Det empiriska materialet utgörs av alla de dokument som finns med i arbetsskadeakten – från arbetsskadeanmälan till beslut. Akterna har excerperats ordagrant och så extensivt som möjligt.8 Denna utförliga
genomlysning av ärendena är viktig för att kunna besvara de frågor som projektet initierar. Bland annat är det av avgörande betydelse att inte enbart ha tillgång till beslutspromemorian, utan att till exempel läkarutlåtanden samt överklaganden och andra dokument från dem som anmält arbetsskada till Försäkringskassan kan studeras i original. På så sätt blir det möjligt att urskilja de olika positioner som olika aktörer intar vid tillämpning samt den rationalitet och det vokabulär av motiveringar som olika aktörer använder.
Det empiriska materialet har i huvudsak bearbetats genom kvalitativ analys. Men även kvantitativa analysmetoder har använts, t ex för att med deskriptiv statistik beskriva de skillnader mellan män och kvinnor, anmälare med olika klassbakgrund, etc, som finns i materialet. Då materialet innebär en totalundersökning av ärenden inom en skadekategori i ett län har den kvantitativa beskrivningen ett värde i sig, även om den inte medger generaliseringar till landet som helhet. Vidare kommer den offentliga statistiken beträffande arbetsskador och arbetsrelaterade besvär av psykosomatisk karaktär, att utgöra en bakgrund till tolkningar och analys.
Den kvalitativa analysen har inspirerats av diskursanalytiska metoder, även om det här inte genomförs någon regelrätt diskursanalys. Alla diskursanalytiska metoder innebär ett detaljstudium och en närläsning av materialet och är på så sätt mycket tidskrävande. Men den diskursanalytiska metoden ger, mycket tack vare den noggranna och tidskrävande analysen, möjligheter att frilägga det språkliga arbetet i den process som en utredning innebär. Inom diskursanalysen finns ett brett spektrum av teorier och
8 Här har uteslutits de dokument eller delar av dokument som hänför sig till somatiska
skador vilka avgjorts tidigare eller vid samma tidpunkt som den här aktuella skadan. Vidare har bortsetts från de dokument eller delar av dokument som behandlar enbart ersättning eller förtidspensionering.
analysmetoder.9 Det sätt att betrakta diskurser som här kommer att användas
ligger närmast Foucaults användning av begreppet (Foucault, 1993), det vill säga att jag ser diskurser som system av tankar och föreställningar kring vilka det finns regler för vad som kan sägas och från vilken position som något kan sägas. I analysen kommer detta synsätt till uttryck i det att uppmärksamheten riktas mot vilka aktörer som vid ärendenas avgörande tillmäts rätten att göra tolkningar och bedömningar, samt vems bedömning som ges företräde framför andras. Vidare uppmärksammas också de sätt på vilka kunskap används och hur denna uttrycks. På detta sätt belyses hur olika aktörer – försäkringskassans handläggare, läkare, anmälare – positionerar sig i relation till varandra, och hur de genom sitt agerande påverkar varandras handlande i fråga om sätt att beskriva, kategorisera, förklara och slutligen bedöma skadorna. Med hjälp av en sådan analys friläggs även hur utredningsarbetet i sig är uppbyggt och hur det struktureras genom, dels formerna för den skriftliga dokumentationen, dels praktikens rutiner för att kategorisera och beskriva fenomen.
En annan metodologisk utgångspunkt som har mycket gemensamt med diskursanalysen, och vilken lämpar sig väl för en analys av framförallt anmälarnas skrivelser till Försäkringskassan är narrativ analys. Biografiska berättelser, i framförallt intervjuer, är en vanligt förekommande metod för att studera upplevelser och erfarenheter av sjukdom (se t ex Bury, 1982; Charmaz,
1983; Williams, 1984) och det finns flera olika sätt att förhålla sig till och kategorisera så kallade sjukdomsberättelser (Hydén, 1997: Bury, 2001). Sättet att analysera anmälarnas skrivelser har här influerats av Franks analys av skrivna biografiska berättelser om kronisk sjukdom (Frank, 1995). Detta innebär att jag söker efter olika idealtypiska berättelser i ett aggregerat material, snarare än att analysera varje individuell berättelse för sig. Särskilt uppmärksammas också de normberättelser som olika aktörer förhåller sig till i beskrivningar och återgivanden av händelseförlopp.
Två utgångspunkter för analysen som helhet är dels hänsynstagandet till kontexten, dels fokus på innehållet snarare än formen. Kontextens betydelse poängteras inom både diskursanalysen (Potter och Wetherell, 1987) och den narrativa analysen (Bury, 2001: Reismann & Quinney, 2005). Det empiriska materialet, det vill säga de skrivelser och de officiella dokument och
9 Diskursanalysen sträcker sig från den socio-lingvistiskt influerade diskursanalysen som
betonar språkets performativa funktion och betraktar diskurs som social praktik (Potter & Wetherell, 1987), till Foucaults analytik som kopplar samman diskurser och kunskapsförmedling och som ser diskurser som sätt att representera social praktik (Foucault, 1990). Nämnas kan även den post-strukturalistiska diskursanalysen där diskursbegreppet innefattar både den sociala praktiken och sätten att representera den (Laclau & Mouffe, 1985), liksom den kritiska diskursanalysen som placerar diskurser i en kontext av social praktik (Fairclough, 1995).
utlåtanden som ingår i ett arbetsskadeärende, har således analyserats och tolkats utifrån den process i vilka de är en del. Detta innebär bland annat att jag utgår ifrån att flera av de studerade texterna, oavsett om de är framställda av den som anmält arbetsskadan eller av handläggaren eller försäkringsläkarens, har ett övertalande eller argumenterande syfte. Anmälaren av arbetsskadan försöker i sina skrivelser att övertala Försäkringskassans handläggare liksom den partsammansatta socialförsäkringsnämnd som fattar beslut i ärendet. Delar av handläggarens text är även den avsedd att övertyga den beslutsfattande nämnden, dessutom ofta med stöd i försäkringsläkarens bedömning. När det gäller anmälarnas skrivelser är även en annan kontext viktig att beakta, nämligen den tidsmässiga. Skrivelserna, i de fall där ärendet innehåller flera sådana, har kommit till vid olika tidpunkter under en period som ofta sträcker sig över minst 3-4 år. Vid analysen är det därför av speciellt intresse att se hur beskrivningar och argumentation förändras över tid.
Vid analysen har, som tidigare nämnts, tyngdpunkten lagts vid innehållet i texterna. Vid berättelseanalysen innebär detta att jag i första hand har uppmärksammat vad det är som berättas, snarare än hur detta berättas. Men en förutsättning för en mera fullödig berättelseanalys är att även formen för berättandet övervägs vid analysen (Reismann, 2005). Det finns således anledning att lyfta fram form och innehåll tillsammans då dessa båda aspekter torde bidra till innebörden eller meningen hos en berättelse. Dessutom uppstår olika diskurser och berättelseformat vilka kan antas strukturera enskilda berättelser (Stone-Mediatore, 2003). Sådana format uppmärksammas i såväl läkarnas sätt att skriva utlåtanden som i anmälarna sätt att beskriva och berätta om sina skador. Likaså finns publikt tillgängliga berättelser om utbrändhet som sjukdom och om Försäkringskassans sätt att fungera vilka kan antas influera anmälarna berättelser. På så sätt tas i analysen hänsyn till både vad som berättas och hur detta berättas.