Student 1

Både fotodokumentationen och de första idéskisserna från platsen berättar genom den semiotiska bildanalysens konnotativa tolkning om hur student 1 närmade sig den valda platsen genom riktningen av hens skugga längst ner i första fotografiet och hur vi via hens ögon ser igenom rektangeln av grenar in i buskaget på det andra fotografiet. Detta bekräftas också då hen vid första receptionssamtalet beskrev hur spännande hen tyckte det var att närma sig och besöka platsen från barndomens lekar.

Resultatet från den denotativa beskrivningen av “icke-plats”: Cykelrondell, visar på formernas betydelse (jmf Hall, 2003). Ett exempel är den fyrkantiga formen från fotografiet där grenarna bildar en diagonalt placerad rektangel som sen återkommer i de båda blyertsteckningarna utdragen till rektangel placerad i motsatt riktning i förhållande till fotografiet. Likheter mellan de båda tecknade formerna i den första tecknade “mixedmedia

Figur 7 Student 2: ”Ödeplats”, en genom etnografiskt inspirerat sökande funnen plats.

Figur 8 Student 3:

”Stenbyggnad” hemma med nya ögon.

Figur 6. Student 1: ”Cykelrondell”, en lekplats från barndomen.

41

bilden” (figur 3) består i att de är månghörningar, lika stora och de har ett av sina hörn riktade

uppåt. Den övre representerar en förenkling av grenarnas rektangel. Vi kan följa hur abstraktionen av formerna bidrar till student 1s idéskisser (Figur 9) som när rektangeln förminskas och placeras i femhörningen vilket leder till att den tolkas som en öppning I ett cirkustält. Förutom formerna berättar fotografierna om hur platsen ser ut en solig vinterdag när solen värmer och snön har smält på den svarta asfalten runt rondellen. Solen står lågt och släpljuset förstärker skuggorna, grenarnas volym och barkens struktur framträder. Barkens struktur och cirkelformade har hen både tecknat och antecknat.

Abstraktion i kartong

I denna del av uppgiften utgår studenterna från sina dokumentationer av ”icke-platser” för att arbeta med abstraktion av former, mönster, rytmer, rörelser och färger i kartong.

På student 1:s fotografier nedan (figur 10), som representerar processen i kartong, är rektangelformen från grenarna på bilden ovan (figur 9) utgångspunkten. Hen har fortsatt att arbeta med den i förhållande till fotografiet 90° åt höger vridna rektangeln. I den digitala presentationen visas den först som en konformad cylinder som är något smalare nertill gjord i kartong. Den har samma elipsformade kant nertill som nederdelen av buskaget som i första fotografiet och en rektangelformad öppning som i de båda teckningarna och i det andra fotografiet. Den gestaltar också det öppna området inne i buskaget som syns genom grenarna i det andra fotografiet. Övre delen av rondellens buskage saknas. Nästa steg av processen som visas i presentationen fokuserar den rektangulära formen genom att kanterna som symboliserar grenarna är byggda i kartong. Övre och höger sida är släta medan vänster sida har en räfflad oregelbunden struktur och cirklar syns på underkanten. Barken och dess cirkelformer som framkom genom ”imagetextanalysen”. I detaljbilderna syns hur student 1 har arbetat med materialet kartong och prövat olika tekniker för att få fram barkkänslan och cirkelmönstret.

Figur 10. Abstraktion i kartong: idéskiss i kartong, helbild och närbilder av delresultatet. Figur 9. ”Cykelrondell”, fotografier och idéskisser

42

Transformation till lera

Efter det i grupp studentledda receptionssamtalet om abstraktionen i kartong introduceras deluppgiften Transformation till lera av undervisande lärare. Vad händer vid byte av material? Motstånd och möjligheter? Vad betyder detta för kommunikationen av nästa delresultat? I första bilden i figur 11 nedan visar student 1 att hen använt ytterligare en idéskiss från sin processdagbok som inspiration för sitt arbete med transformation i lera. Hen utgick från rektangels form som på bilden blivit smalare, mer organisk och utan hörn jämfört med de tidigare rektanglarna i arbetet. Formen byggs av två avlånga smala böjda fält som möts upp- och nertill. Hen bytte också från vit till brun lera. Den vita leran har chamotte på 0.2 millimeter, vilket gjorde den mycket mjuk och smidig att forma. Under de kommande receptionssamtalen associerade de andra i gruppen till ett kvinnligt kön precis som hen själv hade tolkat formen på sin teckning. Hen formulerade sig nu om formen som ”Moder natur”. Andra ord som nämndes var blomma och mussla. Därefter släppte hen den linjen och återgick till trädens bark och de runda formerna från abstraktionen i kartong. Hen bytte till en grövre lera med chamotte i 2,0 millimeter och som obränd har en ljus gulbrun färg. Färgen överensstämmer med grenarnas färg i figur 9. Vi kan se hur materialiteten och strukturen som utvecklades där har använts och bearbetas i lera. I lerarbetet ha hen utforskat leran vilket handlar om lärande i bild. Intressant är att hen berättade för mig att det är möjligt att sätta ett stearinljus överst i sitt "träd". Var det materialet som ofta används till bruksföremål som fick hen att skapa en produkt för användning? Trots detta finns årsringarna på toppen kvar som visar att skulpturen också har ett egenvärde. Rytmen och det böljande mönstret i den vitbrännande lerskulpturen återkommer i cirklarna som har blivit till ringar omgivna av böljande och snirklande former. Under receptionssamtalet fick hela den bruna skulpturen liv och de avhuggna grenarna blev armar. Den stora cirkeln tolkades ett tag som en mun och hela

”trädet” var i rörelse.

Syntes i metalltråd

Den tredje deluppgiften är en syntes som kan ses som en sammansmältning av genomförda dokumentationer, idéskisser och undersökande bildarbete genom processer och delresultat. Materialet är metalltråd. Metalltråden har helt andra egenskaper än lera. Leran är ett kompakt och följsamt material medan metalltråden består av trådar, är hård och erbjuder motstånd när den ska böjas. Leran kan modelleras med händerna medan metalltråden kräver olika verktyg. Den erbjuder en större möjlighet än leran att arbeta med öppna och transparenta former.

Student 1 har återvänt till rektangelformen från grenarna i fotografiet men behållit riktningen på den som hen skissade i sin processdagbok och utgick ifrån i bildarbetet med sin abstraktion i kartong (figur 9 och 10). I delresultatet av syntesen syns den fyrkantiga formen som precis som i de första skisserna har ett hörn uppåt. Tråden fortsätter ovanför hörnet och bildar en spiral med liknande form som cirkelformerna i kartong och på ”trädet” i brunaktig lera.

43

Fyrkanten är omgiven av en böljande linje i koppartråd. Den har samma form som kanterna på

en våd av mönstret från den första lerskulpturen i vitbrännande lera (figur 11). I arbetet dominerar den rödbruna tråden i koppar men kombineras med en tunnare tråd i ståltråd. Koppartråden tar upp färgerna i fotografiets grenar. Ståltrådens placering och färg stämmer överens med den snöklädda stigen från fotografiet. Skulpturen är transparent med många mellanrum på samma sätt som grenarna i fotografiet men den kommunicerar en lekfullhet som kan ses som en metonymi för det öppna cirkustältet som blev synligt både i den semiotiska bild- och i imagetext analysen ovan.

Platsspecifikt hållbart designförslag

Projektets slutuppgift, ett hållbart platsspecifikt designförslag med valbar aspekt på hållbarhet introduceras. Det kan handla om naturresurser, sociala eller ekonomiska aspekter. Dokumentationer, idéskisser, reflektioner från processdagboken, receptionssamtalen och det undersökande bildarbetet i olika material och tekniker under de tre deluppgifterna fungerar tillsammans med minst ett nytt besök på den valda ”icke platsen” som underlag och inspiration. Modellen av det hållbara designförslaget ska genomföras i ett tredimensionellt material. Både material och teknik är valbart. Modellen ska avslutningsvis placeras in på ”icke platsen”

Student 1s hållbara designförslag är en lekplats för barn som hen placerat i samma rondell med träd där hen själv lekte som barn. Designförslaget har främst aspekter på social hållbarhet även om det använder material från naturen. Konstruktionen är framställd i kartong och tyg men huset är tänkt att uppföras i trä. Modellens brunaktiga hus är uppbyggt av rektanglar. Husets fram och baksida är stående rektanglar, taket består av två liggande rektanglar och dörren är en stående rektangulär öppning. Gavlarna är femhörningar. Huset är placerat i en trädklyka som har två grenar som bildar en halv rektangel på högkant. Rektangel och femhörning är former som återkommit under de olika uppgiftsdelarna och som fanns med redan i de första teckningar av icke platsen (figur 3 och 9). Huskroppen har en fyrkantig botten och har en stramar form än tidigare arbeten, den har förutom bottenformen och den nu rakt placerade rektangel likheter med både de första skisserna och dt första prövande bygget i kartong (figur 10). Cirkelmönstret återkommer som ett ljusbeige mönster på taket och som en vit cirkel format böjt rör som här blir en rutschkana. Strukturen från barken är målad på modellens hus och träd. När man ser huset från sidan syns formen spetsen från den höga granen i rondellens buskage. I den tecknade bilden av lekplatsen placerad i dungen har student 1 valt att vända taket ett kvarts varv så att gavelns spets är vänd mot betraktaren och på samma sida som stegen. Hen berättar att modellen är tänkt att vara gömd i buskaget som en

”hemlig lekplats” för barn. Hen berättar också att alla steg tillsammans ledde till slutprodukten,

men processen genom de olika stegen var viktigare för hen än resultatet.

44

Receptionssamtal

Studentledda receptionssamtal inspirerade av semiotisk bildanalys i grupper om 5-6 personer där del-resultat och bildprocesser diskuterades med start i en denotativ och därefter en konnotativ nivå, där studenterna främst lyssnade på de andras reflektioner om sitt arbete. De tog lång tid på sig cirka 30 minuter per arbete. Den vars arbete diskuterades antecknade de andras denotativa beskrivningar och tolkningar. Detta var en välkänd samtalsmodell för de tre studenterna i studien.

Student 1 var en av dem som jag hade ett kompletterande samtal med om vad receptionssamtalen hade betytt för hen. Hen säger att receptionssamtalen var viktiga och att hen uppskattade både att prata om de andras arbeten och att få feedback. Hen tyckte att det viktigaste med samtalen var att de uppmuntrade hen och de andra till att fortsätta våga utmana sig själva, men kom inte ihåg att samtalen gett hen några nya idéer.

6.2.2. Student 2: Icke-plats ”Ödeplats”.