Hur kan en auktion med enhetlig ersättning förväntas fungera i praktiken?

När det gäller en auktion med differentierad ersättning så blir det faktiska utfallet av en sådan inte med nödvändighet i enlighet med förhoppning­ arna, vilket också framgår av avsnitt 5.2 på sidan 33. Det beror på att den auktions formen ger incitament att avge bud som överstiger kostnaderna och att reaktionen på dessa incitament beror på de enskilda lantbrukarnas

bedömning av bland annat andras bud och dessutom på deras individuella

inställning till osäkerhet och risk. När det gäller auktioner som följs av en enhetlig ersättning är det i regel rimligare att anta att det faktiska utfallet blir i enlighet med förväntningarna23_{. Hur bör då den lantbrukare som vill få ett}

så bra utfall som möjligt agera? Hur kommer det sig att den bästa strategin alltid är att avge ett bud som är lika högt som den egna nettokostnaden?

22 _{Att den kombination av åtgärder med lägst totalkostnad verkligen kommer att genomföras kräver också} att lantbrukarna beter sig rationellt. Exempelvis måste de lantbrukare som har kostnader som är lägre än E verkligen delta i auktionen och de måste förstå och agera utifrån att den bästa strategin är att avge bud som är lika höga som nettokostnaden. Men, dessa begränsningar när det gäller sannolikheten för att kostnadseffektivitet verkligen skall uppnås gäller också för förutbestämda enhetliga ersättningar. 23 _{Denna slutsats beror naturligtvis på vilka förväntningar man har på de olika auktionsformerna.}

I Exempel 5 illustreras beslutssituationen för ett antal lantbrukare. Förutsättningarna är att myndigheterna kommer att acceptera endast tre bud och att alla tre kommer att få en ersätt­ ning som motsvarar det högsta av dessa bud24_.

Vilket bud bör varje enskild lantbrukare avge för att få ett så bra utfall som möjligt? Vi har redan hävdat att det bästa för den enskilde är att avge ett bud som motsvarar den egna nettokostnaden. Varför är det så? Med några exempel kan vi visa att ett bud som är lika högt som den egna nettokost­ naden är det bästa budet för den enskilde. Vi visar detta genom att visa på exempel där budet är i) något högre, ii) ordent­ ligt högre, iii) något lägre och iv) ordentligt lägre än den egna netto­ kostnaden.

För det första, det

lönar sig inte att avge ett bud som är en aning högre än den egna kostnaden. Detta illustreras i fjärde

kolumnen i Exempel 5 där aktör A ger ett något högre bud än sin kostnad. I den tredje kolumnen illustreras fallet där alla avger bud i enlighet med sina kostnader. Myndigheterna väljer de tre lägsta buden (100, 120 & 140) och tecknar kontrakt med A, B och C där alla får ersättningen 140. För A, som har kostnaden 100, betyder det en vinst på 40. Ett något högre bud, i A:s fall

24 _{I praktiken kan sex deltagare vara för få för att fullständig konkurrens mellan latbrukarna skall råda} och en auktion med så få deltagare kan fungera sämre. Vi antar dock här att lantbrukarna agerar som om det vore fler deltagare. Vi har här också antagit att ersättningsnivån är lika hög som det högsta accepterade budet. I praktiken bör en auktion med enhetlig ersättning utformas så att ersättningen blir lika hög som det lägsta icke accepterade budet.

Exempel 5, AUKTION MED ENHETLIG ERSÄTTNING

Den enskilde aktören tjänar mest på att avge bud som är lika höga som den egna nettokostnaden. A vinner inte på ett något högre bud (40=40) och inte heller på ett väldigt högt bud (0<40). D vinner inte på ett något lägre bud (0=0) och inte heller på ett väldigt lågt bud (-30<0).

Aktö

r

Nettokostnad

1

Bud utifrån nettokostnad Bud med viss överdrift från

A

Bud med kraftig överdrift från

A Något lågt bud från D Väldigt lågt bud från D A 100 100 110 100 100 B 120 120 120 120 120 120 C 140 140 140 140 140 D 160 130 E F Ersättning 140 140 160 140 130 A’s vinst 40 40 0 40 30 D’s vinst 0 0 0 0 -30

Skuggad yta = inget kontrakt

1

Aktörens (och samhällets) kostnad för åtgärd.

200 140 160 160 150 180 180 180 180 180 180 200 200 200 200 200 200 160

110, innebär att ersättningen för de accepterade buden inte förändras. A får alltjämt ersättningen 140 och vinner 40. Eftersom det egna budet inte påver­ kar nivån på ersättningen så finns det alltså inget skäl att avge ett bud som är en aning högre än den egna kostnaden.

För det andra, det lönar sig inte att avge ett bud som är väsentligt högre

än den egna kostnaden. Den femte kolumnen illustrerar vad som händer om

A skulle ge ett riktigt högt bud, ett bud på 200. Då finns det tre bud som är lägre vilket innebär att A blir utan kontrakt och går miste om den potenti­ ella vinsten. Det lönar sig alltså inte heller att ge ett riktigt högt bud. Att ge högre bud än den egna kostnaden innebär antingen att man, som A vid budet 200, går miste om kontraktet. Eller, som A vid budet 110, att man får samma kontrakt som man hade fått vid ett bud så samma nivå som sin kostnad. Ett riktigt högt bud innebär en förlust, men det finns inget att vinna på någon höjning utöver den egna nettokostnaden. Det finns alltså inga skäl att avge ett bud som är högre än kostnaden.

För det tredje, det lönar sig inte att avge ett bud som är något lägre än

den egna kostnaden. D, som inte får något kontrakt vid sitt bud 160 (tredje

kolumnen) skulle kunna vara lockad att avge ett lägre bud som ökar sanno­ likheten för att få ett kontrakt. I sjätte kolumnen avger D ett bud, 150, som är något lägre än dennes kostnad. Detta påverkar dock inte utfallet av auktionen och därmed inte heller D:s vinst. Det är alltså ingen fördel att avge ett bud som är något lägre än den egna kostnaden.

För det fjärde, det lönar sig inte att avge ett bud som är rejält lägre än

den egna kostnaden. D skulle, om denne verkligen vill ha ett kontrakt, kunna

avge ett bud som är betydligt lägre än den egna kostnaden. I sjunde kolum­ nen illustreras vad som händer om D avger budet 130. Med detta låga bud från D så har D avgett det tredje lägsta budet och erhåller därmed ett kon­ trakt. Ersättningen till A, B och D blir 130 och övriga blir utan kontrakt. För D:s del så innebär kontraktet en ersättning som är lägre än D:s kostnader. D gör därmed en förlust på 30 och detta utfall är sämre än utfallet vid budet 160. En enskild kan alltså inte tjäna någonting på att avge ett bud som är lägre än den egna kostnaden. Antingen så är budet fortfarande för högt för att accepteras och då blir utfallet detsamma som det skulle bli med ett högre bud. Eller, som just beskrivits, så är budet så lågt att det accepteras. Men det innebär att ersättningen blir lägre än de egna kostnaderna. Att ingå ett sådant kontrakt ger ett sämre utfall än om ens bud inte hade accepterats25_.

Därmed har det alltså visats att den bästa strategin är att avge ett bud som är lika högt som den egna kostnaden. Det innebär att denna auktionsform,

25 _{Finns det då inte något skäl att ge ett riktigt lågt bud och hoppas på att budet accepteras men att er-} sättningen blir högre än budet? Visst kan man tänka sig att ersättningen blir högre än budet (exempelvis om B hade lagt budet 100 så skulle ersättningen ha blivit 120), men för att ett kontrakt skall innebära en vinst så måste ersättningen vara minst lika hög som den egna kostnaden. Antag att A och B av någon anledning inte avger några bud alls. D skulle då, med budet 130, få ett kontrakt med ersättningen 180. Men i det fallet skulle D få ett kontrakt med ersättningen 180 även med budet 160, och då utan att ris- kera att få ett kontrakt med en ersättning som är lägre än kostnaden.

till skillnad från den variant där ersättningen differentieras utifrån buden, ger lantbrukarna incitament att avslöja sina verkliga nettokostnader. Denna information kan användas av myndigheterna för att uppnå måluppfyllelse och kostnadseffektivitet. Men, informationen kan alltså inte användas för att åstadkomma en förbättrad budgeteffektivitet jämfört med en förutbestämd och enhetlig ersättning. Myndigheterna kan alltså bara få tillförlitlig informa­ tion om kostnaderna genom att använda en auktionsform där myndigheterna förbinder sig att inte använda denna information för att differentiera ersätt­ ningen.

Sammanfattningsvis så är den bästa strategin för aktörerna vid auktion med enhetlig ersättningsnivå att lämna bud lika högt som den egna marginal­ kostnaden:

• Att lämna ett bud som är lägre än den egna kostnaden lönar sig inte. Risken finns att man då åtar sig kostnader som är högre än ersättningen och att man därmed gör en förlust.

• Att lämna bud som är högre än den kostnaden lönar sig inte. Med ett sådant bud riskerar man att missa ett kontrakt som skulle ligga högre än den egna kostnaden men under det lämnade budet. Därmed kan man gå miste om en potentiell vinst.