I det följande analyseras och beskrivs föreställningar och handlingar som hör samman med värdering och bedömning av elevers yrkeskunnande som central handling inom byggproduktionspraktikerna.
Bedömning av yrkeskunnande utifrån skolans styrdokument
Enligt läroplanen ska såväl kunskapsinnehållet i produktionspraktikerna i skolan som i den arbetsplatsförlagda utbildningen bedömas i relation till yrkesämnenas kursplaner av skolans lärare som myndighetsutövare. Det innebär att lärarna måste skaffa underlag både för innehållet i det eleverna gör på byggarbetsplatsen och det de gör i skolans för bedömningen.
Byggprogrammets tänkta kunskapsinnehåll finns explicitgjort i ett antal kursmål, men även övergripande programmål och andra mål i läroplanen ska genomsyra utbildningen. När det gäller program- och kursmål för byggprogrammet så har branschföreträdare ett stort inflytande över inne-hållet i kurserna, utifrån vad de uppfattar som relevant för branschen.
Lärarna ska bedöma det kunnande som eleverna utvecklar inom byggutbildningen, men även se till att utbildningen blir allsidig. I det upp-draget finns en grundläggande motsättning då APU-företagen har makten över de delar av utbildningen som förläggs på företagen, men samtidigt har lärarna en skyldighet att se till att utbildningen blir allsidig och lever upp till målen i styrdokumenten.
Dessa officiella förutsättningar ska ligga till grund för lärarnas hand-lingar som myndighetsutövare i relation till värdering och bedömning av elevernas yrkeskunnande.
Bedömning av yrkeskunnande utifrån byggbranschens lärlingssystem
För att förstå hur lärarna hanterar uppföljning och bedömning av elevernas kunskaper är det avgörande att känna till hur uppföljning och värdering av yrkeskunnande fungerar inom byggbranschens lärlingssystem. I ett histo-riskt perspektiv har byggnadsarbetare rekryterats genom personliga nät-verk, och skolbetyg är i det sammanhanget en relativt ny företeelse.
Som framkommit ryms den nuvarande gymnasiala byggutbildningen inom ett av byggbranschen beslutat lärlingssystem, där det finns ett antal avgränsade yrken som eleven kan specialisera sig mot genom att välja kurser enligt branschens krav. Det kan innebära att läraren också har att beakta en mängd av individuella kurskombinationer i bedömningsarbetet.
Hanteringen av situationen, och hänsynen till de krav på tidsbestämd kvalifikation som byggbranschens lärlingsutbildning har, innebär att en praxis har etablerats, där bedömningen av yrkeskunnandet främst grundas i mätning av tid.
Mallar och utbildningsböcker för samordning av lärlingsutbildningen
Eleverna bokför noga den tid de använt för olika utbildningsmoment ge-nom att använda en mall som redskap (se bilaga 2). I mallen finns alla kurser som ingår i utbildningen uppdelade i moment. Rikttiden för kurser-na finns angivkurser-na och tiden som eleven arbetat med varje moment förs in. Varje elev har en egen mall utformad efter den sammansättning av valbara kurser som utgör elevens inriktning mot ett specifikt yrke. Den tid som
eleverna bokför i utbildningen, blir sedan underlag för att beräkna hur många timmar som eleven har gjort inom ramen för gymnasieutbildningen. Gymnasieskolan anses utgöra 2500 timmar av den totala lärlingsutbild-ningen, men även tid som eleven arbetat inom yrket på ledig tid (lov och schemafria dagar) tillgodoräknas utöver dessa timmar. Elevernas frånvaro kan också dras av från tiden.
Den sammanlagda tiden överförs sedan till en så kallad utbildningsbok som följer med eleven till det företag där eleven fortsätter sin lärlingsut-bildning efter gymnasiet. Utlärlingsut-bildningsboken har ett liknande tidräkningssy-stem som eleverna använt i skolan (se bilaga 1). Tiden för varje utbild-ningsmoment ska kontinuerligt följas upp och bokföras av företaget. Lä-rarna betonar ofta att det är av största vikt att eleverna för in tiden nog-grant, eftersom tiden betyder ”pengar i fickan”. Om eleverna uppnår 6300 timmar kan de ta yrkesbevis och bli fullbetalda, annars kan de maximalt få 85 % av full lön.
I utbildningsboken står att lärlingens kunskapsutveckling ska följas upp vid utvärderingssamtal med handledaren enligt sex punkter: Kunskapsut-veckling i sin helhet, Punktlighet, Initiativförmåga och självständighet, Socialt/samarbete, Noggrannhet i arbetsprestationer, Ergonomi- och ar-betsmiljötänkande.
Läraren Kalle ansvarar för att elevernas tid från gymnasieutbildningen och den tid eleverna har arbetat extra åt företagen skrivs in i utbildnings-boken vid ett möte med Byggbranschens regionala yrkeskommitté (RYK). Motsvarande möte har läraren Malin med Måleribranschens yrkesnämnd.
Godkänt i yrkesämneskurserna räcker för lärlingsanställning
Branscherna granskar elevernas slutbetyg och enligt husbyggnadslärarna krävs godkända betyg i alla yrkesämneskurserna och i tre av kärnämnena: svenska, engelska och matematik. I utbildningsboken framkommer det inte vilket betygssteg eleven har (G, VG eller MVG). När eleverna väl har fått sina utbildningsböcker och den första lärlingsanställningen, så tycks gym-nasiebetyget ha spelat ut sin roll för byggbranschen fortsättningsvis.
Eleverna Benny och Bertil berättar att de upptäckte i årskurs två att de inte behöver visa sina betyg för att få jobb och att det räcker med godkända betyg i yrkesämnena. ”I ettan visste man det då inte. I tvåan började man förstå det lite och nu i trean, då har vi frågat folk”.
Underlag för bedömning av elevernas APU
Lärarna har, som tidigare nämnts, ansvar för att bedöma elevernas kunska-per även i de moment och kurser som genomförs på företagen. Betygen sätts i regel inte förrän i slutet av årskurs 3, och för ändamålet har läraren Kalle utarbetat ett skriftligt underlag för bedömningen av elevernas APU. Den ifylls av alla handledare i slutet av årskurs tre och deras omdömen vägs sedan in i bedömningen. I underlaget ska elevens insatser på fyra områden bedömas: Engagemang, Tidspassning, Säkerhetstänkande och
”Yrkesmannaskap” (tempo, skicklighet, metodval, ritningsförståelse, ergo-nomi osv.)155. Fyra nivåer finns angivna för bedömningen: Ej acceptabelt, Bra, Mycket bra och Utomordentligt bra. Till det hela finns det utrymme för kommentarer från handledaren. Punkterna liknar de som finns i utbild-ningsboken, med skillnaden att ”kunskapsutvecklingen i sin helhet” saknas i Kalles underlag.
Läraren Kalle förlitar sig på bedömningsunderlagen från handledarna, som kombineras med tidrapporterna som eleverna fyller i varje vecka i skolan. Rapporterna blir också en kontroll över vilken typ av arbeten, och till vilken omfattning, eleverna har utfört på företagen.
Läraren Malin har tagit ställning emot att skicka ett liknande bedöm-ningsunderlag till handledarna. Hon menar att ”ibland är ju mallar farliga”, och hon ifrågasätter mallen ”hur mycket ska man inväga det här sociala beteendet? Är han jättetyst och blyg men gör otroligt fina jobb, ska han få lägre betyg?” Istället för att använda en bedömningsmall gör Malin an-teckningar från APU-besök och telefonsamtal med handledarna. Dessa utgör sedan stöd för bedömningen. Malins kommentar indikerar att mallar-na kan innebära en bedömning av det ”sociala beteendet” mer än av yrkes-kunnandet.
Eleverna har också blivit medvetna om att arbetsgivarna värderar deras kunnande på andra sätt än genom skolbetyget. ”När man söker jobb, så ringer arbetsgivaren till den förra arbetsgivaren”. Betygen är i då ointres-santa för arbetsgivaren ”Ja, våran arbetsgivare han bryr sig då inte om vad vi har gjort i skolan. Han vill se att vi kan det här och nu”, menar eleverna Benny, Bertil och Bror.
Kompensation för brister i utbildningens allsidighet
Eleverna kan inte erbjudas en allsidig utbildning på alla företag, därför saknas utbildningsmoment i vissa kurser, medan eleverna har arbetat för mycket med andra moment och kurser i relation till kursplanerna.
Eleverna Benny, Bertil och Bror berättar att de har stora luckor i vissa kurser. ”På företaget vi är, där är det jättelite gjutning och grejer. Betong-formbyggnad. Det beror på vilket företag man är. Det företag Bror är på, där har de jättemycket”.
Eleverna tror inte att det är så noga om de har alla moment i kurserna. ”Det är ju bara att jag kan inte det här”, menar Bertil. De tror inte heller att det påverkar betyget, och de förväntar sig överlag minst Väl godkända betyg. Hur det kommer sig att de kan få höga betyg i kurser de inte har gjort vet de inte. ”Nej, det ska ju vara omöjligt… Men jag vet faktiskt inte. Skulle det vara viktigare skulle Kalle ha sagt nånting”, säger Bertil. Det indikerar att även lärarna har en liknande inställning till betygssättningen, som branschens, att det inte är så noga med betygen då de ändå inte värde-ras i byggnadsarbetet efter tillträdet.
På måleriinriktningen kompenserar läraren Malin den bristande allsi-digheten på företagen genom att ge eleverna skoluppgifter. Eleverna gör också prov i skolan ”så de får ju veta hur de ligger till och så”. Bedöm-ningen sker företrädesvis i slutet av utbildBedöm-ningen, eftersom kurserna löper parallellt under hela utbildningen. I årskurs tre gör målerieleverna ett av-slutande prov, ett ”litet gesällprov”, som blir underlag för bedömningen. Det kan vara ett jobb för ett APU-företag eller ett jobb som eleverna utför på skolan ibland. Bedömningen av det ”lilla gesällprovet” kan inte innebä-ra underkänt, enligt Malin. Eleven måste arbeta till dess att resultatet är godkänt. Det innebär också att alla elever i princip får godkända betyg, men inom varierande tid.
Elevers uppfattning av vad som grundar bedömningen
Eleverna verkar överlag vara osäkra på utifrån vilket underlag bedömning-en sker, mbedömning-en de tycks ändå lita på att lärarna sätter rättvisa betyg.
Eleverna på husbyggnad i årskurs 3 tror att det är deras uppförande på arbetsplatsen och intresse för yrket som är mest avgörande för bedömning-en av APU. De får inte ta del av handledarnas bedömning, mbedömning-en förmodar att den har avgörande betydelse för betyget. De verkar övertygande om att det inte är yrkeskunnandet som bedöms i första hand, utan vad handledarna ”tycker om oss”. ”Jag tror inte de går så mycket på kunskap utan hur mycket man är engagerad”, menar Bertil. ”Att du visar att du vill jobba” är det viktigaste.