvändigtvis emotsätter sig utan det är snarare så att det inte är möjligt att bortse från denna utgångspunkt varvid denna premiss kommer figurera i basen för fortsatta framställningen. Hur rättsläget är beskaffat är emellertid av underordnad betydelse, istället avses, genom att inta en mer förutsättningslös inställning till gällande rätt undersöka varför rådande ordning upprättats och därigenom uppnå en förståelse av varför aktiebolagsrätten intagit sin överordnade ställning. En analys kommer genomföras där de identifierade skyddsintressen bolagsrätten uppvisar inte förutsättningslöst accepteras utan snarare ifrågasätts utifrån ett legitimitets- och ändamålsperspektiv. Således anläggs ett teleologiskt inspirerat perspektiv i de delar framställningen syftar till att fastställa gällande rätt, där de bakomliggande syften och ändamålen bakom ABL och dess regler är i fokus.⁴³ Framställningen begagnar även i vissa delar en utvärderingsmetod, där den aktiebolagsrättsliga regleringen studeras i syfte att undersöka hur väl den uppfyller de ändamål som reglerna avser uppfylla, för att sedan se till huruvida reglerna utformats på ett sätt som tillgodoser de identifierade ändamålen.⁴⁴ En sådan metodologi lämpar sig väl för att förmå en diskussion kring effektivitet och eventuella de lege ferenda synpunkter. Såsom uttryckts ovan (och kommer utvecklas nedan) avser ABL att bereda skydd åt skilda intressen varvid regleringen kan sägas vara ett resultat av en avvägningstanke dem emellan. Det är således av vikt att identifiera vilka intressen en bestämmelse avser skydda, på vilket sätt och varför skyddet behövs, varvid nyss nämnda metodologiska angreppsätt är adekvata för framställningen.⁴⁵ Genom att framställningens fokus avser de bakomliggande syftena till lagstiftningen, och genom den metodologi som nyttjas aktualiserar rättspolitiska aspekter och avvägningar. En rättspolitisk argumentation kännetecknas av en viss acceptans av värderingar, och möjligheten att ifrågasätta huruvida lagen tillgodoser dess ändamål eller om det finns alternativa lösningar med bättre resultat.⁴⁶

41 Se Gustafsson, Rättens polyvalens- rättsvetenskaplig studie av sociala rättigheter och rättssäkerhet, 2001, s.

17.

42 Se NJA 2011 s. 429, Arvidsson 2012 s. 15, Svensk aktiebolagsrätt 2015, s. 85.

43 En sådan metod används av Andersson i Kapitalskyddet i aktiebolag 2010, se s. 23. Vilket är väl motiverat med hänvisning till att hans framställning diskuteras rättspolitiska spörsmål kopplade till borgenärsskyddets nödvändighet i svensk rätt, se här a.a., s. 14. Detta angreppssätt stämmer väl överens med denna framställning som består av liknande frågeställningar kopplade till aktieägaravtal och vissa av ABL:s regler. Ett sådant perspektiv anläggs således främst i kapitel 2, och den genomgång av de aktiebolagsrättsliga reglerna som där sker.

44 En sådan metodologi används av Almlöf, vilket följer denna framställnings syfte uppvisar likheter med de som återfinns i Almlöfs avhandling, se Almlöf, Bolagsorganens reglering och dess ändamålsenlighet – En aktiebolagsrättslig studie om ägarledda bolag, 2014, s. 68, (cit. Almlöf 2014).

45 Syftet diskuteras i efterkommande avsnitt.

46 Se Sandgren, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 2015, s. 47.

Rättsekonomiska aspekter har på senare år haft allt större inverkan på aktiebolagsrätten. Där många av de argument som används för att legitimera och definiera reglernas nödvändighet är hämtade från ekonomiska teorier. Det är således i det närmaste oundvikligt att låta rättsekonomiska argument utgöra en del av framställningen, om än främst i anslutning till borgenärsskyddet. Att företa en ändamålsinriktad analys av nu nämnda skydd utan att lyfta fram de rättsekonomiska aspekterna skulle således bli missvisande.⁴⁷ Arvidsson företar i sin avhandling, Aktieägaravtalet – särskilt om besluts- och överlåtelsebidningar (som är det verk som på ett ingående djupare sätt studerat aktieägaravtalet) i sin metoddiskussion en distinktion mellan kunskapsfrågor, i betydelsen att det är möjligt att erhålla kunskap om hur gällande rätt besvarar viss fråga vilket Arvidsson kallar det epistemiska rummet, samt ett rättspolitiskt rum.⁴⁸ Till det senare hänförs allt som inte utgör kunskapsfrågor, och däribland således frågor kring huruvida gällande rätt bör förändras eller hur eventuella oklarheter i det samma ska lösas. Denna distinktion är av relevans för denna framställning vilket följer av dess primära syfte inte avser studera gällande rätt utan är problemorienterad i den ovan anförda mening Westberg företräder. Framställningen är i vissa delar hänvisat till det rättspolitiska rummet, vilket följer av många av de spörsmål aktieägaravtalet aktualiserar, dess ställning i rättssystemet och förhållandet till aktiebolagsrätten snarast är avhängigt rättspolitiska argument, där också den ordning som råder ifrågasätts. Det är således oundvikligt att rättspolitiska argument utgör en del av framställningen.

1.2.3 Teori, problematik och syfte

Av vikt för förståelsen av framställningen är ett centralt grundantagande, nämligen att det föreligger en diskrepans i synen på aktieägaravtal på ett rättsligt plan jämfört med dess användning på ett verkligt plan, men även såsom ovan erinrats, inom rättssystemet. Såsom flertalet framstående rättsvetenskapsmän och jurister inom det aktiebolagsrättsliga området erinrar är aktieägaravtal vanligt förekommande i bolag med få ägare vilket kan ge upphov till besvärliga situationer med tanke på avtalets ringa genomslagskraft. Visserligen är en ofta företrädd uppfattning i doktrinen att ett aktieägaravtal är civilrättsligt bindande mellan parterna varvid avtalsbrott kan beivras på civilrättslig väg.⁴⁹ Synsättet kan emellertid bli problematiskt med hänvisning till den bolagsrättsliga effekt ett aktieägaravtal indirekt kan resultera i, d.v.s. anslutna aktieägare känner sig tvingade att följa villkor som kan ifrågasättas på bolagsrättsligt grund med rädsla för stora vitesbelopp eller andra påföljder avtalet stadgar.⁵⁰ Vad som problematiserar saken ytterligare är det faktum att förhållandet mellan aktiebolagsrätten och avtalsrätten inte är till fullo klarlagt, och osäkerhet råder avseende deras inbördes inverkan.⁵¹ Även den kritik som riktats mot den aktiebolagsrättsliga regleringens olämplighet för bolag med få ägare är relevant för framställningen då det föranleder att aktieägarna finner bättre lösningar genom interna avtal vilket ytterligare legitimerar

47 Jfr Kapitalskyddet i aktiebolag 2010, s. 23f.

48 Det följande bygger på Arvidsson 2012, s. 38f.

49 Se b.la. Arvidsson 2010, s 15, med vidare hänvisningar, Nerep, Aktiebolagsrättslig verkan av aktieägaravtal – särskilt om begränsningar i rätten till tvångsinlösen enligt ABL 22 kap, I Gernandt, Kleineman, Lindskog (red.), Festskrift till Torkel Gregow, 2010, s. 347.

50 Se Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, 2014, s 33, (cit. Aktieägaravtal i praktiken). D.v.s. aktieägaravtalets verkningar i praktiken.

51 Saken behandlas mer ingående i avsnitt 3.3 med efterföljande underavsnitt.

framställningens undersökningsobjekt. ⁵² Risken för indirekta verkningar samt att lagstiftningen misslyckas med att bereda bolagen effektiva styrmedel, varvid aktieägarna ser aktieägaravtal som ett attraktivare och lämpligare alternativ, kan ge upphov till besvärande situationer med anledning av den ovilja att medge avtalet verkningar samt p.g.a. av den osäkerhet som råder på området.

Det är således en ofrånkomlig verklighet att det föreligger motsättningar kopplade till aktieägaravtal varvid ett delsyfte för framställningen är att närmare identifiera dessa. För att förmå en väl underbyggd diskussion kring aktieägaravtalets rättsliga ställning krävs såsom erinrats ovan en närmare undersökning av aktiebolagsrätten och framförallt vilka intressen som motiverar dess överstående ställning. Detta förutsätter att bolagsrättens underliggande värderingar och skyddssyften på ett mer grundläggande plan identifieras och analyseras.

Aktiebolagsrättens skyddsintressen är i sammanhanget relevant då det vid diskussioner kring aktieägaravtalets rättsliga ställningar ofta framförs att det vore orimligt att låta det inverka på bolaget vilket torde följa av att aktiebolagsrätten i mångt och mycket har karaktären av skyddslagstiftning. Vidare motiveras ett studium av den bolagsrättsliga regleringen av det faktum att aktieägaravtalet i princip alltid avser reglera aspekter i strid med, eller åtminstone på ett alternativt sätt än det som ABL medger. Den konflikt som uppstår mellan aktieägaravtalet och ABL ger för handen att aktieägaravtalet måste studeras utifrån bolagsrättsliga ändamål och syften.⁵³ Samtidigt måste även avtalsrättsliga spörsmål tas i beaktning då ett aktieägaravtal de facto är ett avtal. Men som erinrats strax ovan är förhållanden dem emellan diffust varvid aktieägaravtalets ställning i rättssystemet är problematiskt.

Det finns även ytterligare aspekter som gör att vissa skyddsintressen kan ifrågasättas, framförallt i bolag med få ägare, varvid det kan diskuteras om aktieägaravtalet kunde tillåtas större genomslags utan att riskera att andra intressen åsidosätts. Även den mängd formella regler som återfinns i ABL kan ifrågasättas utifrån ett effektivitets- och behovsperspektiv.

Framställningen syftar således till att undersöka ändamålsenligheten av den aktiebolagsrättsliga regleringen genom att regleringen i sak studeras och sätts i relation till de eftersträvade syften och mål de avser fylla, vilka sedan sättas i relation till aktieägaravtalet.⁵⁴ Det är onekligen så att det finns en mängd faktorer som motiverar skyddet och förekomsten av ett omfattande regelverk, såsom frånvaron av personligt betalningsansvar för aktieägarna, externa parters möjlighet till insyn i de bolag de gör affärer med, etc. Problematiken ligger mycket i att lagstiftningen genom sin komplexitet och anpassning efter storskaligt företagande indirekt tvingar de mindre bolagen att lösa frågor internt genom avtal. Åtminstone torde aktieägaravtal i många fall vara en smidigare och effektivare lösning. Situationen i sig motiverar således framställningen undersökningsobjekt oberoende huruvida det är möjligt, utefter rådande rättsläget, ge aktieägaravtalet större genomslagskraft. En sådan lösning kanske kräver relativt omfattade lagstiftningsåtgärder eller till och med är ogenomförbart, men att utan förbehåll acceptera rättsläget men tanke på att aktieägaravtalet de facto används i relativt stor omfattning är enligt författaren problematiskt.⁵⁵

52 Se Svensk Aktiebolagsrätt 2015, s. 85f.

53 Se Arvidsson 2012, s. 73.

54 Aktiebolagsrättens ändamål identifieras under avsnitt 1.2.4

55 I kapitel 5 lyfts de lege ferenda synpunkter fram.

Såsom skymtat ovan utgår framställningens primära undersökningsobjekt, d.v.s. huruvida aktieägaravtalets rättsliga ställning skulle kunna stärkas eller om den bolagsrättsliga regleringen är av sådan art att rådande ordning krävs, från vissa givna premisser. Där en första utgångspunkt är att det handlar om bolag med fåtal ägare, där ägarna också aktivt deltar i styrningen av bolaget genom att inta den dubbla rollen som aktieägare och bolagsföreträdare.⁵⁶ Vidare utgår framställningen från att samtliga aktieägare tillträtt avtalet.

Detta innebär emellertid inte att det förekommer situationer där vissa aktieägare utestängs från avtalet, utan vad som åsyftas med denna utgångspunkt är att det inte är möjligt att argumentera för att aktieägarna ska tillåtas individualisera styrningen av bolaget genom avtal om inte alla aktieägare tillåts vara en del av överenskommelsen. Utgångspunkten stämmer väl överens med principen om samtliga samägares samtycke vilken diskuteras mer ingående under avsnitt 1.2.5.

Att vara medveten om är dock att aktieägaravtal reglerar förhållanden mellan aktieägare, och enligt grundläggande avtalsrättsliga principer är det inte möjligt att binda tredje man varvid aktieägaravtalet sällan direkt berör externa aspekter. Däremot kan aktieägarna, genom att exempelvis avtala om hur bolagets tillgångar ska disponeras, indirekt påverka borgenärers förhållande till bolaget. Aktieägaravtalet och dess relation till externa parter kommer diskuteras nedan, här märks främst det borgenärsskydd som återfinns i ABL i form av skydd för bolagets egna bundna kapital.⁵⁷ En naturlig följd av framställningens fokus är dock att ABL:s interna aspekter ges en framträdande roll. Samtidigt riskerar det att bli missvisande att helt utelämna vissa skyddsaspekter med hänvisning att de inte faller under aktieägaravtalets primära handlingsområde. För att förmå genomföra framställningens syfte krävs ett mer övergripande grepp om aktiebolagsrätten som sådan, vilket följer av att aktieägaravtalets ofta avser reglera spörsmål i strid med de aktiebolagsrättsliga reglerna varvid aktieägaravtalet måste studeras med beaktande aktiebolagsrättens syften och ändamål. Regelmängden i ABL torde även vara en bidragande orsak till att aktieägaravtal ses som ett attraktivt alternativ.

Dock är det inte möjligt att behandla ABL:s reglering uttömmande, varvid framställningen undersökningsobjekt främst begränsats till att avse de regler som är uppställda i aktieägare samt borgenärers intresse. Även förhållandet mellan nuvarande och framtida aktieägare kommer beröras.

Sammanfattningsvis kan sägas att framställningens syfte avser att utreda aktieägaravtalets ställning i svensk rätt, för att sedan diskutera huruvida det framkomma kan anses motiverat med beaktande av de premisser som råder i aktiebolagsrätten. Den diskrepans som identifierats föreligga mellan synen på aktieägaravtal på ett rättsligt plan och dess användning på verklighetsplanet innebär enligt författaren att rådande ordning inte förutsättningslöst bör godtas.

1.2.4 Aktiebolagsrättens ändamål och syfte

Som framgått ovan utgår framställningens från ett ifrågasättande av gällande rätt, där författaren menar på att det föreligger en diskrepans mellan aktieägaravtalets rättsliga ställning och dess användning på ett verkligt plan. Genom att aktieägaravtalet gör anspråk på att befinna sig i gränslandet mellan avtalsrätten och aktiebolagsrätten måste således hänsyn

56 Begreppsbildningen utvecklas mer i avsnitt 1.3

57 Se avsnitt 2.2. med efterföljande underavsnitt.

tas till dem båda, innebärande att aktiebolagsrättsliga principer och syften måste beaktas vid en diskussion kring aktieägaravtalets varande (i sin avtalsroll). Sett från ett avtalsrättsligt perspektiv är de grundläggande principerna om avtalsfrihet och parternas gemensamma vilja grundbultar.⁵⁸ Lagstiftningen primära syfte är således av mer kompletterande karaktär, och träder in endast i de fall där parterna inte själva reglerat saken. Dock återfinns tvingande delar inom avtalsrätten, vilka framförallt är framträdande i situationer där ena parten anses underlägsen och således är i behov av ett minimum av skyddslagstiftning.⁵⁹ Aktiebolagsrätten å andra sidan verkar efter helt andra premisser, där det istället ansetts motiverat att i princip uteslutande reglera de aspekter som aktualiseras vid förekomsten av ett aktiebolag.⁶⁰ I det följande ska de ändamål och syften som motiverar en sådan ståndpunkt närmare identifieras.

Inledningsvis bör framhållas den åtskillnad som bör ske mellan lagstiftningen såsom styrmedel, innebärande ett förverkligande av ambitionen och intentionen av lagregelns avsedda funktion i samhället, och en lagregels faktiska funktion, d.v.s. hur regeln konkret inverkar på medborgarnas handlingsmönster.⁶¹

I den aktiebolagsrättsliga doktrinen återfinns en åtskillnad mellan de övergripande och underliggande ändamålen. ⁶² Begreppsparets uppvisar dock vissa variationer definitionsmässigt, vilket torde följa av att olika författare anpassat dem efter sitt specifika studieobjekt. Enligt Stattin avses med övergripande ändamål de ”iakttagbara syftena med aktiebolagsrätten” och med de underliggande ändamålen ”hänsyn till aktuella intressenter”.⁶³ Almlöf uttrycker istället att de underliggande ändamålen avser ”gemensamma avsedda funktioner som är återkommande inom den aktuella lagens bestämmelser […] ett tema som genomsyrar lagen i sin helhet”, medan de övergripande ändamålen är avser ”mer allmänna syften med lagen”.⁶⁴ Om någon skillnad innehållsmässigt föreligger är dock tveksamt.

Sammanfattningsvis kan sägas att de underliggande ändamålen avser att förverkliga det överliggande avsedda ändamålet som kan identifieras hos lagstiftning i stort.

Det övergripande ändamålet med aktiebolagsrätten kan sägas bestå i en medverkan att uppnå gemensam välfärd i samhället, genom att näringsverksamhet främjas.⁶⁵ Detta framgår genom b.la. en historisk tillbaka blick där aktiebolagsrätten ändrat fokus från att i första han utgöras av missbrukslagstiftning till att istället handla mer om effektivt företagande.⁶⁶ Ett sådant fokus framgår även i nyare rättsutredningar avseende aktiebolagsrätten, där mycket fokus legat på förenklingsaspekter.⁶⁷ Ändamålet kan även sägas, utöver underlättande- och tillgänglighetsaspekter, avse ett främjande av möjligheten att attrahera riskkapital samt gynna omsättningen av varor och tjänster.⁶⁸ M.a.o. kan ABL:s sägas syfta till att främja företagande

58 Se Ramberg och Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2010, s 30.

59 Här märks konsumentlagstiftningen som på senare år utvecklats allt mer.

60 Se prop. 2004/05: 85 s. 201.

61 Se Grönfors, Ändamål och funktion, JT, 1999/00, s. 523.

62 Se Andersson, Vinstutdelning i aktiebolag – en studie av aktiebolagsrättsliga skyddsregler, s. 27ff, Stattin, Företagsstyrning – En studie av aktiebolagsrättens regler om ägar- och koncernstyrning, s. 41, (cit.

Företagsstyrning 2008).

63 Se Företagsstyrning 2008, s. 41.

64 Se Almlöf 2014, s. 66f.

65 A.a., s. 94.

66 A.a., s. 95.

67 Se b.la., SOU 2008:49, s. 40, Dir. 2007:132, s. 1 f, prop. 2009:10:61, s. 9, SOU 2009:34.

68 Andersson, Vinstutdelning i aktiebolag, en studie av aktiebolagsrättsliga skyddsregler s. 52ff. Det kan dock diskuteras huruvida attraherande av kapital är ändamål som eftersträvas i de små bolagen med få ägare, varvid

i aktiebolagsform.⁶⁹ Det övergripande ändamålet måste i viss mån anses intetsägande och oprecis, men desto mindre kan de sägas ha ett sammanhållande syfte, där de underliggande ändamålen strävar till ett förverkligade av det övergripande ändamålet.

Vilka är då de underliggande ändamålen? Redan i förarbetena till 1944 års aktiebolagslag erinrades om att aktiebolaget inte endast åsyftade bereda ägarna vinst, utan att aktiebolaget även har en viktig samhällsnyttig funktion.⁷⁰ Vidare uttryckets ett behov av att tillgodose de olika intressegruppernas skyddsbehov, vilket föranledde begränsningar i aktieägarnas dispositionsrätt men även regler kring bolagsorganens skyldigheter.⁷¹ Här kan urskiljas de underliggande ändamålen med aktiebolagsrätten d.v.s., skyddsregler uppställda för olika intressentgrupper vilka ligger till grund för utformningen av ABL:s regler och tolkning.⁷² Skyddsreglerna kan vidare kategoriseras utefter internt respektive externt, där de interna avser förhållandet mellan aktieägare (främst majoritet och minoritet) och mellan aktieägare och ledningen, medan de externa reglerna avser bolagets förhållande med externa parter såsom borgenärer, anställda, framtida aktieägare och allmänheten.⁷³ Utöver detta måste även aktiebolagsrätten och ABL anses eftersträva en balans mellan att tillgodose skyddsintressena samtidigt som bolagets effektivitet och lönsamhet inte påverkas i för hög utsträckning.⁷⁴ Slutligen kan ABL:s karaktär av hjälpmedel som lyfts fram i propositionen till 2005-års aktiebolag diskuteras utifrån ändamålssynpunkt. Lagstiftaren erinrar om att omfattade reglering avser minska parternas behov av att själva reglera sina mellanhavanden vilket lyfts fram såsom kostsamt och att risken för tvister ökar.⁷⁵ Här avses således ett minskade av transaktionskostnader genom att aktiebolaget knyts till ett i ABL reglerat standardkontrakt, vilket också kan identifieras som ett av aktiebolagsrättens underliggande ändamål.⁷⁶

Logiskt måste utgångspunkten vara att de ovan identifierade ändamålen aktiebolagsrätten eftersträvar ska förverkligas genom regleringen i ABL. Under kapitel 2 ska således ABL:s regler främst kring aktieägar- och borgenärsskyddet närmare studeras och analyseras, för att sedan i kapitel 4 utvärderas och närmare analyseras med hänsyn till aktiebolagsrättens ändamål och förekomsten av aktieägaravtal.

1.2.5 Tvingande, dispositiv och samtycke

Bestämmelserna i ABL brukar klassificeras som antingen tvingande eller dispositiva, emellertid är inte denna begreppsbildning alldeles självklar.⁷⁷ Arvidsson använder sig istället en alternativ terminologi bestående i obligatoriska respektive fakultativa.⁷⁸ Anledningen härom avser syftet att undvika sammanblandningar och missförstånd med avtalsrättens användning av tvingande/dispositiv vilket torde vara av särskild vikt vid studier av

ändamålet kanske inte är lämpligt att benämna såsom ett övergripande ändamål för bolagsrätten som helhet, åtminstone inte från ett mer verklighetsbaserat perspektiv, jfr Almlöf 2014, s. 96.

69 Se Almlöf, 2014, s. 97.

70 Se SOU 1941:9, s. 4.

71 Ibid.

72 Se Företagsstyrning 2008, s. 50.

73 Se Almlöf 2014, s. 98.

74 Se SOU 1941:9 s 4.

75 Se prop. 2004/5:85, s. 201.

76 Jfr Företagsstyrning 2008, s. 53, se Almlöf 2014, s. 100.

77 Se Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 858 med vidare hänvisningar.

78 Se Arvidsson 2012, s. 239f.

aktieägaravtal vilket befinner sig i gränslandet mellan aktiebolagsrätten och avtalsrätten. En ytterligare anledning till detta alternativa, senare nämnda begreppspar är att det inte med enkelhet kan definieras vad det innebär att en aktiebolagsrättslig regel är tvingande eller dispositiv.⁷⁹ Emellertid är denna framställnings syfte delvis att ge en bild av aktiebolagsrätten som sådan, varvid det inte är motiverat att göra avsteg från den traditionella begreppsbildningen. Således kommer i det följande dispositiv respektive tvingande begagnas, och i de delar där avtalsrättsliga spörsmål aktualiseras kommer det tydligt framgå när dispositiv och tvingande i avtalsrättslig mening åsyftas. Som kommer framgå nedan kan dock mycket av ABL:s dispositiva regler snarare anses vara av semi-dispositiv karaktär, innebärande att avvikelser får ske under särskilt angivna premisser.

Om vi återgår till diskussionen kring aktiebolagsrättens tvingande eller dispositiva karaktär det inledningsvis göras en åtskillnad göras mellan de regler som är uppställda för externa parters räkning och de som avser bolagets interna angelägenheter.⁸⁰ De förra kan ses om absolut tvingande, då de avser att skydda externa parter varvid en tillåtelse för bolaget och aktieägarna att på eget gottfinnande avvika från dess skulle gå stick i stäv med reglerna ändamål. Däremot avseende reglering av bolagets interna angelägenheter är situationen annorlunda beskaffad. Här kan istället identifieras ett behov av att vissa regler kan modifieras utefter bolagets specifika preferenser och önskemål.⁸¹ Lagstiftaren medger i detta hänseende två alternativ för att uppnå flexibilitet genom att tillåta avvikelser från ABL:s dispositiva regler, genom bolagsordningen eller genom att samtliga aktieägare samtycker till avsteg från reglerna, den s.k. SAS-principen.⁸²

Avseende möjliga dispositioner i bolagsordningen och vilka möjligheter respektive begränsningar som återfinns i bolagsordningsfriheten, är det i första hand viktigt att detta separeras från avtalsrätten och dess innebörd av avtalsfrihet.⁸³ Här åsyftas att det inte kan anses råda avtalsfrihet under samma premisser som i avtalsrätten, där lagstiftningen (i dispositiva delar) utgör ett komplement och hjälpmedel om parterna inte själva reglerat saken efter egna önskemål. Bolagsordningsfriheten å andra sidan är mer begränsad där en indelning av de dispositiva reglerna kan göras mellan opt-out och opt-in. Opt-in regler avser regler vilka inte automatiskt aktiveras, d.v.s. det krävs ett aktivt beslut för att göra reglerna tillämpliga.⁸⁴ Som exempel härom kan nämnas de tre olika överlåtelsebegränsningar ABL tillåter, hembud-, förköps-, och samtyckesförbehåll. Det rör sig således om standardiserade avsteg, varvid resultatet blir att utformningen fortfarande håller sig inom godtagbara ramar samt att det minskar transaktionskostnader. Gällande det förra innebär detta att aktiebolagsrättens skyddsintressen inte riskerar åsidosättas då lagstiftaren de facto godtagit de alternativa regleringarna och tillgodosett att de är i linje med det åsyftade skyddet. En adekvat fråga är således om det verkligen föreligger någon verklig frihet att tala om, eller om det snarare handlar om tvingade lagstiftning med variationsmöjligheter. Med Opt-out regler förstås istället situationer där aktieägarna tillåts avvika från ABL:s reglering genom att välja en annan lösning i bolagsordningen. Opt-out möjligheten erbjuds således genom

79 Jfr Arvidsson 2010, s. 239f.

80 Jfr Almlöf, Om flexibelt beslutsfattande i aktiebolag, Ny Juridik, 2014, s. 65,

81 A.a., s. 64.

82 Se Danelius, Ericson, Tvångsinlösen av aktier och aktieägaravtal, SvJT, 2011, s. 858.

83 Se Arvidsson 2010, s. 239.

84 Det följande bygger på Almlöf 2014, s. 118f.

bolagsordningsdispositioner, men även genom att vissa regler i ABL kan frångås under förutsättning att samtliga aktieägare samtycker här om.⁸⁵

Såsom läsaren förstår vållar opt-in regler sällan problem då bolagsordningsfriheten fortfarande är relativt inskränkt, annorlunda är det med opt-out reglerna där inga standardiserade alternativ erbjuds. Den primära frågan är således om, och under vilka förutsättningar opt-out får ske. Såsom nämnts kan det ske redan i bolagsordningen men även i efterhand genom SAS-principen, varvid det i det följande ska diskuteras kring de båda möjligheternas för- respektive nackdelar. Det faktum att bolagsordningen blir bindande för aktieägarna, bolaget men även externa parter talar för att ta in en bestämmelse redan i bolagsordningen.⁸⁶ Det blir således en garanti för framtiden, där rättsverkningarna är givna.

Emellertid finns andra aspekter som talar emot dispositioner i bolagsordningen, dessa berörs närmare under avsnitt 3.4.1.

Om aktieägarna istället väljer att förlita sig på SAS-principen uppstår genast viss osäkerhet vilket följer av att principen har sina begränsningar. Inledningsvis kan sägas att möjligheten för aktieägare att samtycka till avvikelser endast omfattar regler uppställda i deras intresse.⁸⁷ Som läsaren förstår undantas här regler uppställda i borgenärers intresse, där det vore orimligt att låta aktieägarna bortse från dessa efter eget gottfinnande. Emellertid kommer det diskuteras nedan huruvida dessa regler verkligen är nödvändiga och fyller sitt avsedda syfte, varvid nu nämnda ”självklarhet” kan ifrågasättas. Ett spörsmål som är aningen oklart är huruvida samtliga aktieägares samtycke fodras eller endast de vilka förevarande beslut berör.⁸⁸ Såsom exempelvis uttrycks i ABL 7 kap. 26 § avseende fel i kallelse, får beslut ske om ett ”samtycke av de aktieägare som berörs av felet”. Vidare ställer aldrig ABL något krav på enhällighet vid beslutsfattande varvid det ligger nära till hands att anta att så inte heller krävs avseende avvikelser genom samtycke utan det torde vara tillräckligt att de som de facto berörs samtycker. Detta väcker dock frågan vad som avses med berörs, innebär det ett krav på att aktieägaren ska påverkas på ett negativt sätt? Detta kan anses vara aningen oklart men såsom Almlöf uttrycker torde det åtminstone figurera som utgångspunkt.⁸⁹

Emellertid krävs en åtskillnad mellan regler av samma karaktär som felaktigheter i kallelsen och avvikelser från exempelvis likhetsprincipen och andra grundläggande principer.

Där avvikelser från regler av samma karaktär som den senare alltid bör kräva att samtliga aktieägare samtycker.⁹⁰ Enligt författaren bör i detta avseende ingen åtskillnad göras utefter reglernas karaktär, vilket följer av att exempelvis även ett fel i kallelse kan påverka andra aktieägare än den som felet de facto berör. Det sagda kan illustreras med följande exempel;

En aktieägare erhåller inte kallelse till stämma i behörig ordning med följden att denne inte kan närvara. Denne samtycker till att stämma hålls, men hindret att närvara kvarstår. Ett beslut fattas, som en minoritetsaktieägare motsätter sig men genom att den aktieägare som berörts av den felaktiga kallelsen inte närvarar inverkar detta på de gränser som minoritetsskyddsreglerna stadgar. Således finns en risk att även en aktieägare inte direkt

85 A.a. s. 110f.

86 Se Sjöman, Bolagsordningen, aktieägaravtalet och minoriteten, s. 55, i Svernlöv (red.), Aktiebolagens minoritetsskydd, 2008.

87 Se prop. 2004/05:85, s. 202.

88 Det följande bygger på Almlöf 2014, s. 246f.

89 A.a., s. 247.

90 Jfr Arvidsson 2010, s. 268 och Almlöf 2014, s. 246.

berörs av ett fel, ändock berörs indirekt. Detta talar för att samtliga aktieägares samtycke alltid bör krävas, om det inte är uppenbart obehövligt.

En aspekt av stor betydelse är samtyckets räckvidd i tid och rum, innebärande om det är möjligt att lämna ett generellt samtycke med giltighet för framtiden. Svaret på detta har på senare år gått från att vara givet till att i viss mån ifrågasättas.⁹¹ Den tidigare uppfattningen var enighet om att ett samtycke var begränsat till att avse konkreta beslut och åtgärder i nutid, d.v.s. att det inte är möjligt för aktieägare att ge sitt kontinuerliga samtycke i en beslutsfråga, detta måste ske i samband med varje beslutstillfälle. Vad som orsakat ifrågasättandet är ett förarbetsuttalande, vilket Sjöman menar på snarast drar i motsatt riktning, nu nämnda begränsningar är inte gällande.⁹² Uttalandet gör anspråk på en uppdelning mellan å ena sidan de regler till skydd för enskild aktieägare och å andra sidan regler till skydd för andra och framtida aktieägare, där begräsningarna i SAS-principen endast är gällande avseende den senare situationen. Emellertid har denna uppfattning knappats vunnit mark varvid den rådande ordningen alltjämt måste anses vara att SAS-principen är begränsad till tid och rum.⁹³ Avslutningsvis kan sägas att aktieägarskyddsreglerna måste indelas efter dess syfte att bereda skydd åt nuvarande eller framtida aktieägare, där den senare gruppen, i likhet med borgenärsskyddsregler inte kan åsidosättas genom samtycke av nuvarande aktieägare.⁹⁴

Vad som ovan diskuterats är SAS-principen på ett mer allmänt plan med fokus på de övergripande principer som kan anses gälla. Aktieägarnas möjlighet att genom samtycke avvika från ABL:s reglering i mer konkret mening kommer genomgående beröras i framställningen och då i samband med de spörsmål som aktualiseras.

1.3 Avgränsningar och begreppsbildning

Den problematik som ovan identifierats, där den aktiebolagsrättsliga regleringens mängd och komplexitet kan resultera i att aktieägarna istället tar till alternativa metoder för att förmå lösningar mer anpassad efter verksamhetens särskilda premisser. Detta kan främst sägas gälla för mindre bolag med ett fåtal ägare, vilka i regel utgör ägarledda bolag.

Vad som åsyftas med ägarledda bolag kräver ett tydliggörande. Termen begagnas b.la. av Almlöf, där hon relativt ingående definierar vad som åsyftas och vilka karakteristiska drag ett ägarlett bolag uppvisar, mest framträdande är frånvaron av separation mellan ägare och ledning.⁹⁵ Vidare kan följande spörsmål identifieras; stabilitet i ägarkretsen, ägarnas arbetar i bolaget, att det föreligger personliga ekonomiska åtaganden, majoritetsprincipen är inte alltid lämplig, aktierna är inte avsedda att överlåtas samt varierande mål med ägarskapet.⁹⁶

Enligt författarens mening är det i princip uteslutande bolag som uppvisar nu nämna som problematiken framställningen avser behandla är aktuella I större bolag torde reglerna i mångt och mycket istället vara motiverade medan det i de mindre bolagen kan istället identifieras

91 Det följande bygger på Arvidsson 2010, s. 269. Se även b.la., Stattin, Om aktieägaravtal, JT, 2004/05, s. 102,

92 Se Sjöman, Bolagsordningen, aktieägaravtalet och minoriteten, s. 57, i Svernlöv (red.), Aktiebolagens minoritetsskydd, 2008. Det åsyftade uttalandet återfinns i prop. 2006/07:65, s. 273f.

93 Se Arvidsson 2010, s. 270.

94 Se Kapitalskyddet i aktiebolag 2010, s. 20.

95 Se Almlöf 2014, s. 38.

96 A.a., s. 47.