Avslutande diskussion: traditionella lösningar utmanas

Ombyggnaden av bostadsområdet Navestad kom på grund av statliga bidrag inte bara att fokusera mångsidighet och boendeinflytande, utan även hur ett ekologiskt hållbart bostadsområde skulle skapas. Konflikten kring Ringdansenprojektet handlade i grunden om att Hyresbostäder ville satsa på konkurrerande värmelösningar till fjärrvärmesystemet. Förespråkarna för Ringdansens energilösningar ifrågasatte både fjärrvärmesystemets dominans som värmesystem och om fjärrvärmen i praktiken var så miljövänlig som NME ville mena. I och med projektet fokuserades inte längre kraftvärmeproduktionen, utan uppbyggnaden av alternativa lösningar till fjärrvärmen. Hyresbostäder drabbades av märkliga skattelösningar och av att NME fick eller tog sig tolkningsföreträde för hur energilösningarna skulle bedömas. Trots att fjärrvärmen producerades i en anläggning som använde både biobränsle och kol fick Hyresbostäder bara göra beräkningar utifrån att 100 procent biobränsle användes i fjärrvärme- produktionen. Ironiskt nog fick Hyresbostäder sedan inte räkna med att den el som skulle användas i Ringdansens värmepumpar skulle använda miljövänlig el. Detta trots att NME hade tecknat avtal med NME om miljövänlig elleverans. Utifrån dessa villkor hade Ringdansens förespråkare svårt att mobilisera stöd för Ringdansens energi- lösningar.

Hyresbostäder mötte stort motstånd både från NMEs företrädare och från miljöpartiets ledamöter. Miljöpartiets suppleant i fullmäktige menade att projektet i praktiken inte ledde till miljöförbättringar och att Hyresbostäder använde miljöargument som svepskäl för att få bidrag. Miljöpartiets företrädare trodde att kritiken från övriga partier i fullmäktige var så lågmäld för att det stod så mycket pengar på spel. Han hävdade att Hyresbostäder kunde utnyttja bidragen som en maktresurs för att tysta kritikerna. De kritiska frågor som fanns hindrades även från att komma upp på fullmäktiges dagordning.

Det var inte bara i Ringdansen som statliga bidrag påverkade vilka energifrågor kom upp på kommunens dagordning. I Norrköping var statliga bidrag även betydelsefulla för om kommunen skulle erbjuda kommunal energirådgivning eller inte. När det fanns statsbidrag för verksamheten var energirådgivare anställda i den kommunala förvaltningen, men när bidragen upphörde försvann energirådgivningen från förvaltningen.

Statliga bidrag bestämde också under 1980-talet vilken energihushållnings- verksamhet som skulle finnas för de lokaler kommunen använde i sin verksamhet. Det gavs statliga bidrag till att göra besiktningar och utarbeta planer med hushållningsmål och åtgärdsförslag för kommunens lokaler, men inte för att implementera åtgärds- förslagen. Kommunen tilldelade inte heller energirådgivarna några resurser till detta, vilket gjorde att förslagen aldrig realiserades.

NME fick år 1992 i uppgift av kommunstyrelsen att ansvara för energirådgivningen. I Norrköping ansågs detta beslut inte kontroversiellt. Aktörerna menade att fördelen var att NME redan hade upparbetade kontakter med konsumenterna, som de kunde utnyttja när de skulle informera i frågan. Men energirådgivaren på NME menade att hon hade fått ägna en stor del av sitt arbete till att skapa ett nätverk, eftersom detta saknades. Hon kände sig också ofta maktlös i sin position, eftersom hon saknade finansiella resurser för att bedriva verksamheten, inte kunde erbjuda kunderna några

Kapitel 6

energibidrag och för att det i praktiken bara var hon som på deltid arbetade med energirådgivningen.

Det var inte någon stor diskussion inom kommunen kring trovärdigheten i att ha energirådgivning organisatoriskt placerad inom ett bolag som samtidigt hade till uppgift att sälja el och värme. Konflikten mellan energihushållning och tillförsel hade redan före detta beslut varit uppe på dagordningen i Norrköping, så frågan upplevdes kanske inte som ny för aktörerna. Konflikten mellan energihushållning och tillförsel var till och ifrån uttalad inom kommunen och diskuterats i bl.a. Ringdansen och i olika energiplaner. Det konstaterades att en minskad fjärrvärmeförbrukning minskade elproduktionen i kraftvärmeverket och det diskuteras också om kommunala investeringar i energihushållningsåtgärder verkligen var rimliga i förhållande till de miljöeffekter som åtgärderna fick.

Den motstridiga målsättningen för energihushållning och tillförsel arbetades mer eller mindre in i NMEs verksamhet, där NME i sin kundstrategi betonade att när kunden valde NME, fick de mer än en energileverantör, de fick en helhetslösning för deras energikonsumtion. Visserligen var energirådgivningen till för alla kommunens invånare, men i praktiken var det bara NMEs kunder som kom att ta del av rådgivningen. Energirådgivningen blev en del av NMEs strategi att utforma en verksamhet där helhetslösningar och försäljning av tilläggstjänster var viktiga försäljningsargument, något som för övrigt hela energibranschen har kommit att anamma under 1990-talet.511

När NME såldes ut tog kommunen inte över energirådgivningen. Energi- rådgivningen ”konkurrerades” sedan ut av annan verksamhet i kommunen. Det fanns ingen som mobiliserade stöd för verksamheten och därmed försvann den återigen under en period. Kommunen fick emellertid kort efter utförsäljningen statliga bidrag för energirådgivningen och kunde därför börja bygga upp den verksamheten igen.

511

Jmf Summerton, J (2001), ”Brand name electricity: shaping new identities for utilities and users in the 1990s”, i Silveira, S (red), Building Sustainable Energy Systems. Swedish experiences, Stockholm: Svensk byggtjänst, Eskilstuna: Energimyndigheten.

Fallstudien i Norrköpings kommun

6.5 Agenda 21 – med fokus på medborgarnas engagemang och