I det följande analyseras och beskrivs föreställningar och handlingar som hör samman med kvalificering av yrkeskunnande som central handling inom byggproduktionspraktikerna. Inledningsvis behandlas byggproduk-tion i skolans regi, därefter inom APU och avslutningsvis beskrivs relatio-nen mellan skolans och företagens byggproduktion som lärandepraktiker.
Byggproduktion i skolans regi
Kvalificering för byggyrket sker genom byggproduktion
Yrkeslärarna är alla goda yrkesmän och utstrålar en stark självkänsla och säkerhet när de arbetar med konkreta byggprojekt och kan visa sitt yrkes-kunnande för eleverna. Lärarna menar att eleverna väljer byggprogrammet för att de vill bygga. Läraren Kalle jämför med sitt eget intresse att redan som barn att bygga kojor, och han uppfattar att även dagens elever känner samma lust att bygga. Elever berättar också att de själva och de flesta i klassen visste sedan länge att de ville bli byggnadsarbetare. En förklaring till lärares och elevers likartade inställning kan vara att byggnadsarbetet i stor utsträckning går i arv.
Årskurs 1 Årskurs 2 Årskurs 3 Husbyggnadsinriktningen Byggproduktion i skolans regi Mindre kundarbeten. Byggnationer i skolans lokaler. Elevbygge av villa. Byggproduktion på företag (APU)
APU, hela året, 2 dagar i veckan. Dessutom lärling 1 dag/vecka under vt. Deltagande i före-tagets produktion. Måleriinriktningen Byggproduktion i skolans regi Måleriarbeten på skolans lokaler. Mindre kundarbeten. Måleriarbeten på skolans lokaler. Mindre kundarbeten. Mindre kundarbeten. Byggproduktion på företag (APU) APU, 5v/ 1 dag i veckan. Deltagande i före-tagets produktion.
APU, hela året/2 dagar i veckan. Deltagande i före-tagets produktion.
APU, hela året, 2 dagar i veckan. Dessutom lärling 1 dag/vecka under vt. Deltagande i före-tagets produktion.
Lärarnas och elevernas önskan att bygga bidrar till hur innehållet i ut-bildningen utformas. Det är viktigt att eleverna snabbt får komma igång och bygga, så att deras intresse kan hållas vid liv. ”De börjar spika ihop en bock, det är det första de gör. Sen kör vi, då börjar vi bygga. Det är det de har valt”, framhåller läraren Kurt. Elevernas intresse för byggandet, och deras beundran av lärarnas yrkeskunnande, bidrar sannolikt även till lärar-nas övertygelse om att byggproduktion är det bästa sättet att lära sig bygg-yrket.
Av de historiska beskrivningarna framgår att det finns en stark lärlings-tradition i byggbranschen. Generationer av byggnadsarbetare har lärt sig yrket genom lärlingssystemet, vilket grundar traditionen att man lär sig yrket genom att delta i byggproduktion. Det gäller även yrkeslärarna, som huvudsakligen har nått sitt yrkeskunnande genom arbete i byggproduktion.
Byggproduktionen i skolans ska efterlikna arbetslivets produktion
Föreställningen att man lär sig byggyrket bäst genom byggproduktion medför att produktionen i skolan företrädesvis ska utgöras av produkter eller tjänster. Målet med byggproduktionen i skolan blir då att i så stor utsträckning som möjligt efterlikna arbetslivets byggproduktion, både in-nehållsligt och organisatoriskt. Läraren Malin uttrycker att lärarna ”försö-ker göra det så likt som möjligt som ute i företag. Självklart är inte det så lätt. Vi har ju det här att röra oss med. Det är därför vi försöker att få iväg dem [eleverna] att göra jobb inne på skolan och så. Att det blir ett färdigt jobb så att säga”. Trots att Malin och de andra yrkeslärarna strävar efter att uppgifterna i skolan ska vara så lika de i arbetslivet som möjligt, så märker hon att elevernas inställning skiljer sig i förhållande till företagens produk-tionspraktiker. ”Skolan är alltid skola för eleverna”, menar hon och förkla-rar att det hänger ofta ihop med tidigare dåliga skolerfarenheter.
Skolans byggproduktion skiljer sig även på flera sätt från företagens, bland annat genom att den utförs helt och hållet av jämnåriga elever, och att skolans regler gäller, exempelvis skoltider. Under APU gäller företagets regler, vilket bland annat innebär längre arbetsdagar. En likhet med ett företags produktion finns i att produkterna och tjänsterna ska vara av god-tagbar kvalitet för kunden. Det vet eleverna, vilket också skärper kraven på deras yrkeskunnande, då arbetet måste göras om till dess att det blir god-tagbart för kunden. Det får till följd att lärarna även får ansvara för produk-tens eller tjänsproduk-tens kvalitet i relation till kunden.
Gruppens kvalificering sätts främst i skolans byggproduktion
Viljan att efterlikna ”riktig” byggproduktion, liknande den i byggföretag, innebär inte enbart att tillverka och sälja produkter och tjänster. Avsikten från lärarnas sida är också att organisera arbetet så att det liknar arbetslivet. Den intentionen blir tydlig i förhållande till byggbranschens lagarbete. Eleverna delas genast in i grupper, och det blir sedan gruppernas kollektiva
andras uppgifter, om någon är sjuk i gruppen. Eleven Bertil menar också att de inte får pröva alla moment skolan, på grund av att byggproduktionen inte innehåller alla moment. ”På dom här stugorna [bodarna], är det liksom bara att spanta upp stolparna, så panel och så är det ett tak. Det finns ju så mycket mer”.
Ett liknande resonemang förs av lärarna när det gäller husbygget. Även där arbetar eleverna i grupper, som tillsammans får utföra arbeten, vilket bland annat medför att grupperna specialiserar sig på arbetsuppgifter, ex-empelvis att sätta in fönster. Eleven Benny menar att arbetet med elevbyg-get var likt ett ”riktigt” arbete, men att de inte fick möjlighet att lära sig alla moment. ”Vi är ju så många som ska vara… 16 stycken på ett hus, man får inte prova allt inte”.
Specialiseringen av elevgruppernas arbete visar att byggproduktionen prioriteras framför elevernas kvalificering för ett brett yrkeskunnande. Produktionsmålen tycks sättas före utbildningsmålen i skolans byggpro-duktion. Det innebär även att den enskilda elevens kvalificering underord-nas gruppens gemensamma kvalificering.
Utbildningen på måleriinriktningen skiljer sig genom att den inleds med att eleverna individuellt tränar grundläggande moment i måleri i övnings-rum. Den produktion som därefter utförs i skolan genomförs ofta individu-ellt, liksom slutprovet, som kallas ”lilla gesällprovet”. Den individuella utformningen av uppgifterna stämmer väl med måleriarbetets karaktär, som oftast är ensamarbete.
Skolans byggproduktion finansieras genom att sälja produkter och tjänster
Målet är att byggproduktionen i skolan ska täcka materialkostnaden, och den har därför även blivit en nödvändig inkomstkälla för byggutbildning-en. Eleverna tycks vara medvetna om det och påpekar att byggprogrammet är det enda yrkesprogrammet som ”är självförsörjande”.
Att det finns en kund, som är köpare av produkten eller tjänsten är av-görande för de större byggprojekten och särskilt för husbygget. Det fram-kommer att skolledaren ansvarar för handhavandet av ekonomi och kon-trakt för villabygget, medan lärarna ansvarar för beställningar den löpande kontakten med kunden. Skolledarens och lärarnas uppgifter kan följaktli-gen jämföras med att driva ett byggföretag.
I skolans produktionspraktiker agerar lärarna förmän
I skolans produktion kan lärarnas agerande mest liknas vid en kombination av mäster och förmän. Det tar sig bland annat uttryck i att eleverna inte görs delaktiga i väsentliga delar av arbetet, som exempelvis planering, kundkontakter, utformning av produktionen och beställning av varor. Lä-rarna sköter dessa uppgifter på egen hand och visar eller talar om för ele-verna hur de ska utföra arbetet.
Eleverna på husbyggnad får exempelvis inte vara med och konstruera eller ta del av, ritningar eller skisser till de produkter de tillverkar. Det är läraren själv som har en ”bild” av hur de beställda produkterna ska se ut, det tycks som om några ritningar överhuvudtaget inte konstrueras. Till och med för husbygget, som utgör husbyggnadselevernas produktion under hela årskurs 2, har eleverna inte fått ta del av ritningen, utan de får enbart utgå från lärarens instruktioner. Ritningen finns uppsatt på lärarnas kontor. Eleverna visar också irritation över att de inte har fått ta del av ritningen. Bertil, menar att han upplevde att han kunde ”nästan ingenting” när han sedan kom ut på APU, och framförallt gällde det ritningsläsning. Han me-nar att det beror på att han inte fick lära sig att lösa problemen själv i sko-lan.
Byggproduktion på företag inom APU
APU ger yrkeskunnande utifrån handledarnas kvalifikation
Inom byggbranschen är arbetsplatsen väl etablerat som en plats att kvalifi-cera sitt yrkeskunnande genom lärlingssystemet. Alla yrkeslärare och handledare i avhandlingens studie har en gemensam utbildningsbakgrund, då de har utbildat sig på Västerskolan eller i dess föregångare Centrala verkstadsskolan. Det framgår av handledarnas utsagor att deras uppfatt-ningar om vad som ska ingå i utbildningen företrädesvis bygger på deras egen utbildning och yrkesverksamhet. Ingen av handledarna eller av lärar-na har utbildat sig till bygglärar-nadsarbetare inom den nu gällande 3-åriga gymnasiet, och har således inte själva motsvarande utbildning som de ele-ver de utbildar ska få. De handledare som ingår i studien har inte heller någon nyligen genomförd handledarutbildning. Elever i årskurs 3 anser att handledarna på APU-företagen inte vet vad de ska göra i förhållande till det som ingår i utbildningens kursplaner.
Handledningen och det sätt som handledningen organiseras skiljer sig åt mellan företagen och tre olika mönster framträder. I det stora byggföreta-get PEAB finns en kontaktperson som organiserar en varierande utbildning där eleverna roterar mellan olika arbetsplatser och arbetsuppgifter. I de mindre byggföretagen tycks det finnas två mönster, dels att eleven följer samma handledare, dels att arbetsuppgiften, och där elevers hjälp kan be-hövas, avgör vem som blir handledare.
I företagens byggproduktion ses APU som färdigutbildning
I diskussioner med läraren Malin på APU-besök märks att det finns spän-ningar mellan henne, som representant för skolsystemet och handledarna om innehållet i utbildningen. Handledarna förespråkar att eleverna ska träna mer på arbetsmoment som de ska ”leva på”, som exempelvis att spackla, måla och hänga tapeter istället för exempelvis dekorationsmål-ning, som enligt handledaren är ”tjoller”. I måleriutbildningen kommer
menar att företagen måste utbilda varierat. På husbyggnadsinriktningen förefaller det som om läraren överlämnat åt företagen att sköta innehållet i APU. Skillnaden mellan husbyggnads- och måleriinriktningarna i relation till utbildningsinnehållet på APU kan vara en följd av att i stort sett hela måleriutbildningen är arbetsplatsförlagd, medan husbyggnadsinriktningen har APU sent i utbildningen.
Innehållet i APU skiljer sig mellan företagen, beroende av företagens produktion. Endast de större byggföretagen som åtar sig många olika typer av byggprojekt kan erbjuda ett varierat innehåll. Elever i årskurs 3 menar att de gör vad företaget säger att de ska göra. De beskriver att de mestadels får göra enkla, repetitiva moment under ganska lång tid på APU för att träna färdighet och snabbhet. Vanliga moment är för husbyggarnas del skruva, spika och gipsa och för målarnas del att slipa och spackla. Bertil, i årskurs 3, menar att ”ju mer du gör det [gipsar] ju effektivare blir du. Det är egentligen inte så komplicerat, men det går ju fortare och fortare”. Ele-verna uttrycker att de främst uppskattar att det får lära sig ”knep” som för-enklar arbetet av handledarna.
Elevernas och handledarna utsagor indikerar att APU och deltagandet i byggproduktionen på företagen i första hand ses som färdigutbildning. Målet blir då att kvalificera eleverna för den produktion som gäller på det specifika företaget, snarare än att eleverna får varierande erfarenheter ge-nom väl valda uppgifter.
Relationen mellan skolans och APU-företagens byggproduktion Produktionen i skolan förbereder för produktion i arbetslivet
Västerskolans organisering av utbildningen, visar att det finns en ambition att förbereda eleverna för arbetslivet genom att kvalificera dem på det sätt som lärarna uppfattar som bäst och mest relevant.
Det innebär att på måleriinriktningen förbereds eleverna under det första läsåret stegvis genom att utföra måleriarbeten på skolan i särskilda öv-ningsrum och sedan på skolans lokaler. Läraren Malin betonar att skillna-den är att på skolan får eleverna misslyckas hur mycket som helst, men det kan de inte göra på APU. Eleverna får i och för sig inte heller misslyckas i den produktion som skolan bedriver, då ett för kunden godtagbart resultat måste levereras.
På husbyggnadsinriktningen förbereds eleverna under två år i skolan. Först i årskurs 3 har eleverna APU. Läraren Kalle menar att han ”ser det som så, att när man har dem [eleverna] ute så här [på APU] då slussar man så att säga in dem. Är det så att de vill, så har de oftast ett jobb när de slu-tar skolan”.
Lagarbetet anses, som tidigare nämnts, vara ett villkor för yrkeskunnan-det inom husbyggnad, och utgör därför en viktig del av kvalificeringen, där gruppens kompetens betraktas som viktigare än individens. Lärarna på husbyggnadsinriktningen betonar ofta hur viktig APU:n är för eleverna
som en väg in på arbetsmarknaden och de anstränger sig för att förbereda eleverna för det. Skolans produktionspraktik och APU inom företagen sammankopplas genom lärlingstraditionen.
Målet med skolans byggproduktionspraktiker är att den ska förbereda eleverna inför APU och yrkesverksamhet. Kontakten med företagen och den gemensamma förståelsen och lärlingssystemet leder till att utbildning-en sammanflätas mellan företagutbildning-en och skolan.