I det följande analyseras och beskrivs föreställningar och handlingar som hör samman med fostran och disciplinering av eleverna som central hand-ling inom byggproduktionspraktikerna.
En byggnadsarbetare förutsätts vara en man
Byggnadsarbetargemenskapen utgörs av en homogen grupp med nästan total manlig dominans. På orten finns ett fåtal yrkesverksamma kvinnor inom måleri. Yrkesläraren Malin är en av dem och utgör därför ett undan-tag från normen, liksom de fyra kvinnliga eleverna på måleriinriktningen. Måleri är ett av byggbranschens ”kvinnoyrken”, liksom plattsättare, yrken som framställs som mer lämpliga för kvinnor.
På husbyggnadsinriktningen finns det ingen kvinnlig elev, och de två som börjat de senaste åren har hoppat av utbildningen. Läraren Kalle för-klarar det med att det bara har varit en ensam tjej i klasserna hittills och att flickor, till skillnad från pojkar, behöver vara fler än en i klassen.
Kalle beskriver hur han uppfattar att en byggnadsarbetare ska vara. ”Jag brukar säga så här. En byggnadsarbetare är lite speciell. Det är oftast starka och kraftiga och trevliga killar. Oftast är de idrottsmän i olika former, is-hockey eller… Det är de kraftiga killarna, de tuffa killarna.” Kalles upp-fattning stämmer väl med den bild som finns av byggnadsarbetarkulturen som en ”machokultur”. Föreställningen om att en byggnadsarbetare ska vara en stark man tycks vara så grundmurad hos läraren att den uttrycks utan eftertanke om dess effekter.
Arbetsdelningen mellan yrkeskategorier bevarar skillnader
På Västerskolan är Krister och Kalle träarbetare, liksom majoriteten av lärarna på byggprogrammet nationellt, medan Kurt är murare. Husbygg-nadsinriktningen är den populäraste inriktningen, såväl lokalt som natio-nellt, vilket framhålls som problematiskt av byggbranschen då behovet av träarbetare anses uppfyllt.
I förhållande till söktrycket på Västerskolans byggprogram är det rela-tivt vanligt att måleriinriktningen blir ett andrahandsval för elever som inte kommer in på husbyggnad. Västerskolan har valt att ha val till inriktning direkt från grundskolan, vilket innebär att husbyggnadsinriktningen får
riktning efter ett läsår med yrkesövergripande kurser. På Västerskolan har tiden för de gemensamma kurserna på byggprogrammet begränsats till ett minimum, vilket medför en tidig yrkesuppdelning.
Arbetsdisciplin och ”social kompetens” prioriteras
Lärarna betonar vikten av att eleverna får, som de säger ”social kompe-tens”, men vad de avser med det är oklart. De framhåller att det är viktigt att eleverna sköter sina arbetstider och att de är pålitliga och kan samarbeta med andra. Särskilt på måleriinriktningen betonas att eleverna ska vara serviceinriktade gentemot kunderna.
Yrkesläraren Kalle menar att det till och med är viktigast att forma ele-verna så att de blir ”socialt fina”. Samtidigt som han säger ”att riktigt, rik-tigt vara så där yrkeskunnig är inte det viktigaste, utan det är att man hela tiden formas i det företag man är”.
I formningen till byggnadsarbetare är det också viktigt att eleverna lär sig acceptera att göra de arbetsuppgifter de tilldelas, även om de framstår som enformiga och inte innebär att eleverna lär sig särskilt mycket nytt. Eleven Bertil menar att ”det blir ju så att de [handledarna] sätter oss på de mer tråkiga [arbetena], när du ska sätta i alla skruvar här och där. Stå där hela dan och skruva. Det ska man ju lära sig också”. Läraren Kalle tycker att det är normalt och menar att ”den som har kunskapen gör den svåra biten och så får man växlas in allt eftersom”.
Att stå ut med de enformiga jobben är en del av arbetsdisciplineringen. Det finns också en historisk tradition att lärlingar ska göra de mindre kvali-ficerade arbetena. Eleverna är också medvetna om att det var värre förr, det har både lärare och handledare berättat. Då fick lärlingarna kanske städa en hel dag.
Måleriets formning av eleverna handlar i högre utsträckning än hus-byggnads om att eleverna ska få ”social kompetens” i förhållande till kun-derna. Ofta sker målningsarbeten i bostäder samtidigt som de boende bor kvar, och det ställer särskilda krav i att möta och ta hänsyn till kunden och i att planera arbetet så att minsta möjliga störning uppstår för kunden. Re-dan under den första APU-veckan får exempelvis eleven Mikael lära sig att han måste ta av sig skorna innan han har täckt golvet ordentligt.
Läraren Malin berättar att i samband med att en stor del av utbildningen lades på företagen, betonades från företagens sida att skolans uppgift var att fostra eleverna inledningsvis, genom ”krav på tidspassning och alla sådana sociala bitar”, därefter skulle yrkeskunnandet utvecklas i företagen.
Arbetsdelning mellan yrkeslärarna för enkultureringen av eleverna
Det finns en väldefinierad uppdelning på husbyggnadsinriktningen när det gäller uppgifter och ansvarsområden mellan yrkeslärarna. Avgränsningarna har funnits länge, i nuvarande form sedan mitten av 1990-talet. Produk-tionspraktikerna har också varit relativt beständiga sedan dess. ”Det är ganska lättarbetat” för oss lärare, menar Kurt. Arbetsdelningen innebär
också att lärarna har olika funktioner i målsättningen att fostra och forma eleverna för inträdet i byggbranschen.
Läraren Kurt, klassföreståndare för årskurs 1, är den lärare som inled-ningsvis formar eleverna och klassen till det som han och de andra bygglä-rarna uppfattar som grundläggande för en byggnadsarbetare. Kurt har ge-nom sitt arbete utvecklat en särskilt god förmåga att ta ungdomarna. Ele-verna i klassen visar stor respekt för honom och hans yrkeskunnande. Kurt betonar också att han ställer krav på eleverna att de måste vara ärliga och berätta för sanningen för honom, till exempel om frånvaro. Pålitlighet och ärlighet räknas som viktiga egenskaper inom byggyrkena.
Formningen inleds genom att dela in klassen i grupper om fyra, som eleverna sedan arbetar i under hela året. Det kan jämföras med att byggyr-ket historiskt har organiserats som lagarbete, som i sin tur delas upp i mindre grupper, ofta i par.
Kurt betonar att eleverna ska lära sig att hjälpa sina lagkamrater med arbetsuppgifter, och de ska lära sig att de inte ska sitta och vänta när de är klara med en uppgift, utan gå vidare med nästa. ”Det ska alltid finnas nå-gonting att gå till. De ska inte känna att nu har jag gjort mitt”, säger Kurt. Det är lagets prestation som betonas, vilket kan ses som grundat i byggyr-kets traditioner av lagarbete och ackordssystemet, som beräknas på lagets gemensamma prestation och därefter fördelas lika i laget.
Läraren Krister, klassföreståndare för årskurs 2, fortsätter formningen av eleverna på elevbygget. Eleverna fortsätter att arbeta i grupper, men nu ökar specialiseraringen på olika arbetsuppgifter. Villabygget, som ligger några kilometer från skolan, fungerar som en byggarbetsplats, med ”rikti-ga” arbetstider mellan klockan sju och fyra, samma som gäller på byggen. Den miljön skapar förutsättningar för att eleverna tillägnar sig alltmer av en byggnadsarbetets regler. Exempelvis så inskärper läraren Krister vad som gäller, genom att genom att gå igenom elevernas bodar ropa ”nu är det dags!” när rasterna är slut. Krister agerar mycket likt en arbetsledare och det verkar som om Krister har behållit sin instruktörsroll som han en gång hade vid de större utbildningsbyggena, som ledde till hans anställning vid byggutbildningen.
Läraren Kalle, klassföreståndare för årskurs 3, avslutar byggutbildning-ens formning genom att ansvara för kontakterna med APU-företagen och för placeringen av elever. Kalle sitter också med som husbyggnadsinrikt-ningens representant i det lokala yrkesrådet, och han sköter utslussningen av eleverna till färdigutbildningen i företagen genom byggbranschens Re-gionala yrkeskommitté (RYK). Kalle överlåter i stort sett utbildningen, och formningen av eleverna, på APU till handledarna, det är sällan han åker ut till företagen APU-besök hos eleverna. Han sköter kontakterna huvudsak-ligen via telefon. Kalle uttrycker att i årskurs 3 ”bygg blir det centrala”. Han menar att det viktigaste då är att eleverna kommer in i arbetslivet och han märker att eleverna ”kan känna att de börjar vara i företaget”.
Lärarnas funktion på husbyggnadsinriktningen har inneburit att de un-der lång tid har utvecklats till ett slags ”experter” i varje steg i utbildning-en. Arbetsdelningen visar att det finns en klar ambition i formandet av eleverna gentemot byggbranschens villkor.
På måleriinriktningen sker arbetsdelningen mellan läraren Malin, som är klassföreståndare för alla elever och årskurser, och handledarna på APU-företagen. I årskurs 1 förbereder Malin eleverna med såväl grundläggande måleriövningar som att eleverna får träffa sina handledare inför APU, som dominerar under årskurs 2 och 3. Malin har en tät kontakt med handledarna via telefon. Hon avsätter också regelbundet tid för besök hos eleverna, och då prioriterar hon ”de mest behövande” eleverna. Malin sköter kontakterna med måleribranschen, som har ett eget lokalt yrkesråd där hon är represen-tant.
Elever hamnar på ”rätt plats” i företagen
Det händer att företagen önskar att få den bästa eleven, men sådana krav avvisar läraren Malin bestämt. Däremot berättar Malin att hon frågade handledaren Harry, som hon anser vara särskilt omsorgsfull, om han kunde ta emot eleven Martin, som ”har en liten diagnos”. Harry är även handleda-re för Mats, som också anses behöva mycket stöd. Det måleriföhandleda-retag som Harry arbetar i har avtal med kommunens fastighetsbolag, som länge sam-verkat med skolan, och som upplåter lämpliga ommålningsprojekt för ele-ver. Mats och Martin har målat om två trapphus och en källare i samma fastighet, som ett sådant projekt. Övriga elever är på andra måleriföretag som inte har denna typ av avskilda projekt.
På husbyggnadsinriktningen väljer eleverna i första hand APU-företag själva utifrån skolans kontakter med branschen. Kalle brukar kunna ordna platser utifrån elevernas önskemål. Benny och Bertil, berättar att de valde ett företag och ringde dit själva. Det är ett byggföretag som arbetar med mindre arbeten och nära kunder, och läraren Kalle betonar att då behöver man vara serviceinriktad, ”som de här killarna”.
Utifrån dessa exempel, kan man anta att lärarna, som dels är införstådda med företagens typ av arbeten på den lokala orten, och som dels känner eleverna har ett visst inflytande över matchningen av elev och företag. Det finns även skäl att anta att eleven genom den långsiktiga knytningen till APU-företaget och lärlingsutbildningen formas i företaget.