Del I ASPEKTEN LYSSNA
2.2 Utbildningsdokument i modersmålet 1842-2000
2.2.3 Momentet Lyssna
Enligt 1980 års Läroplan för grundskolan, Lgr 80, ska eleverna ”möta och använda det offentliga språket” och skolarbetet bör utgår från ”det språk och de erfarenheter eleverna har” (Lgr 80:133). Textproduktion bör nu vara ”huvudinslaget i skrivundervisningen”, där eleverna ska ”bearbeta sina texter tillsammans med kamrater och lärare” (Lgr 80:139). Vidare framhäver kursplanen skönlitteraturens roll, dramatisk verksamhet och att eleverna ska utveckla sin förmåga att använda samtalet som arbetsform.
Bland de grundläggande kommunikationsfärdigheterna nämns endast läsa, skriva och tala under Kunskaper och färdigheter samt Urvalsprinciper i Mål och riktlinjer. Vidare slås det fast att språket utformas i ”samspel med andra människor” (Lgr 80:30). I förbigående nämns också under elevernas ansvar att ”[d]e måste vänja sig vid att lyssna på andras argument och förslag” (Lgr 80:44).
47 Se Brodow (1976) och Thavenius (1977) för en diskussion av och uppgörelse
Kursplanens inledande syfte uppger att ”eleverna skall lära sig att lyssna och läsa så att de uppfattar och förstår vad andra menar” (Lgr 80:133). Vidare ska eleverna enligt målformuleringen utveckla sin ”förmåga att lyssna, iaktta och tala” (Lgr 80:133). Ett av huvud- momenten heter nu Tala och lyssna, där eleverna bl.a. ska utveckla sin ”förmåga att leva sig in i andra människors situation” och ”använda samtalet som arbetsform” (Lgr 80:135). Under de övriga huvud- momenten nämns lyssna i samband med läsning, massmedier och grannspråksundervisning.
Med Lgr 80 införs också betydligt kortare ämnesbeskrivningar än de tidigare läroplanerna, och de utförliga anvisningarna överförs till SÖ:s publikationer av kommentarmaterial.48 Aspekten Lyssna saknar ett eget
kommentarmaterial, men ett sådant finns för aspekten Tala, nämligen
Tala - Grundläggande språkliga färdigheter (1992), vilket här och var nämner
och antyder ett lyssnarperspektiv.
”Från färdighetsträning till språkutveckling”, skriver Dahl (1995:94) i en sammanfattande rubrik över svenskämnets utveckling under 80-talet. I den följande kursplanen för svenska, Läroplaner 1988:99, avslutas den inledande målbeskrivningen med följande avsnitt under rubriken ”Språkutveckling”:
Språkutveckling och kunskapsutveckling hör ihop. I det kunskapssökande arbetet kan man inte isolera undervisningen i läsning från undervisningen i skrivning eller från samtalen. I samtal och skrivande fördjupar eleverna sin läsförståelse, i läsning och samtal får de utgångspunkter och stimulans för skrivande. Språkutveckling sker via språkanvändning kring ett meningsfullt innehåll. (1988:6)
I Läroplaner 1988:99 har litteraturens ställning stärkts ytterligare genom ett eget huvudmoment vid sidan av läsning. Skönlitteraturen beskrivs som en kunskapskälla och ska dominera undervisningen i svenska. Skrivandet ska ha en funktion och framställs som en process med många led.
Mål och riktlinjer liksom kommentarmaterialet är detsamma som för Lgr 80, eftersom denna förordning endast gäller för kursplanen i svenska. Men i kursplanens inledande syfte uppges nu att eleverna ska utveckla sina ”färdigheter i att tala och lyssna, läsa och skriva” (Lgr 88:4).
Detta upprepas i den efterföljande målformuleringen, där det också nämns att eleverna ska få ”öva sin lyhördhet” (Lgr 88:5).
Huvudmomentet Tala och lyssna betonar samtalsformen och det sociala samspelet. Läraren ska följa elevernas sociala och språkliga utveckling och en av utvecklingslinjerna formuleras på följande sätt: ”Mot större lyhördhet för vad andra säger och därmed ökad förmåga att uppfatta och leva sig in i hur andra människor tänker och känner” (Lgr 88:8). I övrigt ska läraren uppmuntra eleverna att delta aktivt och konstruktivt i samtal. Precis som tidigare nämns lyssna också i samband med andra huvudmoment som litteraturläsning och grannspråks- undervisning, men nu nämns också att ”lyssna på andras texter” under skrivprocessen (Lgr 88:14).
Diskussionen om basfärdigheter fortsatte med ett nytt kommentarmaterial från SÖ 1990 under titeln Om grundläggande kunskaper
och färdigheter i en skola för alla. Där konstateras att de grundläggande
språkfärdigheterna är att tala, lyssna, läsa och skriva.49 I det föreslagna
underlaget för huvudmomentet Tala och lyssna sägs som allmänt mål för eleverna när de lämnar grundskolan att de ska ha ”lärt sig att lyssna till andra” (a.a. 1990:40). Språkkompetensen kommer också till uttryck genom att eleven är en ”aktiv samtalspartner”, ”lyssnar med intresse” och följer ”spelets regler” (a.a. 1990:40).
Med Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga
skolformerna, Lpo 94 och Lpf 94, får grundskolan, sameskolan,
specialskolan och den obligatoriska särskolan en gemensam läroplan när
det gäller mål, värdegrund och ansvarsfördelning.50 Målen för
grundskolan delas upp i ”Mål att sträva mot” och ”Mål att uppnå” i läroplanen, medan det i kursplanen finns en motsvarande uppdelning mellan ”Mål att sträva mot” och ”Mål som eleverna skall ha uppnått i
slutet av det femte skolåret” respektive det nionde skolåret.51 De
49 Här kan man dock lägga märke till att Stukát i sin tolkning (1990:32) inte noterar
det faktum som nämnts tidigare, nämligen att läroplanen (1980:16, 30) inte räknar aspekten Lyssna till “de grundläggande kommunikationsfärdigheterna” och att aspekten Lyssna är det enda huvudmomentet som saknar kommentarmaterial.
50 Undersökningen av modersmålets utbildningsdokument omfattar endast den
obligatoriska skolan, varför Lpf 94 inte kommer att behandlas.
51 Jag kommer i fortsättningen att kalla dessa mål för strävansmål i läroplanen
respektive kursplanen samt för uppnåendemål i läroplanen respektive kursplanen för åk. 5 eller åk. 9.
kortfattade ämnesbeskrivningarna fortsätter och kursplanerna anger nu varken arbetssätt, organisation eller metoder.
I den allmänna delen av Lpo 94 sägs inget om lyssnande. Inte heller finns det i läroplanens Mål och riktlinjer några strävansmål som handlar om aspekten Lyssna. Däremot ansvarar skolan enligt läroplanens första uppnåendemål för att varje elev ”kan lyssna och läsa aktivt” (Lpo 1994:10).
I den inledande syftebeskrivningen i Kursplaner för grundskolan, 1994, anges att eleverna ska ges möjlighet att ”använda och utveckla sina färdigheter i att tala och lyssna, läsa och skriva” (Kursplan 1994:47). Däremot saknas aspekten Lyssna i kursplanens strävansmål samt uppnåendemålen för årskurs 5, medan uppnåendemålen för årskurs 9 nämner att ”aktivt kunna delta i samtal” (Kursplan 1994:49). I be- skrivningen av ”Ämnets uppbyggnad och karaktär” sägs att språk och litteratur är ämnets centrala innehåll och att det är svenskämnet som har ”huvudansvaret för elevernas språkliga utveckling” (Kursplan 1994:48). När eleverna ”talar, läser, skriver och tänker” i meningsfulla samman- hang, får de goda språkfärdigheter (Kursplan 1994:48). Vidare utvecklas språket i ”socialt samspel med andra” och t.ex. när man ”aktivt deltar i samtal” (Kursplan 1994:48). Det sistnämnda, att aktivt kunna delta i samtal, är också ett av de fem mål som eleverna ska ha uppnått i årskurs 9. Även i arbetet kring litteratur nämns samtal, medan t.ex. högläsningen för första gången inte nämns alls.52
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet53 kom 1998 och är alltså en reviderad och utökad Lpo 94,
som nu omfattar även förskola och fritidshem. Enligt Kursplaner och
betygskriterier54 (2000:98) omfattar nu svenska ett vidgat textbegrepp,
vilket ”innefattar förutom skrivna och talade texter även bilder”. Genusperspektivet accentueras, litteraturens ställning förstärks och den språkliga utvecklingen i dialog med andra understryks.
52 I U19 framhåller anvisningarna vikten av att läraren ofta och ”uttrycksfullt föreläser”
läsestyckena, och i kursinnehållet för U55 är elevernas högläsning ett stående inslag. Men Svedner (2000:116) beskriver en utvecklingslinje som på grundskolan ser ut på följande sätt: “I Lgr 62:s anvisningar sägs /…/ att högläsning och tystläsning skall komplettera varandra (s 149). I Lgr 69 nämns högläsningen mycket kortfattat /---/ Inte heller i Lgr 80 eller kursplanen 1988 har högläsningen någon stor plats. /---/ I de senaste kursplanerna nämns överhuvud taget inte ordet högläsning.”
53 Adress: http://www.skolverket.se/pdf/lpo.pdf
I den allmänna delen av Lpo 94 (1998) sägs att varje elev ska få utveckla sina möjligheter att kommunicera genom ”rika möjligheter att samtala, läsa och skriva” (Lpo 1998:7), men inget specifikt om att lyssna. Däremot finns det nu i läroplanen både strävansmål och uppnåendemål för aspekten Lyssna. Uppnåendemålet är detsamma som tidigare, d.v.s. att varje elev ”kan lyssna och läsa aktivt” (Lpo 1998:12), medan det nya strävansmålet avser att varje elev också ”lär sig att lyssna” (Lpo 1998:12).
Kursplanens syftebeskrivning har nu till den traditionella kvartetten förmågor som ska användas och utvecklas lagt ”se”. I strävansmålen talas det om ”dialog med andra” (Kursplaner och betygskriterier 2000:97) och i uppnåendemålen för årskurs 9 upprepas att ”aktivt kunna delta i samtal”, men nu med tillägget att även kunna ”sätta sig in i andras tankar” (Kursplaner och betygskriterier 2000:100). I uppnåendemålen för årskurs 5 sägs inget specifikt om aspekten Lyssna. Om språket i kursplanens innehåll sägs det nu att eleverna utvecklar goda språkfärdigheter när de använder sitt ”språk - talar, lyssnar, läser, skriver och tänker” (Kursplaner och betygskriterier 2000:98f.), d.v.s. till skillnad från förra läroplanen räknas nu aspekten Lyssna till språk.
Sammanfattningsvis blir aspekten Lyssna under perioden 1980 till 2000
ett eget moment, tillsammans med Tala. Samtalsformen och språkets betydelse för allt lärande betonas. Den traditionella kvartetten av aspekter på modersmålet kompletteras i den senaste kursplanen med aspekten Se. Lyssnandeaspekten framträder även ur lyssnarens pers- pektiv med exempelvis inlevelse, lyhördhet och aktivt deltagande i samtal. Språkutveckling och det sociala samspelet betonas, men det saknas ännu utvärderingsbara mål i kursplanen för aspekten Lyssna.