Avslutande analys: Agenda 21-planens mål och visioner saknade stöd vid implementeringen

Alla politiska partier i Linköping ställde sig bakom antagandet av Agenda 21s handlingsplan. Agenda 21-processen framhölls som det största demokratiska projektet i Linköping (och i jämförelse med t.ex. medborgarnas tillträde och möjlighet att påverka tidigare planeringsprocesser och målskrivningar var Agenda 21s process mer demokratisk). Nya aktörer såsom Agenda 21-samordnare, intresseorganisationer och enstaka medborgare fick tillträde till att påverka frågor som rörde flera olika områden, däribland energi. Framtagningsprocessen bakom Agenda 21-planen följde inte etablerade rutiner för hur en kommunal plan tas fram och traditionellt centrala aktörer fick en mindre framträdande roll i processen.

Agenda 21-samordnarna mobiliserade ett brett stöd hos de förtroendevalda politikerna. Planen antogs i kommunfullmäktige och i planens inledande text stod att detta var ett dokument som skulle styra beslut och inriktning i den kommunala organisationen. Det var emellertid svårt för Agenda 21-samordnarna att mobilisera stöd för att planens mål skulle implementeras. Vid implementeringen av energimålen var Tekniska verkens företrädare viktiga aktörer och de motsatte sig uttryckligen en implementeringen av vissa mål. Den uttalade oviljan att implementera dessa mål var en enhetlig linje från Tekniska verken, där både styrelse, ledning och tjänstemän hade svårt att se hur Agenda 21-planens mål skulle kunna förenas med bolagets ekonomiska mål.

Problemet att implementera målen hängde enligt Tekniska verkens företrädare delvis samman med de motstridiga målsättningar som fanns för bolaget. Ägaren krävde dels att bolaget skulle hålla låga taxor till kommuninvånarna och dels att bolaget skulle genomföra riskfyllda investeringar i en fjärrvärmeexpansion. Företrädare för bolaget menade att målet om en fjärrvärmeexpansion enbart kunde implementeras om det finansierades antingen genom höjda fjärrvärmetaxor eller genom sänkt avkastningskrav från ägaren. Varken Tekniska verken eller de

356

Intervju kommunstyrelsens ordförande Johnsson 991209.

Kapitel 5

förtroendevalda politikerna förespråkade en höjning av taxorna och att sänka avkastningskrav var uteslutet för de förtroendevalda politikerna. Under dessa förutsättningar motsatte sig Tekniska verkens ledning att implementera fjärrvärmemålet. De förtroendevalda politikerna kunde då välja att utnyttja sina politiska maktresurser och t.ex. lägga ett ägardirektiv till bolaget och därigenom tvinga dem att implementera målen. De förtroendevalda politikerna valde att inte utnyttja denna maktresurs och valde istället att föra en dialog med bolaget, där de förtroendevalda politikerna i styrelsen försökte att förhandla fram en lösning som passade alla parter.

Agenda-21 samordnarna hade sedan år 1993 tillsammans med engagerade medborgare arbetet med att ta fram en Agenda 21-plan för Linköping som uppgavs vara styrande för hur Linköping skulle utvecklas. Samordnarna tyckte att agerandet från både de förtroendevalda politikerna och företrädarna för Tekniska verken var märkligt. Agenda 21-samordnarna upplevde att planen var ett levande och centralt dokument fram till implementeringen, för där stannade processen. De menade att de saknade maktresurser för att föra processen vidare, samtidigt som Tekniska verken kunde utöva för stor makt i denna process. Tekniska verken kunde motsätta sig en implementering utan att någon tvingade Tekniska verken att genomföra planens mål. Tekniska verkens företrädare kunde t.ex. säga till de förtroendevalda att de inte tänkte bry sig om de mål som var demokratiskt fattade i kommunfullmäktige, utan att det väckte någon reaktion hos fullmäktigeledamöterna. Samtidigt som de förtroendevalda politikerna förkunnade sitt enhälliga stöd till Agenda 21-planen, upplevde Agenda 21- samordnarna att när det väl kom till praktisk handling stod de förtroendevalda politikerna handfallna.

Varför använde inte de förtroendevalda politikerna sina maktresurser för att se till att Tekniska verken implementerade målen? Det framkom att de förtroendevalda egentligen inte var så positiva till handlingsplanens mål, som det kunde verka från fullmäktigeprotokollen. Tekniska verkens styrelseledamöter påtalade redan vid förhandlingarna i fullmäktige att målen borde konsekvensutredas och kostnads- beräknas. Detta gjordes dock inte. Det framkom också att flera av nyckelaktörerna omtalade Agenda 21-planen som ett visionsdokument snarare än som ett styrdokument. Målen blev någonting som alla aktörer kunde säga sig stödja så länge som Agenda 21s mål inte ställdes mot motstridigt fattade målformuleringar om bl.a. avkastningskrav för Tekniska verken.

Men vad skulle medborgarna säga när ingenting av allt det arbete som man hade lagt ned gav något konkret resultat? De förtroendevalda politikerna höll med om att detta var problematiskt, men målen kunde inte implementeras till vilket pris som helst. Den potentiella maktresurs som Agenda 21-samordnarna hade genom den folkliga förankringen kunde de inte utnyttja. Tekniska verkens tjänstemän däremot lyckades vinna gehör för sina argument att Tekniska verken bara följde invånarnas i Linghem och Sturefors önskemål när de inte expanderar fjärrvärmen dit. Tekniska verken konstaterade att invånarna ville inte ha fjärrvärme, så därför expanderades inte fjärrvärmenätet ut dit.

Agenda 21-samordnarna mobiliserade stöd för ett konkurrerande energisystem, där Agenda 21-planens mål och visioner skulle medföra en förändrad inriktning för Linköpings energisystem, vilket åtminstone initialt skulle medföra stora ekonomiska

Fallstudien i Linköpings kommun

kostnader. Hur stora både miljö och finansiella kostnader skulle bli var emellertid en fråga som debatterades och som berodde av bl.a. vilket tidsperspektiv man anlade. De ekonomiska konsekvenserna av besluten räknades fram av Tekniska verkens tjänstemän. Agenda 21-samordnarna hade varken tid eller resurser att ta fram alternativa beslutsunderlag till Tekniska verken, där det eventuellt skulle ha visats att olika förslag gav ekonomisk lönsamhet på längre sikt. När sedan Agenda 21- samordnarna gick till öppet motangrepp mot den tolkning som tjänstemän på Tekniska verken gjorde och sade att de inte accepterade Tekniska verkens resonemang, kontrade företrädare för Tekniska verken genom att hävda att Agenda 21-samordnarna saknade kunskap om energisystemets tillförselverksamhet.

I de målsättningar och visioner som Agenda 21-samordnarna förespråkade utgjorde hushållsavfall en betydligt mindre andel av bränslemixen i Linköping än vad som var fallet i verkligheten. Agenda 21-samordnarna och Tekniska verkens företrädare hade helt olika syn på hur avfallet skulle hanteras. Agenda 21-samordnarna betonade återvinning och återanvändning medan Tekniska verkens företrädare framhävde att avfallet skulle förbrännas. Agenda 21-samordnarna menade att det bara var en mindre del av avfallet som kunde accepteras som bränsle i energisystemet. Tekniska verkens företrädare tyckte att det var självklart att avfallet skulle användas som bränsle i energisystemet, men de framförde egentligen inga argument som styrkte deras ståndpunkt. Istället försökte de att hävda sin ståndpunkt genom att använda kompetens som maktresurs och hävdade att Agenda 21-samordnarna hade en för dålig kunskap på området. Att Tekniska verken skulle ha bristande kompetens på området var inget som vare sig de själva eller någon annan aktör tog upp när frågan diskuteras. Den kunskap som företrädare för Tekniska verkens har var en given maktresurs när utformningen av energisystemet diskuterades, vilket inte var fallet för Agenda 21-samordnarnas kunskap.

De som kritiserade de slutsatser som Tekniska verkens tjänstemän drog om bl.a. avfall och att det var olönsamt att expandera fjärrvärmen till alla de ytterområden som togs upp i Agenda 21-planen, hade svårt att mobilisera stöd för sina åsikter. De främsta kritikerna av Tekniska verkens ståndpunkter var, förutom Agenda 21-samordnarna, förtroendevalda politiker som inte satt i Tekniska verkens styrelse. Eftersom de inte var ledamöter i bolagsstyrelsen var det svårt för dem att föra upp frågor på Tekniska verkens styrelses dagordning och de kunde inte heller påverka hur diskussionen kring t.ex. en fjärrvärmeexpansion fördes där.

Kapitel 5