Att byta från kol till biobränsle

I slutet av 1980-talet ansökte NME hos koncessionsnämnden för miljöskydd om att få uppföra ytterligare ett kraftvärmeverk på Händelö, Händelö II. Motivet till att bygga Händelö II var enligt NME att samla energiverksamheten på en plats och samtidigt att öka den egna elproduktionen. Det redan befintliga Händelöverket klarade nämligen bara av att producera 35 procent av Norrköpings elbehov. Förklaringen till det dåliga elutbytet var att kraftvärmeverket på Händelö i första hand var uppfört för att förse fjärrvärmenätet med producerad värme. Det var alltså inte optimerat för elproduktion. Med ett kraftvärmeverk som byggdes för största möjliga kraftproduktion skulle produktionen av kraftvärme på den tidens värmeunderlag kunna öka med mer än 50 procent uppgav NME i sin ansökan. Det nya Händelöverket motiverades alltså av att det till skillnad från det tidigare blocket skulle optimeras för kraftproduktion.415

NME ansökte år 1989 hos koncessionsnämnden för miljöskydd för att få använda kol i produktionen. Den här gången mötte emellertid bränslevalet motstånd. NMEs ansökan gick ut på remiss till flera utomkommunala instanser bl.a. Överstyrelsen för Civil Beredskap, Kraftsam, Boverket och Statens energiverk. Bland remissvaren var den stora majoriteten positiv till förslaget, men bl.a. Naturvårdsverket rekommenderade avslag, eftersom man menade att andra bränslealternativ än kol måste utredas innan man kunde godta ansökan.416

I Norrköpings kommunfullmäktige tillstyrktes ansökan, men även här kom kritik mot att just kol hade valts som bränsle. Vänsterpartiet, kristdemokraterna och miljöpartiet kritiserade NMEs ensidiga satsning på kol och förordade satsningar på alternativa bränslen såsom biobränsle. Dessa tre partier ifrågasatte också behovet av ett nytt verk. Vänsterpartiet konstaterade att tillstånd till elproduktion genom kondensdrift inte borde ges, eftersom det var behovet av värme till kommuninvånarna som borde vara avgörande för elproduktionens storlek. Vänsterpartiet menade att NMEs huvudsyfte skulle vara att tillgodose kommuninvånarnas värmebehov, inte deras elbehov. Kristdemokraterna och miljöpartiet ifrågasatte NMEs energiprognoser och menade att en effektiv energisparplan och satsningar på energisparrådgivning skulle medföra att kommunen skulle sakna behov av ett Händelö II. Miljöpartiet tog i en senare reservation också upp att kostnaden för projekteringen, som enligt NME dittills uppgått till 3,5 miljoner kronor, kunde ha använts till att istället finansiera ”tre energirådgivare i fyra år eller två energirådgivare i sex år.” Detta, menade miljöpartiet, hade varit mer värt pengarna med tanke på att Norrköping de senaste åren inte hade haft någon energirådgivning.417

Dessa invändningar till trots godkände koncessionsnämnden ansökan om att få bygga en ny anläggning med kol som huvudbränsle. År 1991 lämnade emellertid NME in en ny ansökan till koncessionsnämnden där planerna på ett Händelö II nu var nedlagda och istället planerade NME att konvertera delar av den befintliga

415

Norrköpings kraft ABs ansökan till Bostadsdepartementet 1988-09-30.

416

Remissvar Statens Naturvårdverk 1989-03-22, ”Yttrande över ansökan av Norrköpings Kraft AB om tillstånd enligt 4 kap naturresurslagen att uppföra ett kraftvärmeverk på Händelö i Norrköpings kommun, Östergötlands län”.

Fallstudien i Norrköpings kommun

koleldningen på Händelö till biobränsle. Detta skulle göras genom att ytterligare en pannenhet byggdes i anslutning till befintliga pannor. Förklaringen som NME uppgav till sin ändrade strategi var att införandet av olika miljöavgifter tillsammans med trepartiuppgörelsen i riksdagen som kom år 1991 hade försämrat de ekonomiska förutsättningarna för Händelö II i så hög utsträckning att projektet inte var värt att genomföra.418

I ansökan härrördes NMEs ändrade inställning till kol som ett resultat av införda miljöavgifter och nationell energipolitik. Det som aktörerna under mina intervjuer ansåg som den viktigaste förklaringen till konverteringen till biobränsle var att den nationella politiken via skattesatsen styrde över mot biobränsle.419

Det som ytterligare talade för en övergång för biobränsle var, som NMEs styrelseordförande uttryckte saken, att det var ett bra

”miljöpsykologiskt läge att gå över till biobränsle.”420

Biobränsle låg så att säga rätt i tiden. Det som dessutom hade stor betydelse för att Norrköping till slut kom att satsa på biobränsle var att NME fick en ny VD. Den tidigare VDn hade haft en stor tilltro till kol som bränsle, medan den nytillträdde VDn var övertygad om biobränslets framtida potential. I Norrköping var också 1980-talets VD starkt förknippat med satsningarna på kol och flera av aktörerna menade att ett VD-byte var en förutsättning för Norrköpings satsningar på biobränsle i början av 1990-talet.421

Medan 1990-talets VD framställdes som den drivande aktören för att få in biobränsle i energisystemet, framställdes 1980-talets VD som den aktör som var drivande för att få ett energisystem vars produktion var baserad på kol istället för olja. Det fanns emellertid flera aktörer inom NME som drev på för att få en fortsatt koleldning och mer eller mindre motarbetade en konvertering till biobränsle:

”Det fanns krafter som ville flytta hela Bråvalla kraft ut till Händelö och bygga upp det där ute. Den förre VDn Bernt Harjö drev flytten av Bråvalla kraft rätt hårt, medan Bengt Egard [nya VDn] tyckte att det andra alternativet var bättre. Och det har visat sig vara helt riktigt också.”422

Samtidigt fanns det aktörer som långt tidigare hade velat att NME skulle satsa på biobränsle. Miljödirektören på miljöledningskontoret var en av de tjänstemän som i samband med NMEs lokaliseringsansökan för Händelö II arbetade för att öppna upp för en satsning på biobränsle. Miljödirektören deltog i flera möten med NME där hon drev på för att få in en skrivning om biobränsle. Till slut fick hon de förtroendevalda politikerna att gå med på en sådan skrivning, men när NME

418

NKABs ansökan till koncessionsnämnden för miljöskydd 1991- 06-17.

419

Intervju marknadschef NME Gustafsson 010309; se även VD Egard 010216; Styrelseordförande Breström 010315; fullmäktigeledamot Bredin 010427.

420

Intervju NMEs styrelseordförande Breström 010315.

421

Intervju NMEs styrelseordförande Breström 010315; se även marknadschef NME Gustafsson 010309; fullmäktigeledamot Bredin 010427; vice VD Jansson 010425.

Kapitel 6

”några månader senare var ute och informerade om det här beslutet då var det borttaget.”423

NMEs ledning menade då att biobränsle inte var en realistisk framtida ersättningsalternativ till kol. Två år senare hade emellertid NMEs ledning vänt i frågan.

För att kunna hantera det problematiska i att veta vilket bränsle som skulle var lönsamt även på lång sikt satsade NME under 1990-talet på att skapa ett mer flexibelt system. Enligt NMEs VD var den tillbyggda pannan på Händelö byggd så att den

”kunde byta mellan kol och biobränsle på två minuter.”424

Fortfarande fanns det kvar kol i elproduktionen. Enligt bl.a. NMEs VD berodde det på skattetekniska faktorer. Enligt en lagändring 1992 ska all värmeenergi som nyttiggörs som fjärrvärme beskattas. Det medför att om möjligt används skattebefriat bränsle t.ex. biobränsle för fjärrvärmeandelen.425 Miljöutredaren på NME menade att som skatte- systemet var utformat saknades det incitament att försöka få bort kol och olja ur elproduktionen:

”Det är svårt att gå ifrån det kol som vi har kvar när vi producerar el. Beroende på att kol och olja då är skattebefriad från koldioxid.”426