När förskolans personal försöker förstå, skapa mening i och regle- ra barns beteenden kommer de stundom in på delar som berör så- väl barns känsloliv, som inre, tankemässiga utveckling. En strävan efter att förstå barnets inre görs synlig som ett sätt att förstå vad som ligger bakom ett, med personalens ögon sett, problematiskt och utmanande beteende. Barns känsloliv blir viktigt att ta på all- var, försöka sätta sig in i och beakta. Likaså visar materialet hur personalen sätter ord på barns kognitiva utveckling då denna på något vis utmärker sig i sin differens gentemot den allmänna eller typiska utvecklingen, i den särskiljande praktiken. Under föreva- rande rubrik är de båda konstruktionerna sammanförda genom att
de båda framträder som aspekter av det inre hos människan, i form av ”tanke och själ”.
Ett samtal förs om hur personalen kan arbeta med ett så kallat känslomaterial, utifrån föreställningen om ett barns behov av emo- tionell utveckling. Känslomaterialet formar och styr den blick som nu riktas mot barnet. När det gäller utvecklingen av exempelvis empati, uttrycks denna som stadiebaserad och åldersbunden.
S För hon är ju ändå rätt så gammal. Det empatiska, det är det hon behöver komma igång med.
P1 Mm. För just nu är hon väldigt centrerad kring sig själv. S Ja, för det är inte säkert att hon har befäst det och då kan hon inte ta nästa steg.
P1 Nej.
S Man kan inte hoppa över det. Att prata om sina egna.. (käns- lor, min anmärkning). Att identifiera sitt eget (känsloliv, min anmärkning) och hur man handskas med det.
P1 Nej.
I talet skapas ”sanningen” om individen som en del av det Fouca- ult (1982/2000) kallar den pastorala makten där barnet ska ”fräl- sas” genom att hon lär sig att hantera sina känslor. Resonemanget kan då förstås som en beskrivning av en reglerande process där barnet lär känna sig självt, sitt innersta och sina känslor som en oundviklig en del på vägen. I denna process ska personalen vägleda och forma barnet i dess erövring av en identitet som en empatisk person med kontroll över sina känslor. Det här är en person som inte bara fokuserar på sig själv, utan som även kan leva sig in i andra människors känslor. I talet tydliggörs synen på utvecklings- gången, att man måste lära sig om den egna personen och sina känslor först, innan man kan lära sig om och förstå andras käns- lor. Detta manifesteras genom uttrycken att prata om sina egna,
identifiera sitt eget och hur man handskas med det som kopplas till att vara centrerad kring sig själv. Utvecklingen förstås genom en förutbestämd ordning, man kan inte hoppa över det. Barnet måste
befästa de här kunskaperna innan hon kan ta nästa steg. På detta vis inlemmas barnet i konstruktionen av barnet som växande och utvecklingsbenäget. Med markören ändå rätt så gammal, och att
det empatiska är något som barnet behöver komma igång med, knyts det konstruerade behovet eller bristen till ålder och konstruk- tionen av barnet som reglerat. Det stadiebaserade och åldersjämfö- rande talet kan ses som klassificerande och begränsande av ut- rymmet för olikheter, då barnet skiljer sig från vad man borde kunna vid dennes ålder. Genom talet motiveras brukandet av käns- lomaterialet, där barnet via spel och lekar ska styras mot nästa steg i utvecklingen av den emotionella kompetensen.
I en handlingsplan formuleras den identitetserbjudande bilden av det kännande, känsliga barnet som har nära till känslomässiga ut- tryck.
Personalen upplever henne som ganska känslig och hon kan lätt bli arg/ledsen om något går emot henne och hon har ganska kort stubin.
Barnet konstrueras som någon i gränslandet av det lagom rationel- la barnet då det kan bli problematiskt när känslorna tar överhan- den och barnet, istället för att kontrollera känslorna, blir argt och
ledset. Genom brukandet av metaforen kort stubin tecknas bilden av barnet som någon som är explosiv. I konstruktionen av barnet som kännande subjekt är det önskvärt att kunna kontrollera och vara väl avvägd i sina känslor och känslomässiga uttryck.
Barn förstås inte bara genom det inre känslolivet utan också ge- nom tankelivet. I konstruktionen av barnet som tänkande framträ- der det lagom förnuftiga och intelligenta barnet som ideal.
P3 Alltså Svea är ju en smart tjej. S O ja, absolut.
P3 Jag tror hon känner sig lite förståndigare. För det kan hon ju uttrycka att ”Jag är smart” och ”Svea är smart” och sånt där va.
P Mm. P Ja.
S Ja, hon har ju kommentarer som tyder på att hon har kommit väldigt långt intellektuellt.
P Mm. P Ja.
P4 Hon kan ju uttrycka sig lite. S Ja, det kan hon.
P1 Hon är väldigt intresserad av ords betydelse. S Hon har mycket finurliga kommentarer.
P1 Tolkar bokstavligt, eller så. Vill gärna fundera ut varför man säger så.
I utkanten av konstruktionen av barnet som tänkande skapas bar- net som har mycket finurliga kommentarer, intresse för begrepps betydelser. Genom att tolka uttalanden bokstavligt och vara någon som funderar ut innebörder och drar slutsatser blir barnet någon som är eftertänksam med stort förnuft och förstånd. Genom mötet med sin omgivning sker för barnet ett identitetsskapande som smart, vilket barnet, enligt personalen, ger uttryck för på försko- lan. Identitetsbilden av det tänkande barnet som kommit långt i sin intellektuella utveckling framträder i formuleringen av barnet som någon som känner sig förståndigare än andra barn och smart.