För och nackdelar med differentierad ersättning

Utifrån målsättningen att förbättra budgeteffektiviteten så förefaller auk tioner med differentierad ersättning lockande för myndigheterna. Efter- som den individ uella ersättningen bestäms av budet så finns emellertid skäl för lantbrukarna att avge bud som överstiger kostnaderna. Därmed uppnår myndigheterna inte målet om ökad kunskap om de verkliga nettokostna- derna. Även om budget effektiviteten potentiellt kan öka avsevärt så finns det risk för att den istället försämras.

Genom att ha ett auktionssystem med differentierad ersättning8_{, där olika}

hög ersättning betalas för samma åtgärd eller effekt, skulle budget effekti viteten kunna förbättras. En auktion som efterföljs av en differentierad ersättning leder dock till bud som är högre än de verkliga kostnaderna. Ersättningarna blir därmed högre än de skulle behöva vara och någon förbättrad budget­ effektivitet kan inte garanteras. Men, en förhoppning med en auktion är att budget effektiviteten skall förbättras. I följande avsnitt, 5.1, beskrivs en auk­ tion utifrån förhoppningen om hur den skall fungera. För att en auktion verkli­ gen skall få ett resultat enligt dessa förhoppningar måste en rad förutsättningar vara uppfyllda. I praktiken är de sällan fullständigt uppfyllda, och i avsnitt 5.2 diskuteras hur vi kan förvänta oss att auktioner faktiskt fungerar i praktiken. Vi skiljer då på två olika fall. I det första fallet så betalas ersättningar tills ett visst kvantitativt mål har uppnåtts (avsnitt 5.3) och i det andra fallet betalas ersättningar så att en viss avsatt budget för brukas (avsnitt 5.4).

5.1 För- och nackdelar med differentierad

ersättning

En av utgångspunkterna för att överväga auktioner är att begränsade budget­ medel skulle kunna användas mer effektivt. Genom att inte överkompensera, i relation till kostnaderna, lantbrukare med låga kostnader skulle en lägre summa kunna betalas för en given mängd åtgärder. Alternativt skulle en viss total utgift från myndigheten räcka till fler miljöåtgärder. Den principiella tanken bakom detta illustreras i Figur 1 nedan. Med en enhetlig ersättning krävs det en ersättningsnivå som i figuren illustreras av E kr/Q för att uppnå mängden Q₁. E är alltså en enhetlig ersättningsnivå i kronor per kvantitet. Ersättningen betalas alltså per enhet av Q, som anger mängden av det myndig­ heten väljer att styra emot. Det kan vara åtgärder, utsläppsminskningar, miljö­ kvalitet etc.

8 _{Här handlar det om att differentiera ersättningen utifrån kostnaden (som idealt speglas av buden) så att} den med lägre kostnader får en lägre ersättning.

Figur 1 nedan illustrerar att många kan producera Q till en kostnad per enhet som är lägre än ersättningen per enhet. Det medför att den enhetliga ersättningen innebär en överkompensation i relation till kostnaderna9_{. Myndigheten betalar}

totalt motsvarande ytorna A+B (alltså E*Q₁) samtidigt som kostnaderna mot­ svarar ytan B.

9 _{Detta behöver dock inte innebära en överkompensation i relation till värdet/nyttan av åtgärderna.} Om mängden Q₁ är den samhällsekonomiskt önskvärda mängden så innebär det tvärtom att den totala ersättningen är lägre än det totala värdet av åtgärderna.

MC Q1 MCåtg E Q2 Q, åtgärder A C D B

Figur 1. Principskiss över myndigheternas budgetutgifter vid enhetlig respektive differentierad ersättning. En differentierad ersättning skulle kunna innebära en lägre utgift (B istället för A+B) eller en större mängd åtgärder (Q₂ istället för Q₁).

I och med att det förekommer överkompensation så skulle den summa som myndigheterna betalar ut kunna minskas. Denna minskning skulle kunna göras utan att ge avkall på målsättningen att de som genomför en åtgärd, etc., får kompensation för kostnaderna. Om myndigheterna hade fullständig kunskap om alla lantbrukares kostnader så skulle det räcka att betala mot­ svarande yta B. De som har låga kostnader skulle då få låg ersättning och de med högre kostnader skulle få högre ersättning. Mängden Q₁ skulle då kunna uppnås med en lägre utgift för myndigheterna. En sådan ersättnings­ regel skulle vara mer ”budgeteffektiv”. Notera att detta dock inte innebär förbättrad samhällsekonomisk kostnadseffektivitet! Betalningen i sig är bara en omfördelning och inte en samhällsekonomisk kostnad. Genom att det är samma åtgärder som genomförs så skulle den samhällsekonomiska kostnaden, motsvarande yta B, vara densamma i båda fallen.

Alternativt kan man tänka sig att samma mängd budgetmedel, A+B, skulle kunna räcka till mer miljöåtgärder eller miljötjänster om myndigheterna använder sig av differentierad ersättning för att undvika att betala ”överkom­ pensation” till dem med låga kostnader. Om ”överkompensationen”, motsva­ rande yta A, istället användes till att betala för fler åtgärder så skulle mängden Q₂ kunna köpas (figuren är ritad så att ytorna C+D=A). En given budget (A+B = B+C+D) skulle alltså kunna utnyttjas så att mer miljötjänster kunde köpas upp och genomföras.

En förhoppning bakom tanken med en auktion med differentierad ersätt­ ning är alltså förbättrad budgeteffektivitet. Det kan, som visats ovan, beskri­ vas på två sätt. En given budget skulle kunna räcka till mer, Q₂ istället för Q₁. Alternativt så skulle samma mängd, Q₁, kunna uppnås med en lägre budget­ utgift, B istället för A+B. Men, för att detta verkligen skall uppnås så krävs det att myndigheterna har fullständig kännedom om lantbrukarnas kostnader. Som vi skall se nedan så kan vi inte förvänta oss att en auktion med differen­ tierad ersättning verkligen leder till att myndigheterna får den kunskapen. Det finns nämligen incitament för lantbrukarna att inte avslöja sina verkliga kostnader.

5.2 Hur kan en auktion med differentierad