Skolutbildning är en av de mest betydelsefulla faktorerna för människors välfärd (Vinnerljung m fl 2010) då den bland annat påverkar den enskildes förutsättningar på arbetsmarknaden (Olofsson & Panican 2008, 2012). Förutom aspekter som pre- stationer i skolan och stöd från föräldrar är också val av utbildning betydelsefullt för framtida förutsättningar gällande såväl möjligheter inom högre utbildning som arbete (Olofsson 2010). Det finns en uttalad politisk vilja att höja kvaliteten inom skolan. Ett led i dessa strävanden är ett ökat antal utbildningsalternativ gällande ut- bildningsinnehåll och huvudman. Det ökade utbudethar varit mest påtagligt inom gymnasiet (SOU 2008:27, Prop. 2008/09:199). Efter 1990-talets gymnasiereformer har antalet gymnasieprogram expanderat. Parallellt har andelen alternativa huvud- män vuxit och uppgick 2009 till 44 procent av det sammanlagda utbudet (Skolver- ket 2010). Förutom friskolereformen har ytterligare nya program etablerats. Ett ex- empel är lärlingsutbildningen som hösten 2011 blev ett reguljärt gymnasieprogram (SOU 2010:19).
Huruvida den ökade valfriheten har förbättrat gymnasieutbildningen, ökat till- gängligheten och möjliggjort mer individanpassade utbildningar för elever med olika socioekonomiska förutsättningar vet vi inte så mycket om. Däremot indikerar ett
55 Det empiriska materialet består av 11 semi-strukturerade intervjuer med rektorer och studie- och yrkesvägledare i en sydsvensk kommun. Intervjuerna har gjorts på 9 högstadieskolor under hösten 2011. Intervjupersonerna valdes ut efter en princip om mesta möjliga spridning av socio- ekonomiskt upptagningsområde.
ökat utbud av såväl inriktningar som huvudmän att gymnasievalet idag ställer nya krav på elever och föräldrar. Att välja kräver mer av långsiktighet och överblick och det är förenat med svårigheter att byta utbildningsinriktning (Vlachos 2011). Att göra ett övervägt val innebär att matcha elevens intresse, förmågor och förutsätt- ningar till en utbildning som ger god arbetsmarknadsetablering och möjligheter till fortsatta studier på högskolenivå. Under de senaste åren har antalet alternativ ökat och tillsammans med en intensiv marknadsföring kring utbildningar och utbild- ningsproducenter har förutsättningarna för gymnasievalet förändrats. Därutöver har minskande gymnasiekullar lett till en ökadkonkurrens om gymnasieelever (Skolver- ket 2010). Ansvaret för en kvalitativ gymnasieutbildning har delvis förskjutits från välfärdsstaten till den enskilde (Hjort & Panican 2011), välfärdstjänster har blivit mer av ”private good” än ”public good” (Englund 1993). Medborgarskapet tenderar att dräneras på drivkrafter för lojalitet gentemot gemensamma intressen till förmån för egennytta. Marknadsanpassning framhäver konsumentlogiken på bekostnad av medborgarskapets centrala värden: jämlikhet och solidaritet. Gymnasieskolor blir producenter på en konkurrensutsatt marknad där den som inte lyckas rekrytera elev- er förlorar i kampen om den offentliga skolpengen (Richardsson 2004).
Forskning visar att ökad valfrihet, avreglering och privatisering av utbildning spär på redan befintliga skillnader som följer ett mönster av klass, föräldrars utbildning, inkomst och position på arbetsmarknaden (Bunar 2001, 2008, 2009, Englund 1983, Arnman et al 2004, Broady 2001, Lund 2006, 2007, Skawonius 2005, Damgren 2002, Johnsson 2004). Dessa hinder återfinns även i länder där liknande valfrihet rå- der (Peters 2001, Young & Clinchys 1992, Ravitch 2010, Ball 2003). I bakgrunden finns Bourdieus (1986) resonemang kring hur klass styr val och förutsättningar när det gäller utbildning. Forskning som intresserar sig för denna utveckling har framför allt fokuserat på att val av skola och utbildning är mer problematiska för resurssvaga grupper. Emellertid finns det anledning att mer brett ställa frågor kring vad ökade valmöjligheter innebär för alla, inte enbart utifrån konsekvenser av val utan om själva valprocessen.
Den ökade valfriheten ställer nya krav på såväl föräldrar och elever som på den skol- personal som ska förbereda inför och guida genom gymnasievalet. Kartan ritas ständigt om gällande olika alternativ och det blir allt svårare, inte minst för föräldrarna, att lita till sina tidigare kunskaper. Detta gäller alla föräldrar, alltifrån de mer resurssvaga till resursstarka. Eleverna möter dessutom marknadsföring från utbildningsproducenter under en lång period före gymnasievalet och skaffar sig ytterligare uppfattningar och preferenser. Att föräldrars socioekonomiska resurser spelar en roll vet vi men kunska-
från det moderna till det postmoderna samhället. Denna övergång innebär ett para- digmskifte med nya värden som både skolpersonalen och elever måste förhålla sig till såsom en livsstil präglad av snabba förändringar, osäkerhet, krav på självständighet och självförverkligande samt kompetens att utveckla egna sociala nätverk (Lundahl & Nilsson 2009, Sterner 2012). Parallellt utvecklas politiska logiker som påverkar studie- och yrkesvägledningens roll, inte minst i en europeisk kontext. Dessa po- litiska logiker förankras i New Public Management, decentraliseringsreformer och ökade effektivitetskrav på offentligt finansierade verksamheter (Plant 2012).
När det gäller institutionella förändringar visar både svensk och internationell forskning att de senaste 10-15 åren har lett till förändrade förutsättningar för stu- die- och yrkesvägledare. Här skulle vi kunna skilja mellan interna institutionella förändringar i form av en ökad valfrihet inom utbildningssystemet och externa in- stitutionella förändringar som sammanfaller med den nämnda övergången till post- modernitet: en internationaliserad, föränderlig och multikulturell arbetsmarknad med mindre tydliga kompetensbeskrivningar, förskjuten arbetsmarknadsetablering, ambitioner om ett livslångt lärande och krav på individuell anpassning (Dresh & Lo- vén 2003, 2010, Plant 2003, Sterner 2012). Extra intensiv påverkan utgör just nu en allt osäkrare arbetsmarknad i Europa och en hög ungdomsarbetslöshet (Westergaard 2012, Lundahl 2011). Utöver dessa nämnda förändringar pågår en internationell professionaliseringsdiskurs om studie- och yrkesvägledningens roll. Denna diskurs handlar om att definiera och uppgradera kompetensen samt dra gränser gentemot andra professioner som svar på de utmaningar studie- och yrkesvägledarna ställs in- för (Plant 2012, Miller 2012).
Studie- och yrkesvägledarna ska visa på hög grad av flexibilitet för att möta såväl elevernas behov som föränderliga krav i arbetslivet, men också den alltmer omfat- tande informationen genererad av den ökade valfriheten till gymnasieskola. Studie- och yrkesvägledarna har svårt att förhålla sig neutrala till den mängd information som finns om olika gymnasieskolor; de riskerar att framställa information i bättre eller sämre dager och därmed ta på sig rollen som mäklare och även som försäljare (Lundahl & Nilsson 2009). Förväntningarna på studie- och yrkesvägledarna är stora samtidigt som sättet att reglera deras yrkesroll vittnar om nyliberala lösningar. Deras arbete har decentraliserats vilket medför stora lokala variationer på kvalitet, utfö- rande och upplägg. Många kommuner visar inte intresse för att reglera arbetssättet, kompetensen och vägledartätheten utan ansvaret läggs på skolans rektor eller direkt på enskilda studie- och yrkesvägledare (Lundahl 2008, 2010, Lundahl & Nilsson 2009). Denna situation har uppmärksammats flera gånger under 2000-talet utan att några åtgärder vidtagits (Nilsson 2010, Plant 2003). Flera kommuner kan inte garantera tillgång till kvalificerad studie- och yrkesvägledning. Det finns en risk att de elever som behöver en professionell vägledning, exempelvis elever med särskilda behov eller som inte får stöd från föräldrarna, inte får den hjälp de är i behov av. Ofta tvingas de prioritera för att kunna ägna sin tid åt de mest utsatta eleverna. Många
studie- och yrkesvägledare har inte heller studie- och yrkesvägledarutbildning, vilket är mest påtagligt på friskolor (Skolverket 2005).
Eleverna har svårt att skilja mellan information och reklam i ett konkurrensut- satt utbildningssystem. Studie- och yrkesvägledare uppger att de märker ett större stödbehov bland elever som inte anses vara tillräckligt mogna för att ta ställning till sin framtid genom ett mer komplicerat gymnasieval. Fler valalternativ ökar behovet av vägledning samtidigt som eleverna själva kan hitta information på nätet. Internet skulle kunna användas som en självvägledning men eleverna föredrar samtal med studie- och yrkesvägledningen framför den information som hittas på nätet. Dresch & Lovén (2003, 2010) har i sina studier om vägledning funnit elever vara villrådiga, ha oklara förväntningar och bristfälliga kunskaper om arbetslivet. Eleverna refererar ofta till tv-serier när de ska förklara vad de önskar bli i framtiden. Den ökade valfri- heten har också lett till större behov av personlig service hos eleverna (ibid.).
Därefter finns det skillnader mellan elever också. Behov av vägledning är bero- ende på elevens socioekonomiska förhållanden, etnicitet, kön samt sätt att resonera om gymnasievalet (Trondman & Bunar 2001, Skolverket 2005). Många elever har endast en vag bild av vad de vill göra efter gymnasiala studier. Detta gör att de ofta väljer teoretiskt inriktade program framför yrkesprogram för att kunna få en så bred bas som möjligt efter avslutade studier (Skolverket 2005). Att elever känner sig osäkra både före, under och efter valet till gymnasieskola är ett känt faktum sedan 1990-talet (Henryson 1994, Lovén 1993, 2000). Redan studier på 1990-talet visade att eleverna hade förväntningar på vägledningssamtal som skulle inkludera även ex- istentiella frågor och med djupgående diskussioner som skulle leda till en ökad själv- kännedom. Dessa förhoppningar infriades inte, studie- och yrkesvägledarna koncen- trerade sig istället på informationsförmedling (Lindh 1997).
Det visar sig att eleverna efterfrågar en s.k. snäv studie- och yrkesvägledning, nämligen en mer personlig vägledning med en professionell vägledare som hjälper den enskilde att utifrån sina egna unika problemställningar lösa/hantera problem inför val av utbildning med sikte på framtida yrke, arbete och livsform (ibid., för en diskussion om en efterfrågad snäv studie- och yrkesvägledning i brittisk och ameri- kansk kontext se Sterner (2012), Westergard (2012) och Amundson et al (2010)). Studie- och yrkesvägledare bör arbeta mer processinriktat och holistiskt för att matcha elevernas behov bland den mängd valalternativ som finns inför gymnasiestu- dier (Dresch & Lovén 2003).
Sammanfattningsvis kan sägas att både svensk och internationell forskning visar att studie- och yrkesvägledarnas roll har ändrats under de senaste decennierna. I