Del I ASPEKTEN LYSSNA
4.3 Begreppsbestämning
4.3.2 Avhandlingens intresseområde för begreppet ’lyssna’
Med hjälp av de fyra dimensionerna och tre avdelningarna i tabell 8 samt de fyra kriterierna från det semantiska fältet i figur 1 (se kap. 4.2.1), kan jag nu avgränsa avhandlingens intresseområde för begreppet ’lyssna’. En negativ avgränsning är att precisera vilka dimensioner inom det semantiska fältet och vilka avdelningar inom dimensionerna som inte
187 SAOB ger en liknande indikation. En utskrift av uppslagsordet ‘lyhörd’ [L1308] i
den elektroniska ordboken nöjer sig med 1,5 A4-sidor, ‘lyss’ [L1347] behöver 3,5 A4-sidor, ‘lyssna’ [L1348] kräver drygt 6 A4-sidor, medan ‘höra’ [H2365] tar i anspråk hela 42,5 A4-sidor (2000-12-07).
kommer att bli föremål för fortsatta diskussioner. Jag börjar med avdelningarna och jag börjar nerifrån.
I den hierarkiska avdelningen, nederst, ser vi exempel på ett riktat lyssnande. Både ’hörsamma’ och ’lystra’ kategoriserades tidigare som
specifikt lyssnande på låg tolkningsnivå (se fig. 1). Detta är krävande
aktiviteter, där förmågan att rätta sig efter någon överordnads vilja värderas och premieras. Språkligt sett handlar det närmast om olika former av signaler och befallningar, vilka kan vara av avgörande betydelse i vissa situationer men inte är av primärt intresse ur ett klassrumsperspektiv.
Den tekniska avdelningen, i mitten, ger exempel på främst ett diskriminerande hörande. Många av orden indikerar att det handlar om att uppfatta ljud med hörselsinnet både när det gäller höra (1) och lyssna (1). De kan alltså kategoriseras som antingen ett allmänt hörande eller ett
specifikt lyssnande, men i båda fallen på låg tolkningsnivå och ligger därför
inte heller i fokus i undervisningssammanhang.
Inom den sociala avdelningen, överst, har ’lyhörd’ (1b) betydelsenyansen ”en som lätt uppfattar och tar hänsyn till något”, vilket stämmer väl med den tidigare nämnda kopplingen av ’omsorg’ till huvudordet Uppmärksamhet (se kap. 4.2.). ’Höra’ (2) betyder då att rikta hörselsinnet mot något för att kunna tillgodogöra sig innehållet, och ’lyssna’ (2) används med betydelsenyansen att särskilt anstränga sig för att uppfatta och förstå vad någon säger. Alla tre exemplen svarar således mot kriteriet ett allmänt hörande eller ett specifikt lyssnande och befinner sig på en hög tolkningsnivå. Detta sammanfaller med den övre halvan av det semantiska fältet i figur 1, som enligt min mening verkar vara den mest intressanta ur ett undervisningsperspektiv. Den sociala avdelningen ligger alltså inom avhandlingens intresseområde och jag övergår därför till att avgränsa vilka dimensioner inom den sociala avdelningen som är aktuella.
Som tidigare nämnts intresserar sig den här avhandlingen endast för lyssnande som kan verifieras eller åtminstone göras sannolikt med hjälp av direkta observationer av öppna och explicit markerade responser. Inga dolda intrapersonella aktiviteter är föremål för undersökning. Det betyder att de observerbara individuella och samhälleliga uttrycken tas som intäkt för att dolda processer ägt rum och därmed för de biologiska och individuella förutsättningarnas existens. Varken dimensionen
Biologiska och fysiska förutsättningar eller dimensionen Individuella förutsättningar är således föremål för några empiriska undersökningar.
Svårare är det då att göra en avgränsning mellan de båda återstående dimensionerna inom den sociala avdelningen, samhälleliga respektive individuella uttryck. Eftersom materialet till den här undersökningen kommer från en samhällelig institution, nämligen högskola, och yttrandena som granskas är inspelade i en miljö med asymmetriska relationer, nämligen utbildning, så finns det oundvikligen alltid ett drag av samhällelig maktutövning. Den aktuella inspelningssituationen är s.a.s. hela tiden inbäddad i en samhällelig kontext. Detta är emellertid inte av primärt intresse för den här avhandlingen.
Däremot utspelar sig studenternas diskussioner på klassrummets offentliga arena och deras yttranden kan därför säga något om lyssnandets villkor och lyssnarens olika positioner i denna miljö. De maktrelationer och dominansförhållanden som uppstår inom gruppen under processens gång ger därmed också uttryck för de lyssnartyper och lyssnarpositioner som är möjliga under de givna omständigheterna.189 I
den mån som studenternas lyssnande kan relateras till ett visst inflytande eller en brist på inflytande inom gruppen är detta därför av intresse för avhandlingen. Men avhandlingens intresse när det gäller begreppet ’lyssna’ koncentreras således till de individuella uttrycken inom den sociala avdelningen av dimensionen Uppmärksamhet på hög tolknings- nivå.
Efter denna inventering av svenska uppslagsord inom begreppsdomänen och den följande avgränsningen av intresseområdet visar det sig alltså vara en begränsad skara allmänna ord som kan komma ifråga för den pedagogiskt intresserade. Inom den sociala avdelningen handlar det utöver uppslagsorden ’höra’ och ’lyssna’ dels om de produktiva sammansättningarna med ’lyssnar-’, dels om följande fem ord: lyhörd, lyssnande, lyssnare, lyssning och lyssnerska. En viktig uppgift för didaktisk forskning blir därför att bidra med begrepp, uttryck och sammansättningar som gör det möjligt att diskutera, analysera och utveckla aspekten Lyssna inom modersmålet.190
189 Se vidare kap. 6.5.1 och 7.5.1. 190 Se vidare kap. 8.4.2.
4.3.3 Bestämning av betydelsen av begreppet ’lyssna’
Av den redovisade utredningen framgår bl.a. omfattningen av begreppsdomänen för ’lyssna’. I förhållande till de amerikanska diskus- sionerna kring olika lyssnandedefinitioner (se kap. 3.2.1) tillkommer här en
social dimension som handlar om inflytande och makt i offentligheten. Detta
visas t.ex. i de båda semantiska fälten i fig. 2 och tab. 8.
En annan viktig skillnad jämfört med det amerikanska perspektivet är betoningen av en dynamisk dimension. Denna framgår av två av de svenska huvudbetydelserna för ’lyssna’; ’lyssna’ (2) innebär att lyssna med uppmärksamhet och anstränga sig för att förstå, d.v.s. att rikta sitt lyssnande mot ett visst mål och för ett visst syfte, och ’lyssna’ (4) handlar om ett utvidgat och metaforiskt lyssnande, t.ex. ”konsten att kunna lyssna” (se tab. 7). Av konkordansens kontextuella exempel framgår också att lyssnaren kan rikta sitt lyssnande både bakåt i tiden till andras erfarenheter och inåt i rummet till minnets röster, d.v.s. till lyssnarens samlade lyssnande i efterhand.
En tredje skillnad gentemot de amerikanska lyssnandemodellerna (se kap. 3.2.2) är strävan efter en holistisk dimension. Å ena sidan bekräftar begreppsutredningen den tidigare distinktionen mellan ’höra’ och ’lyssna’ (se kap. 3.2.3), men å den andra visas också närheten mellan de besläktade orden ’höra’ (1) och ’lyssna’ (1) respektive ’höra’ (2) och ’lyssna’ (2). Detta visar också den glidande skalan av synonymer i fig. 1, från en låg till en hög tolkningsnivå och från ett allmänt hörande till ett specifikt lyssnande. Tillsammans med responsen kan lyssnandemodellen enligt min mening därför beskrivas som två delprocesser, en integrerande och en respon- derande.191
Utifrån dessa och andra överväganden i begreppsutredningen vill jag avslutningsvis göra följande tentativa definition av begreppet ’lyssna’:
Att lyssna är en process som inkluderar förmågan att rikta uppmärk- samheten i tid och rum och där individen i den sociala interaktionen använder främst hörselsinnet för att integrera och respondera i sitt språkande192och görande.
191 Jämför med den vanliga tredelningen av lyssnandeprocessen i kap. 3.2.2. 192 Liberg (1990) använder verbet “språka”, vilket antyder att språket i huvudsak
4.4 Sammanfattning
Begreppsutredningen tydliggör begreppsdomänen för ’lyssna’ genom analyser av begreppets potentiella mening och semantiska fält, vilka utmynnar i en begreppsbestämning.
Delen om meningspotentialen inleds med en distinktion mellan de två huvudbetydelserna att höra och att lyssna. Dessutom påpekas att den tredje huvudbetydelsen inkluderar begreppets metaforiska användning och karaktär av metabegrepp. Av begreppets ordbildning framgår bl.a. att det handlar om en process med en agent vars agerande tar sig individuella och samhälleliga uttryck. De kontextuella exemplen från konkordansen (se tab. 7) visar att lyssnaren kan välja att lyssna och rikta sitt lyssnande på ett antal olika sätt i tid och rum.
I den följande delen om semantiska fält redovisas två beskrivningar av begreppsdomänen. Den första analysen utgår från en synonym- ordbok, och begreppsdomänen sträcker sig från en låg tolkningsnivå till en
hög tolkningsnivå, samt från ett allmänt hörande till ett specifikt lyssnande (se
fig. 1). Modellen föreslås som användbar för att kategorisera några olika slags lyssnande i pedagogiska situationer. Den andra analysen utgår från en tesaurus och begreppsdomänen omfattar fyra dimensioner (se fig. 2). Begreppet ’lyssna’ är via dimensionen Biologiska och fysiska förutsättningar förenad med begreppet Hörsel. Dimensionen Individuella förutsättningar förenar ’lyssna’ med begrepp som Förmåga och Viljekraft. Via dimen- sionen Individuella uttryck knyts ’lyssna’ till begreppen Uppmärksamhet och Beslutsamhet. Dimensionen Samhälleliga uttryck, slutligen, anknyter ’lyssna’ till begreppet Inflytande. Modellen föreslås som användbar för att avgöra vad som ingår i begreppsdomänen och var, d.v.s. inom vilken dimension, ett lyssnandebegrepp hör hemma. Dessutom påpekas betydelsen av ett socialt och samhälleligt perspektiv via begreppet Inflytande.
I den avslutande delen visas begreppsdomänens omfattning med svenska uppslagsord i fyra dimensioner (se tab. 8), varefter avhand- lingens intresseområde avgränsas med hjälp av fyra kriterier (se fig. 1). Till sist bestäms betydelsen av begreppet ’lyssna’ i svenska språket, varvid tre dimensioner framhävs, nämligen en social, en dynamisk och en