När anmälaren får del av förslaget till beslut har hon möjlighet att avge synpunkter till Försäkringskassan. Som tidigare nämnts utnyttjar 26 anmälare denna möjlighet. Tre av dem ringer till sin handläggare och 23 lämnar in skrivelser. De tre som ringer har endast frågor till kassan, medan de andra vill korrigera uppgifter och/eller protestera mot beslutsförslaget och beslutsunderlaget. Naturligtvis är det i första hand de som föreslås få avslag i arbetsskadeärendet som hör av sig till kassan i denna fas av utredningsprocessen. Men två av de anmälare som skriver till kassan lämnar synpunkter på förslag om godkännande. I det ena fallet anser anmälaren att hon tidigare kunde ha informerats om storleken på den ekonomiska kompensationen, så att hon sluppit hysa så stora förhoppningar. I det andra fallet har anmälaren synpunkter på försäkringsläkarens bedömning och känner sig kränkt av denna.
Missnöje med försäkringsläkarens utlåtande är inte något unikt för detta ärende. 15 av de 23 anmälarna är kritiska till försäkringsläkarens utlåtande och detta är den vanligast förekommande anledningen till att man lämnar in en skrivelse. Kritiken riktas ofta mot det man betecknar som felaktigheter i det underlag som försäkringsläkaren avger sin bedömning utifrån. Framförallt gäller synpunkterna de förhållanden som läkaren anför som konkurrerande skadeorsaker. I tio ärenden menar anmälarna att försäkringsläkaren grundar
sin bedömning på uppgifter som är helt felaktiga. Uppgifterna har i dessa fall hämtats från behandlande läkares journaler eller utlåtanden, och de bygger på vad anmälaren har berättat för sin läkare om sig själv och sitt liv. Exempel på uppgifter som anses felaktiga är: att anmälaren skulle ha problem i äktenskapet, vara rökare, haft tidigare psykiska problem eller att anhöriga har psykiska störningar.
Flera anmälare framför också kritik mot att försäkringsläkarens utlåtande grundas på ett bristfälligt underlag, till exempel att inte alla läkarutlåtanden eller bilagor till anmälarens beskrivning funnits med. Det finns också anmälare som menar att försäkringsläkaren inte beaktat behandlande läkares utlåtanden i tillräckligt hög grad, då den behandlande läkaren har uttalat att det finns ett samband mellan arbetet och skadan. En av anmälarna ifrågasätter i detta sammanhang också försäkringsläkarens kompetens och skriver.
Vad har han för specialistkompetens? Har han överhuvudtaget sysslat med psykiska problem i sin yrkesutövning? Hur kan kassans utredare låta hans ord väga tyngre än en specialistläkare inom psykiatri?
Även om den anmälare som citeras ovan är den enda i materialet som uttalar sig om försäkringsläkarens medicinska kompetens, finns det flera andra exempel på hur försäkringsläkarens auktoritet ifrågasätts. Framförallt är anmälarna kritiska mot att en läkare som de aldrig har träffat kan göra bedömningar av dem ifråga om förhållanden som personlighet, stresskänslighet och kapacitet. Även försäkringsläkarens möjligheter att uttala sig om anmälarens arbetssituation behandlas i vissa skrivelser.
… påstående[t] att ”det rör sig inte om en stress relaterad till arbetsuppgifter där förmågan till starkt känslomässigt engagemang och empati är det viktigaste arbetsredskapen”, är felaktigt enligt min upplevelse och erfarenhet. /…/ Min personliga reflektion: Det är egendomligt att någon som varken känner mig eller har upplevt förhållandena på arbetsplatsen kan dra definitiva slutsatser.
Försäkringsläkarens utlåtanden ger inte bara upphov till protester mot det som anses vara felaktiga uppgifter och slutsatser. Flera anmälare framhåller också att de känner sig kränkta av läkarens bedömningar. Utsagor som att anmälaren har en ”skör personlighet”, är ”överdrivet prestationsinriktad”, har en ”ökad sårbarhet” eller ”inte klarar av självständigt arbete” tillbakavisas av anmälarna och ses som kränkande. Här framförs också synpunkter som att man känner sig ”orättvist behandlad”, ”oduglighetsförklarad” och ”som ett enda stort psykfall” efter att ha läst igenom läkarens utlåtande.
Även Försäkringskassans utredningsprocess uppfattas av vissa anmälare som kränkande. I ett ärende anklagas kassan för att neka ersättning på rasistiska grunder, men oftast är det utredningsprocessens byråkrati, långdragenhet och den utförliga granskningen som lyfts fram av anmälarna. Synpunkterna på beslutsförslaget blir här också ett sätt att protestera mot hur man har behandlats inom socialförsäkringssystemet som helhet. Kritiken är således inte riktad enbart mot arbetsskadehandläggningen utan också mot andra utredningar och rehabiliteringsåtgärder. En av anmälarna lämnar in följande skrivelse.
Nu känner jag att det får vara STOPP på allt ”trassel”!! Efter alla år med långa väntetider, felaktiga bedömningar, förhalningar av ärendet, löften om fysisk rehabilitering och utbildningar som inte hållits, missuppfattningar och ”prat bakom min rygg” så känner jag mig djupt kränkt, orättvist behandlad och hårt tilltufsad!! Jag är utless på att som människa ej bli tagen på allvar med mina besvär. För att göra något åt mig själv som person har jag beslutat att ta kontakt med ett antal olika instanser och med dem diskutera mitt fall, för såhär får det icke fortsätta mera!!
När anmälarna lämnar in skrivelser efter kommuniceringen är det som framgår ovan oftast för att korrigera uppgifter eller för att protestera mot innehållet i beslutsunderlaget. Däremot är det endast i ett fåtal ärenden som anmälaren lägger fram nya uppgifter om arbetssituationen, och inte i något ärende bedöms dessa uppgifter vara av relevans för arbetsskadeavgörandet. Ingen skrivelse leder heller till förändring av kassans förslag till beslut. Men efter anmälarnas synpunkter är det flera ärenden som sänds tillbaka till försäkringsläkaren eller till en annan försäkringsläkare för en ny granskning. I det fall där ärendet sänts till en annan försäkringsläkare blir resultatet, som nämnts i tidigare kapitel, en annan bedömning i arbetsskadefrågan än den tidigare. Det finns också ärenden där samma försäkringsläkare, efter anmälarens skrivelse, reviderar tidigare utlåtanden i fråga om konkurrerande skadeorsaker. Dessa ärenden avslås emellertid med hänvisning till undantagen från försäkringen och revideringen föranleder inte någon ändring av förslaget till beslut.
Av de 42 anmälare som får avslag i ärendet från Försäkringskassan överklagar 13 beslutet. Tre av dessa överklaganden är inte fullständiga skrivelser, utan består i en ansökan om anstånd för att anmälaren skall kunna utveckla sin talan. I dessa ärenden finns inga vidare handlingar i akten. Bland de tio övriga skrivelserna har nio inkommit inom besvärstiden. I sju av dem finns domar från Länsrätten. I ett fall avskrivs ärendet, medan de andra anmälarna får avslag i arbetsskadefrågan. Tre anmälare överklagar vidare till Kammarrätten.
En intressant fråga i det här sammanhanget är om det finns något som är gemensamt för de ärenden i vilka anmälaren överklagar och/eller lämnar in skrivelser efter kommuniceringen. Det enda mönster som jag här har funnit är att det i 70 % av dessa ärenden tas upp konkurrerande skadeorsaker i försäkringsläkarens bedömning. Tendensen blir dock mindre tydlig om man istället utgår från de ärenden där konkurrerande orsaker behandlas och ser hur många som lämnar in skrivelser. I 60 % av de 27 ärenden där konkurrerande orsaker tas upp besvärar sig anmälaren genom skrivelser. Emellertid finns det en skillnad mellan de konkurrerande orsaker som åberopas i de ärenden där anmälarna lämnar in skrivelser och i dem där anmälarna inte hör av sig efter kommuniceringen. I tio av de elva ärenden där anmälarna inte skriver till kassan är de konkurrerande orsaker som tas upp fysiska grundsjukdomar och medicinering för sådana sjukdomar eller har det anmälda tillståndet bedömts vara organiskt betingat eller givits en icke psykiatrisk diagnos. De konkurrerande skadeorsakerna har i dessa ärenden således inget med anmälarens privatliv, personlighet eller psykiska konstitution att göra.
Då överklagandena till innehållet är mycket lika de skrivelser som lämnas in efter kommunicering kommer jag inte att behandla dessa för sig på samma sätt som de tidigare skrivelserna. I stället riktas ljuset nu mot anmälarnas argumentation för att deras skada skall godkännas som en arbetsskada samt mot de visioner av försäkringen som denna argumentation ger uttryck för.