Jag har i materialet identifierat några strukturer där det kan ha en ambiguös referentialitet, där både en referentiell och en icke-referentiell tolkning är möj-lig. Det rör sig alltså om fall av potentiellt icke-referentiellt det (se tabell 5:1). Flertydigheten pekar på att det:s referentialitet kan vara flexibel och tolknings-mässigt anpassningsbar, och den uppstår till exempel när det i textsamman-hanget går att utläsa en potentiell antecedent till det. I avsnitt 5.2.1 visar jag att flertydigheten hos det som subjekt kan hänga samman med ett optionellt objekt till verbet. I 5.2.2 visar jag hur olika det-konstruktioner också kan tol-kas som satser med referentiellt det, när det finns en potentiell antecedent i textsammanhanget.
5.2.1 Ambiguitet vid optionellt objekt
Ambiguös referentialitet hos det kan vara relaterad till huruvida ett verb tolkas som med eller utan sitt objekt. I mitt material förekommer meningar där det kan tolkas dels som referentiellt subjekt som har lyfts från objektspositionen i en infinitivfras, dels som icke-referentiellt subjekt. Exempel visas i (5.4).
I (5.4) är två tolkningar möjliga. I den första tolkningen är det ett referentiellt subjekt. Subjektet är lyft från en objektsposition (se 2.2.2), och referensen är identisk med objektsreferenten till verbet diskutera. Men objektet till det transitiva verbet kan också antas inte vara lyft till subjekt utan underförstått enbart i infinitivfrasen: det gick inte ens att diskutera [saken] (se även Prytz 2016). Denna tolkning framgår tydligare om det underförstådda objektet ut-trycks i infinitivfrasen, vilket då är disambiguerande: det gick inte ens att
dis-kutera saken. I detta fall är det i fundamentet inte lyft från objektspositionen
utan fungerar som icke-referentiellt subjekt.
Objekt kan även vara optionella i passiva konstruktioner, varvid det likaså kan bli flertydigt. Ett exempel visas i (5.5):
(5.5) Det behöver inte överanalyseras och ritas med pilar och streck. (B)
I (5.5) visas en passiv konstruktion där det å ena sidan kan tolkas som ett re-ferentiellt subjekt som i en aktiv konstruktion motsvaras av objekt till verben
överanalysera och ritas. Men det kan å andra sidan tolkas som icke-referentiellt
subjekt i en opersonlig passiv konstruktion.
5.2.2 Ambiguitet vid potentiell antecedent
Ibland kan det kan tolkas både som referentiellt och icke-referentiellt när det finns en potentiell antecedent i textsammanhanget. Nedan visas exempel på tre sådana fall: först en potentiell presenteringskonstruktion, sedan en poten-tiell utbrytningskonstruktion och till sist en potenpoten-tiell opersonlig konstruk-tion.
Det första fallet gäller en struktur med det + kopulaverb + NP som i sitt textsammanhang är möjlig att tolka som en presenteringssats så väl som en sats med referentiellt det. Exempel visas i (5.6):
(5.6) Något annat som är viktigt är att man aldrig får vara elak mot varandra, man får inte säga eller göra elaka saker som sårar hur upprörd man än är, då det kan bli stora sår som aldrig läker. (B)
Tolkningen som presenteringskonstruktion innebär att det är icke-referenti-ellt, och stora sår som aldrig läker är ett egentligt subjekt. Verbet bli kan då ersättas av uppstå. Men det i (5.6) kan även tolkas som anaforiskt refererande till ’det att vara elak och säga elaka saker som sårar’, med en funktion som predikationsbas för predikativet stora sår som aldrig läker. I detta fall kan det kontrasteras genom betoning eller ersättas av det där. Vad som möjliggör den
referentiella tolkningen är alltså att det i textsammanhanget går att utläsa en möjlig antecedent.
Ett annat fall då ambiguitet kan föreligga gäller predikativa satser som är möjliga att tolka som utbrytningskonstruktioner. Tolkningen som utbryt-ningskonstruktion uppstår när en relativsats uppträder någon annanstans i det närmaste textsammanhanget – antingen i ett samordnat led eller tidigare i tex-ten, varvid utbrytningen kan beskrivas som elliptisk (se Søfteland 2014:196). Samtidigt kan textsammanhanget rymma en potentiell antecedent till det, vil-ket på samma gång möjliggör en referentiell tolkning. Två exempel av detta fall visas i (5.7).
(5.7) a. Ryggen gjorde sig påmind först efter en kvart. Och nej, det är ingen ny sträckning utan samma gamla idiotställe som gör ont. (B)
b. Jag minns inte vem som skickade vidare till mig (lämna en kommentar om det var du så ser jag till att länka dig i kommande inlägg!) (B)
I (5.7a) kan ingen ny sträckning och samma gamla idiotställe uppfattas som samordnade led som båda relaterar till relativsatsen som gör ont. Tolkningen av det är ingen ny sträckning kan då vara en utbrytningskonstruktion där relativsatsen uppträder i det samordnade ledet. Men det kan också tolkas som referentiellt med en anaforisk relation till betydelsen av ryggen gjorde
sig påmind, vilket förutsätter att en viss värk i ryggen finns och refereras till
genom det [att ryggen gjorde sig påmind]. Denna tolkning förutsätter att
det är ingen ny sträckning saknar förbindelse med den senare relativsatsen,
och att samma gamla idiotställe som gör ont förhåller sig predikativt till det tidigare det är.
I (5.7b) uppträder den potentiella det-konstruktionen som en bisats: om det
var du. Tolkningen som utbrytningskonstruktion förutsätter att relativsatsen
är underförstådd och identisk med samma relativsats som tidigare i meningen:
som skickade vidare till mig. Denna tolkning innebär att det är
icke-referenti-ellt och att utbrytningskonstruktionen är elliptisk. Den andra tolkningen är att det har en intensionell48 anaforisk relation till det tidigare ledet vem som
skickade vidare. Här kan det ersättas med den personen, och konstruktionen
tolkas därmed som en sats med referentiellt det. Ett exempel som mer avskalat demonstrerar denna relation är följande: Jag vet vem som skickade vidare. Det [den som skickade vidare] var du.
Den tredje och sista ambiguösa struktur som jag vill ta upp utformas likaså av en kopula och predikativ, och denna är möjlig att tolka både som sats med
opersonligt predikat och som sats med referentiellt det. Flertydigheten inträ-der även här när en potentiell antecedent till det finns i textsammanhanget. Exempel visas i (5.8).
(5.8) Men idag var det så mycket folk på gymet hallåå det är söndag det ska vara tomt? (B)
I (5.8) innebär de två tolkningarna att det förhåller sig på olika vis till pre-positionsfrasen på gymet [sic!]. Om prepre-positionsfrasen tolkas som en under-förstådd specificering av det-satsen (det ska vara tomt [på gymmet]) tolkas
det som icke-referentiellt i en konstruktion med opersonligt predikat. Men
rektionsledet kan också vara en potentiell antecedent till det som då kan tolkas anaforiskt, vilket stöds av substantivets genus: det [gymmet] ska vara tomt.
Sammantaget visar dessa exempel att det-konstruktioner inte alltid är själv-klara sådana utan ibland snarare potentiella sådana – vaga och öppna för tolk-ning i textsammanhanget.