Verksamhetsteori har sedan utvecklats bland annat av Engeström (1987, 1999), som har konceptualiserat Vygotskys modell för mediering och Le-ontievs generella struktur för verksamheter i en övergripande modell, se figur 2 nedan.
Modellen illustrerar de olika elementen i en verksamhet och de kom-plexa dialektiska relationerna mellan dem. Den övre delen av triangeln utgörs av Vygotskys ursprungliga figur för medierad handling (Vygotsky 1978, s. 40). Den undre delen av triangeln återger den kollektiva medie-ringen av verksamheten. I Engeströms konceptualisering tillkommer nya medieringar i förhållade till Vygotskys ursprungliga modell: mediering mellan subjekt och gemenskap samt mellan gemenskap och objekt. I verk-samheten finns en ständigt dynamisk och ömsesidig påverkan mellan aktö-rerna genom mediering (Cole & Engeström 1993; Engeström 1987, 1999).
Nivå: Styrs av:
Verksamhet (activity) ↑ ↓ ─ Motiv ↑ ↓ Handling (action) ↑ ↓ ─ Mål ↑ ↓ Operation ─ Villkor
Figur 2. Engeströms modell för ett verksamhetssystem (Engeström, 1987, s. 78).
Verksamhetens objekt tar form i relation till det ”råmaterial” eller ”pro-blemområde” som verksamheten är riktad mot. Handlingarna i verksamhe-ten sker utifrån föreställningar om vad det är (dvs. objektet) som kan trans-formeras för att realisera verksamhetens motiv till ett resultat. Gemenska-pen omfattar ett antal individer och/eller undergrupper som delar samma motiv och objekt, och som kan urskiljas och avgränsas från andra gemen-skaper. Subjektet kan antingen vara enstaka aktörer eller undergrupper ur gemenskapen. Arbetsdelningen avser både horisontella frågor mellan med-lemmarna i gemenskapen och vertikala frågor om makt och status. Med regler menas de direkta och indirekta regleringar, normer och överens-kommelser som begränsar handlingar och interagerande inom verksamhe-ten Engeström (1987, 1999).
Fem principer som beskriver olika aspekter av verksamheter
Engeström (2001) beskriver följande fem principer och olika aspekter av verksamhetsteori:
Den första principen innebär konstaterandet att en verksamhet är den minsta analysenheten för studier av mänskliga aktiviteter. Målinriktade handlingar och operationer är underordnade analysenheter, som kan förstås endast i förhållande till hela verksamhetssystemet.
Den andra principen poängterar att verksamheter är mångstämmiga, dels genom att deltagarna i gemenskapen företräder olika synsätt, traditio-ner och intressen, dels genom att arbetsdelningen skapar olika positiotraditio-ner.
Den tredje principen betonar historiciteten. Verksamheten karaktärise-ras av sin historia som är inbyggd i artefakter, regler och konventioner. Delar av andra tidigare verksamheter finns oftast inneslutna i verksamhe-ternas utveckling.
Activity systems take shape and get transformed over lengthy periods of time. Their problems and potentials can only be understood against their
Resultat Objekt Medierande redskap Subjekt Regler Gemen-skap Arbetsfördelning Arbetsdelning
own history. History itself needs to be studied as local history of the activ-ity and its objects, and as history of the theoretical ideas and tools that have shaped the activity (Engeström 2001, s. 136).
Verksamheter formas och förändras under lång tid, de tar ofta institutio-nella och organisatoriska former, och kan därför endast förstås i relation till sin egen lokala historia, där redskapsutvecklingen är en del av den.
Den fjärde principen är att motsättningar ses som en drivkraft för för-ändring och utveckling. Med motsättningar avses historiskt lagrade struk-turella spänningar inom och mellan verksamheter. När en verksamhet tar en ny beståndsdel utifrån i bruk, exempelvis en ny teknik eller ett nytt be-greppssystem, så leder det ofta till motsättningar inom verksamheten när nyheten kommer i konflikt med andra element (exempelvis med den rå-dande arbetsdelningen, eller med regler). Motsättningarna ger störningar och konflikter men innebär också möjlighet till, och är en förutsättning för, förändring av verksamheten.
Den femte principen innebär potentialen till expansiva förvandlingar (transformationer) i verksamheter. Fördjupade motsättningar inom ett verksamheter kan leda till att någon individ eller grupp börjar ifrågasätta och avvika från etablerade normer, vilket i sin tur kan innebära en föränd-ring av objektet för att öppna för nya möjligheter. Om det sker en tydlig förändring i motiv/objekt innebär att det en helt ny verksamhet uppstår, eller håller på att ta form.
Tre generationer av verksamhetsteori
Engeström (2001) menar att det finns tre generationer av verksamhetsteo-rin.
Den första generationen representeras av Vygotskys ursprungliga mo-dell för mediering. Se triangeln överst i figur 2.
Den andra generationen av verksamhetsteori avser Leontievs modell för verksamhetens struktur, med de tre nivåer som Engeström sedan kon-ceptualiserat med stöd av Ilienkov’s teorier om motsättningar som driv-kraft för utveckling (Ilienkov 1977, 1982). Se hela figuren 2.
Den tredje generationen har sedan utvecklats utifrån behovet att förstå multipla perspektiv och nätverk av interagerande verksamhetssystem. I den här generationen är grundmodellen utbyggd för att omfatta minst två in-teragerande verksamhetssystem. Genom att utveckla gemensamma kon-ceptuella redskap för dialogen för att förstå mångfalden av perspektiv och ”röster”, kan ett gemensamt gränsobjekt skapas. Se figur 3 nedan.
Den ”yta” mellan verksamhetssystemen, som kallas gränsobjekt i figu-ren, är ett område som har blivit föremål för flera olika begrepp i olika studier där intresset har varit att driva verksamhetsförändring eller samver-kan mellan olika verksamheter.
Figur 3. Den tredje generationens verksamhetsteori består av minst två interage-rande verksamhetssystem (Engeström, 2001), som samverkar genom ett så kallat gränsobjekt.
Mellan verksamhetssystemen finns en yta, en gränszon, en slags mångkon-textuell hybridmiljö. Gränszonen utgör en potential för att utvidga objektet för verksamheterna genom att skapa ett gemensamt gränsobjekt. Ett gräns-objekt blir då ett redskap som delas mellan minst två verksamheter, och som underlättar både för gemensam utveckling och för att behandla ömse-sidiga idéer mellan verksamheterna (Engeström, Engeström & Vähäaho 1999; Toumi-Gröhn & Engeström 2003; Toumi-Gröhn 2003; Lambert 2003). Bowker och Star (1999) menar att ett gränsobjekt ska vara plastiskt och att det ska kunna samordna olika aktiviteter, som tillfredsställer ge-mensamma behov mellan olika kontexter. Ett gränsobjekt ska också vara robust och bestå över tid i samarbete mellan olika verksamheter.
I så kallade förändringslaboratorier [change-laboratories] och gräns-överskridande laboratorier [boundary-crossing-laboratories] är syftet att åstadkomma förändring och underlätta kommunikationen mellan olika verksamhetssystem. Motsättningar och spänningar i och mellan verksam-hetssystemen utgör förutsättningar för verksamheters förändring och för ett expansivt lärande (Engeström, Engeström & Kärkkäinen 1995; Engeström 2001).