Förlängning av tidsgränsen efter anmälan

Regeringens förslag: Tidsgränsen om 12 månader ska förlängas till 18

månader för en arbetstagare om arbetsgivaren i en anmälan till Arbets- miljöverket begär det och anger skälen för begäran. Anmälan ska göras senast den dag arbetstagaren har varit utstationerad i Sverige i 12 månader.

Det ska införas en bestämmelse som upplyser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om vad en anmälan om förlängning ska innehålla och hur den ska vara utformad.

Förslaget i SOU 2019:25: Överensstämmer i huvudsak med

utredningens förslag. Utredningen föreslår inte någon bestämmelse som upplyser om att regeringen kan meddela föreskrifter om vad en anmälan om förlängning ska innehålla och hur den ska vara utformad.

Remissinstanserna: Lunds universitet (Juridiska fakultetsstyrelsen) anser

att skälen för anmälan ska anges. Arbetsdomstolen anser att det inte av direktivet följer att medlemsstaterna ska pröva skälen för anmälan.

77 Domstolen har också synpunkter på lagtextens utformning. Enligt

Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) bör det, om det är

möjligt, ställas materiella krav på skälen för en anmälan. TCO anser till skillnad från utredningen att direktivet ger en rätt för medlemsstaterna att efterfråga specifik information. Arbetsmiljöverket har flera synpunkter i denna del och anser bl.a. att myndigheten bör kunna granska en inkommen anmälan och besluta om föreläggande om rättelse om den inte uppfyller vissa grundläggande krav. Myndigheten efterfrågar också förtydliganden av hur en anmälan ska hanteras och vilka krav som ska ställas på en sådan. Övriga remissinstanser berör inte frågan särskilt.

Som nämnts i avsnitt 3 har vissa myndigheter beretts tillfälle att yttra sig över ett utkast till lagrådsremiss, vars förslag i överensstämmer med förslaget i rutan. Arbetsmiljöverket förutsätter att möjligheten att meddela föreskrifter kommer att utnyttjas för klargöranden om hur en anmälan ska hanteras och vilka krav som ska ställas på en sådan.

Skälen för regeringens förslag

Tidsgränsen ska förlängas efter en anmälan

Enligt ändringsdirektivets bestämmelser om långvarig utstationering ska i princip samtliga arbets- och anställningsvillkor i värdlandet tillämpas när en utstationering har pågått i mer än 12 månader. Ändringsdirektivet ger en möjlighet för arbetsgivaren att skjuta upp den tidpunkt då ytterligare villkor enligt värdlandets reglering ska tillämpas. Om arbetsgivaren gör en motiverad anmälan om det ska de ytterligare villkoren tillämpas på arbets- tagaren först efter 18 månaders utstationering. Detta framgår av artikel 3.1a i det ändrade utstationeringsdirektivet. Det bör därför i utstationeringslagen införas en bestämmelse som ger en utstationerande arbetsgivare möjlighet att förlänga tidsgränsen efter en anmälan.

En anmälan bör göras senast när utstationeringen har pågått i 12 månader

Det framgår inte av ändringsdirektivet när en motiverad anmälan senast ska göras för att den aktuella tidsgränsen ska skjutas upp. Regeringen anser att en anmälan, för att få den verkan att tidsgränsen förskjuts, bör göras senast den dag då utstationeringen har pågått i 12 månader.

Anmälan bör göras till Arbetsmiljöverket

Anmälan bör göras till Arbetsmiljöverket som är Sveriges förbindelse- kontor för utstationering och redan har uppdrag kopplade till utstationering. Myndigheten har också hand om det utstationeringsregister som innehåller vissa upplysningar om pågående utstationeringar.

Vad en anmälan ska innehålla och hur den ska vara utformad

I artikeln sägs inte något om vad en motiverad anmälan ska innehålla. Enligt regeringen bör en anmälan till att börja med innehålla uppgift om vilken eller vilka enskilda utstationerade arbetstagare som den uppskjutna tidsgränsen ska gälla. Det bör inte vara möjligt för arbetsgivaren att ge in en generell anmälan om att tidsgränsen ska förlängas för alla arbetstagare som kan komma att bli utstationerade inom ramen för tjänsten.

78

Som bl.a. Lunds universitet (Juridiska fakultetsstyrelsen) anför får det vidare anses ligga i begreppet motiverad anmälan att anmälan ska inne- hålla skälen till varför tidsgränsen ska skjutas upp.

Direktivet är något oklart när det gäller om det ska göras någon materiell prövning av skälen eller inte. Flera remissinstanser ger uttryck för att en sådan prövning vore önskvärd, t.ex. Stockholms universitet (Juridiska

fakultetsnämnden) och TCO.

TCO anser att direktivet ger en möjlighet att värdera de angivna skälen. Enligt Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) ger direktivet visserligen inget tydligt stöd för att ställa materiella krav på de skäl som lämnas. Enligt fakultetsnämnden ger dock utformningen av skäl 10 i ändringsdirektivet anledning att närmare undersöka frågan.

Regeringen delar dock den bedömning som Arbetsdomstolen och Lunds

universitet (Juridiska fakultetsstyrelsen) ger uttryck för, dvs. att det inte

följer av direktivet att det ska göras en materiell prövning av de skäl som anges till stöd för en anmälan om förlängning. Enligt regeringens mening kan inte heller någon annan slutsats dras från formuleringen av skälen till ändringsdirektivet. Det bör inte i lagstiftningen ställas några preciserade krav på hur skälen ska vara formulerade eller vilka omständigheter som ska anges.

Det bör alltså ställas krav på att det anges skäl för anmälan, men detta bör motsvara ett formkrav på en anmälan. Sammantaget bör det krävas att det av anmälan framgår vilken eller vilka arbetstagare anmälan gäller och att det anges skäl för förlängningen. Uppfyller anmälan dessa formella krav bör tillämpningen av villkoren vid långvarig utstationering skjutas upp från 12 till 18 månader. Uppfyller den däremot inte dessa krav bör anmälan inte ha den verkan.

Föreskrifter om vad en anmälan ska innehålla och hur den ska vara utformad

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör ha möjlighet att meddela föreskrifter om vad en anmälan ska innehålla och hur den ska vara utformad. Sådana föreskrifter förutsätter inte något särskilt normgivningsbemyndigande, utan kan meddelas med stöd av den s.k. restkompetensen eller genom verkställighetsföreskrifter. Regeringen anser dock att det i utstationeringslagen bör införas en bestämmelse som upplyser om att regeringen med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen kan meddela sådana föreskrifter. En sådan upplysning är lämplig eftersom det gör det tydligt att det kan finnas kompletterande bestämmelser i frågan utöver själva lagen.