Avsikten i studien har varit att inte utgå från förklaringsmodeller i termer av konstruktioner av olika specialpedagogiska perspektiv eller nivåer av individ, grupp och organisation. En annan strävan har varit att undvika polarisering mellan exkluderande och inklu- derande praktiker och åtgärder. Det poststrukturalistiska förhåll- ningssättet har bidragit till att förflytta fokus till andra områden som är specialpedagogiskt angelägna och till att öppna upp för andra sätt att se vad som ryms inom specialpedagogiska ramar i förskolan som diskursiv praktik.
Ambitionen har varit att belysa och skapa kunskap om hur verk- ligheten konstrueras i en diskursiv kontext. Genom att lyfta fram de språkliga sammanhangen har det funnits möjlighet att syn- liggöra både sådant som framstått som förgivettagna sanningar och kunskaper i denna kontext och sådant som framstår som proble- matiskt och osäkert. Det har varit väsentligt att redogöra för med vilken blick jag tagit mig an undersökningens material. Med stöd av de valda teoretiska ansatserna har fokus riktats mot vissa aspek-
ter och områden, medan andra lämnats därhän. Brukandet av en viss teori innebär alltid en begränsning och ska förstås som inget mer än en konstruktion som tjänar till att skapa förståelse för vissa skeenden. Lutz (2009) framhåller att det finns en risk att detta spe- cifika nyttjande av teori och metod riskerar att återupprepa samma berättelser. Det har varit betydelsefullt att beakta de teoretiska re- sonemang som såväl Foucault som Butler driver, i relation till den förskolekontext som mitt material utgör. Foucault utgår exempel- vis från vissa historiska skeenden och större samhälleliga processer och Butlers resonemang rör primärt genus- och könsfrågor. Jag vill betona att det är en specifik syn på makt som applicerats i studien och framhålla maktens produktiva innebörder. Makt, styrning och disciplinering kan i vardagssammanhang lätt uppfattas ha en nega- tiv klang, men studien visar på såväl begränsningar som möjlighe- ter i de komplexa, ofta mångsidiga processerna.
Det har varit en utmaning att på ett fruktbart sätt balansera teori och empiri i analysarbetet. Likaså att skapa hållbara analyser, då teori och metod i sig inte ger några klara anvisningar för dessa processer. Jag har strävat efter att göra en ansvarsfull läsning med hänsyn till de deltagande i studien. Jag har riktat min blick mot förskolans blick på barnet och i denna process har jag som forska- re haft makten att göra urval, analysera och dra slutsatser. Det har varit angeläget att presentera det analyserade resultatet så pass tyd- ligt att läsaren själv kunnat förhålla sig till och granska innehållet i de analyser som gjorts och ta ställning till trovärdigheten i dem. Ett flexibelt förhållningssätt har anammats då huvudmaterialet är av så kallad naturlig karaktär istället för av mig konstruerade situationer eller frågeställningar. Att arbeta med olika typer av ma- terial och ett material av så fyllig karaktär har gjort analysarbetet omfattande, men spännande. Text och tal skulle ha kunnat tolkas som olika praktiker och analyserats var för sig. I studien har de vävts ihop till en sammanhängande diskursiv praktik för att skapa en djup och nyansrik bild. En skillnad dem emellan är dock den, att utifrån talet kan fokus riktas mot förhandlingar runt exempel- vis gränsdragningar och olikhetsutrymmen, medan texterna redan är förhandlade och ”frysta” till sin karaktär. I talet kan också skönjas en strävan efter konsensus och samsyn i olika frågor. Detta är inte något som kan uttydas ur texterna, men det är rimligt att
anta att de också är kompromissade sambeskrivningar. På dessa grunder har tal och text betraktats som komplementära. Emellertid kan det vara värt att påpeka att de kan ha olika funktioner i prak- tiken. Det empiriska materialet ger tillsammans belysande exempel på hur personal tar sig an sitt uppdrag i olika sammanhang och med olika förutsättningar inom förskolan som diskursiv praktik. Analysstrategierna har gett kunskap om den diskursiva prakti- ken, såsom den framträder genom de röster som givits företräde i detta sammanhang, det vill säga förskolans personal. Emellertid kan studien inte ge svar på eller kunskap om till exempel föräldrars eller barns reaktioner eller perspektiv, annat än det som fram- kommer via personalen.
Att föreliggande studie inte är direkt föreskrivande eller ger kon- kreta förslag till lösningar kan ses som en begränsning. Vad studien kan erbjuda är möjligheter till reflektion och kunskaper som kan gå utöver den omedelbara pedagogiska nyttan. Med denna studie har ambitionen varit att medverka till kunskapsutveckling inom förskole-, specialpedagogiska och pedagogiska områden, genom att med en speciell blick och poststrukturalistisk ansats sätta fokus på annat innehåll än tidigare undersökt om specialpedagogik i försko- lesammanhang.
Genom att rikta ljuset mot språkets möjligheter att lösa upp fast- låsta föreställningar kan specialpedagogiska samtal, där utrymme för olika diskurser skapas, främja reflexiva förhållningssätt till barns olikheter inom förskolan. Studien har bidragit med ett meta- perspektiv på hur personal ser på barn och barns beteenden i för- hållande till den specifika praktik som förskolan utgör och de ra- mar som skapas. Vidare forskning skulle med fördel kunna kon- strueras omkring de test- och kartläggningsmaterial som används inom förskolans specialpedagogiska praktik och dessa skulle kunna vara föremål för en egen textbaserad diskursanalytisk studie. Stu- dier skulle kunna fördjupas runt identitetserbjudanden för barn i förskolan.
Avsikten med föreliggande kapitel har endast varit att sätta punkt och avsluta tillfälligt. Likt ambitionen i studien som helhet har jag velat öppna upp för frågor och framtida, ständigt pågåen- de, diskussioner, ifrågasättanden och reflektioner om vad det kan innebära att forma respektive att bli ett förskolebarn och hur ut-
rymme kan skapas för barns olikheter i en inkluderande förskola tänkt för alla.
SUMMARY
Introduction
The point of departure in the present thesis is a social institution, where many children spend a great deal of their childhood and eve- ryday life. In preschool, the child meets an institution with specific demands, expectations and hopes. When the gaze is directed to- wards the child, focus is also directed on behaviours and skills, ways of being and doing. A part of this is the process of making various aspects visible, through documentation carried out in spe- cial education contexts.
Swedish preschool has historically founded aims of inclusion, as well as compensation. The present study is concentrated around questions of how staff formulate and negotiate the perhaps most difficult parts in the mission of a preschool that aims to include all children, which is to manage differences and, at the same time, govern – in Foucault’s sense – towards specific values and skills. This is reflected in the preschool mission, expressed in the curricu- lum, which contains three parts, namely: nurturing, caring and education/development.
The concepts of language and discourse, subject and identity, as well as power and governance are central to this study. Although the starting point is the production of speech and text in special education contexts, as well as behaviours that puzzle, worry or challenge staff, the issue of differences and a preschool for every child is something that concerns all preschool staff.
In the language actions performed in special education contexts, the child is constructed as a subject. The study is based on a view of identity as something constructed in different ways in different
contexts and encounters with others, rather than as something es- sential that is founded from the beginning of life. Children's identi- ties are thus seen, not as something fixed, as an inner core, or as a final product, but instead as something which is continually shaped and (re)negotiated within linguistic frames in preschool. In these discursive, subjectifying processes, power and governance play an important role.
Aim
The aim of the study is to highlight how children are created as subjects when their behaviour puzzles, worries or challenges staff in preschool, and how scope for, or limitations to, the children's opportunities to be, know or act differently thereby emerge. An additional purpose is to shed light on how suggestions for manag- ing and governing the children and their behaviour are formulated as a discursive practice in special education contexts at preschool. Focusing on behaviours that puzzle, worry or challenge staff in preschool, the research questions are the following:
How do staff form the children as subjects, and how are scope and limitations created, affecting the children’s possibilities to form themselves in the discursive practice?
How do offers and assignations of identity emerge in the sub- jectification processes?
How are guidance and governing techniques expressed within the discourses, in the suggestions for how to manage the chil- dren’s behaviour?
How do staff position themselves and how are they positioned in relation to the children’s behaviour and the preschool mis- sion?
The study is largely based on meetings between staff and special educators, as well as texts produced in connection with such meet- ings.