Förändringen av arbetsprocesser och arbetsorganisation i arbetslivet och den snabba tekniska utvecklingen var drivkraft för förändringar av yrkes-utbildningen. Flexibla och breda grundutbildningar ansågs nödvändiga. Den ökande komplexiteten i samhället och behovet av ”livslångt lärande”, samt demokratiska anspråk innebar också krav på en utvidgning av de allmänbildande ämnena, så att alla elever skulle ges tillträde till högskolan. Kraven på snabba förändringar och lokala anpassningar av utbildningen ledde till att skolan decentraliserades. Arbetslivet ansågs som nödvändig påverkare av yrkesutbildningen. Se figur 16 nedan.
Komplexiteten och variationen ökade, det sammanhållande och likvär-diga utgjordes av en innehållslig bestämning genom nationella styrdoku-ment, och krav på integrering mellan de olika delarna i yrkesutbildningen. Gymnasieskolan får en fördubblad funktion både som yrkesförberedande och högskoleförberedande. Samtidigt förändras synen på arbetslivet till att det ska ha möjlighet att påverka det didaktiska innehållet i yrkesutbild-ningen genom införandet av APU.
122 De citerade formuleringarna är hämtade ur då gällande kollektivavtal mellan Byggnads-arbetareförbundet och Byggindustrin.
123 Som framkommer i Berglund (2007) kan det innebära att elever går en av Skolverket godkänd byggutbildning, som inte godkänns av byggbranschen och som därför inte kvalifi-cerar för att ta ett yrkesbevis.
Figur 16. Yrkesutbildningen utgörs av tre parallella verksamheter (funktioner), gymnasieskolan som högskoleförberedande och som yrkesförberedande, där ar-betsplatsförlagd utbildning utgör en del av den yrkesförberedande funktionen.
Relationen mellan skolförlagda och arbetsplatsförlagda verksamheter
Arbetslivets betydelse att påverka yrkesutbildning innehållsliga delar reali-seras främst genom APU, som förutsätter samverkan mellan skola och arbetsliv. Det innebär att yrkesutbildningens yrkesförberedande funktion utgörs av parallella verksamheter bestående av skol- och arbetsplatsförlagd utbildning.
Den högskoleförberedande funktionen utgörs av allmänbildande ämnen, så kallade kärnämnen. Intentionen är att kärnämnena ska ges yrkesinnehåll, genom så kallad infärgning. På så sätt kan en indirekt relation till arbetsli-vet nås. Gemenskapen i yrkesutbildningen utgörs till hög grad av obehöri-ga yrkeslärare, samtidigt som kraven på lärarens profession ökar bland annat genom att kärnämnes- och yrkeslärare förutsätts samverka i infärg-ningen av kärnämnena, vilket innebär att kunskapsinnehållet skall över-bryggas i kärn- och yrkesämnena. Arbetsdelningen inom gymnasieskolan är tänkt att luckras upp genom att ge mer likartade förutsättningar för kärn- och ämneslärare. Yrkesläraren är oftast klassföreståndare, eller mentor, och samordnar då elevens hela utbildningssituation.
Yrkesutbildningens redskap blir mer varierande, på grund av anpass-ningen lokalt av utbildanpass-ningen. Yrkestekniken går från att ha varit ett sam-manhållet ämne till en uppdelning i ett flertal ämnen och kurser. Varje kurs ska bedömas enskilt och kan genomföras både i skolan och inom APU.
Resultat Objekt Medierande redskap Subjekt Regler Gemen-skap Arbetsfördelning Resultat Objekt Medierande redskap Subjekt Regler Gemen-skap Arbetsfördelning Gymnasieskola:
Yrkesför-beredande funktion Arbetsliv: Yrkesförberedande funktion i gymnasieutbildningen.
Resultat Objekt Medierande redskap Subjekt Regler Gemen-skap Arbetsfördelning Gymnasieskola: Högskoleför-beredande funktion Arbetslivet ska påverka skolan
Krav finns på ämnesintegrering, där både yrkes- och kärnämnen ska sam-manföras och utgöra utgångspunkt för skoluppgifter.
Det finns inte längre anvisningar om hur utbildningen ska organiseras och med vilket material. Hur uppgifterna genomförs i skolan varierar där-för och stationsundervisningen får allt mindre betydelse till där-förmån där-för autentiska produkter som kan säljas124.
De textspråkliga uppgifterna ökar ytterligare, främst på grund av den ökande andelen allmänna ämnen och genom nya ”kärnämneslika” yrkes-ämnen, som exempelvis Datorkunskap och Projektarbete.
Den nuvarande yrkesutbildningens motiv kan uttryckas som att både
forma elever för fortsatt lärande i arbetslivet och för fortsatta studier. Byggutbildningen i relation till yrkesutbildningssystemet
Beskrivningen här bygger på den officiella bilden av byggutbildningen, som presenterats. En specifik analys av byggutbildningen i relation till avhandlingens fallstudie görs längre fram i avhandlingstexten.
Gymnasieskolans treåriga byggprogram utgör grundutbildning för byggyrkena som sedan färdigutbildas i arbetslivet. APU:s del i grundut-bildningen varierar beroende av lokala förutsättningar. Byggutgrundut-bildningen har fortsatt, liksom i det tidigare linjesystemet, en tydlig sammanlänkning till byggbranschens lärlingssystem, där gymnasieutbildningen utgör en grundutbildning som följs av en lärlingsanställning. Samordningen sköts även fortsättningsvis av de olika yrkesråden. En viktig förändring har skett i och med att de tidigare så kallade utbildningsbyggena inte längre före-kommer i samma omfattning125 och har ersatts av APU på reguljära byggarbetsplatser.
I den yrkesförberedande funktionen utgör byggbranschen och gymna-sieskolan en integrerad funktion, ”byggyrkesutbildningen”, som samman-länkas via lärlingssystemet. Aktörerna i byggyrkesutbildningens gemen-skap utgörs av branschföreträdare, byggyrkeslärare och APU-handledare. Handledarna har fortsatt ingen eller mycket korta utbildningar med olikar-tat innehåll. Antalet behöriga bygglärare sjunker successivt, som framgått, vilket borde få till följd att de obehöriga yrkeslärarna, som rekryteras bland yrkesverksamma byggnadsarbetare, har en närmare koppling till produk-tionen och en närmare samhörighet med byggemenskapen. Arbetsdelning-en mellan yrkeslärare och handledare på APU-platserna innebär bland
124 Skolverket utgav på regeringsuppdrag ett antal ”lärande exempel” på hur yrkesutbild-ningen kunde utformas utifrån målstyryrkesutbild-ningen. Mer generella framgångsfaktorer listades och skulle utgöra grund för att möjliggöra de arbetssätt som presenterades. Endast ett exempel finns från byggprogrammet i Alingsås, och det beskriver byggproduktion organiserad ge-nom utbildningsbyggen som bedrivs i ett särskilt byggbolag, Elevbyggen AB, som ägs av PEAB (Skolverket 2002a).
125 Byggkrisen under 1990-talet innebar svårigheter att upplåta särskilda utbildningsbyggen. Andra, och varierande, lösningar fick då tas till.
annat att lärarens uppgift är att ansvara för bedömningen av elevers yrkes-kunnande.
Redskapen för byggyrkesutbildningens del utgörs exempelvis av bygg-branschens läromedel, som är styrande för innehållet. Det råder inte längre någon normerande uppgiftsmetodik, liknande stationsutbildningen, men den tidigare byggproduktionspraktiken tycks ha återkommit i kombination med stationstänkandet.
Del 5: Fallstudie – resultat
Västerskolan ligger i utkanten av en medelstor svensk stad och byggdes på 1960-talet som yrkesskola och hette då Centrala verkstadsskolan. Fortfa-rande är de yrkesförberedande programmen domineFortfa-rande, bygg-, industri-, el- och energiprogrammet, men också samhällsprogrammet och teknik-programmet finns på skolan. I den centrala skolbyggnaden finns skolled-ning och elevvårdspersonal, cafeteria, bibliotek och datasalar. Samhälls-programmet är placerat i den centrala skolbyggnaden, och övriga program finns i två annexbyggnader, där bygg-, industri- och teknikprogrammethar sina lokaler i ett av annexen. Två av de fyra nationella inriktningarna på byggprogrammet126 finns på skolan: husbyggnad och måleri.