Ersättning för resa, kost och logi

Regeringens förslag: Kollektivavtalsvillkor om ersättning för utgifter

för resa, kost och logi ska få krävas med stöd av stridsåtgärder vid utstationering.

Detta ska dock endast gälla ersättning för utgifter som den utstationerade arbetstagaren har haft när han eller hon av yrkesmässiga skäl under utstationeringen reser till eller från den ordinarie arbets- platsen i Sverige eller tillfälligt skickas därifrån av arbetsgivaren till en annan arbetsplats.

Förslaget i SOU 2019:25: Överensstämmer i huvudsak med

regeringens förslag. Utredningens lagförslag är begränsat till ersättning för utgifter för resor inom Sverige.

Remissinstanserna: TCO har inget att invända mot förslaget. Svenskt

Näringsliv och Företagarna delar bedömningen att ersättning för

kostnader som har uppstått till följd av utstationeringen inte får genom- drivas med stöd av stridsåtgärder. LO och Svenska Byggnadsarbetare-

förbundet anser dock att även ersättning för resa, kost och logi vad gäller

resan från utsändningslandet till Sverige ska få genomdrivas med stöd av stridsåtgärder. Måleriföretagen i Sverige och Föreningen Installatörs-

företagen är kritiska till att ersättning för utgifter för resa, kost och logi

inkluderas i den hårda kärnan. Övriga remissinstanser berör inte frågan särskilt.

Skälen för regeringens förslag

Innebörden av ändringsdirektivet

Utstationerande företag ska garantera arbetstagarna vissa villkor vid utstationering, den s.k. hårda kärnan. De villkor som ingår i den hårda kärnan anges i artikel 3.1 i det ursprungliga utstationeringsdirektivet. Genom ändringsdirektivet görs ett tillägg i artikel 3.1 första stycket genom en ny punkt, i. Enligt den punkten ska utstationerade arbetstagare garanteras villkor om ersättning för utgifter för resa, kost och logi för arbetstagare som är borta från hemmet av yrkesmässiga skäl. Enligt artikelns andra stycke gäller detta endast utgifter för resa, kost och logi som utstationerade arbetstagare har ådragit sig när de måste resa till och från sin ordinarie arbetsplats i den medlemsstat inom vars territorium de är utstationerade, eller när de tillfälligt skickas av sin arbetsgivare från den ordinarie arbetsplatsen till en annan arbetsplats.

Av artikel 3.7 andra stycket i det ändrade utstationeringsdirektivet anges vidare att ersättningar som hör ihop med utstationeringen ska anses utgöra en del av lönen, om de inte utbetalas som ersättning för utgifter som faktiskt har uppkommit till följd av utstationeringen, t.ex. utgifter för resa, kost och logi. Där framgår också att arbetsgivaren ska ersätta

51 utstationerade arbetstagare för sådana utgifter i enlighet med nationell lag-

stiftning eller praxis som är tillämplig på anställningsförhållandet. Det kan inledningsvis konstateras att direktivet behandlar olika typer av ersättningar för resa, kost och logi. Den ersättning för utgifter för resa, kost och logi som utstationerade arbetstagare nu uttryckligen ska ha rätt till enligt den ändrade artikel 3.1 i utstationeringsdirektivet avser ersättning som en motsvarande arbetstagare i värdlandet skulle ersättas för om han eller hon på samma sätt skulle resa till eller från arbetsplatsen eller skickas till en annan arbetsplats än den ordinarie. I normalfallet handlar det om ersättning för resor som den utstationerade arbetstagaren gör till och från sin arbetsplats inom värdlandet, men det kan även handla om utlandsresor som vidtas under en pågående utstationering. En annan typ av ersättning för resa, kost och logi omfattar kostnader för resan från utsändningslandet till värdlandet. Det är då fråga om kostnader som har uppkommit till följd av utstationeringen på det sätt som anges i artikel 3.7 andra stycket.

Villkor om ersättningar för resa, kost och logi under utstationeringen bör få krävas med stöd av stridsåtgärder

Några bestämmelser som ger arbetstagare rätt till ersättning för resa, kost och logi i den mening som avses artikel 3.1 första stycket i finns inte i svensk lagstiftning. På motsvarande sätt som gäller för lön regleras sådana villkor i Sverige i kollektivavtal. Som TCO anger får det anses vara vanligt på den svenska arbetsmarknaden att en arbetsgivare ersätter arbetstagare för kostnader av aktuellt slag. Måleriföretagen i Sverige och Föreningen

Installatörsföretagen anför att kollektivavtalen för måleri- och

installatörsbranscherna tillförsäkrar arbetstagarna ersättning för de utgifter som uppstår i samband med arbetet. Enligt organisationerna bör den svenska modellen fredas och ersättningsfrågan lösas mellan parterna. Måleriföretagen i Sverige anser att det inte är önskvärt med en lagreglerad rätt att vidta stridsåtgärder för villkor om ersättning för utgifter för logi, kost och resor.

Det svenska genomförandet av utstationeringsdirektivet bygger på att arbetstagarorganisationer ytterst har rätt att gå till strid mot utstationerande tjänsteföretag i syfte att reglera villkoren för utstationerade arbetstagare inom utstationeringsdirektivets hårda kärna. Ändringsdirektivet bör i denna del genomföras inom ramen för samma system. Bestämmelsen i artikel 3.1 första stycket i om rätt till ersättning för resa, kost och logi bör därför genomföras genom att svenska arbetstagarorganisationer tillåts att vidta stridsåtgärder i syfte att genomdriva krav av nu aktuellt slag, under samma förutsättningar som annars gäller för kollektivavtalsreglerade villkor enligt utstationeringslagen.

Utformningen av bestämmelsen

Det bör göras vissa förtydliganden av den av utredningen föreslagna lagtexten. Enligt utredningens lagförslag ska det handla om utgifter för resor inom Sverige. Det framgår dock av utredningens författnings- kommentar att avsikten är att även ersättning för utgifter som har uppkommit på grund av resor utanför Sverige bör kunna omfattas av bestämmelsen. Regeringen delar den bedömningen. Lagtexten bör därför inte innehålla någon begränsning till resor inom Sverige. Det framgår

52

vidare av utredningens författningskommentar att avsikten är att bestämmelsen endast ska omfatta kostnader som har uppkommit under en pågående utstationering. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. De villkor om ersättning för utgifter för resa, kost och logi som får krävas med stöd av stridsåtgärder bör mot denna bakgrund avse sådana utgifter som den utstationerade arbetstagaren har haft när han eller hon av yrkesmässiga skäl under utstationeringen reser till eller från den ordinarie arbetsplatsen i Sverige eller tillfälligt skickas därifrån av arbetsgivaren till en annan arbetsplats.

Ersättning för resor från utsändningslandet till Sverige bör inte kunna krävas med stöd av bestämmelsen

Regeringen kan inte dela den uppfattning som LO och Svenska Byggnads-

arbetareförbundet ger uttryck för, dvs. att även ersättning för resa, kost

och logi vad gäller resan från utsändningslandet till Sverige ska få genomdrivas med stöd av stridsåtgärder. Av artikel 3.1 andra stycket framgår att de ersättningar som omfattas av artikel 3.1 första stycket i endast avser utgifter för resa, kost och logi som har uppstått på grund av resor till och från arbetsplatsen i värdlandet. Av artikel 3.7 andra stycket i det ändrade utstationeringsdirektivet utesluts vidare ersättning för kostnader för resa från utsändningslandet till värdlandet från vad som ska garanteras utstationerade arbetstagare i form av lön. Där framgår också att arbetsgivaren ska ersätta utstationerade arbetstagare för sådana utgifter i enlighet med gällande rätt i utsändningslandet . Det kan inte anses vara förenligt med EU-rätten att tillåta svenska arbetstagarorganisationer att vidta stridsåtgärder i syfte att reglera dessa villkor, som tydligt ligger utanför den hårda kärnan av villkor enligt utstationeringsdirektivet.

TCO anför vidare att ändringsdirektivet innebär att ersättning ska utgå

till en utstationerad arbetstagare för utgifter för utstationeringen från utsändningslandet till värdlandet, även om det i utsändningslandet saknas lagregler eller praxis om detta. Regeringen tolkar artikel 3.7 andra stycket i det ändrade utstationeringsdirektivet på följande sätt. Genom att det anges att ifrågavarande utgifter ska ersättas i enlighet med utsändnings- landets lag eller praxis klargörs att dessa kostnader inte omfattas av det skydd som enligt utstationeringsdirektivet ska säkerställas vid utstationering i värdlandet. Detta klargörande torde vara syftet med bestämmelsen.