övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: De föreslagna ändringarna i lagen om ut-
stationering av arbetstagare, lagen om medbestämmande i arbetslivet, lagen om uthyrning av arbetstagare, arbetsmiljölagen, lagen om anställningsskydd, utlänningslagen och lagen om ömsesidigt bistånd med indrivning av vissa sanktionsavgifter vid utstationering ska träda i kraft den 30 juli 2020.
Vid tillämpningen av bestämmelsen om sammanläggning av ut- stationeringstid vid långvarig utstationering ska tid som en annan arbetstagare har varit utstationerad före ikraftträdandet inte beaktas.
Bestämmelsen om tjänstemottagarens skyldighet att underrätta Arbetsmiljöverket om att den utstationerande arbetsgivaren inte har lämnat dokumentation som visar att en anmälan har gjorts till Arbets- miljöverket, ska inte tillämpas när det gäller arbete som en utstationerad arbetstagare har påbörjat före ikraftträdandet.
För en arbetstagare som vid ikraftträdandet har varit utstationerad i Sverige i mer än 12 månader ska en anmälan om förlängning göras senast den 30 juli 2020.
För arbete som en utstationerad arbetstagare har påbörjat före ikraft- trädandet gäller bestämmelserna om skyldighet att anmäla en ut- stationering till Arbetsmiljöverket samt att utse och anmäla en kontakt- person till Arbetsmiljöverket i den äldre lydelsen.
Äldre föreskrifter i lagen om utstationering av arbetstagare och lagen om uthyrning av arbetstagare ska fortfarande gälla för verksamhet som avser körning på en för allmän trafik upplåten väg med ett lastat eller olastat fordon som används för transport av personer eller gods. Detta ska dock inte gälla bestämmelserna om anmälningsskyldighet och kontaktperson i lagen om utstationering av arbetstagare.
Förslaget i SOU 2019:25: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska utstationeringslagen och uthyrningslagen, när det gäller vägtransportsektorn, tillämpas i deras lydelse före den 30 juli 2020 till den dag då en lagstiftningsakt om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fastställande av sär- skilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn börjar tillämpas.
Remissinstanserna: TCO instämmer i utredningens bedömning.
Arbetsdomstolen ifrågasätter om övergångsbestämmelsen om bestämmelsen om sammanläggning av utstationeringstid vid långvarig ut- stationering uppnår det resultat som utredningen avsett. Sveriges Åkeri-
företag efterfrågar ett förtydligande om att utstationeringsdirektivet i dess
ursprungliga lydelse redan gäller inom vägtransportsektorn.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorian föreslår att förslagen ska träda i kraft den 2 juli 2018.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att förslagen bör
143
Förslaget i SOU 2017:24: Utredningen föreslår att förslaget ska träda i
kraft den 1 januari 2018.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågorna särskilt. Skälen för regeringens förslag
Ikraftträdandedag
I artikel 3.1 i ändringsdirektivet anges att medlemsstaterna ska anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juli 2020. Förslagen som genomför ändringsdirektivet bör därför träda i kraft det datumet. Det är lämpligt att detsamma även gäller för övriga förslag i denna lagrådsremiss.
Allmänt om bestämmelserna om långvarig utstationering
I denna lagrådsremiss föreslås nya bestämmelser om utstationerade arbets- tagares villkor vid långvarig utstationering.
Bland annat mot bakgrund av ändringsdirektivets ändamål och innehåll och reglernas syfte att skydda utstationerade arbetstagare gör regeringen bedömningen att direktivet bör genomföras så att det utökade skyddet för långvarigt utstationerade arbetstagare även ska komma de arbetstagare till del som vid ikraftträdandet har varit utstationerade under lång tid. Varje arbetstagare som vid tidpunkten för ikraftträdandet har varit utstationerad tillräckligt lång tid bör därför betraktas som långvarigt utstationerad enligt de nya bestämmelserna.
En arbetstagare som vid ikraftträdandet har varit utstationerad i mer än 12 eller, i visst fall, 18 månader, bör ha rätt till de ytterligare villkor som enligt lag tillkommer vid en långvarig utstationering. Likaså bör svenska arbetstagarorganisationer redan vid ikraftträdandet ha möjlighet att vidta stridsåtgärder i syfte att reglera villkoren för långvarigt utstationerade arbetstagare om arbetsgivarens tjänsteutövning i Sverige vid den tid- punkten har pågått eller ska pågå i mer än 12 månader. Detta kräver inte någon uttrycklig ikraft- eller övergångsbestämmelse utan kommer att gälla ändå.
Bestämmelsen om sammanläggning av utstationeringstid vid långvarig utstationering
Regeringen föreslår i denna lagrådsremiss att den tid som andra ut- stationerade arbetstagare har utfört arbete på samma plats i vissa fall ska beaktas när varaktigheten av en utstationering ska bedömas. Den tid som andra arbetstagare har utfört samma arbete på samma plats före ikraft- trädandet bör inte beaktas när det avgörs om en arbetstagare är långvarigt utstationerad. Däremot bör tid som arbetstagaren själv har varit ut- stationerad före ikraftträdandet räknas med. Om en arbetstagare påbörjar en utstationering före ikraftträdandet men fortsätter vara utstationerad efter ikraftträdandet och därefter ersätts av en annan utstationerad arbets- tagare bör den första arbetstagarens utstationeringstid som ligger efter ikraftträdandet räknas med vid bedömningen av om den andre arbets- tagaren är långvarigt utstationerad. Detta motsvarar utredningens förslag såsom det beskrivs av utredningen. Som Arbetsdomstolen påpekar kommer detta dock inte till uttryck i den av utredningen föreslagna
144
bestämmelsen, som därför bör formuleras annorlunda. Vid tillämpningen av bestämmelsen om sammanläggning av utstationeringstid vid långvarig utstationering bör tid som en annan arbetstagare har varit utstationerad före ikraftträdandet inte beaktas.
Bestämmelserna om skyldighet för arbetsgivare att lämna dokumentation och för tjänstemottagare att underrätta Arbetsmiljöverket
Regeringen föreslår i avsnitt 10.3 att en utstationerande arbetsgivare ska lämna dokumentation till tjänstemottagaren i Sverige som visar att en anmälan om utstationering har gjorts. Sådan dokumentation ska lämnas senast när en utstationerad arbetstagare påbörjar arbetet i Sverige. Om tjänstemottagaren inte får sådan dokumentation ska denne vara skyldig att underrätta Arbetsmiljöverket om detta senast tre dagar efter det att arbetet påbörjats.
Förslagen innebär nya skyldigheter för både den utstationerande arbets- givaren och för tjänstemottagaren. Detta talar för att bestämmelserna endast ska tillämpas när det gäller arbeten som har påbörjats efter ikraft- trädandet. De föreslagna bestämmelserna är utformade så att skyldigheten är nära kopplad till tidpunkten för när en utstationerad arbetstagare på- börjar arbetet i Sverige. Det kan därför ifrågasättas om bestämmelserna överhuvudtaget skulle kunna tillämpas beträffande arbete som påbörjats före lagens ikraftträdande. För att det inte ska råda någon tveksamhet bör det ändå föreskrivas att bestämmelsen om att tjänstemottagarens under- rättelseskyldighet inte ska tillämpas när det gäller arbete som en ut- stationerad arbetstagare har påbörjat före ikraftträdandet.
Bestämmelsen om förlängning av tidsgränsen vid långvarig utstationering
I avsnitt 7.2 föreslås att tidsgränsen för när villkoren vid långvarig ut- stationering ska tillämpas ska kunna förlängas, om arbetsgivaren gör en motiverad anmälan om förlängning senast den dag arbetstagaren har varit utstationerad i Sverige i 12 månader. Det kan dock inträffa att en arbets- tagare vid ikraftträdandet redan har varit utstationerad i mer än 12 månader, men mindre än 18 månader. Arbetsgivaren bör i sådana fall ha möjlighet att göra en anmälan om förlängning senast dagen för ikraft- trädandet.
Bestämmelserna om anmälningsskyldighet till Arbetsmiljöverket och om att utse och anmäla en kontaktperson
Regeringen föreslår i avsnitt 10.2 att bestämmelserna om anmälnings- skyldighet och bestämmelserna om att utse och anmäla en kontaktperson även ska gälla för utstationeringar som understiger fem dagar. Detta innebär en utökad skyldighet för den utstationerande arbetsgivaren på så sätt att utstationeringar som tidigare var undantagna från anmälnings- skyldigheten nu ska anmälas till Arbetsmiljöverket. Sådana ut- stationeringar ska nu också, till skillnad från tidigare, vara förenade med en skyldighet att utse en kontaktperson. Bestämmelserna bör därför endast tillämpas beträffande arbete som har påbörjats efter lagens ikraftträdande. När det gäller arbete som en utstationerad arbetstagare har påbörjat före ikraftträdandet bör i stället bestämmelserna om anmälningsskyldighet till
145 Arbetsmiljöverket och bestämmelserna om att utse och anmäla kontakt-
person tillämpas i den äldre lydelsen.
Särskilt om vägtransportsektorn
Enligt artikel 3.3 i ändringsdirektivet ska direktivet vara tillämpligt på vägtransportsektorn från och med den dag då en lagstiftningsakt om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och om fast- ställande av särskilda bestämmelser med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransport- sektorn börjar tillämpas. Innebörden av artikel 3.3 i ändringsdirektivet är att de bestämmelser i svensk rätt som införs till följd av ändringsdirektivet inte ska tillämpas på vägtransportsektorn innan en sådan lagstiftningsakt har börjat att tillämpas.
Det är ännu okänt när en lagstiftningsakt som anges i ändringsdirektivets artikel 3.3 ska börja tillämpas. När det gäller utstationeringslagen och uthyrningslagen bör äldre föreskrifter fortsätta gälla i förhållande till väg- transportsektorn. Med vägtransportverksamhet bör förstås all körning på en för allmän trafik upplåten väg med ett lastat eller olastat fordon som används för transport av personer eller gods, jfr artikel 4 a Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85.
Förändringarna i utstationeringslagens bestämmelser om anmälnings- skyldighet och kontaktperson syftar inte till att genomföra ändrings- direktivet. Det finns därför inte någon anledning till att de inte ska börja tillämpas vid ikraftträdandet. Dessa regler bör därför i sin nya lydelse tillämpas också i förhållande till vägtransportsektorn.