Vilken innebörd arbetsskadebegreppet får i sin tillämpning beror bland annat på vilka beviskrav som gäller för om en skada skall anses som orsakad av arbetet. Genom lagen om arbetsskadeförsäkring mjukades beviskraven upp, och en skada skulle anses som orsakad av arbetet om inte betydligt starkare skäl talade emot det. Till denna presumtion för samband fogades att man i lagen bibehöll en sedan länge gällande princip inom arbetsskadetryggheten, nämligen att man är försäkrad i befintligt skick. Man kan vid en bedömning av om arbetsskada föreligger därför inte utgå från vad som normalt sett är skadligt utan skall ta hänsyn till den enskilda individens känslighet och konstitution. Detta innebär att försäkringen inte enbart gäller när en skadlig faktor i arbetet orsakar en sjukdom, utan också om en faktor i arbetet påskyndar ett förlopp hos en i grunden icke arbetsbetingad sjukdom eller utlöser symtom och försämrar en sådan grundsjukdom.
Avgörandet om arbetsskada skall enligt LAF göras i två steg. Först skall det tas ställning till om det finns skadlig inverkan i arbetet, det vill säga om det i arbetet finns en faktor som sannolikt kunnat orsaka skadan eller försämra en annan sjukdom. Därefter skall det tas ställning till om det föreligger ett samband mellan den skadliga inverkan och sjukdomstillståndet. Samband skulle enligt 1976 års lagstiftning anses föreligga om inte betydligt starkare skäl
talade emot det
Följderna av det generösare arbetsskadebegreppet blev i förstone inte så omfattande och tillämpningen kritiserades för att vara alltför restriktiv. Under
1980-talet kom dock godkännandefrekvensen att öka avsevärt. För
arbetssjukdomar ökade beviljningsfrekvensen från 50 % år 1980 till 87 % 1988
(SOU 1992:39). Även antalet anmälda arbetsskador ökade under 80-talet, från
142 871 år 1980 till 176 156 under 1988. Året 1989 blir dock en vändpunkt, efter detta år minskar både antalet anmälda skador och andelen godkända skador. En förklaring till minskningen är den kritiska debatt kring arbetsskadeförsäkringen som blossade upp under senare delen av 80-talet. Försäkringen fick kritik från läkare, vilka menade att den inte urskiljde de skador som verkligen var orsakade av arbetet (Petersson, 1995). Efter en granskning av riksdagens revisorer anklagades försäkringen och dess tillämpning med långa handläggningstider också för att vara rehabiliteringshindrande (R R, 1989). Till detta skall läggas kostnader vilka översteg arbetsskadefondens resurser och som därför kom att belasta statsbudgeten (Petersson, 1995). År 1991 tillsattes därför en utredning för att överväga förändringar i lagen om arbetsskadeförsäkring, vilken förslog skärpningar av beviskraven.
Arbetsskadebegreppet vid tidpunkten för studien
Vid 1993 års ändring av lagen behölls det generella arbetsskadebegreppet, men de ändringar som antogs innebar att kraven höjdes både med avseende på bedömningen av skadlig inverkan och samband mellan den skadliga inverkan och besvären. Förändringen innebar att kraven för bevis flyttades från en presumtion för samband till det motsatta. Enligt de regler som gäller sedan januari 1993 skall skadlig inverkan nu anses föreligga;
Vid inverkan av en faktor som med hög grad av sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som den försäkrade drabbats av (Prop. 1992/93:30; 1993/92: Sfu8).
Med hög grad av sannolikhet menas enligt förarbetena att den samlade kunskapen med betydande grad av sannolikhet skall tala för att en viss faktor i arbetsmiljön är skadlig, Det räcker således inte med en enskild forskares eller läkares uppfattning om skadlighet. När det gäller bedömningen av samband, gäller nu att ”övervägande skäl skall tala för att ett samband föreligger” (ibid.). Även denna skrivning syftar på kravet att den samlade kunskapen skall tala för ett samband. Dessutom påpekades i utredningen liksom i propositionen att konkurrerande skadeförhållanden utanför arbetet skulle komma att granskas mera ingående vid arbetsskadeutredningen. Den försäkrades fritidsaktiviteter skulle, liksom påfrestande familjeförhållanden, nu kunna ses som konkurrerande skadeorsaker. Samtidigt med de förändrade bevisreglerna infördes också de tidigare nämnda undantagen gällande psykiska och psykosomatiska skador i lagtexten. En passus avseende undantagens räckvidd infogades också i texten. Till den uppräkning som tidigare fanns i propositionen lades nu skrivningen ”eller därmed jämförliga förhållanden”.
De förändrade bevisreglerna bidrog till en betydande minskning av andelen godkända arbetssjukdomsärenden, och den godkännandefrekvens på
87 % som tidigare omtalats för året 1988 kan jämföras med 2001 års siffra på
45 %. Beviljningsfrekvensen blev till och med lägre än man hade förväntat sig vid införandet av de nya bevisreglerna, och regeringen tillsatte 2001 åter en utredning kring arbetsskadeförsäkringen. Man befarade nu att allt för många skador som orsakas av arbetet inte ersattes av försäkringen. (Prop.
2001/02:81). Dock är det som tidigare sagts de striktare beviskraven från 1993
5 Metod
Den här redovisade studien är detaljanalys av akter och utredningsmaterial i enskilda arbetsskadeärenden. Urvalet av ärenden har inriktats mot psykosocialt betingade skador med psykisk diagnos. Det empiriska materialet
omfattar 48 ärenden som avgjorts under åren 2001 och 2002 vid
Försäkringskassan i Östergötland.
För att finna en ingång till och få en överblick över den totala mängden ärenden inom den aktuella skadekategorin gjordes en genomgång av protokoll från samtliga sju socialförsäkringsnämnder i vid Östergötlands läns Försäkringskassa under åren 2001 och 2002. Under genomgången registrerades alla arbetssjukdomsärenden med en psykosocialt betingad skada. Med detta menas här ärenden med psykiska besvär såsom depression, utbrändhetssymptom, eller ångest och/eller en psykosocial faktor som angiven orsak, t ex stress, konflikter på arbetsplatsen eller omorganisation. Anledning till dessa dubbla urvalskriterier är att beslutformuleringarna i vissa ärenden saknar angiven orsak. Dock har jag uteslutit ärenden med orsak i olyckor eller hotsituationer även om dessa har givits en psykisk diagnos som post-traumatiskt stressyndrom. Detta för att kunna fokusera på ärenden med stressrelaterade besvär, d v s sådana ärenden som kan betraktas som nya i arbetsskadehänseende och i vilka skadorna ligger nära utbrändhetsdiagnosen.
Vid genomgången fanns totalt 119 ärenden inom den angivna kategorin.
Antalet ärenden var högre år 2002 än 2001. År 2002 fanns 75 ärenden som motsvarar 63 % av de 119 ärendena. Samma siffra för år 2001 är 44 ärenden eller 37 %.
Av de 119 ärendena gällde 77 ärenden kvinnor och 42 män. Detta betyder att 65 % av ärendena gällde kvinnor och 35 % gällde män, vilket måste betraktas som representativt då kvinnorna enligt den nationella statistiken står
för ca 70 % av anmälningarna inom kategorin. Den mest frekventa skadan är
psykiska besvär med 74 (62 %) ärenden. Lägger man dessutom till ärenden med en kombination av psykisk och annan diagnos t ex muskelvärk, blir skadegruppen hela 74 % av ärendena eller 88 stycken. Tabellen nedan visar fördelningen av ärenden mellan olika skadetyper uppdelat på kvinnor, män och totalt.
Tabell 1. Ärenden med psykosocialt betingade skador år 2001-2002 Skadegrupp Kvinnor antal (%) Män antal (%) Båda
könen antal Båda könen (%) Psykiska besvär 53 (69 %) 21 (50 %) 74 62 Hjärta 3 (4 %) 11 (26 %) 14 12 Muskel o skelett 3 (4 %) 1 (2 %) 4 3 Huvud 2 (3 %) 1 (2 %) 3 2 Psykisk samt muskel 11 (14 %) 3 (7 %) 14 12 Psykisk samt mage 1 (2 %) 1 1 Psykisk samt huvud 1 (2 %) 1 1 Övriga 5 (6 %) 3 (7 %) 8 7 Totalt 77 (100 %) 42 (98 %) 119 100
Som tabellen ovan visar är det en större andel kvinnor än män som har en psykisk skada. Likaså är det fler kvinnor än män som har psykiska besvär i kombination med besvär i muskler eller skelett. Av männen har fler besvär med hjärt- och kärlsjukdomar.
För att komma närmare de s.k. nya sjukdomarna med psykisk diagnos, så som utbrändhet, behövdes ytterligare avgränsningar. Målet var att dels få ett så informationsrikt material som möjligt i förhållande till undersökningens syfte, dels att göra en totalundersökning av alla ärenden inom en bestämd grupp skador. Mot bakgrund av den kunskap som finns i den offentliga statistiken kring anmälda arbetsskador föreföll det lämpligt att koncentrera sig på de mest frekventa skadorna och skadeorsakerna, således utbrändhet respektive stress och hög arbetsbelastning. Utifrån denna avgränsning utvaldes alla ärenden med en psykisk skada i vilka beslutstexten innefattade begreppen stress och hög arbetsbelastning som uppgiven skadeorsak och/eller hade en skada med diagnosen utbrändhet eller en därmed jämförlig diagnos, som
utmattningsdepression, burn-out syndrome, trötthetssyndrom. 51 ärenden
uppfyllde urvalskriterierna. Av olika anledningar bortföll 3 ärenden7 vid
datainsamlingen och det slutliga materialet omfattar som framgår ovan 48
ärenden där skadan antingen är utbrändhet eller den uppgivna orsaken är stress och diagnosen psykisk.
Alla ärendena utom ett har avgjorts enligt de regler som gäller från 1993. Av de 48 ärendena gäller 37 stycken (77 %) kvinnor och 11 (23 %) män. Andelen kvinnor är här jämförbar med den statistik som finns angående avgjorda arbetsskador inom kategorin för landet som helhet. Den yngsta i materialet var 24 år och den äldsta 65 år vid beslutstillfället. Åldersskillnaden mellan könen är liten, medelåldern för kvinnor är 54,3 år och 55,9 för männen. En övervägande majoritet av anmälarna har arbetat inom den offentliga sektorn (73 %), och där i huvudsak med arbetsuppgifter inom vård, skola och omsorg (54 %).
7 Ett ärende bortföll då det inte avgjordes, i ett ärende avgjordes skadan som uteslutande
Godkännandefrekvensen i materialet är 12,5 %, vilket kan jämföras med
23 % år 2001 och 20 % år 2002 för kategorin i landet som helhet. En förklaring till denna stora skillnad i godkännandefrekvens kan vara att fokus här ligger på just utbrändhetsärenden och på vissa orsaker, vilka kan ha en lägre godkännandefrekvens än andra skadefaktorer och skador. Men det kan också vara en fråga om regionala skillnader i tillämpningen, vilket bland annat påpekas av Marklund och Bildt (2003). En utförligare presentation av de undersökta ärendena finns i de empiriska kapitlen.