Anmälningsskyldighet vid utstationering

16.2.1

Problembeskrivning och syftet med förslagen

Ett väl fungerande utstationeringsregister med korrekta uppgifter om ut- stationeringar till Sverige är en förutsättning för att utstationerings-

154

regelverket ska fungera i praktiken. Ett sådant register ger kunskap om var arbete utförs av utstationerade arbetstagare och tillgång till uppgifter som arbetstagarorganisationerna behöver för att komma i kontakt med före- trädare för en utstationerande arbetsgivare och i förekommande fall förhandla om kollektivavtal med företag som utstationerar arbetstagare i Sverige. Det ger arbetstagarorganisationerna bättre förutsättningar för att fullgöra sitt uppdrag att övervaka löne- och anställningsvillkor för de ut- stationerade arbetstagarna så att de tillförsäkras skydd enligt ut- stationeringsdirektivet och tillämpningsdirektivet. Även myndigheter behöver ha tillgång till korrekta uppgifter om utstationerande företag för att utföra sina uppgifter. I dag finns det omfattande underlag som tydligt pekar på att ett betydande antal utstationeringar inte anmäls och att registret inte ger en korrekt bild av de utstationeringar som förekommer. Förslagen om förändringar i fråga om anmälningsskyldigheten bedöms vara nödvändiga för att utstationeringsregistret ska ge en mer rättvisande bild av de utstationeringar som sker i Sverige.

Förslagen är i huvudsak följande:

– Arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige ska vara skyldiga att göra en anmälan till Arbetsmiljöverket om utstationeringen och utse en kontaktperson i Sverige även för utstationeringar om högst fem dagar.

– Arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige ska vara skyldiga att lämna dokumentation till tjänstemottagaren i Sverige som visar att en anmälan har gjorts till Arbetsmiljöverket. Mottagaren av tjänsten i Sverige ska vara skyldig att underrätta Arbetsmiljöverket om den utstationerande arbetsgivaren inte visar att anmälningsskyldigheten fullgjorts.

– En sanktionsavgift ska tas ut om en arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige inte lämnar dokumentation till tjänstemottagaren eller om tjänstemottagaren inte underrättar Arbetsmiljöverket om den uteblivna dokumentationen.

– Arbetsmiljöverket ska få utökade befogenheter vid sin tillsyn över att bestämmelserna om anmälningsskyldighet och kontaktperson följs. Förslagen syftar till att skydda utstationerade arbetstagare, underlätta arbetstagarorganisationernas arbete och ge svenska myndigheter möjlighet att få kännedom om och komma i kontakt med utstationerande företag. Sammantaget bör detta bidra till att utstationeringslagens regler fungerar bättre i praktiken.

16.2.2

Alternativa lösningar

En alternativ lösning är att låta dagens regelverk om anmälningsskyldighet kvarstå oförändrat. Mot bakgrund av att utstationeringsregistret i dag inte ger en rättvisande bild av utstationering i Sverige, anser regeringen att det inte framstår som ett lämpligt alternativ att avstå från att göra några ändringar. Problemen med att alltför få företag är registrerade i ut- stationeringsregistret skulle sannolikt kvarstå.

En annan lösning skulle kunna vara att införa mindre ingripande lösningar än en utökad informationsskyldighet för tjänstemottagaren, t.ex. utökade resurser eller uppdrag till berörda myndigheter och informations-

155 spridning. Mindre ingripande lösningar framstår dock inte som tillräckliga

för att komma till rätta med problemen. Ett betydande antal ut- stationeringar anmäls inte i dag trots Arbetsmiljöverkets utredningsarbete och informationsspridning. Att endast inrikta sig på sådana insatser skulle sannolikt leda till att problemen med att alltför få är registrerade i ut- stationeringsregistret kvarstår.

När det gäller tidpunkten för anmälan skulle ett tänkbart alternativ vara att för kortare utstationeringar och i vissa situationer göra undantag från huvudregeln om att anmälan ska ske senast när arbetet påbörjas. I Finland finns ett undantag från anmälningsskyldigheten vid utstationering inom koncerner om utstationeringen är kortare än fem dagar. Övervägande skäl talar dock för att ta bort undantagsregeln för all utstationering då det bidrar till att skapa ett enklare, mer enhetligt och tydligare regelverk. Dessutom kvarstår enligt regeringens förslag möjligheten för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten.

En invändning som skulle kunna riktas mot förslaget om att tjänste- mottagaren under vissa förutsättningar ska underrätta Arbetsmiljöverket är att det leder till en för omfattande administrativ börda för tjänste- mottagaren. De negativa effekterna av en sådan underrättelseskyldighet bör dock inte överdrivas. I de fall tjänstemottagaren inte får dokumentation om att en anmälan har skett är det inte någon omfattande arbetsinsats att underrätta Arbetsmiljöverket och det kräver inte någon komplicerad bedömning. I normalfallet får det antas stå klart om motparten är ett ut- stationerande företag och om det föreligger en anmälningsskyldighet, men det kan inte uteslutas att det i enstaka fall kan vara svårare för tjänste- mottagaren att bedöma om anmälningsskyldigheten gäller. Det är dock rimligt att förutsätta att inblandade aktörer har nödvändig kunskap om förhållandena som rör den tjänst man avtalar om. Att förslaget skapar incitament för den utländska arbetsgivaren att anmäla utstationeringar till Arbetsmiljöverket och bidrar till att fler utstationerade arbetstagare registreras gör att förslaget framstår som ändamålsenligt.

Förslaget att mottagaren av tjänsterna under vissa förutsättningar ska underrätta Arbetsmiljöverket skulle vidare kunna begränsas till att bara omfatta vissa branscher. I Danmark gäller mottagarens skyldighet att agera bara i de branscher där det anses finnas ett större behov av sådan information. Undantag för vissa branscher kan dock skapa gräns- dragningsproblem och otydlighet. Därför framstår en generell regel om att tjänstemottagare i alla branscher ska underrätta Arbetsmiljöverket som mest tydlig och ändamålsenlig. Skyldigheten ska dock inte gälla om en enskild person mottar tjänsterna för privat bruk.

Det skulle vidare kunna övervägas att låta tjänstemottagaren anmäla de utstationerade arbetstagarna i registret och se till att den utstationerade arbetsgivaren utser en kontaktperson och anmäler denne till registret. Detta framstår dock som en alltför stor administrativ börda för tjänste- mottagaren, eftersom denne kommer att ha svårt att få tillgång till de uppgifter som ska anmälas.

Mot bakgrund av de svårigheter som Arbetsmiljöverket i dag möter i samband med myndighetens utredningsarbete framstår det inte som något tillfredsställande alternativ att inte genomföra några förändringar avseende myndighetens befogenheter.

156

16.2.3

Vilka berörs av regleringen?

Förslagen påverkar i första hand utländska företag som utstationerar arbetstagare i Sverige och tjänstemottagare i Sverige. Vidare får förslagen konsekvenser för Arbetsmiljöverkets tillsyn, för andra myndigheter som behöver komma i kontakt med de utstationerande arbetsgivarna och för arbetstagarorganisationernas arbete. Förslagen får även konsekvenser för de arbetstagare som utstationeras till Sverige då de föreslagna regel- förändringarna syftar till att säkerställa att de tillförsäkras skydd enligt ut- stationeringsdirektivet och tillämpningsdirektivet. Förslagen påverkar dock inte enskilda som mottar tjänster för privat bruk.

16.2.4

Konsekvenser för företag och arbetsgivare

Förslaget om att tjänstemottagaren i Sverige får en skyldighet att under- rätta Arbetsmiljöverket om den utstationerande arbetsgivaren inte visar att anmälningsskyldigheten har fullgjorts beräknas innebära en mindre administrativ börda och därmed begränsade kostnadsökningar för tjänste- mottagare i Sverige. I normalfallet får det antas stå klart för tjänste- mottagen om motparten är ett utstationerande företag och om det föreligger en anmälningsskyldighet. Det bedöms inte krävas någon omfattande arbetsinsats att underrätta Arbetsmiljöverket i de fall tjänste- mottagaren inte får dokumentation om att en anmälan har skett. Det är svårt att närmare uppskatta antalet tjänstemottagare som berörs.

Förslaget om att anmälningsskyldigheten ska gälla från första dagen beräknas innebära ett visst merarbete för de utländska arbetsgivare som tidigare endast haft kortare utstationeringar och kunnat använda sig av undantagsregeln från anmälningsskyldigheten. Då det praktiska förfarandet avseende anmälan enkelt kan fullgöras via Arbetsmiljöverkets webbplats bedöms det dock inte krävas någon omfattande arbetsinsats och därmed inte något större merarbete.

Förslagen förväntas också medföra att det blir svårare för oseriösa arbetsgivare att kringgå reglerna i utstationeringslagen. Förslagen förväntas därmed leda till förbättrade konkurrensförhållanden för både de utstationerande arbetsgivare som följer reglerna och för inhemska företag.

Förslagen gäller lika för såväl stora som små företag. Förslagen syftar till att säkerställa att de utstationerade arbetstagarna tillförsäkras skydd enligt utstationeringsdirektivet och tillämpningsdirektivet. Ett väl fungerande utstationeringsregister med korrekta uppgifter om ut- stationeringar i Sverige är en förutsättning för att utstationerings- regelverket ska fungera i praktiken. Mot den bakgrunden har det inte varit lämpligt att göra undantag eller särregler för små företag.

16.2.5

Konsekvenser för stat, kommuner och regioner

Regeringens förslag kommer att påverka Arbetsmiljöverkets arbete. Genom förslagen kommer Arbetsmiljöverket att ges utökade befogenheter och myndigheten kommer inte längre att behöva ta ställning till försenade anmälningar då anmälningsskyldigheten kommer att gälla från första dagen. Detta bör underlätta myndighetens arbete och därmed minska

157 arbetsmängden hos myndigheten. Att Arbetsmiljöverket även har att rikta

sin tillsyn mot tjänstemottagare i Sverige kan däremot leda till en ökad arbetsmängd. Sammantaget bedöms dock en eventuell ökad arbetsbörda kunna hanteras inom ramen för myndighetens nuvarande anslag.

Vidare kan förslagen leda till en viss ökning av antalet mål i förvaltningsdomstolarna, då ett mer rättvisande utstationeringsregister kombinerat med Arbetsmiljöverkets utökade befogenheter vid tillsyn kan leda till fler förelägganden om sanktionsavgift. I de fall ett föreläggande inte godkänns får Arbetsmiljöverket ansöka till förvaltningsdomstol om att sanktionsavgiften ska tas ut. För överklagande av en förvaltningsdomstols beslut krävs prövningstillstånd. Fler beslut av Arbetsmiljöverket kan leda till en viss ökning av antalet ansökningar till förvaltningsdomstolarna. Hittills har antalet ansökningar om avgiftsföreläggande emellertid varit mycket begränsat. En eventuell ökning av antalet mål i förvaltnings- domstolarna bedöms därmed kunna hanteras inom ramen för nuvarande anslag.

Förslagen förväntas inte leda till några konsekvenser för kommuner eller regioner. Inte heller förväntas förslagen påverka möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.

16.2.6

Förslagens förenlighet med EU-rätten och

internationella åtaganden

De föreslagna ändringarna syftar till att säkerställa att de arbetstagare som utstationeras till Sverige tillförsäkras skydd enligt EU:s utstationerings- regelverk genom att regelverket fungerar bättre i praktiken. Reglerna är utformade så att de ska hålla sig inom EU-rättens ramar och de bedöms vara förenliga med relevant EU-rätt.

Sverige är bundet av flera ILO-konventioner och av den europeiska sociala stadgan. Därutöver är Sverige bundet av den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättig- heterna och de grundläggande friheterna, vilken gäller som lag i Sverige, lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Av den europeiska sociala stadgan och ILO:s konvention nr 98 och nr 154 följer att stater har en skyldighet att främja kollektiva förhandlingar. Ett ut- stationeringsregister med korrekta uppgifter är vidare en förutsättning för arbetstagarorganisationernas möjlighet att komma i kontakt med företrädare för en utstationerande arbetsgivare och, i förekommande fall, förhandla om kollektivavtal. Detta överensstämmer med skyldigheterna i de ILO-konventioner som Sverige har ratificerat och med den europeiska sociala stadgan. Förslagen bedöms i övrigt inte få några direkta följder för internationella åtaganden och anses vara förenliga med dessa.

16.2.7

Konsekvenser för jämställdhet mellan kvinnor och

män

De föreslagna ändringarna tillämpas på samma sätt på män och kvinnor. Det saknas data från Arbetsmiljöverket och utstationeringsregistret om hur

158

många av de utstationerade arbetstagarna som är kvinnor respektive män. Eftersom utstationering i Sverige i högre utsträckning sker inom traditionellt mansdominerande branscher, såsom bygg, anläggning, industri och transport kommer reglerna sannolikt i praktiken att påverka fler män än kvinnor.

16.2.8

Konsekvenser i övrigt

Förslagen förväntas ge arbetstagarorganisationerna bättre förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag att övervaka löne- och anställningsvillkor för de utstationerade arbetstagarna. Det förväntas i sin tur ge positiva effekter för de utstationerade arbetstagarna som tillförsäkras skydd enligt ut- stationeringslagen.

Förslagen förväntas även medföra att fler utländska arbetsgivare anmäler utstationering, både med anledning av att anmälnings- skyldigheten gäller från första dagen och att därmed även kortare ut- stationeringar omfattas av anmälningsskyldigheten och med anledning av att en underrättelseskyldighet för tjänstemottagare borde öka incitamentet att anmäla utstationering.

Förslaget om att Arbetsmiljöverket ges utökade befogenheter förväntas bidra till myndighetens möjligheter att bedriva ett effektivare tillsyns- arbete.

Förslagen förväntas vidare leda till positiva konsekvenser för andra myndigheter som behöver komma i kontakt med de utstationerande arbets- givarna.

Sammantaget förväntas förslagen få positiva effekter för regel- efterlevnaden.