12.1
Ändrade rättegångsregler i utstationeringslagen
12.1.1
Tillämplig rättegångsordning
Regeringens förslag: Mål om tillämpningen av författningsreglerade
villkor som gäller vid långvarig utstationering och om arbetsgivarens skyldighet att upplysa arbetstagare om den sammanlagda tid som en eller flera arbetstagare har varit utstationerade för att utföra samma arbete på samma plats ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister, i den mån tvisten rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Förslaget i SOU 2019:25: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag. I utredningens förslag anges inte att det bara gäller i den mån tvisten rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan särskilt.
Skälen för regeringens förslag: Tvister om kollektivavtal och andra
tvister rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare (arbets- tvister) handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister med Arbetsdomstolen som slutinstans. I dessa tvister kan den avtals- slutande arbetstagarorganisationen i vissa fall föra talan direkt i Arbets- domstolen. Den avtalsslutande arbetstagarorganisationen har under vissa förutsättningar möjlighet att föra talan för sina medlemmar eller före detta medlemmar. En arbetstagare som själv vill föra sin talan kan inte föra talan direkt i Arbetsdomstolen utan måste alltid börja vid tingsrätt med möjlighet att överklaga till Arbetsdomstolen.
134
I nuvarande 25 § utstationeringslagen anges i dag vilka tvister enligt den lagen som ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Det gäller bl.a. mål som rör lagreglerade villkor inom den hårda kärnan. Även mål om villkoren vid långvarig utstationering bör handläggas enligt den lagen. I allmänhet torde sådana tvister röra förhållandet mellan arbets- givare och arbetstagare. För att utesluta möjligheten att lagen om rätte- gången i arbetstvister pekas ut som tillämplig rättegångsordning för något mål som inte rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare bör detta anges som en förutsättning.
Även mål som rör den i avsnitt 7.4 föreslagna utökade upplysnings- skyldigheten för arbetsgivare bör handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister, då sådana mål rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att mål om tillämpningen av författningsreglerade villkor som gäller vid långvarig utstationering och mål om arbetsgivarens upplysningsplikt ska handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister, i den mån tvisten rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
12.1.2
Tidsfrister och preskription
Regeringens förslag: I mål om tillämpningen av de författnings-
reglerade villkor som gäller vid långvarig utstationering ska i fråga om preskription tillämpas det som gäller enligt svensk lag eller annan författning för arbetstagare i motsvarande situation.
I mål om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagare om och i så fall under vilken sammanlagds tid en eller flera arbetstagare har varit utstationerade för att utföra samma arbete på samma plats ska bestämmelserna i lagen om medbestämmande i arbetslivet tillämpas när det gäller inom vilken tid förhandling ska begäras eller talan väckas.
Förslaget i SOU 2019:25: Överensstämmer med regeringens förslag.
Bestämmelsen i utredningens förslag har dock en annan redaktionell utformning.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag
Författningsreglerade villkor vid långvarig utstationering
I avsnitt 7.1 föreslås att en arbetsgivare vid långvarig utstationering på arbetstagaren ska tillämpa de arbets- och anställningsvillkor som enligt lag eller annan författning är tillämpliga på motsvarande arbetstagare i Sverige, med vissa undantag. Det görs inte någon uppräkning av vilka författningar som kan komma i fråga. En fråga som uppstår är vilka tidsfrister och preskriptionsregler som ska tillämpas när det gäller en utstationerad arbetstagares krav enligt sådana författningsreglerade villkor som blir tillämpliga först vid långvarig utstationering. Det är enligt regeringens mening lämpligast att samma preskriptionsregler ska gälla som normalt gäller enligt den arbetsrättsliga författning som är aktuell i det enskilda fallet. Detta motsvarar utredningens förslag, som inte heller
135 någon remissinstans har invänt emot. Bestämmelsen bör dock av
tydlighetsskäl utformas något annorlunda än vad utredningen föreslår. I mål om tillämpningen av de författningsreglerade villkor som gäller vid långvarig utstationering bör, i fråga om preskription, det tillämpas som gäller enligt svensk lag eller annan författning för arbetstagare i mot- svarande situation.
Den utökade upplysningsskyldigheten för arbetsgivare
I avsnitt 7.4 föreslås en skyldighet för arbetsgivare att upplysa en ut- stationerad arbetstagare om han eller hon ersätter en annan arbetstagare. Det är en vanlig ordning att svensk arbetsrättslig lagstiftning hänvisar till preskriptionsfristerna i medbestämmandelagen. I mål om flera av de skyldigheter som arbetsgivare har enligt utstationeringslagen tillämpas också medbestämmandelagens preskriptionsfrister. Det är rimligt att det- samma ska gälla i mål om en utökad upplysningsskyldighet. Med- bestämmandelagens preskriptionsbestämmelser bör därför tillämpas i denna del när det gäller den tid inom vilken förhandling ska begäras eller talan väckas.
12.2
Ändrade rättegångsregler i uthyrningslagen
Regeringens förslag: Den hänvisning till preskriptionsreglerna i lagen
om medbestämmande i arbetslivet som i dag görs i fråga om skadeståndstalan enligt lagen om uthyrning av arbetstagare ska inte gälla i fråga om skadestånd för brott mot kundföretags skyldigheter att lämna information till bemanningsföretag.
Förslaget i SOU 2019:25: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan särskilt.
Skälen för regeringens förslag: Uthyrningslagen, behandlar i dag
endast skyldigheter som kundföretag och bemanningsföretag har i förhållande till arbetstagare. I avsnitt 6.4 och 6.5 föreslås att det ska införas nya skadeståndssanktionerade informationsskyldigheter i den lagen som rör förhållandet mellan kundföretag och bemanningsföretag. Reglerna om preskription och rättegång i uthyrningslagen kan därför behöva justeras.
I 16 § uthyrningslagen hänvisas det till vissa bestämmelser i medbestämmandelagen vad gäller preskription av skadeståndstalan. Dessa arbetsrättsliga preskriptionsregler bör inte tillämpas på nu aktuella skadeståndsfordringar. I stället bör vanliga preskriptionsregler tillämpas. Det som sägs i uthyrningslagen om att medbestämmandelagens preskriptionsregler ska tillämpas bör därför inte gälla när en talan gäller skadestånd på grund av ett kundföretags överträdelse av skyldigheterna att informera bemanningsföretag.
I 17 § uthyrningslagen anges att mål mellan arbetstagare och bemanningsföretag eller mellan arbetstagare och kundföretag ska hand- läggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Tvister om de nu aktuella informationsskyldigheterna kommer inte att gälla mål mellan arbetstagare och ett kund- eller bemanningsföretag. I stället kommer det att handla om mål mellan två näringsidkare. En tvist om skadestånd på
136
grund av att kundföretaget har brutit mot informationsskyldigheterna torde aldrig kunna utgöra en arbetstvist. Mål om skadeståndsskyldigheterna bör handläggas av de allmänna domstolarna enligt reglerna i rättegångsbalken. Det krävs därmed inte någon ändring av 17 § uthyrningslagen.