Vardagsdiskurser i ett specialpedagogiskt institutionellt
sammanhang
Studiens grund utgörs av de inofficiella vardagsdiskurser som ska- pas då personal i förskolan tolkar och omsätter sitt uppdrag. Det empiriska materialet är av specifik karaktär då tal och text äger rum i det institutionella sammanhang som förskolan utgör. Försko- lan är en del av skolsystemet och är en utbildningsinstitution med uttalade uppdrag och mål reglerande i skollag och läroplan. Speci- alpedagogik har i studien avgränsats till den diskursiva praktik där förskolans avdelningspersonal möter specialpedagog i handled- ningssamtal samt skriftlig dokumentation upprättad i samband med sådana samtal. Detta innebär inte att det som behandlas i samtalen inte kan ses som pedagogiska spörsmål eller strategier, då specialpedagogik och allmänpedagogik ses som intimt förknippade med varandra. Utgångspunkten är dock den att avdelningspersonal
och specialpedagog valt att mötas och därigenom blir mötet speci- alpedagogiskt.
Handledningssamtalen som ingår i studien utgår i huvudsak från situationer med utgångspunkt i förbryllande, oroande eller utma- nande beteenden bland barn. När något beteende skiljer sig alltför mycket från det som är vanligt förekommande eller i förhållande till vad man som barn bör kunna eller göra vid en viss ålder väcker det oro eller bekymmer hos personal eller föräldrar. Utifrån dessa samtal har min blick riktats mot konstruktioner och styrning av barn och barns beteenden såsom de framträder i personalens tal och text.
Även om inte specialpedagogerna själva vill karakterisera alla samtal som ”regelrätt” handledning, så är det den benämning jag valt att använda. Rådgivning skulle också kunna användas för att beskriva delar av eller vissa samtal. Samtalen tar oftast sin begyn- nelse i eller knyts till konkreta vardagshändelser och dilemman i görandet. Detta görande blir föremål för diskussion och reflektion, och genom talet utvecklas i flera samtal förslag till hantering av el- ler lösningar till upplevda svårigheter eller dilemman, i andra sam- tal är syftet inte i första hand eller alls att söka lösningar.
Även i själva samtalen sker ett slags konkret görande som kan betraktas som diskursiva handlingar, i bemärkelsen att det presen- teras ett lek- eller träningsmaterial, genomförs en skriftlig kart- läggning, utvärderas en handlingsplan eller förbereds för ett ut- vecklingssamtal. I andra samtal ser jag tankeverksamheten och dia- logen som mera abstrakta delar av görandet. Samtalen kan ses som asymmetriska i och med att specialpedagogen företräder en expert- diskurs och samtidigt är samtalsledare och samtalspartner vilket kan ha betydelse för vilka positioner som är möjliga att anta i sam- talen.
Material
Studien baseras huvudsakligen på olika typer av så kallat naturligt material. Enligt Wahl (2006) har det inom fältet för diskursanalys förts en diskussion om olika materials kvalitet där naturligt mate- rial givits högst status. Naturligt material har ofta liknats vid en dokumenterad interaktion som hade skett även utan forskarens
medverkan.Materialet i studien är, utöver två intervjuer, bestående av naturligt förekommande material.
Intentionen var den att samtalen i möjligaste mån skulle vara av samma karaktär som om de inte hade ingått i en studie. Dock är jag medveten om att en studie i sig är en konstruktion. Bara det faktum att personalen blir föremål för forskning gör att jag på ett sätt är medskapare av det som sker. Dock kanske på ett annat sätt än om jag skulle ha medverkat fysiskt i samtalen, vilket jag inte gjorde. Att lyfta fram naturligt förekommande samtalssituationer i verksamheten valdes framför intervjuer och fokusgrupper där min konstruktion av exempelvis specialpedagogiska spörsmål stått mer i fokus, än i de nu inspelade samtalen och i dokumenten. Därefter har jag riktat blicken mot ett avgränsat urval av innehåll i tal och text. Utöver samtal och skriftlig dokumentation utfördes två längre intervjuer med specialpedagogerna.
Tal
I talet inkluderas samtal som innefattar allt från ett möte mellan specialpedagog och en avdelningspersonal till specialpedagog och fyra personal. Sålunda fick jag ta del av samtal med både enskild person, delar ur och hela arbetslag. Samtalens längd varierar mel- lan cirka 30 minuter till drygt en och en halv timme. Samtalen ut- görs av enstaka inspelning mitt i en pågående handledningsprocess, i början eller i slutet av en process. I materialet finns också en serie om fyra samtal med hela eller delar ur ett och samma arbetslag. Studien omfattar totalt 13 samtal inspelade under 2008-2009, med jämn fördelning utifrån två rektorsområden i undersökningskom- munen. De transkriberade intervjuerna och samtalen omfattar to- talt cirka 250 sidor text.
Samtalens karaktär, innehåll och syften skiftar och komplexite- ten och innehållsrikedomen har skapat bredd och variation i mate- rialet. Som exempel kan nämnas samtal inför utvecklingssamtal, genomgång av kartläggning, uppföljning av tidigare åtgärder, byte av avdelning eller förskola, kommande skolstart eller avdelnings- personalens pedagogiska kunskapsutveckling. Andra syften eller delsyften kan vidare vara att inventera nuläget runt ett barn inför en kommande träff med externa kontakter, att diskutera grupp- sammansättningar inför bildandet av en så kallad sexårsgrupp eller
att presentera ett lek- och träningsmaterial för personalen. Samta- len omfattar tal av avdelningspersonal som uttrycker frustration eller som tycker sig vara på väg att hitta strategier. Det förekom- mer diskussioner runt enskilda barn liksom mer allmänna samtal om de vuxnas förhållningssätt. I talet om barnen diskuteras svårig- heter och dilemman liksom förtjänster och framgångar.
Talet inkluderar även enskilda intervjuer om ungefär en och en halv timme vardera med två specialpedagoger utifrån några breda frågeområden om specialpedagogik.
Text
Beträffande texterna består dessa av dokumentation som special- pedagogerna tillhandahöll och innehåller såväl kortare anteckning- ar som längre berättelser. Det skriftliga materialet utgörs av olika sorters dokumentation med varierande funktion och innehåll från olika delar i de specialpedagogiska processerna. Dessa texter be- nämns av specialpedagogerna som observationer, kartläggningar, minnesanteckningar, handledningsanteckningar respektive sam- talsanteckningar, handlingsplaner och åtgärdsprogram, utvärde- ringar och uppföljningar. Stundtals används i vissa delar av under- sökningskommunen på inrådan av skolledningen ett dokument som jag valt att benämna problembeskrivningsblankett. Blanketten används i förekommande fall när personal vill anmäla ett ärende till specialpedagogen.Blanketten innehåller förutbestämda rubriker såsom inlärningssvårigheter, bristande koncentrationsförmåga och problem med kamratrelationerna. I och genom blanketten styrs avdelningspersonalen mot att med ett eller flera kryss markera vil- ken eller vilka kategorier de anser att de svårigheter de upplever runt ett barn ska tillhöra.
Det skriftliga materialet, som är upprättat under åren 2006- 2009, omfattar sammantaget cirka fem problembeskrivningsblan- ketter, ett tiotal observationer, en del av en språklig kartläggning (TRAS), tre åtgärdsprogram samt cirka femton handlingsplaner el- ler uppföljningar av handlingsplaner utifrån samtal med arbetslag, ett tjugotal minnesanteckningar från handledningssamtal, samman- fattande beskrivningar runt tre olika barn som sträcker sig över fle- ra år och några texter som är minnesanteckningar från föräldra- och utvecklingssamtal eller möten med andra instanser. Dessutom
innehåller det skriftliga materialet ett tjugotal texter av rådgivande karaktär skrivna av specialpedagogerna. Dessa texter kan handla om hjälpmedel, förhållningssätt för personalen, schemaändringar eller förberedande frågor inför kommande samtal.
Dokumentationen och samtalen kan vara både nystartade och pågående, liksom att de kan gälla ärenden som blivit långvariga. Dokumentationen innehåller även avslutade ärenden. I vissa ären- den kan det förbryllande, oroande eller utmanande vara tydligt av- gränsat till ett så kallat utvecklingsområde, medan andra sträcker sig över flera olika områden och situationer. Några ärenden består endast av dokumentation från ett samtalstillfälle. Därefter har per- sonalen känt att de bemästrar situationen eller har valt att inte ta vidare kontakt med specialpedagogen av andra anledningar. Andra ärenden sträcker sig över år. Således kan det finnas flera olika do- kument upprättade omkring vissa barn, medan omkring andra en- dast ett eller ett fåtal.
Gemensamma skrivningar
En del minnes- och handledningsanteckningar kan betraktas som ”råmaterial” nedtecknat av specialpedagogen, vilket denne sedan bearbetat och förkortat. Annat material är av mer officiell karak- tär, såsom åtgärdsprogram på kommunens blankett där språkbru- ket kan tänkas mer noggrant genomarbetat. Ytterligare andra skriftliga handlingar, såsom observationer, har upprättats löpande i en pågående verksamhet på förskoleavdelningen i fråga. Övervä- gande delen av de skrivna dokumenten betraktar jag som gemen- samma skrivningar av flera personer, förutom specialpedagogernas observationer. Den dokumentation jag benämner problembeskriv- ningsblankett har avdelningspersonalen författat tillsammans. Spe- cialpedagogens minnesanteckningar är upprättade utifrån vad som uttalats i handledningssamtal eller i andra typer av möten. Det- samma gäller för åtgärdsprogram och handlingsplaner. I texterna framträder i första hand således uttryck för dominerande diskurser och den blick som givits företräde i den skriftliga dokumentatio- nen. Utgångspunkter för mina analyser utgör i första hand de olika dokument som betraktas som samskrivningar samt observationer- na. Specialpedagogernas mer rådgivande texter till personalen inte ingår i någon högre utsträckning i analyserna. Det kan också före-
komma att avdelningspersonal observerat och tecknat ned observa- tionerna för att sedan läsa upp dessa i samtalen.
Kartläggningar och observationsmaterial
De test- och kartläggningsmanualer (till exempel MPU, motorisk- perceptuell utveckling, och RUS, relationsutvecklingsschema) som nämns i samtalen och som används i olika omfattning inom de medverkande förskolorna är konstruerade av andra utomstående personer och vilar ofta på utvecklingspsykologisk grund och teori- bildning eller tolkningar därav. Dessa manualer analyseras inte i sin helhet diskursanalytiskt, utan med fokus på det som framkom- mer om dessa manualer i själva samtalen, när någon exempelvis läser ur en manual eller talar om delar i den. Kartläggningsmateria- let MPU är ett neuropsykologiskt/neurofysiologiskt observations- schema för bedömning av motorisk-perceptuell utveckling av barn i åldrarna noll till sju år, utgivet av Psykologiförlaget 1984. Mate- rialet har utgått ur Psykologiförlagets sortiment men brukas i för- skoleverksamheten.
Observationsmaterialet RUS är uppbyggt omkring fyra huvud- steg (relation till pedagogerna, trygg i miljön, relation till andra barn, benämna världen) som sägs utgöra grund för barnets utveck- ling. Förskolan ska observera barnet i så kallade situationsbundna relationer och resultatet ska dokumenteras i en loggbok. Företaget som står bakom modellen heter Verbala stigar och materialet nås via Internet. För personalen finns även loggböcker där varje barn på avdelningen i fråga kan bokföras i ett och samma överblickande Excel-dokument. På så vis framträder varje barns förmåga eller brist tydligt och kan utgöra underlag för jämförelser. Lutz (2009) framhåller att RUS-scheman bygger på kunskaper och rationalite- ter med grund i utvecklingspsykologins tanke om den linjära ut- vecklingen kopplad till stadier och olika utvecklingsområden. Han menar att ett RUS-schema kan fungera som ett pedagogiskt plane- ringsverktyg, men ser det i högre grad som en teknik med koppling till early intervention och screening. TRAS (tidig registrering av språkutveckling) är ett observationsmaterial med fokus på samspel, kommunikation, språkförståelse, ordförråd och uttal. På JL Ut- bildnings hemsida uttrycks att TRAS-materialet utgår från aktuell tvärvetenskaplig forskning inom språkområdet.