I materialet förekommer några specialfall av det där betoning och ersättning med andra referentiella uttryck inte tycks fungera. Dessa utmärker sig på olika sätt i förhållande till de typiska satsmönster som icke-referentiellt det nor-malt figurerar i (se SAG 4:53–63), och har i detta arbete kategoriserats som icke-referentiella. Jag har identifierat två faktorer som kan korrelera med en icke-referentiell tolkning: en hög grad av lexikalisering hos den konstruktion som det ingår i samt konditionala och temporala bisatser som kan tolkas som semantiska subjekt i en postverbal position. Exemplen på dessa fall diskuterats även i Thyberg (2019).
5.3.1 Lexikaliserad konstruktion
Konstruktioner med det som är lexikaliserade och utgör satsformade flerords-uttryck kan ibland kräva att det är obetonat. Det är då betydelsen hos hela konstruktionen som är det centrala, snarare än det enskilda pronomenet det i den sats som formar konstruktionen. En del konstruktioner kan dock framstå som mer eller mindre lexikaliserade, beroende på hur de används, som exem-pelvis: det är lugnt, det blir som det blir, det är kört, det är som sig bör. Här kan man tänka sig sammanhang där betoning fungerar. Som fall av icke-referens
har jag därför enbart räknat sådana som under inga omständigheter kan beto-nas eller ersättas av andra referentiella uttryck. I exempel (5.9) visas två sådana konstruktioner.
(5.9) a. Det är alltså inte frågan om någon botande behandling. (W)
b. Sen är det bara att hänga vimplarna över staketsnöret, och sätta en bit dub- belhäftande tejp eller lim så att de håller ihop och inte trillar av. (B)
I (5.9) ser vi konstruktionerna det är frågan om … (5.9a) samt det är bara att … (5.9b). Varken betoning, ersättning med demonstrativ eller allt/det hela/
saken fungerar i dessa fall, vilket talar för att det rör sig om det-konstruktioner.
En annan konstruktion där det kan ses som icke-referentiellt är det bisats-formade uttrycket när det gäller … som är frekvent i materialet. Konstruktio-nen har som funktion att specificera en omständighet av sak för en proposi-tion. Exempel visas i (5.10).
(5.10) a. När det gäller hela miljöer gillar jag kvarteren kring Johannes kyrka. (W) b. Även om jag inte har ställt frågan uppger fyra iranskfödda kvinnor att de har gjort ett medvetet val när det gäller barnets/barnens skola. (A)
I (5.10a) ser vi konstruktionen först i meningen, och här specificeras hela miljöer som en sakomständighet för matrissatsens proposition. Eftersom betoning och ersättning med demonstrativ inte fungerar kan det antas vara icke-referentiellt. I (5.10b), där konstruktionen är placerad i slutet av satsen, skulle det möjligen kunna ses som anaforiskt om man antar att det hämtar referens från det tidigare uttrycket ett medvetet val. Men inte heller här kan det betonas eller ersättas av
saken. Snarare innebär konstruktionens funktion att specificera en
sakomstän-dighet att det:s eventuella referens helt saknar relevans i sammanhanget. Prono-menet kan snarare tänkas vara motiverat utifrån kravet på subjekt.
När det och gälla står som subjekt och predikat i en huvudsats är det an-norlunda. Här kan det varieras med saken, både som påstående och som fråga:
det/saken gäller …, vad gäller det/saken? 49 I när-bisatsen fungerar däremot inte
saken. Istället kan man tänka sig varianter utan det, som vad gäller …, där ett
relativt vad används utan korrelat (SAG 2:349), eller det verbaliserande ut-trycket gällande. Konstruktionen när det gäller … har i mitt material ett par varianter med samma specificerande funktion, vilket visas i (5.11).
49 Notera att gälla i den konstruktion som här avses har betydelsen ’handla om’. Gälla kan även ingå i konstruktioner som det gäller att vara på hugget – då snarare med en betydelse av ’vara viktigt’.
(5.11) a. Asean kan inte enas om en gemensam politik vad det gäller öarna i den Sydkinesiska sjön [...]. (W)
b. [...] men jag föredrar mer det beiga, guldiga, vitt och silver när det kommer till detaljer i hemmet. (B)
I (5.11) ser vi varianterna vad det gäller (5.11a) och när det kommer till (5.11b). Här ingår pronomenet det, men i (5.11a) kan detta som sagt också uteläm-nas, till skillnad från i (5.11b). Funktionen hos konstruktionerna i (5.11) är att specificera en sakomständighet för matrissatsens proposition, varvid det är obetonat och oersättligt. Detta föranleder en analys av det både i (5.10) och (5.11) som icke-referentiellt.
Slutligen har jag kategoriserat det som icke-referentiellt när detta står som objekt till verben ha och få följt av en värderande adjektivfras. Exempel visas i (5.12).
(5.12) a. Det blev en sen kväll och vi var uppe och hade det trevligt ända till mid- natt. (B)
b. [NAMN] och jag fick det väldigt kämpigt och jag har nog aldrig i hela mitt liv suttit på en så laddad häst som henne! (B)
I (5.12) kan det varken betonas eller ersättas av en demonstrativ eller uttryck som det hela/allt. Däremot kan ersättning med livet/allt i någon mån accep-teras i predikativa konstruktioner med ett liknande betydelseinnehåll där det istället fungerar som subjekt: Hur är det? Det/allt är bra (Falk 1993:88). Likhe-ten ligger alltså hos det och adjektivet, medan skillnaden ligger hos verbet och
det:s funktion i satsen. I satser med objekts-det, som i (5.12), är sådan
ersätt-ning inte möjlig: *Vi var uppe och hade allt/livet trevligt ända till midnatt. Även om man rent intuitivt kan föreställa sig att det skulle kunna referera exoforiskt till ’livet’, så kan inte uttrycket livet användas. Istället finns det varianter där
det är möjligt att utelämna: Vad trevligt ni har (det)! Vad fint ni får (det)!
Likadant är det i konstruktionen ta det lugnt när den används lexikaliserat om en handling, något man gör. Ofta är denna konstruktion samordnad med positionsangivande verbfras: vara hemma och ta det lugnt. Här kan det varken betonas eller ersättas – notera dock att det inte kan utelämnas. I konstruk-tioner med verbet ta som inte är lexikaliserade kan det som objekt annars tänkas vara referentiellt, varvid det snarare är en mental attityd som anges i förhållande till något: hon tog det/detta bra, hon tog det/detta ganska lugnt. Dessa variationer demonstrerar att gränsen mellan referens och icke-referens hos olika konstruktioner är vag och föränderlig, men kan dras i de fall där konstruktionen tycks vara lexikaliserad till den grad att det är tömt på referens.
5.3.2 Konditional och temporal bisats som semantiskt
subjekt
Det andra icke-referentiella specialfallet utgörs av satser där det står på or-dinarie subjektsplats eller i fundamentet och en postverbal konditional eller temporal bisats kan tolkas som ett semantiskt subjekt, på liknande sätt som ett egentligt eller postponerat subjekt. Bisatsen fungerar då som en predikations-bas (SAG 4:64) – i detta fall för ett predikativ. Konditionala och temporala bisatser brukar dock inte uppträda som predikationsbas, vilket gör att denna funktion är lite mindre förväntad. Exempel visas i (5.13).
(5.13) a. Sedan hade det alltid varit kul om det varit fler kvinnor. (W) b. Det är alltid tragiskt när sådant här händer. (W)
I (5.13a) ser vi en om-inledd konditional bisats och i (5.13b) en när-inledd temporal bisats. Bisatsens funktion som predikationsbas innebär att det på den ordinarie subjektspositionen är icke-referentiellt och betydelsetomt. För att fungera som subjekt måste en bisats ha nominal funktion, precis som att-satser har som postponerade subjekt (jämför: det är tragiskt att sådant här händer). Enligt SAG (4:579) kan en konditional eller temporal bisats som är inledd med om respektive när/då ha nominal funktion endast när denna uppträder postverbalt, som i (5.13), och då i samband med predikat som också kan ta presupponerat faktisk narrativ bisats. Om bisatsen istället står i fundamentet är funktionen däremot adverbiell. Denna skillnad demonstreras i exempel (5.14):
(5.14) a. Det är alltid tragiskt när sådant här händer. anteciperande
b. När sådant här händer är det alltid tragiskt. anaforiskt
I (5.14a) tolkas bisatsen på samma sätt som ett postponerat subjekt, varvid
det är icke-referentiellt subjekt med en anteciperande funktion, precis som i
ordinära konstruktioner med postponerat led. Det kan då inte betonas eller ersättas. I (5.14b) är bisatsen adverbiell, varvid ett anaforiskt det refererar till den adverbiella bisatsens betydelse. Här fungerar däremot betoning. Intres-sant nog är det tveksamt huruvida det kan ersättas med bibehållen syftning på bisatsens betydelse (jämför: när sådant här händer är detta alltid tragiskt). Ett betonat det är därmed att föredra framför ersättning. Hur som helst visar exemplet att positionen hos den konditionala/temporala bisatsen i detta fall påverkar det:s referentialitet. Vi kan dra slutsatsen att (5.14a) är en det-kon-struktion, medan (5.14b) inte är det.
Det är emellertid inte enbart satsens ledföljd som inverkar på hur leden det och bisatsen tolkas. Enligt mitt material verkar även en värderande betydelse hos predikatet spela roll. SAG (4:579 f.) ger exempel på liknande predikat som kan ta konditional/temporal bisats som subjekt: uppskatta, skämmas,
tycka illa om, vara lämpligt/toppen/synd etc. I mitt material förekommer
pre-dikaten underlätta, hjälpa, vara förvånande, accepteras och göra ngn arg och
ledsen tillsammans med konditionala/temporala bisatser med
subjektsfunk-tion. Dessa predikat uttrycker en rad värdeladdade reaktioner som bisatsens betydelse framkallar hos en eller flera mänskliga individer, och verbet är oftast transitivt. Att predikatet spelar roll för tolkningen framgår av att det också förekommer andra predikat, ofta med ett intransitivt verb, till vilka en kon-ditional/temporal bisats inte förhåller sig som subjekt. Exempel på detta visas i (5.15) där satserna följs av konstruerade ledföljdsvarianter för att visa att ledföljden inte inverkar på tolkningen.
(5.15) a. När två skyttar sitter vid ratten av en vänskap kan det gå fort [...]. (B) Jfr: Det kan gå fort när två skyttar sitter vid ratten av en vänskap.
b. Håller man på med den här sporten får man verkligen räkna med att det svänger upp och ner. (B) Jfr: Man får verkligen räkna med att det svänger upp och ner om man håller på med den här sporten.
Exempel (5.15) visar det-satser med verben gå (5.15a) och svänga (5.15b). Vid dessa verb inverkar inte ledföljden på tolkningen av det:s referentialitet och bisatsens funktion i satsen såsom i (5.14). När bisatsen uppträder i fundamen-tet, refererar inte det därtill såsom i (5.14b). Bisatsen tolkas i båda respektive ledföljdsalternativ som adverbiell och det kan antas ha en bred referens (se avsnitt 5.1).
Vi ser alltså sammantaget att konditionala/temporala bisatser kan förhålla sig till specifika predikat som semantiskt subjekt när dessa bisatser uppträder postverbalt samt när predikatet i matrissatsen har en värderande innebörd.
Det på subjektsplatsen (eller i fundamentet) tolkas då som icke-referentiellt.
Eftersom detta satsmönster är mycket likt en konstruktion med postponerat led har jag valt att inkludera dessa fall i kategorin POST-konstruktioner (se avsnitt 5.4 nedan) – dock med en viktig anmärkning. Det finns en skillnad gentemot ordinära POST-konstruktioner som består i att postponerade led normalt behåller funktionen som subjekt om de flyttas till fundamentsposi-tion: att sådant här händer är alltid tragiskt. Som visats i samband med (5.14b) saknar konditionala/temporala bisatser denna möjlighet, vilket innebär att dessa inte riktigt kan beskrivas som postponerade. En mer lämplig benämning är därför semantiskt subjekt, för att betona funktionen som predikationsbas.