Finns det skäl att tro att den slutliga ersättningsnivån kan förutsägas?

Om aktörerna kan förutsäga nivån på det högsta accepterade budet så minskar incitamenten till att ge låga bud. Ju mer som talar för att aktö­ rerna kan förutsäga nivån på det högsta accepterade budet desto mer talar för att en auktion med differentierad ersättning leder till högre budgetut­ gifter. Aktörerna kan sannolikt aldrig exakt och med fullständig säkerhet förutsäga nivån på det högsta accepterade budet. Men det går att peka på några omständigheter som ökar sannolikheten för goda förutsägelser. Ju mer närvarande dessa förutsättningar är, desto större är risken att en auk­ tion med differentierad ersättning leder till försämrad budget effektivitet. a) En tidigare enhetlig ersättningsnivå är allmänt känd.

Om det tidigare har funnits en förutbestämd och enhetlig ersättning så finns det risk för att denna blir styrande för budgivningen.

i) Om budgivarna har dålig kunskap om sina egna kostnader kan den tidigare ersättningen användas som riktvärde. Det skulle medföra att man inte kan förvänta sig så många bud som är lägre än den tidigare ersättningsnivån, även om en auktion med differentierad ersättning används. Det innebär att incitamentet att hålla ner bud­ nivån försvagas och det är mindre sannolikt att några budgeteffekti­ vitetsvinster kommer att uppnås.

ii) Vid en auktion med differentierad ersättning så kan den tidigare ersättningen uppfattas som den nivå upp till vilken det är ”riskfritt” att ge bud. Detta gäller om den enhetliga ersättningen har med­ fört att målet precis uppnåtts eller, i än högre grad, om målet inte har uppnåtts. I det senare fallet finns en tydlig indikation på att det högsta accepterade budet kommer att ligga högre än den tidigare ersättningsnivån.

iii) Om den tidigare enhetliga ersättningsnivån har inneburit att målet har överträffats, så finns det skäl att misstänka att det högsta accep­ terade budet i en auktion kommer att bli lägre än den tidigare ersättnings nivån. Därmed har budgivarna ett tydligt incitament att, om de har lägre kostnader än den tidigare ersättningsnivån, avge lägre bud. I en sådan situation kan det alltså förväntas att en auk­ tion med differentierad ersättning leder till högre budgeteffektivitet än alternativen med enhetlig ersättning.

b) Få aktörer i auktionen.

Ju färre aktörer som deltar i en auktion desto större är sannolikheten generellt att budnivåerna kan förutsägas, även om få aktörer inte med nödvändighet innebär att så är fallet. I extremfallet, med bara en potentiell budgivare, är det naturligtvis uppenbart att denne kan förut­ säga den vinnande budnivån. Notera dock att det inte med nödvändig­ het är så att få aktörer utesluter att konkurrensen är tillräcklig. Om två aktörer helt helt saknar kunskap om varandras kostnader och bud så kan den enda konkurrenten utgöra ett starkt incitament för att ge ett lågt bud.

c) Återkommande auktioner.

En upprepning av auktionen ger aktörerna möjlighet att lära sig vilken högsta budnivå som kommer att accepteras. Detta förutsätter naturligt­ vis att sådan information sprids efter varje auktionsomgång. Även om myndigheterna skulle kunna välja att avstå från att sprida den infor­ mationen så bör man sannolikt i regel räkna med att den får spridning. Slutsatsen av detta är att sannolikheten för att auktioner med differen­ tierad ersättning skall leda till budgetbesparingar minskar när auk­ tionen upprepas. Å andra sidan minskar också sannolikheten för att budgeteffektiviteten skall försämras relativt en enhetlig ersättning.

Sannolikheten för att buden, vid en upprepad differentierad auk­ tion, anpassas till utfallet av tidigare auktioner minskar dock om för­ utsättningarna förändras. Om kostnaderna, exempelvis till följd av ny teknik, sjunkit över tiden så finns det skäl att misstänka att den nya auktionsomgången kan leda till en annan, okänd, högsta accepterade budnivå. Därmed skulle argumentet mot en differentierad auktion försvagas. Om förutsättningarna förändras snabbt och/eller om det

förflyter längre tid mellan auktionsomgångarna så utgör upprepningen därför inte ett lika starkt skäl mot differentierade auktioner.

I princip kan man också tänka sig att myndigheterna förändrar något i specifikationen av det som auktionen gäller. Det skulle exem­ pelvis kunna vara sådant som förändrade skötselkrav för betesmarker. Sådana förändringar skulle göra det svårare för aktörerna att, utifrån tidigare auktionsomgångar, förutsäga vilken budnivå som kommer att accepteras. Mot ett sådant förfarande talar naturligtvis den uppen­ bara nackdelen att förändra t.ex. skötselkraven enbart för att försämra aktörernas möjlighet att använda information från tidigare auktioner. Risken är naturligtvis att de budgetbesparingar som skulle kunna upp­ nås, sker på bekostnad av försämrad miljönytta.

d) Allmänt kända kostnader.

Om kunskapen om andras kostnader är allmänt spridd så ökar möj­ ligheten att förutse budnivåerna och därmed minskar incitamentet, för dem med låga kostnader, att hålla nere sina bud.

Ett exempel på en situation där kostnaderna kan betraktas som allmänt kända är när kostnaderna inte varierar mellan aktörerna.

Samtidigt som aktörernas möjlighet att förutsäga hur höga bud som kommer att accepteras så har myndigheterna troligen också rela­ tivt god kunskap om kostnaderna. Det innebär att behovet av en auk­ tion, som ett sätt för myndigheterna att få kunskap om kostnaderna, är relativt litet. Med god kunskap om kostnaderna kan myndigheterna använda sig av förutbestämda ersättningar.

2) Är den önskvärda anslutningsgraden ”tillräckligt låg” för att skapa kon­