Aspekt 1: Bildframställning med material, tekniker och verktyg

Uppgiftens syften när det gällde bildframställning var flera. Ett var att studenterna genom undersökande bildarbete skulle tillägna sig fördjupade kunskaper i och om flera tredimensionella material, tekniker och verktyg men också om vad valen av material kan betyda i relation till en uppgifts syfte, processer och resultat. Det handlar vidare om uppgiftens struktur, i vilken ordningen materialen används och vilken betydelse som begreppen

abstraktion, transformation och syntes har i kombination med respektive material och vilka

estetiska lärprocesser som det bidragit till(Jmf Häikiö, 2007). Under introduktioner gavs korta genomgångar om materialen, tekniker och verktyg och studenterna utmanades också att pröva andra sätt att använda dem. Inom uppgiftens fasta struktur erbjuds studenterna ett prövande och omprövande genom undersökande bildarbete i olika material, tekniker och verktyg. Genom de återkommande studentledda receptionssamtalen om idéskisser och delresultat synliggörs deras bildframställning genom processer och delresultat. Både process och resultat examineras genom betygskriterier.

I samtliga fall synliggör den semiotiska bildanalysen, genom denotativa beskrivning former, färger och mönster och genom den konnotativa tolkningen på innehåll som har varit betydelsefulla under deltagarnas olika bildprocesser under designprojektet (Jmf Hall, 2003). Det har också synliggjorts hur de har förhållit sig till de olika materialens egenskaper. Betydelser när det gäller ordningen på materialen, deras förutsättningar i kombinationen med begreppen: abstraktion, transformation och syntes syns tydligt. Hur exempelvis kartongens fördelar när det gäller enkla former samspelar med begreppet abstraktion syns i två av deltagarnas arbete medan en av dem gör om kartongen till en formbar pappersmassa. I transformationen där abstaktionen i kartong översätts till lera påverkar lerans formbarhet processen och visade sig ha större betydelse än begreppet transformation för studiens tre deltagare. Nästa bildarbete som utmanas genom syntes i metalltråd, ett material med helt andra förutsättningar som omöjliggör avbildning från de tidigare skulpturerna. Under arbetet med syntes förhåller sig studenten enligt uppgiftsbeskrivningen till alla tidigare dokumentationer och bildprocesser samt ett nytt besök på ickeplatsen. Här utmanas alla tre av materialets motstånd då det är hårt och svårt att böja. Ingen hade erfarenheter sen tidigare bildarbete i metalltråd. Detta moment var det som för hela studentgruppen ledde till flest nya infallsvinklar och ett rhizomatiskt tänkande (Bamford, 2006). I samtligas slutprodukt, designförslag med aspekt på hållbarhet syntes spår av de tidigare bildprocesserna vilket beskrivs i kap. 6.2.

Student 1

Formen av en rektangel som framträdde redan under den semiotiska bildanalysen har följt med under hela studentens bildprocess. Den har bytt betydelse under de olika momenten i undervisningen. Från att den tecknades in i en femhörning och blev öppningen på ett

53 cirkustält till att senare tryckas ihop till en mer romboid form med mjuka hörn i materialet lera fylldes den med böljande former och representerade då ett kvinnligt kön. Hen bytte till en grövre brunaktig lera och gjorde ett träd med mönster från dokumentationer från icke-platsen. För att sen lämna det spåret och återgå till formerna av grenarna från dokumentationen av icke-platsen och abstraktionen i kartong där rektangeln som en öppning tillsammans med barkens struktur utvecklades vidare genom ett träd i en brun och grov lera. Hen berättade att det var de olika materialens möjligheter och begränsningar som utmanade hen mest och att det var det undersökande bildarbetet genom dem som var största drivkraften för hen under projektet.

Student 2

Här syns främst utmaningen att utveckla tekniker för att få materialet att uttrycka det studenten avser. Hur kan man få materialet kartong till att bli abstraktion av runda former, frusna vattenbubblor? Hen fördjupar och breddar kunskapen om material, tekniker och verktyg genom att både övervinna materialets begränsningar men också att acceptera och se materialets fördelar.

Student 3

Hen hade både materialkunskap och erfarenhet av att arbeta med designprocesser från tidigare utbildning. Under abstraktionen i kartong prövar hen materialet på ett oväntat sätt och använder det inte så som läraren tänkt utan gör om det till en pappersmassa som likt leran blir till ett med händerna formbart material. Studentens vana att dokumentera processer steg för steg, hantverket speciellt när det gäller lerarbetet blir tydligt och instruktivt. Studenten utmanade sig mest i arbetet med slutresultatet där materialet var valbart. Här syns ett prövande och omprövande igenom kombinationer av olika material. Även om processerna löpte över mellan deluppgifterna var så varje delresultat så genomarbetade att de kunde ses som separata slutprodukter. Intressant att en av de första skisserna från platsen ger formen på slutresultatets växthus.

Jämförelse med forskningsöversiktens resultat

Bildframställningarna i den här uppgiften har genomförts i tre olika material där två är de materialen kartong och lera av flertalet bildlärare skulle ses som bildmaterial medan det tredje materialet metalltråd är ovanligt i bildundervisning. Från sin skolgång har de flesta studenterna främst erfarenhet av tvådimensionella material som blyerts och ”vattenfärg”, någon har provat lera och nästan ingen har arbetat digitalt. Det kan både förklaras av bristen på kunskap och outbildade lärare men också handla om en inställning att tecknade och målade bilder är gjorda på riktigt till skillnad mot bilder framställda med datorverktyg, vilket både elever och lärare uttrycker i Björcks (2014) studie. Eleverna i studiens andra skola hade fått arbeta med både kartong och lera, ändå anser de också att bild är lika med att teckna och måla. Trots att läraren i Wibergs (2014) studie motiverar bildundervisningen med begrepp från kursplanen anser eleverna att ämnet bild är fritt, personligt, bygger på eget intresse och uttrycker känslor. Gamla föreställningar från 50- och 60-talen tycks fortfarande påverka planeringen av en allsidig undervisning. När det handlar om bildframställning med varierade material, tekniker och verktyg, analoga eller digitala är undervisningen fortfarande begränsad.

Designprojektets uppgifter i den här studien är i mycket motsatsen till fri teckning även om den innehåller undersökande bildarbeten som baseras på divergent tänkande. Strukturen är fast och materialen är bestämda. Studenterna undervisas i material och tekniker men utmanas till att pröva och ompröva. Flera studenter blir till en början osäkra och vill veta precis vad de ska göra. Kanske är det så att uppgiften genom sin bestämda struktur krockar med deras föreställning om bildundervisning. Detta oavsett om de anser att bildämnets syfte är att lära

54 sig att rita fint och resultatet är målet eller om de ser det som ett fritt bildskapande med syfte att uttrycka känslor. I studiens bildarbete är processerna viktiga. varken processer eller resultat kan förutsägas. Det står i motsats till den konvergent undervisning (jmf Bamford, 2006; Lindström, 2009 a), som de har mött såväl i grundskolan som i kurser på lärarutbildningen. Precis som i studien av Öhman-Gullberg (2008), vilken handlade om rörlig bild med elever, så ”interagerar de fysiska verktygen” (a.a: 21) också i studenternas undersökande bildarbete och påverkar både deras ”sätt att tänka och handla i relation till egna önskningar och ambitioner, samt skolans institutionella krav” (a.a: 21). Både i grundskolan och i studiens designprojekt handlar det om en kombination av det egna engagemanget under bildprocesserna och att klara av kraven för att uppnå betygskriterierna. Studien visar att uppgiftens design trots den tydliga strukturen, från dokumentation av en icke-plats genom deluppgifter till ett slutresultat erbjöd de tre deltagarna att hitta helt olika vägar. I de estetiska lärprocesser som här benämns som bildprocesser har någon gång under bildarbetet ändrat sin riktning för att pröva sig fram genom rizhomatiskt tänkande och ge plats för det oväntade och oförutsedda((Häikiö, 2007; Biesta, 2014). Studien visar att både process och resultat kan vara olika delar av ett resultat och att det är möjligt att formulera starka strukturer som stöd för undervisning som utmanar till eget undersökande bildarbete som kan liknas med ”konsten som metod (Jmf Thavenius, 2005)”. Det visar också på materialets och ordningens betydelse. Undervisningens skiften mellan olika material har varit en drivkraft med olika betydelse för deltagarna, beroende av deras förhållande till de olika materialen och i vilken grad de varit beredda att anta nya utmaningar under bildarbetet. Det ställer också frågan till mig som undervisande lärare som är bärare av skolans krav, hur jag förhåller sig till studentens önskningar när de inte följer mina uttänkta intentioner som när student tre ovan förändrar materialet kartong från ett material lämpat till att skära ut och konstruera enkla former med till en med händerna formbar pappersmassa. Här kan läraren välja att antingen låta studenten göra om eller nyfiket följa processen och se vart den leder. Det handlar då mindre om uppgiftens design och mer om lärarens förhållningssätt och mod att våga släppa taget om det osäkra och oförutsedda blir möjligt (jmf Biesta, 14).